2012-05-11

Längtan efter liberalt ledarskap

Idag publicerar tidningen Nu en debattartikel som jag skrivit tillsammans med mina FP-kollegor Anne-Lie Elfvén, Robert Hannah, Hanna Gerdes och Ivar Järnefors. I artikeln tar vi upp att Folkpartiet behöver en vassare socialliberal profil och att ledarskapet behöver en liberal trovärdighet. Jag publicerar även artikeln här på bloggen.

På väggen hänger ett porträtt av en ledare. Händerna är knutna, ansiktsuttrycket uppfordrande. Den porträtterade är Bertil Ohlin, folkpartiledare i över tjugo år och personen som formulerade den svenska visionen om socialliberalismen. Med fast blick håller han ett öga på sina liberala efterträdare från sin inramade position på väggen i riksdagens konferensrum.

I rummet diskuteras ledarskap. Vi som deltar i samtalet går en ledarskapsutbildning som anordnas av Folkpartiet i Stockholms stad. Vi har olika bakgrund och olika långt engagemang i partiet. Men vi är djupt eniga om att det är i Folkpartiet och socialliberalismen som vi hör hemma. De socialliberala idéerna har bärkraft. Rätt förvaltade kan de ge Folkpartiet en ledande position inom borgerligheten.

En liberal ledare.

Samtalet om ledarskap i riksdagens konferensrum kretsar bland annat kring att ett politiskt parti kan behöva olika typer av ledarskap i olika situationer. Det sargade partiet behöver någon som förmår skapa trygghet och samling. Det framgångsrusiga partiet kan behöva någon som håller i tyglarna. Bland oss väcks denna angelägna frågeställning: Vad för slags ledarskap behöver ett parti som håller på att gå vilse ideologiskt?

Folkpartiet har fördelen att vi, till skillnad från andra partier, inte behöver revidera vår historia för att slippa skämmas för tidigare ställningstaganden. Våra värderingar om frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter, med respekt för minoriteter och ansvar för den sociala välfärden, står sig väl över tid. Samtidigt måste vi inse att för att nå längre än till 6–7 procent så kan vi inte leva på goda minnen. För snart är det ingen som minns, förutom vi själva. I stället bör vi ta vara på de goda förutsättningar vi har att blicka framåt och ägna vår energi åt att forma 2000-talets liberala visioner.

I det sammanhanget måste vi också inse vikten av att vårt budskap förs ut av ett ledarskap som utstrålar trovärdighet, passion och engagemang för de socialliberala värdena. Ett genuint ledarskap som törs stå upp för våra värderingar. Det behövs för att återupprätta väljarnas förtroende för Folkpartiet. Men det behövs också för oss som är partiaktiva.

Vi längtar efter att få svepas med av en liberal vision, en färdriktning, en framtidsbild. Vi behöver ett ledarskap som vet i vilken riktning den liberala kompassnålen pekar, och vågar följa den. Ett ledarskap som kanske även kan få ansiktsuttrycket hos ledaren på väggen i konferensrummet att spricka upp i ett leende av stolthet.

Inga kommentarer: