Konstnärsföreträdare gör en tavla

ROT-avdraget borde utvidgas till att även omfatta inköp av konst, anser konstnärsföreträdarna Karin Willén och Johan Wingestad i ett debattinlägg. Förslaget är förstås begripligt ur konstnärernas perspektiv; varje bransch vill ju ha så förmånliga villkor som möjligt. (Det är heller inte första gången en utvidgning av ROT-avdraget föreslagits – tidigare i år föreslog Centerns Annie Lööf [då Johansson] och Almegas Ulf Lindberg ett s.k. RIT-avdrag, dvs. skatteavdrag för it-tjänster i hemmen.)

Faktum är att konstnärer redan har vissa skattelättnader i form av lägre moms när de säljer sina verk. Bör det då vara politiskt prioriterat med nya skattelättnader just för denna bransch? Dessutom: Debattörerna skriver själva att de olika momssatserna "skapar stor osäkerhet" bland konstnärerna. Kommer förvirringen bli mindre om man tvingar dem till ytterligare skatteakrobatik i form av ett konst-ROT-system?

Politiker måste kunna värja sig från särintressen och ta ansvar för helheten i skattesystemet. Om vi inför alltför många undantag och specialregler så sitter vi till slut med ett skattesystem som är ett svåröverskådligt gytter av regler och undantag, skattespärrar och ventiler – det gynnar skattekonsulterna men knappast företagarna. ROT- och RUT-avdragen var motiverade genom att de skapar jobb. Ett konst-ROT-avdrag skulle sannolikt ha mycket begränsade effekter i det avseendet, och därmed kan man ifrågasätta nyttan av det.

Självklart förstår jag konstnärsbranschens önskan om gynnsamma skattevillkor. Men förslaget om konst-ROT framstår som en tavla från deras sida.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ROT, ROT-avdrag, RUT, RUT-avdrag, RIT, RIT-avdrag, skatter, skatteregler, moms, konst, kultur