2011-01-30

Ännu en nyhet man aldrig glömmer?

Den 1 mars 1986 var jag uppe tidigt och skulle se på Gomorron Sverige. Men något tv-mys med Fredrik Belfrage blev det inte. Sveriges statsminister hade blivit mördad, berättade hallåan, och jag pinnade snabbt upp till min ännu sovande far. Pappa, pappa, Palme har blivit skjuten! Pappas morgonhumör var väl inte det bästa och han gjorde klart att det var bäst för mig att jag inte skämtade. Men det gjorde jag ju inte. Olof Palme var verkligen död och morgonen den 1 mars kommer jag aldrig att glömma.


Den 11 september 2001 är ett annat sådant datum. Då hade internet etablerat sig som massmedium och med ena ögat på CNN och det andra på datorskärmen satt jag en hel eftermiddag och letade information på de allt segare nyhetssajterna. Allt medan Manhattan fylldes av rök.

Det finns några fler sådana starka nyhetshändelser jag nog aldrig kommer glömma. Text-tv-bilden som förkunnade Astrid Lindgrens död. När jag fick veta att Anna Lindh blivit knivskuren. Valnatten 2006. Jag hoppas att ännu ett nyhetsminne snart kommer fogas till de andra.

Gatuprotester i Kairo. Bild: dn.se

I Egypten protesterar tiotusentals människor för frihet och demokrati. Diktatorn Hosni Mubarak har suttit vid makten i trettio år, men nu tycks egyptierna ha fått nog. Stärkta av tunisiernas detronisering av sin diktator, Ben Ali, tycks de nu inställda på att kräva sitt land tillbaka.

Jag hoppas att de lyckas. Och jag hoppas att Tunisien och Egypten i så fall inte blir de enda arabländer som hittar vägen till frihet. Fler diktaturer återstår. Måtte nu inte kraften i reformsträvandena ebba ut. Och måtte budskapet om Hosni Mubaraks fall snart bli ännu en av de nyheter jag alltid ska minnas.

2011-01-29

Va? Är Ingvar Kamprad rik?

Ingvar Kamprad och hans livsverk, Ikea, har varit utsatt för en mediekampanj i veckan. Det började med ett "avslöjande" från SVT:s Uppdrag granskning att en del av Ikeas vinstmedel slussas till en "topphemlig" stiftelse i Liechtenstein. Tanken är förstås att utmåla Ingvar Kamprad som en dubbelmoralisk skattesmitare.

"Avslöjandet" gör mig lite trött. Ungefär lika trött som jag blir när vänstern gnäller om vårdföretag vars vinster hamnar i skatteparadis. De flesta större bolag eftersträvar en skatteeffektiv bolagsstruktur, dvs. att betala så lite skatt som möjligt. Det är inget olagligt i det, så länge det görs i enlighet med de skatteregler som finns. Att skatteplanera är inte detsamma som att skattefuska.

Inte alldeles barskrapad.

Man kan möjligen diskutera Liechtensteinmiljarderna i relation till Ingvar Kamprads bild av sig själv som en "sparsam smålänning" – å andra sidan, är det någon som på fullt allvar trott att familjen Kamprad inte är stenrik? Kanske är det snarare så att det är vi åskådare som har svårt att hålla två bilder i huvudet samtidigt? Men det kan vi knappast lasta Kamprad för. Som SvD:s Olle Zachrison skriver:
Jag tror inte för en sekund att Ingvar Kamprad spelar när han gråtande kramar om en rysk arbetare i varuhuset i Moskva eller när han hellre äter varmkorv än kaviar. Men samtidigt är han en supersmart, iskallt kalkylerande företagsledare med vinstintresset som religion. Poängen är alltså att bilden av Kamprad är mycket mer komplex och mångfacetterad än vad som ofta framkommit.
Ja, ytterligare en ingrediens måste naturligtvis till: Den svenska avogheten till framgång genom eget arbete. En Lottomiljonär kan vi unna förmögenheten (en Lottovinst är dessutom skattefri, bara en sån sak!) men en rik entreprenör vill vi gärna hålla på mattan. Handelsprofessorn Hans Sjögren formulerar det väl i dagens SvD:
Kritiken över Ingvar Kamprad och hans imperiebygge vittnar om okunnighet och upprepar ett gammalt förakt för entreprenörer. Kritiken bör istället vändas mot den svenska modell som tvingat framgångsrika familjeföretagare att gå i exil för att säkra arvet.
Där har han en viktig poäng. I stället för att vända oss mot de företagare som skapar arbetstillfällen och betalar in arbetsgivaravgifter, moms och mängder av andra skatter till svenska staten så borde vi kanske fundera på varför svenskt kapital flyr landet och varför det är Sverige som invaderas av utländska varuhuskedjor (Lidl, Mediamarkt, Bauhaus...) i stället för tvärtom. Svaret på den frågan tror jag ligger såväl i attityder som i skatteregler.

Andra medier om Ikea: SvD1, SvD2, SvD3, DN, Expr1, Expr2, AB
Läs andra om Ingvar Kamprad, Ikea, entreprenörskap, tillväxt

Långt ifrån självklart

I början av augusti kommer Prideparaden att gå genom Stockholm. Man kan tycka vad man vill om den – en festlig karneval, ett tramsigt jippo eller en viktig manifestation – men det spelar ingen roll; det viktiga är att paraden får genomföras och att samhället står bakom dem som vill uttrycka sin åsikt, manifestera sitt människovärde eller bara visa upp sig. Och det gäller naturligtvis oavsett om det handlar om en prideparad, en FRA-demonstration eller ett förstamajtåg.

EU-minister Birgitta Ohlsson i Folkpartiets
del av Prideparaden 2010.

Denna möjlighet tillkommer nu inte alla. Vi behöver inte gå längre än till grannländer i öst för att hitta repressiv lagstiftning mot homosexuella. I andra länder är homosexualitet förknippad med direkt livsfara.

I veckan rapporterade medierna om David Kato, en känd aktivist för gayrättigheter i Uganda. Han slogs ihjäl med en hammare. Mordet har föregåtts av en lång period av hets – i slutet av förra året uppmärksammades att en ugandisk tidning publicerat bilder på 100 homosexuella tillsammans med uppmaningen "Hang them" (se Rättssäkert homohat).

David Kato.

Mordet i Uganda hade naturligtvis kunna inträffa även här. Men en stor skillnad är att i Uganda så underblåses den här typen av hatbrott av regeringen, som beslutat att homosexuella handlingar är olagliga och till och med övervägt att införa dödsstraff. Någon prideparad torde knappast kunna genomföras i Uganda.

Hur toleranta vi svenskar egentligen är kan man förstås diskutera. Men vi kan glädja oss att vara del av en samhällsgemenskap som ger utrymme för människors olikheter. Och nästa gång Prideparaden drar igenom stan kan vi tänka att den representerar något som inte alls är självklart. Något som tusentals människor världen över kämpar för med livet som insats. Något David Kato aldrig fick uppleva.

Gå gärna med i facebookeventet R.I.P. David Kato

Läs andra om David Kato, Uganda, tolerans, hatbrott, pride

2011-01-23

Som man frågar får man svar

Migrationsminister Tobias Billström har hamnat i blåsväder efter att det läckt ut dokument från ett samtal med USA:s Irakambassadör år 2007. Regeringens inställning är emellertid att dokumenten är tredjepartsuppgifter och dessa kommenterar man inte. Det talade Billström också om för en tv-journalist. 17 gånger, vilket Expressen skadeglatt noterat.

Möjligen skulle man, för att något nyansera bilden, även kunna konstatera att reportern ställde i stort sett samma fråga lika många gånger. Hade det varit bättre om Billström gett 17 olika svar?

Billström berättar om regeringens policy. Bild: svt.se.

Men visst är det ett bekymmer när Sverige har en migrationsminister som framstår som fördomsfull. Liberala ungdomsförbundet, LUF, menar till och med att Tobias Billström borde avgå. "Tobias Billström väljer att stöda tvångsavvisning av kristna irakiska flyktingar trots att Amnesty, UNHCR, Europadomstolen och den irakiska regeringen alla menar att det inte går att garantera deras säkerhet i Irak. Våldet mot denna grupp har trappats upp", säger LUF:s ordförande Adam Cwejman. Cwejman utvecklar sina tankar på Newsmill och får mothugg av Merit Wager. Och Tobias Billström, ja han lär väl sitta kvar.

2011-01-17

Allt fler stockholmare ute och cyklar

Måndag och tisdag denna vecka ägnas åt konferens med trafik- och renhållningsnämnden. Under en kort "sightseeing" i Stockholm fick vi först se några av de projekt som är aktuella just nu, däribland den ruttnande Stadshusbron och den allt bräckligare Vasabron. Man inser att det finns väldigt många broar i Stockholm, och att hålla dem i skick är ett arbete som aldrig blir riktigt klart.

Idag har vi bl.a. fått veta att andelen cyklister i Stockholm har ökat kraftigt - det var hela 80 procent fler cyklister 2009 än 1998. Det tycks inte vara så att man cyklar för att man inte har råd med bil eller SL-kort, i stället cyklar man för att det är bästa sättet att ta sig till jobbet. Enligt mätningar är cykeln också konkurrenskraftig gentemot såväl bil som kollektivtrafik när det gäller tidsåtgång för att ta sig in till stan - på en halvtimmes cykling kommer du ungefär lika långt som om du åker bil eller kollektivt.

Det ska rulla.

Samtidigt ställer detta förstås ökade krav på stadens cykelnät. På en del ställen, t.ex. Tegelbacken, är det alldeles för trångt idag. Självklart ska vi se till att Stockholm blir en cykelvänlig stad. Själv skulle jag gärna se en uppskärpning av snöröjningen på cykelbanorna; det krävs inte mycket snö för att cyklar ska få svårt att komma fram. Sen finns det också en del att göra när det gäller skyltning för cyklister - det måste vara lätt att hitta rätt i Stockholm.

Tips på fler frågor att driva när det gäller att förbättra för cyklisterna i Stockholm tas gärna emot! Kommentera här eller maila på jesper.svensson@liberal.se. Se också informationen på Stockholms stads webbplats, stockholm.se/cykla.

2011-01-16

Nytt recept för sjukhusmaten

För ett par år sedan gjordes en stor upphandling om matleveranser till fyra av sjukhusen i Stockholms län. Man lade ett tungt fokus på livsmedelshygien och näringsinnehåll; sjukhusmaten var en potentiell smittohärd och många patienter, särskilt äldre, fick inte i sig tillräckligt med näring.

Det företag som vann upphandlingen levde upp till landstingets krav om att maten ska vara hygienisk och näringsrik, samtidigt som att patienterna fick fler rätter att välja mellan och inte längre behövde äta på fasta tider utan kunde få maten när de var hungriga. Sjukhusmaten har dock kritiserats för att den serverats i plastlådor och därför inte upplevts som särskilt aptitlig. Det är förstås så att om patienterna inte vill äta maten så spelar det ingen roll hur många vitaminer den innehåller.

Det gamla avtalet löper vidare ett antal år till, och plastlådekonceptet kommer säkert att utvecklas och förbättras framöver. Men nu när det är dags att se över matsituationen på de sjukhus som inte var med i förra upphandlingsomgången slår landstingsrådet Anna Starbrink (FP) fast att man inte ska låsa sig vid ett visst koncept.

Middagen är serverad.

"Det är dags att man börjar se måltiden som en helhet", säger Anna Starbrink i SvD. Det är en helt rimlig utgångspunkt. Ligger man på sjukhus kanske måltiderna är det bästa som händer på hela dagen, och då är det förstås viktigt att måltidssituationen är bra och stimulerar aptiten.

Det som Anna Starbrink nu driver är alltså att man inte enbart ska fokusera på hygien och näringsinnehåll, utan även lägga vikt vid andra aspekter, såsom måltidsmiljön, individuella behov m.m. Därtill ska de olika vårdenheterna få större möjligheter att själva välja hur de vill lösa matfrågan. För en del kanske plastlådorna passar utmärkt medan andra föredrar att tillaga maten i sitt eget kök.

"Mat är en viktig del i vården, och måltiderna borde vara höjdpunkter i patientens dag på sjukhuset", skriver Anna Starbrink på sin blogg. Med det omtag i matfrågan som nu lanseras tror jag chanserna ökar att vi når dithän.

Läs andra om Stockholms läns landsting, sjukhusmat

2011-01-15

Hela Halmstad har flyttat till Stockholm

Stockholm växer så det knakar, berättar DN i dag. De senaste fem åren har befolkningen ökat med 85 000 personer - det motsvarar hela min gamla hemstad, Halmstad. Det säger sig självt att detta innebär otroligt stora utmaningar för stadsplanerarna i Stockholm.

Idag anordnade Folkpartiet en konferens för oss förtroendevalda, där vi bl.a. fick information om en del av de omfattande byggprojekt som pågår i Stockholm. Folkpartiets mål är att 15 000 nya bostäder ska byggas under den här mandatperioden, och många byggprojekt är redan igång.

För oss som värnar lite extra om södra delen av stan är planerna för Gullmarsplan/Slakthusområdet och Årstafältet särskilt intressanta. Evenemangsområdet kring Globen ska utvecklas (mest påtagligt blir kanske den nya fotbollsarenan) och tusentals nya bostäder ska byggas. Vi lokala politiker är förstås särskilt angelägna om att man planerar omsorgsfullt så att man skapar förutsättningar för nya arbetsplatser och en väl fungerande infrastruktur.

Utvecklingsområde.

Redan idag har Söderort ett underskott på arbetstillfällen. I kombination med dåliga tvärförbindelser leder detta till mycket pendling i nord-sydlig riktning och bidrar till hög belastningen på gröna linjen - en belastning som förstås inte kommer minska när nya bostäder byggs. Därför är satsningen på en bra tvärförbindelse i Söderort så viktig. Helst vill jag att Spårväg Syd dras hela vägen mellan Skarpnäck och Flemingsberg.

Förutom spårtrafik är förstås bra cykelvägar en prioriterad fråga för Folkpartiet. Det är definitivt en fråga där politikerna i trafik- och renhållningsnämnden kan påverka. Känns väldigt spännande att ha fått förtroendet att vara en av dem.

2011-01-10

Ingen smakfull fejd

Minns ni förra Ranelid-fejden? Året var 2003 och den tändande gnistan var en bokrecension signerad Linda Skugge:
Medan jag läser "Kvinnan är första könet" ser jag ständigt bilden av Ranelid framför mig, där han satt helt stel, i linne och läppglans. Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst.
Den gången drabbades Björn Ranelid av högt blodtryck och försäkrade i Expressen att han minsann inte rakade armarna. Nu är han åter i skottgluggen, och den som fått hans eventuellt glansiga läppar att stelna är ingen mindre än Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund.

Gärna läppglans, men först en rejäl urringning!

Det började med att Björn Ranelid, som nu enrollerats till tv-programmet Let's Dance, inte utan ett visst mått av självsäkerhet deklarerade att han minsann är folkets man. Med orden "jag sitter inte i Akademien och gömmer mig och är känd för en promille av Sveriges befolkning" avfyrade han en giftpil i riktning mot de aderton. Pilen måste ha svidit ordentligt i den ständige sekreterarens skinn, för i ett blogginlägg tar denne till storsläggan:
Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.
Så har kulturåret 2011 inletts med ett rejält litterärt råkurr. Ranelid-fejden version 2.0, om man så vill. Den här gången med ett visst inslag av översitteri; det kan ju lätt uppfattas som lite mobbaraktigt när Akademiens ständige sekreterare indirekt uppmanar en författare att hålla sig borta från skrivandet. Möjligen faller Peter Englund här på eget grepp, utifrån den tolkning av Svenska Akademiens valspråk som anges på hemsidan:
Med "snille" menades 'talang', 'begåvning', och "smak" betydde närmast aktsamhet och måttfullhet med de språkliga uttrycksmedlen. [Gustav III:s tanke] var att den inspiration och den flödande skaparkraft som utgick från snillet skulle stadgas och modereras av smaken.

Not so much.

Huruvida Englunds blogginlägg kännetecknas av "smak" kan onekligen diskuteras. Lite kul är det ändå, för oss åskådare, med dessa offentliga tuppfäktningar. Men smakfullt? Nja.


Andra referenser: SvD, AB1, AB2