2010-04-20

De omutbara?

Idag hade jag bokat in ett möte med en företagare. Företagaren dök upp på utsatt tid och hade med sig de fakturakopior jag hade begärt. Samt en bukett blommor. "Den här är till dig" sa han och log glatt när han överräckte den. Jag mumlade ett besvärat "tack", lade buketten på bordet och gick raskt över till att gå igenom fakturakopiorna.

Sverige brukar få bra resultat i internationella korruptionsundersökningar. Enligt organisationen Transparency International ligger vi på delad tredjeplats i världen (jämsides med Singapore, efter Nya Zeeland och Danmark). I Sverige finns ett särskilt organ, Institutet mot mutor, som arbetar mot mutor i näringslivet. Det arbetet är oerhört viktigt. Mutfrihet är en förutsättning för ett fungerande samhälls- och näringsliv. Ett korrumperat samhälle vittrar snabbt sönder inifrån i takt med att människor tappar respekt för demokrati och rättsstat.

Även liten ros kan ge stort huvudbry.

Inom Skatteverket råder en mycket sträng policy när det gäller vad man som tjänsteman får ta emot. Att vägra ta emot en gåva från en företagare eller medborgare kan emellertid vara svårt, ur ett mänskligt perspektiv. Det känns helt enkelt oförskämt, i synnerhet om syftet med gåvan synes vara att tacka för god hjälp, god handläggning eller motsvarande.

Eftersom jag fick min blombukett innan handläggningen var avslutad borde jag kanske tackat nej. Samtidigt ville jag minnas att det vid tidigare tillfällen godtagits att man tagit emot blombuketter, under förutsättning att man placerat dem i fikarummet. Jag uppfattade även att företagaren inte hade något dolt syfte med buketten, utan gav enbart som en vänlig gest (samtidigt inser jag att denna subjektiva uppfattning sannolikt är föga värd vid bedömningen om bestickning har ägt rum). Icke desto mindre kände jag mig som en skurk när jag vandrade tillbaka till kontoret med blomsterkvasten i handen. Jag funderade på om jag borde anmäla det hela i Skatteverkets incidentrapporteringssystem.

Vad som besvärade mig ytterligare var tanken på vilka signaler jag skickat ut till företagaren. Han hade utländskt påbrå; kanske kom han från en kultur där myndighetspersoner förväntade sig gåvor? Gav jag honom, genom att inte vägra ta emot blommorna, signalen att svenska myndigheter behöver smörjas? Tänk om han talar med sina vänner om detta, blir det då en etablerad sanning i hans kretsar?

Skatteverket, och andra svenska myndigheter, har sina brister. Ibland är vi långsamma, ibland är vi övernitiska och fyrkantiga, ibland ger vi dålig service. Men som statstjänsteman är jag ändå stolt över den okorrumperade kultur som jag upplever råder inom myndigheten. Det är, av ovan anförda skäl, så oerhört viktigt. Har jag medverkat till att nagga den kulturen i kanten? Tanken skaver. Liksom törnen sticks på de rosor som nu pryder Skatteverkets fikarum.

Läs mer om Skatteverket, mutor, bestickning, korruption, Institutet mot mutor, Transparency International

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vi på IT-sidan, både kvarvarande och nyss pensionerade, skulle också vilja vara stolta över den "okorrumperade kulturen" som det står om inlägget.
Tyvärr kan vi inte det.
Se:
http://www.realtid.se/ArticlePages/201004/19/20100419153657_Realtid436/20100419153657_Realtid436.dbp.asp

Anonym sa...

Den enda person som vågade kritisera korrumperade cheferna på skatteverket var IT-teknikern som starff blev han anklagad och dömd utan bevis.
All heder åt Hässler och Realtid och Eva Spira på ST.
http://www.stpress.se/zino.aspx?articleID=14123


23:05

Anonym sa...

Under mer än 30 år i verket har jag bara haft att ta ställning till detta vid två tillfällen. En företagare ville bjuda mig på lunch "på stan" för att snacka om saken (ett överklagandeärende). Detta avböjdes vänligt men bestämt. Det andra var en åldring från Rosenlunds vårdhem som behövde hjälp med en deklarationsfråga. Hon hade en chokladask med sig "för att man då får bättre hjälp". Hon fick ta med sig asken hem och hon såg lite stött ut. Jag ville dock inte att hon skulle sprida på Rosenlund att det hjälper att "smörja" på Skattehuset för att få hjälp.

Anonym sa...

Klart Bjar försöker spela ner det hela och blanda bort korten.
Samma som med horkunden i HD för några år sen.

Alla chefer får jobba kvar.
Alla chefer är goda vänner.
Alla chefer håller varann om ryggen.

Detta är bara toppen av isberget "statlig korrupt förvaltning"

Fy f-an!!!!!!

Sosso sa...

All heder åt dig Jesper och åt alla andra hederliga människor som arbetar på Skatteverket. Sverige behöver modiga och ärliga människor som vågar säga sanningen.

Jag har själv i ca tio års tid blivit motarbetad av personer inom bland annat Skatteverket. Detta har orsakat mig och mitt företag stort lidande, men framförallt har detta orsakat Skattebetalarna tiotals miljoner kronor i onödiga kostnader.

Under alla dessa år har det varit svårt för mig som är en liten företagare med begränsade resurser att bevisa att vissa tjänstemän missbrukar sin ställning.

Men förra året fick jag äntligen chansen. Detta tack vare att ansvariga tjänstemän verkligen gick över gränsen. De köpte tjänster för 100 miljoner kronor utan att ens annonsera eller genomföra en upphandling. Denna gång försökte de inte ens maskera eller en upphandling. Deras övermod blev också deras fall.

Jag stämde Skatteverket och vann i alla tre instanserna: Länsrätten, Kammarrätten och nyligen även i Regeringsrätten.

De ansvariga tjänstemännen på Skatteverket vägrar att följa domslutet. Dessvärre verkar det inte finnas någon myndighet, ansvarig minister eller departement som bry sig när 100 miljoner skattekronor hanteras så oansvarigt.

Jag och Sverige får trösta oss med att det fortfarande finns ärliga och modiga människor som arbetar på Skatteverket. Något annat hade jag inte förväntat mig heller.

Mvh
Souheil Bcheri

Mannan sa...

Jo, jag kan förstå problemet med att inte vilja ta emot något då man kan misstänka att gåvan är avsedd att påverka ett beslut man ska ta. Det är lite lättare på den privata sidan. Jag gav en pelargon till en av mina kunder härom dagen, som ett uttalat tack för vårsäsongen, men jag tror inte hon tänker på det nästa gång hon ska köpa in och tar anbud från mig och konkurrenterna, då kommer hon bara titta på kvalitet i relation till priset, tack och lov.