Inifrån Skatteverket, del 243

ch det hände sig vid den tiden, det var när Stor-Mats var ståthållare över Myndigheten, att från skatteborgen i Solna utgick ett påbud att all världens pappershandledningar skulle avskaffas.

Skattskrivarna blevo mycket förskräckta, ty de uppskattade sina pappershandledningar, och ville behålla dem. Men ur intranätet strålade budskapet: "Varen icke förskräckta. Digitala handledningar komma i stället; de kommer medföra en stor glädje, som skall vederfaras eder alla." Uti skatteborgen sjöngs lovsånger:

Hark! The herald angels sing;
ingen pappershandledning!

Skattskrivarna läto sig dock icke bevekas; de skrevo protestlistor och åbäkade sig. Ståthållarens adjutanter framhärdade; de förkunnade: "De digitala handledningarna skola frälsa eder. De hava utmärkta funktioner: I kunnen söken i texten; I kunnen ock enkelt hoppen till rättsfall och förarbeten. Till yttermera visso hava vi hållit koncilium med de två vise fackförbunden."

"Men", frågade skattskrivarna, som ännu kände oro, "var finnas dessa digitala funktioner?"
"De finnas ännu icke", svarade adjutanterna, "men allt kommer att ordna sig till 2010". Åter hördes ifrån skatteborgen lovsånger:

Hark! The herald angels sing;
ingen pappershandledning!

å Myndigheten rådde nu ofärdstid. Ståthållarens ämbetsdagar voro snart tilländalupna, få penningar funnes och skattskrivarna voro vredgade. Det hände sig så, att tiden var inne, då jul skulle firas. Stor-Mats, ståthållaren, anbefallde att gåvor skulle utges, på det att skattskrivarna måtte finna ro. Så kom det sig, att till skattskrivarna frambars ädla gåvor; till dem gavs rökelse, myrra och lågenergilampor. Av pappershandledningar syntes dock intet spår.

Skattskrivare lyssnar andäktigt
till änglahäroldens budskap.

Till en dag, då plötsligt framför skattskrivarna en änglahärold uppenbarade sig. Kringstrålad av härligt ljus och i snövit skrud sade härolden till dem:

"Lyss, I modstulne! Jag bådar eder ett glädjens budskap. Pappershandledningarna komma icke att försvinna. Åtminstone inte under 2010."

är så änglahärolden hade farit från skattskrivarna, upp till skatteborgen, sade dessa till varandra: "Vi begripa intet. Nyss sades ju oss, att pappershandledningarna skulle avskaffas." Men skattskrivarna förstodo, att det änglahärolden sade var gott. Och de skyndade åstad till sina kontor, och slogo av sina datorer. Så gingo de till julledighet i frid.

Inifrån Skatteverket, del 242

Efter sisådär ett halvårs försening lanserades Skatteverkets nya intranät för Stockholmsregionen i tisdags. Anledningen till förseningen uppges ha varit att man ville försäkra sig om att nätet kunde tåla tillräckligt många användare.

Det är naturligtvis bra att man gör noggranna tester. Skatteverket har ju haft sin beskärda del av it-system som lanserats i ofärdigt skick (SkatteReg, Boris, Tina...). Men trots alla dessa tester som nu hållit på i ett halvår så nådde man inte riktigt ända fram. Att klicka runt på intranätet de senaste dagarna har resulterat i en kavalkad av felmeddelanden.

Nya intranätet - lite som Brasse Brännström
i Fem myror...: Fel, fel, fel, fel, fel!

Vi får väl hoppas att dessa barnsjukdomar är snabbt övergående. I övrigt tycker jag det nya intranätet hittills är en rätt trevlig bekantskap. Framför allt uppskattar jag att man försökt göra den rättsliga informationen någorlunda samlad och lättillgänglig.

Inifrån Skatteverket, del 241

På Skatteverket förekommer det en hel del visioner, målsättningar, värdeord och attityder. Som medarbetare får man höra dessa till leda men varje gång en chef frågar så brukar jag ändå alltid glömma eller blanda ihop dem.

Så här har jag i vart fall för mig att det är. Skatteverkets vision är ett samhälle där alla vill göra rätt för sig. Verkets mål för 2012 är sex stycken har jag för mig: vi ska vara en öppen och samverkande e-förvaltning, vi ska vara det bästa Skatteverket inom OECD, medborgarna ska ha förtroende för oss... ja, och så några till. Och så har vi ju våra värdeord: offensiv, pålitlig, hjälpsam (OPH).

Härförleden hade cheferna på Skatteverket något slags megakonferens, och då lanserade vår generaldirektör Stor-Mats ytterligare ett begrepp: prestigelös flexibilitet.

Förutom allt det där andra som vi skattmasar ska vara och leva upp till ska vi nu alltså även vara prestigelöst flexibla. Vad i herrans namn det nu innebär.

Kravet på prestigelös flexibilitet ska nog ses mot bakgrund av det som hänt och händer inom Skatteverket. Det ekonomiska läget är anemiskt. Allt fler arbetsuppgifter ska utföras av allt färre. Detta innebär att omprioriteringar, brandkårsutryckningar och andra paniklösningar blivit vardagsmat inom myndigheten. Kvalificerade uppgifter får stå tillbaka för löpande band-hantering.

Nog för att personalliggarkontroller, telefonjourer och informationsbesök säkert är viktigt och nödvändigt, men det är inget som ger utslag på stimulansmätaren för den som är materiellt intresserad. Vilket man får anta att det stora flertalet akademiker faktiskt är.

Eftersom Skatteverket tycks ha något slags policy att enbart rekrytera akademiker torde det knappast komma som en överraskning att många inte känner att arbetet ger dem det tuggmotstånd de förväntar sig. Då är det lätt att bli lite missnöjd.

Och det är någonstans här som den prestigelösa flexibiliteten gör entré. Det handlar nog om att vi medarbetare ska inse att det är så här det kommer att vara på Skatteverket i framtiden. Take it or leave it. Tig och lid. Håll käften och gör som du blir tillsagd.

Vid årsskiftet slutar Stor-Mats som generaldirektör. Att vara prestigelöst flexibla kanske blir hans sista uppmaning till oss.

Stor-Mats ord är min lag.

Klotterdilemmats lösning

Gårdagens klotterdilemma fick i morse sin lösning, i form av klotterjouren...

Inifrån Skatteverket, del 240

Vad är det i luften som surrar, kan man fråga sig. Ja, på Skatteverket är det i varje fall ingen som hurrar. Surret består i stället av buttra grymtanden och uppgivna suckar. Det är tid för lönerevision, och nu har de flesta fått sina besked om ny lön. Eller "den årliga förödmjukelsen", som en kollega uttryckte det.

Såsom jag skrivit tidigare (se del 222) så finns det en hel hög med styrdokument på Skatteverket som handlar om hur lönen ska sättas. Ett problem tycks vara att inte alla chefer kan, vill eller vågar tillämpa de här dokumenten. Till följd av det hör man varje år nya hårresande historier om hur lönepåslag till synes grundlöst smetats ut (enligt minsta motståndets lag?) eller om andra, helt irrationella lönebeslut.

I år hörde jag till exempel om en kollega som enligt det första beskedet inte skulle få någon lönehöjning alls. Ett tråkigt besked förstås, men om ingen lönehöjning kan motiveras så ska naturligtvis ingen lönehöjning ges. Nu kan man undra hur välmotiverat just det här nollbeskedet var, för efter att kollegan (föga förvånande) knorrat så blev visst nollan till en tusenlapp i stället.

De här galenskaperna har jag hört på omvägar så jag vet inte hur sanna de är. Men om det stämmer är det ett brutalt underbetyg till den lönesättande chefen. Antingen förstår han/hon inte hur löner sätts, eller så vågar han/hon inte ta fajten kring ett obekvämt besked.

Hur medarbetarnas förtroende för myndigheten och lönesättningen påverkas av sådana här galenskaper kan ju var och en räkna ut. Med sådana vänner i chefsleden behöver Elisabeth Bjar inga fiender.

Nytt klotterdilemma

I somras (se Förnuft och känsla) skrev jag om det moraliska dilemma jag drabbades av när jag gick förbi ett trottoarklotter - och tyckte om det.

Nu har det hänt igen. På vägen till jobbet passerar jag varje dag Folksam-komplexet vid Skanstull. På en av betongmurarna har någon sprayat en dikt, en kärleksdikt.

Låt mig reta dig
med min fantasi
Låt mig älska dig
med min blick
Låt oss tillsammans
försvinna i mörkret

I sex korta rader ryms så mycket koncentrerad längtan och så mycket vibrerande lust, men samtidigt en sådan vemodig tvekan, att jag varje morgon liksom måste stanna till en stund och hänföras av ordens kraft.

Ändå är det klotter, som borde tvättas bort. Usch vad tillvaron är bångstyrig ibland.

Skrapanskylten 16 december

Skrapanskylten 15 december

Inifrån Skatteverket, del 239

Idag kom tomten till Skatteverket, med hårda paket. Som var gröna både utan och innan. För i väntan på att politikerna i Köpenhamn ska enas om ett globat klimatpaket så fick vi skattmasar varsitt lokalt klimatpaket, innehållande fyra lågenergilampor, en frystermometer, en med handkraft uppladningsbar ficklampa och ett duschtimglas (det ska fästas på kaklet och se till att man inte duschar för länge).

Skatteverkets klimatpaket.

I julklappen ingick även en limerick, som går så här:

Det var en jordnära typ ifrån Fågelmara
som på energin gärna ville spara
Ingen vill ju låta jorden förkolna
det var då på hösten idén tändes i Solna
att årets julgåva till personalen lysande skulle vara

Att den inte riktigt håller versmåttet kan väl få passera obemärkt så här i juletider, men jag är hemskt nyfiken på varför man valde den lilla Blekingebyn Fågelmara som rimobjekt. Är Stor-Mats född där? Detta torde vara årets stora julmysterium på Skatteverket (näst efter lönesättningen, förstås).

Var kan Fågelmara vara?

Årets julklapp är väl en snackis på alla arbetsplatser. Det händer nog aldrig att alla blir nöjda, men Skatteverket har lyckats rätt bra på senare år. Förra årets pocketbuffé (se del CXLVII) var det inget fel på och årets klimatpaket är (om än lite väl politiskt korrekt) åtminstone rätt användbart. Jag menar, med en ficklampa kan man ju ha hur kul som helst.

Skrapanskylten 14 december

Inifrån Skatteverket, del 238

Från andra sidan Atlanten meddelas nu att man även där funderar på att införa moms. Orsaken är det galopperande budgetunderskottet - USA:s statskassa behöver pengar, helt enkelt.

För mig som jobbar med moms dagarna i ända känns det lite märkligt att det finns ekonomier där man inte har någon moms. I Sverige infördes momsen för övrigt redan 1969, vilket innebär att den firar 40-årsjubileum i år (vilket märkligt nog inte uppmärksammats!). Skattesatserna började då med 2 procent, men sen gick det som det brukar gå med alla skatter som sossarna får smak för. Spikrakt uppåt.

Nu är Sverige förvisso på intet vis unikt i det avseendet att vi har moms. Inom EU är momsen ett krav och på andra ställen i världen är mervärdesskatten vanligt förekommande. Eller, som det lite syrligt uttrycks i artikeln i New York Times:

Like universal health care, every other industrialized country in the world already has a value-added tax (as do about 100 emerging countries).

Det är förresten en rätt intressant artikel, på det viset att den introducerar en "för och emot"-debatt om momsen. En nackdel anses till exempel vara att mervärdesskatten är degressiv, dvs. att låginkomsttagare drabbas hårdare än höginkomsttagare. Införandet av moms bör därmed kombineras med en ökad progressivitet i inkomstbeskattningen.

Man konstaterar också att det vanligt förekommande momsundantaget för finansiella tjänster kan vara svårt att motivera i ett land vars nuvarande kris beror på just den branschen.

Vi får väl se hur det går med den amerikanska momsen. Själv håller jag naturligtvis tummarna för att den införs - tänk vilken gigantisk arbetsmarknad som öppnar sig när IRS börjar anställa momshandläggare!

Skrapanskylten 11 december

Inifrån Skatteverket, del 237

Skatteverkets intranät-parodi rullar vidare med nya avsnitt (se del 236). Allting tog sin början i våras. Intranätet skulle lanseras till midsommar, var det sagt. Men så blev det såklart inte.

Lanseringen sköts till efter sommaren, och sen har den skjutits på och skjutits på men nu - äntligen - skulle det vara dags. Den 10 december var datumet som trumpetades ut, så sent som för en vecka sedan [09-12-01].

- Form och innehåll i det nya intranätet har i princip har varit klart sedan försommaren. Det vi arbetat hårt på under hösten för att lösa är olika prestandaproblem som uppstått vid tester då vi simulerat många samtidiga användare, sa webbstrategen på huvudkontoret.

Tydligen hade it-avdelningen inte arbetat tillräckligt hårt. För idag [09-12-09] kom kontrabesked:

"Nytt intranät inom kort", var rubriken. Datumet 10 december gäller numera bara för medarbetarna på huvudkontoret. Vanliga handläggarträlar får vänta en vecka till; den 16 december ska portarna slås upp för pöbeln ute på kontoren.

Vi får väl trösta oss med att det nya intranätet ska vara försett med "en lathund och fyra instruktionsfilmer" som man kan slå ihjäl lite arbetstid med.

All reklam är bra reklam?

Netonnet marknadsför en "designad klockradio" för 199 kr. Det är ju inte utan att man blir lite nyfiken på vilka teknikprodukter som inte är designade.

Skrapanskylten 4 december

Skrapanskylten - nu med muspekare!

En omvändelse under duschen?

I Sydafrika höjs nu radikala röster för att ställa förre presidenten Thabo Mbeki inför rätta för massmord. Anledningen är hans huvudlösa inställning i hiv/aids-frågan.

Drygt 18 procent av den vuxna befolkningen i Sydafrika bär på hiv-viruset eller har utvecklat aids. När Thabo Mbeki, och hans ökända hälsominister Manto Tshabalala-Msimang, styrde landet var regeringens policy att förneka sambandet mellan hiv och aids. Bromsmediciner motarbetades och läkare som skrev ut dem fick sparken. I stället förordades "traditionell" behandling i form av vitlök och rödbetor.

Mbeki, Tshabalala-Msimang och deras hiv-politik.

Den här inställningen var naturligtvis fasansfull och antalet döda i aids hade sannolikt varit mycket lägre om Mbeki-regeringen i stället förordat bromsmediciner och drivit en hälsopolitik som baserades på vetenskap i stället för vanföreställningar.

Även om det är en ironi att den svarta regeringen under 15 år blev ansvarig för fler dödsfall bland svarta än under 400 år av kolonialt styre (Frans Cronje, vice vd för det ansedda Institutet för rasrelationer, i en SvD-artikel idag) kan det ifrågasättas om ett mordåtal mot Thabo Mbeki vore utsiktsfullt eller meningsfullt. I stället borde borde krafterna riktas mot framtiden. Det är därför glädjande att den nuvarande regeringen, under Jacob Zuma, tycks ha en mer verklighetsförankrad inställning i hiv/aids-frågan.

Jacob Zuma har förvisso inget fläckfritt förflutet; han lär ha sagt att en dusch efter samlag är tillräckligt för att skydda sig mot hiv-smitta. För sydafrikanerna hoppas jag att de signaler han nu skickar ut inte bara är en läpparnas bekännelse utan ett uttryck för att han på allvar vill ta tag i detta förödande folkhälsoproblem.

Inifrån Skatteverket, del 236

Nu har beskedet kommit: Skatteverkets nya intranät lanseras i nästa vecka. Det är förvisso inte första gången det beskedet kommit. Först skulle det lanseras strax innan midsommar. Sen skulle det lanseras efter sommaren.

Definitionsmässigt är det i och för sig fortfarande efter sommaren, och nu har ett datum spikats: 10 december är det som gäller.

Fan tro't.

Detta är naturligtvis en nyhet av oerhört obetydligt intresse för alla som inte jobbar på Skatteverket. Möjligen kan det vara kul att veta varför projektet blivit försenat. Enligt uppgift från de ansvariga så beror det på otillräcklig kapacitet. Det första systemet klarade helt enkelt inte för många samtidigt inloggade användare.

Jag är förvisso en enkel människa utan några kunskaper i it-utveckling. Men för dem som tar fram ett nytt intranät borde väl antalet användare vara en av de grundläggande utgångspunkterna. Och för Skatteverket torde antalet inte vara helt obekant. Det krävs inte särskilt mycket detektivarbete för att konstatera att vi är drygt 10 000 anställda. Voilà!

Nåväl, vi får väl helt enkelt vara glada och tacksamma för att det nya intranätet nu äntligen är klart. Om det nu är det. Helt säker kan man aldrig vara. Utom på en sak: Skatteverkets nya intranät är garanterat 58 procent dyrare än det hade varit om det utvecklats någon annanstans än på Skatteverket.

Skrapanskylten 2 december

Skrapanskylten 1 december