2009-11-30

Skrapanskylten 30 november

Kulturmomsdebatt klingar falskt

"Inför en enhetligt momssats på kultur", skanderar tre goda liberaler idag på Svenska Dagbladets debattsida. Är opera finare än dataspel, frågar de sig?

Debattörernas indignation grundar sig i att opera, konserter, film och böcker har en momssats på 6 procent medan dansband och dataspel har en momssats på 25 procent. Detta är orimligt och orättvist, menar debattörerna. Kulturmomsen bygger på förlegade och felaktiga premisser.

Jag instämmer gärna i att skatteregler inte ska bygga på förlegade premisser. Men som momsare måste jag erkänna att ett rodnadens skimmer lägger sig över mitt ansikte när jag läser artikeln. Debattörernas momskunskaper är inte mycket att yvas över.

Den konstruerade konflikten mellan opera och dataspel är förvisso slagkraftig, men samtidigt resultatet av en grov förenkling. Debattörernas brösttoner klingar helt enkelt falskt. Kulturmomsreglerna kan beskyllas för mycket, men de gör inga värderingar av hur "fin" kulturen är. Däremot skiljer de på hur den tillgängliggörs och det är därför momsen på en cd-skiva är högre än på en konsertbiljett - oavsett om det handlar om opera eller BWO.

Nu var syftet med debattartikeln måhända inte att göra en vetenskaplig utredning av kulturmomsen. Men när man i en mening säger att "[d]e olika momssatserna skapar ... praktiska problem vad gäller gränsdragningen mellan olika kulturella uttryck, och strax därefter föreslår att det införs "en enhetlig momssats på kultur", ja då undrar jag om man förstår vad man gett sig in på.

Gränsdragningsfrågorna inom kulturmomsen kan vara lite kniviga. Men om man, såsom debattörerna, föreslår att åtgärda detta genom att i momsreglerna skilja mellan "kultur" och "icke kultur" - ja, då försöker man verkligen släcka en eld med bensin. Eller är det någon som anmäler sig frivilligt för att dra den gränsen?

2009-11-24

Inifrån Skatteverket, del 235

I en SvD-artikel häromdan rapporterades att Skatteverket driver en rättstvist som rör en ursprunglig skuld om en krona. Detta kan naturligtvis uppfattas som häpnadsväckande.

Den första artikeln som lades ut avslutade med "SvD.se har varit i kontakt med handläggaren på Skatteverket som skrivit överklagandet, men hon vill inte kommentera ärendet." Därmed lämnades fältet fritt för artikel-kommentarer av den här typen:
Har de inget bättre att göra än använda skattepengar till att driva ett sådant här ärende?

Detta är ett bra exempel på statlig tröghet, dvs. lag är lag och det
finns ingen gråzon. Är du skyldig staten 1 krona ska du minnsan betala, annars kommer vi jaga dig till världends ände.

Ta de stora smitarna istället!

Dags att skära ner på personalen på Skatteverket så de inte hinner hålla på med idiotier. Använd machete!

Rätt typisk myndighetsstrategi så här i under lågkonjuktur. Det gäller att göra en höna av varje liten fjäder så att man kan motivera och försvara sitt orimliga personalbehov.

Detta är en klar indikator på att skatteeverket är överdimensionerat.

Paragraf-ryttarna på Skatteverket blir upphetsade av att sätta dit folk.
Min hypotes är att handläggaren som drivit det här ärendet inte i första hand gjort det för att bli upphetsad. Snarare skulle jag gissa att det rör sig om att Skatteverket vill få ett klargörande från domstolarna hur den här typen av ärenden ska bedömas. Och då är domstolarnas vägledning principiellt betydelsefull, även om det aktuella beloppet är väldigt litet.

Skatteverket försvarar kronan.

I förlängningen bidrar domstolsavgöranden också till större rättssäkerhet för medborgarna, eftersom det inte längre råder någon tveksamhet om hur skattereglerna ska tolkas.

I en uppdaterad version av artikeln har Svante Egerlid, pressansvarig på Skatteverket, förklarat ungefär detta. Trist nog kom inte hans synpunkter med i den första versionen, och därmed hann mycket varumärkesskada inträffa.

Emedan Skatteverket ju numera är väldigt månt om sitt varumärke kanske den här historien kan föranleda några lärdomar.

- Det är viktigt att det finns bra mediakanaler till Skatteverkets pressfolk.

- Det är viktigt att Skatteverkets handläggare vet hur de ska hantera media. Alla är inte bekväma med att uttala sig i media men man bör åtminstone veta vem man kan hänvisa journalisten till. I stället för att bara säga "inga kommentarer" och därmed blotta sig för skurkstämpeln.

- I ärenden som kan förväntas väcka medias intresse måste vi vara mer proaktiva, tänka igenom hur vi ska kommunicera och så vidare. (För övrigt något som det borde jobbas på även internt inom verket...)

Som mediekonsument (och förvisso prenumerant) kan jag förstås tycka att en journalist som är intresserad av att göra ett seriöst arbete borde se till att få prata med någon annan än en vettskrämd handläggare innan hon publicerar en sådan här artikel. Det är säkert roligare och enklare att sabla ner på Skatteverket än att anstränga sig för att tillhandahålla en saklig och mångsidigt belyst artikel, men förtroendet för tidningens journalistik ökar inte direkt när det publicerade materialet är så uppenbart ensidigt.

Skrapanskylten 24 november

Kanske är det faktumet att det bara är en månad kvar till julafton som gett Skrapan-skylten tokfnatt. För i morse blinkaden helt okontrollerat och -koordinerat.

2009-11-22

Höghusförbud i City? Nej tack!

Tre av Folkpartiets toppnamn i Stockholm, Lotta Edholm, Abit Dundar och Madeleine Sjöstedt, gick i förra veckan ut med en debattartikel på Newsmill. "Inga fler skyskrapor i City", var rubriken, och jag började skruva lite obekvämt på mig.

Debattartikeln innehåller förvisso många klokheter. När debattanterna (heter det så?) skriver att "vi måste lära av historiska misstag och förmå göra de svåra avvägningarna i planeringen för framtidens Stockholm. Alla generationer har rätt att sätta sitt avtryck. Det är blandningen över tiden som skapar staden" så kan jag bara hålla med. Och när de beklagar den rivningsvåg som sköljde över City i mitten av förra seklet så finns det skäl att åtminstone till viss del instämma.

Fler? Ja, varför inte?

Men när FP-topparna sedan utifrån dessa utgångspunkter drar slutsatsen att säga nej till allt byggande på höjden så blir jag djupt besviken. Och när de säger ja "till ny spännande arkitektur och en kraftfull nybyggnation i andra områden" så anas trist NIMBY-retorik. Självklart ska vi dra lärdom av bra och dåliga saker som gjorts i historien. Det är ingen som föreslår någon ny rivningsvåg i Stockholm. Men det är inte samma sak som att lägga locket på för utmanande nybyggnationer i City. Edholm, Dundar och Sjöstedt går för långt, helt enkelt.

Ett mer framtidsvänligt motinlägg kom dagen efter från tre unga Centerpartister. Om jag får göra en fri tolkning av kärnan i deras artikel så menar de att det är stadens uppgift att tjäna människorna, inte tvärtom. "Är staden inte beredd att förändras tillsammans med sina invånare så kommer dessa människor att välja att förändras någon annanstans", skriver Centerpartisterna. Jag tror att de har rätt.

En av kommentatorerna till Center-inlägget skriver så här: "Alliansen i Stockholm behöver visa att Folkpartiets ledning inte för hela alliansens talan med sina reaktionära idéer som innebär en mumifiering av innerstaden." Det är ganska hårda ord, men så är också inga fler skyskrapor i City ett ganska hårdsmält budskap till alla oss som vill att Folkpartiet ska ta devisen Ja till framtiden på allvar.

Mer om stadsbyggnad
Stockholms silhuett, fortsättning...
Stockholm behöver inte stelna

Ka-ching

210 000 kr i månadslön när hon är kommissionär, därefter 60 procent av lönen i tre år, sedan pension på 95 000 kr i månaden från 65 års ålder.

Det finns flera skäl till att gratulera Cecilia Malmström till nya jobbet.

Vad vill Folkpartiet? Del 3.

Fortsättning från föregående inlägg.

Ja till ny kärnkraft
En av de allra viktigaste framtidsfrågorna är energipolitiken. Hur kan vi ordna en säker och miljövänlig energiförsörjning för framtiden? I Folkpartiet tycker vi inte att det är en superidé att göra sig beroende av kolkraft och rysk gas. Kärnkraft, däremot, är en säkert och koldioxidfri metod att tillverka el. Kärnkraften är en förutsättning för en trygg klimatpolitik.


Folkpartiets landsmöte beslutade att Sverige inte bara ska ersätta befintliga reaktorer när de tjänat ut, utan även bygga nya. Samtidigt är det viktigt att vi jobbar med utbyggnad av förnybara energislag samt energieffektivisering.

Las-reformering
Begränsa fackets rätt till stridsåtgärder och slopa turordningsreglerna var krav som nyligen fördes fram från bl.a. riksdagsledamoten Agneta Berliner och Gunilla Gustafsson, ordförande för Liberala företagare, i en debattartikel i SvD.

Dessa förslag har landsmötet haft att ta ställning till. Tyvärr valde Folkpartiet en feglösning, att utvidga Las-undantaget för två personer till att gälla alla företag (idag får bara företag med max 10 anställda utnyttja undantaget). Det är förvisso ett litet steg framåt, men å andra sidan är det ju i mindre företag som Las kan göra störst skada.

Det är ändock glädjande att det, trots Moderaternas Las-krameri, finns ett driv inom borgerligheten för förändringar. Förhoppningsvis kommer debatten fortgå - ett landsmötesbeslut behöver ju inte gälla längre än till nästa landsmöte.

Kinesiska på gymnasiet och engelska från första klass
Folkpartiet är det parti som tydligast tar ställning för elevernas rätt att faktiskt lära sig något i skolan. Vi tar därmed avstånd från vänsterns flumskola, där det ibland talas om att avskaffa betyg och läxor.

Samtidigt är Folkpartiet det parti som starkast bejakar globaliseringen. Det är därför kul att landsmötet beslutat att vi ska verka för att alla ska ha möjlighet att välja kinesiska på gymnasiet och att engelska ska bli obligatoriskt redan från första klass. Vidare beslutades att entreprenörskap ska bli en naturlig del i gymnasieskolan. Lärare ska få fortbildning och kunskaper i entreprenörskap ska ingå som en naturlig del i gymnasieskolans program. Alla gymnasister ska ges möjlighet att prova på företagande.

Se även
Vad vill Folkpartiet? Del 1.
Vad vill Folkpartiet? Del 2.

Vad vill Folkpartiet? Del 2.

Fortsättning från föregående inlägg.

Upphovsrätten
Det här är ett område som är angeläget att reformera. De nuvarande upphovsrättsreglerna blir allt svårare att applicera i dagens samhälle, där vi är vana vid att information kan flöda fritt. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att upphovsmännens rättigheter kan skyddas även fortsättningsvis.

Folkpartiets landsmöte har inte tagit ställning till hur den framtida upphovsrätten ska se ut. Däremot ska Folkpartiet verka för en utredning om en ny upphovsrättslag. Syftet med utredningen ska vara att lösa de existerande problemen i ersättningsfrågan och anpassa upphovsrätten till de möjligheter som den digitala revolutionen har skapat. Utredningen ska ha i åtanke att den svenska upphovsrätten inte kan förändras ensidigt och att upphovsmannens rätt till sitt verk är ett centralt intresse som behöver värnas också framöver.

Läs gärna Madeleine Sjöstedts blogginlägg om detta.

Tv-licensen behålls
Av någon konstig anledning tog Folkpartiet inte chansen att avskaffa tv-licensen. Jag har inget emot public service, men den borde finansieras via skattsedeln? Avskaffa Radiotjänst och tramset med tv-pejlare som knackar på hos folk.

Nja till gårdsförsäljning av alkohol
Frågan om gårdsförsäljning av alkohol har varit på tapeten. Godtemplarna driver på hårt för att stoppa gårdsförsäljningen; man anser att det utmanar Systembolagets monopol och det är ett hot mot folkhälsan.

Bortsett från att man principiellt sett kan vilja värna Systemets monopol så tycker jag inte det finns mycket som talar för att inte tillåta gårdsförsäljning. Det finns förvisso ett samband mellan tillgänglighet och alkoholskador, men det känns inte realistiskt att tro att alkoholismen i samhället skulle skjuta i höjden bara för att det finns ett antal bondgårdar med tillstånd att sälja den öl eller cider de själva tillverkat. Man bör dessutom ha i åtanke att gårdsförsäljning naturligtvis kan kombineras med krav på begränsat öppethållande, prissättning osv.

Folkpartiet, med historiska rötter i den alkoholförbudsivrande Frisinnade landsföreningen, står bakom Systembolagets detaljhandelsmonopol. Mot den bakgrunden tycker jag det är ett stort steg framåt att vi inte valde att helt avslå förslaget om gårdsförsäljning, utan att i stället avvakta den EG-rättsliga prövning av gårdsförsäljningen som pågår i Finland.

Det kan noteras att den statliga Alkoholutredningen (SOU 2009:22) inte förordat gårdsförsäljning av alkohol. Utredningen ansåg inte att gårdsförsäljning är förenligt med alkoholmonopolet. Ser man till folkhälsan så ansåg utredningen att gårdsförsäljning av öl och sprit inte borde tillåtas, däremot såg man inga skäl mot att tillåta gårdsförsäljning av vin, cider och liknande (se s. 107-108).

Se även
Vad vill Folkpartiet? Del 1.
Vad vill Folkpartiet? Del 3.

Vad vill Folkpartiet? Del 1.

Under helgen har Folkpartiet hållit landsmöte i Växjö. På landsmötet bestämmer man vad Folkpartiet ska tycka i ett stort antal frågor. Med tanke på att nästa år är ett valår är naturligtvis besluten extra intressanta.

Landsmötet kan man följa via t.ex. Landsmötesboggen eller Twitter. Jag har valt ut några av frågorna som jag tycker är särskilt intressanta. I en del fall fattade landsmötesombuden bra beslut, i en del fall tycker jag dessvärre att man missade ta chansen till förbättringar och liberaliseringar.

Ingen tredelning av föräldraförsäkringen
Birgitta Ohlsson m.fl. hade motionerat om att föräldraförsäkringen skulle tredelas. Syftet med tredelningen var att öka pappornas deltagande i och anknytning till familjen, stärka barnens rätt till sina föräldrar och förstärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Föräldraförsäkringen är en av de frågor jag själv tycker är svårast att sätta ner foten i. Å ena sidan kan man på goda liberala grunder hävda att föräldraskapet är något som delas mellan, i normalfallet, mamman och pappan och att samhället bör ge dem förtroendet att själva disponera föräldradagarna utifrån vad som bäst passar deras familj. Å andra sidan kan man, på lika goda liberala grunder, hävda att föräldraförsäkringen är en individuell förmån för vardera föräldern samt, inte minst, att det nyfödda barnets har rätt till tid med båda sina föräldrar.

Landsmötets beslut blev att föräldraförsäkringen inte ska tredelas. I stället ska man förstärka jämställdhetsbonusen, dvs. om man delar föräldradagarna lika mellan sig så får man ett bonusbelopp. Detta belopp är idag max 100 kr per dag men Folkpartiet vill alltså se en höjning. Dessutom ska pengarna betalas ut snabbare. Det blev en morot i stället för en piska.

För en tredelning av föräldraförsäkringen skriver bl.a. kloka Hanna Lager och Per Altenberg. På motsidan hittar jag likaledes kloka Sanna Rayman på SvD och Fredrik van den Broek.


Barnkonventionen blir svensk lag
Folkpartiet ska verkar för att FN:s barnkonvention blir svensk lag. Det är ett beslut som jag ställer upp på. Sverige var ett av de första länderna att ratificera barnkonventionen, men Unicef har konstaterat att Sverige bryter mot ett antal av konventionens artiklar.

Avstånd mot aktiv dödshjälp
Folkpartiet vill erbjuda alla döende en god palliativ vård (dvs. lindrande vård i livets slutskede). Samtidigt är Folkpartiet emot aktiv dödshjälp. Individens frihet sträcker sig alltså inte så långt som till att själv bestämma över sin egen död.

Se även
Vad vill Folkpartiet? Del 2.
Vad vill Folkpartiet? Del 3.

2009-11-21

Vansinnet i Zimbabwe fortsätter

- Omvärlden tror att Mugabes måltavla var de 4 500 vita jordägarna. Men så är det inte. Måltavlan har hela tiden varit lantarbetarna. Om detta bara handlade om de vita hade man förstås ha tagit tillvara lantarbetarnas kunskaper och låtit dem ta över. Men mindre än en procent av dem bor kvar på sina ursprungliga farmer. De är utstötta och fredlösa. I stället har farmerna delats ut till politiker, soldater och militärer, oftast både ointresserade och okunniga.

–Detta har aldrig varit en jordreform, det var aldrig ens avsikten. Det handlade bara om makt.

John Worsley-Worswick på organisationen Justice for Agriculture, JAG, förklarar effekterna av Robert Mugabes jordbrukspolitik (SvD den 21 november). Hittills har minst en tredjedel av Zimbabwes lantarbetare dött. Inom kort beräknas 50 procent vara döda.

Hur länge ska han få hålla på?

Och vansinnet fortsätter. Enligt landminister Herbert Murerwa ska alla återstående 287 lantbruk som ägs av vita övertas av staten före jul. Det håller inte. Det är hög tid för demokrati i Zimbabwe.

Nygammalt

För sex år sedan pluggade jag en termin i Sydafrika. En av de många saker som förbryllade mig var att Pretorias gator, särskilt i studentkvarteren, kryllade av gamla Golf I:or i nästan nyskick. Jag hade lite svårt att få ihop det där - hemma i Sverige befann sig ju de få kvarvarande Golf I:orna i olika stadier av förfall.

Kanske är det klimatet, tänkte jag. Bilarna rostar inte i Sydafrika och håller sig därmed fräscha längre. Men jag tänkte fel.

Den nygamla Golfen väckte stor uppmärksamhet.

I själva verket var det så att de gamla Golf I:or som såg ut att vara i nyskick - var i nyskick. Sedan 1984, när Golf II:an tog vid, har den gamla modellen fortsatt att produceras i Sydafrika. En halv miljon Citi Golf har tillverkats hittills - men nu läggs produktionen ned.

Volkswagen är förstås inte det enda bilföretag som fortsätter att sälja utgångna modeller i utvecklingsländer. På Pretorias gator rullade även ett stort antal Toyota Tazz, dvs. nytillverkade femte generationens Corolla. Det här borde vara rätt lönsamt för biltillverkarna - utvecklingskostnaderna för bilarna är ju hemtagna sedan länge och bilarna säljs inte direkt till Galne Gunnar-priser; billigaste varianten av Citi Golf kostar 84 700 rand (ca 78 000 kr).

När man ska köra Toyota Tazz i sanden bör man släppa ut luft
ur däcken. Annars kan man köra fast.

Man kan förstås ha synpunkter på att biltillverkarna fortsätter att tillverka gamla bilmodeller med sämre säkerhet och miljöegenskaper. Å andra sidan tillverkas de här modellerna oftast lokalt, och genererar därmed viktiga arbetstillfällen. Och som utbytesstudent är man förstås tacksam över att kunna hyra bil billigt!

2009-11-20

Inifrån Skatteverket, del 234

Skatteverket har fått nya regler för datoranvändning. Eftersom man strävar efter att bli en modern och attraktiv arbetsplats är det numera tillåtet att använda myndighetens datorer för att till exempel skicka privat e-post och facebooka. Dock inte på arbetstid, förstås.

Jag antar att man förväntas flexa ut de femton sekunder det tar att uppdatera sin Facebook-status eller kolla sin privata mejlbox. Vilket antagligen innebär att det tar längre tid att fylla i den där flex-filen än det tar att göra sina privata datorärenden. Men men. Ska det vara modernt och attraktivt så ska det.

Tillsammans med de nya it-reglerna har man skickat ut en liten FAQ om vad man får och inte får göra med datorerna. Av nån anledning känns det som att en av frågorna är specialskriven för mig.
För den engagerade allmänheten kan jag dock meddela att jag inte bloggar på arbetstid. Däremot är Skatteverket en stor inspirationskälla för blogginlägg. När jag twittrar så gör jag det via min privata mobil. Någon tjänstemobil har jag nämligen inte. Riktigt så modernt och attraktivt är det ännu inte på Skatteverket.

En smula överraskad...

...blev jag idag när jag fick ett besked om eftertaxering - från Posten!

Nog för att Skatteverket jobbar mycket med utlokalisering osv. Men nånstans går väl ändå gränsen?

Hey, that's my job!

2009-11-18

Inifrån Skatteverket, del 233

Den som följer den här bloggen har möjligen noterat att jag har en del synpunkter på det som händer och sker på Skatteverket. Ofta är dessa synpunkter kritiska. (Var plåga har ju, som bekant, sitt skri för sig medan hälsan håller en mer dämpad profil.) Ibland inträffar det emellertid att jag tycker att Skatteverket oförskyllt utsätts för kritik och det irriterar mig lika mycket.

I en artikel på QX.se berättas om Jim-Alex Minorsson Hirschi och Hans Hirschi som ingick registrerat partnerskap 2004. Den 1 maj i år infördes förändringar i äktenskapsbalken, så att äktenskapsbegreppet även kom att omfatta samkönade par. Detta innebär att de par som tidigare ingått partnerskap kunde omvandla detta till äktenskap.

Eftersom den nya lagen trädde i kraft den 1 maj kan omvandlingen av partnerskapen ske tidigast från detta datum (såvitt framgår av artikeln). Detta har gjort makarna Hirschi mycket upprörda.

- Det känns förjävligt, som att de stulit fyra och ett halvt år, säger Hans Hirschi. Man blir asförbannad. Vi gifte oss den 11 december 2004. De hade bara behövt byta ordet eller hur?

Vad makarna Hirschi inte tycks förstå är att Skatteverket inte har någon möjlighet att bara "byta ordet" hipp som happ om inte lagen ger möjlighet till det. Detta har också Annika Sköld på Skatteverkets huvudkontor försökt förklara för Hans Hirschi.

- Då [den 11 december 2004] var han inte gift. Lagen är inte formulerad så att man kan omvandla registrerat partnerskap och antedatera bakåt i tiden, säger hon.

Förklaringen tycks emellertid inte bita på Hans Hirschi.

- I systemet är det kanske så, men jag skiter i systemet. Det är ju inte så att vi har flyttat vårt bröllopsdatum och det är ju ett ganska viktigt datum i ens liv.

Alltså, käre Hans Hirschi: Var glappar det? Skatteverket är en statlig myndighet som utövar offentlig makt gentemot medborgarna. Skatteverket kan inte "byta ord" eller ändra i systemen efter enskilda människors önskemål. Skatteverket får inte lyfta ett finger utan lagstöd. Det har med rättssäkerhet att göra. Om nu riksdagen har bestämt att reglerna om samkönade äktenskap börjar gälla den 1 maj 2009, ja då får du, din man och Skatteverket vackert tugga i sig det. För eventuella klagomål hänvisas vänligen till dina politiker.

Inifrån Skatteverket, del 232

Med anledning av den nyligen timade "löneläckan" inom Skatteverket i Stockholm (se del 230 och del 231) så har jag funderat lite över Skatteverkets hantering av den här situationen.

Tydligen har kommunikationsavdelningen skickat ut ett meddelande till cheferna, där man dels påtalat att det förekommit ett sakfel på "en blogg", dels klarlagt omständigheterna kring hur läckan uppkom.

Av någon anledning valde man alltså att bara skicka ut det här meddelandet till cheferna, i stället för att till exempel publicera informationen på intranätet. Detta trots att man knappast kan ha varit omedveten om att löneläckan är superhett stoff på ryktes- och skvallerfronten.

Det är lätt att få intrycket att strategin från Skatteverkets kommunikationsavdelning gick ut på att hålla cheferna informerade i fall de skulle få frågor, men i övrigt försöka lägga locket på. Det här kan förstås vara en felaktig slutsats av mig, men det kan i så fall få tjäna som exempel på hur lätt det är att medarbetare får missuppfattningar och drar felaktiga slutsatser när informationsflödet inte fungerar som det borde.

Inom Skatteverket brukar vi begära att företagen och medborgarna ska ha tillgodogjort sig åtminstone den skatteinformation som finns i våra broschyrer. Man ska liksom inte kunna skylla på att man "inte kunde reglerna" när det går att läsa om dem i broschyren.

Kanske skulle vi ställa samma krav internt? Krisberedskapsmyndigheten (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har tagit fram en praktisk liten broschyr som heter Grunder i kriskommunikation. Där står det bland annat så här:
Vid en kris är det om möjligt än viktigare – och svårare – att arbeta med öppenhet som ledord. [...] En sluten organisation väcker otvetydigt misstankar om dålig krishantering, dåligt genomfört arbete etc.
Men men. Vad vet väl en enkel handläggare om så här stora saker? Jag går och lägger mig.

Inifrån Skatteverket, del 231

Det har kommit till min kännedom att Skatteverkets kommunikationsavdelning skickat ut ett meddelande till cheferna. I meddelandet står det bland annat att det förekommit felaktiga uppgifter i "en blogg" rörande läckan av löneuppgifter.

Vad det var för "en blogg" som kommunikationsavdelningen syftade på har jag förstås ingen aaaning om, men om det hade förekommit något fel på min blogg så skulle jag såklart rätta till det.

Då hade jag kunnat meddela att lönefilen inte läckte på grund av att en medarbetare begärt ut information. I stället var det så att chefen skulle skicka ut lönefilen till sina kollegor i ledningsgruppen, men av misstag valde fel maillista och i stället skickade ut den till hela sin sektion (dvs. de personer han är chef för).

Detta ledde till att alla medarbetare på sektionen fick ta del av alla sina kollegors preliminära nya löner - innan dessa blivit kommunicerade.

Ungefär så hade jag skrivit. Om det nu hade varit min blogg som kommunikationsavdelningen syftade på.

Har SJ inte annat att göra?

Av någon anledning så följer SJ mig på Twitter. Jag förstår inte. Har SJ inte annat att göra? Köra tåg? Komma fram i tid nån jävla gång?

Jag ska erkänna att jag ännu inte riktigt förstått poängen med Twitter. Men jag ska ge det en chans. Följ äventyret på www.twitter.com/JesperSv.

2009-11-17

Reinfeldt valde rätt

Idag tillkännagavs att Europaminister Cecilia Malmström (FP) blir Sveriges nästa EU-kommissionär. Jag tror att Malmström kommer att bli en utmärkt kommissionär, av flera skäl. Hon tror på Europasamarbetet, hon har gedigen erfarenhet från EU-politiken, hon är kompetent och hon har en sympatisk framtoning.

En av Cecilia Malmströms främsta meriter är att hon
prydde min balkong under vårens EU-valkampanj.


I ett nyhetsinslag från SVT sades bland annat detta:

Cecilia Malmström:
- Det är min absoluta övertygelse att de väldigt många utmaningar som vi står inför i Europa idag: klimatfrågan, den ekonomiska krisen, den gränsöverskridande brottsligheten och Europas roll i världen, bara kan lösas genom ett starkt europeiskt samarbete.

Fredrik Reinfeldt:
- Hon är förmodligen en av dem som kan mest om det praktiska Europaarbetet som finns att tillgå i svensk politik.

Anders Lindqvist, reporter:
- Cecilia Malmström behärskar EU:s sakfrågor utan och innan.

Mona Sahlin:
- Vi hade velat ha en diskussion med Reinfeldt.

Mona Sahlin vill förstås vara med och tycka om det mesta. Men frågan är vad hennes tyckande hade haft för betydelse. Efter 14 år med socialdemokratiska kommissionärer (Anita Gradin och Margot Wallström) är det väl hög tid för en borgerlig?

Inifrån Skatteverket, del 230

Utmärkelsen dagens blunder kan nog utan diskussion tilldelas en chef på Skatteverket i Stockholm.

Eftersom det är löneförhandlingstider på Skatteverket bad en av chefens medarbetare att få ut lönestatistik. Detta är inte ovanligt på Skatteverket eftersom våra löner är offentliga. Många tar reda på kollegors löner för att inför lönesamtalen göra en bedömning av sitt eget löneläge.

Chefen efterkom medarbetarens begäran på ett sätt som medarbetaren nog inte hade förväntat sig: Genom att maila över lönelistor på alla kontorets anställda, inklusive information om lönepåslag i de senaste lönerevisionerna men framför allt inklusive de nya löner som ska börja gälla från och med 1 januari och som ännu inte kommunicerats till medarbetarna!
Grattis till en överlägsen segrare!
Bildkälla

Javisst! Den frågvise medarbetaren fick alltså tillgång till alla sina kollegors nya löner innan de blivit officiella och innan kollegorna själva fått veta. Ett ordentligt klavertramp, såklart, men chefen kan möjligen trösta sig med att i avsevärd grad ha bidragit till folkhälsan. Ett gott skratt förlänger ju livet.

2009-11-13

Inifrån Skatteverket, del 229

Skatteverket har tagit hjälp av analysföretaget Gartner för att ta reda på hur kostnadseffektiv myndigheten är när det gäller it-utvecklingen.

Gartners analys är hårresande. Den visar nämligen att Skatteverkets kostnader för utveckling av egna verksamhetssystem ligger 58 procent procent högre än hos organisationer i jämförelsegrupperna. Det innebär alltså att om ett it-system normalt sett kostar 100 miljoner att utveckla, så rusar kostnaden iväg till 158 miljoner om det är Skatteverket som gör jobbet. Svensson tackar, bockar och betalar, i vanlig ordning.

Som om detta inte var nog: Gartners studie visar också att Skatteverket förbättrat sitt resultat med 30 procentenheter sedan förra analysen år 2006. Det är förstås en imponerande effektivisering - men ändå: Tänk att Skatteverkets it-utveckling för tre år sedan var 88 procent dyrare än genomsnittet!

Nu hör det dessutom till saken att Skatteverkets it-applikationer inte är några snabbprogrammerade Iphone-appar direkt. Under de snart tre år jag jobbat på verket har vi fått tre nya mastodont-system: SkatteReg, Boris och Tina. Hur mycket SkatteReg och Boris kostade vet jag inte, men Tina (som ännu inte riktigt fungerar som det ska) sägs ha gått lös på 600 miljoner kronor. Den som är duktig på baklängesräkning kan ju roa sig med att ta reda på hur mycket skattebetalarna hade sparat om Skatteverket inte varit 58-88 procent ineffektivare än genomsnittet. Själv vågar jag inte. Måste ju tänka på hjärtat.

Kom igen, Lena!
Foto: Joakim Folke

Hur hanterar då Skatteverket de här alarmerande siffrorna? Jo, enligt Lena Tollerz Törn, chef för Skatteverkets it- och utvecklingsstab, arbetar man "aktivt" för att få en bättre kostnadsstyrning i it-projekten. Man arbetar också "aktivt" med förändring och standardisering av it-arkitekturen.

Vet du Lena, jag tror att skattebetalarna förväntar sig lite mer än att du jobbar "aktivt" med att komma tillrätta med det här. Du ska nog tänka lite mer i termer av "dag och natt, dygnet runt, sju dagar i veckan, tills ögonen blöder". 58 procent kan man inte bara prata bort.

Fler borde bli som Jonas Gardell

I Expressen berättar Jonas Gardell att han tänker ge bort stora delar av sin förmögenhet till en stiftelse för barn.

Jonas Gardell är en väldigt skicklig och framgångsrik kulturutövare, och det har gett god ekonomisk avkastning. Jag förstår att det känns bra för honom att kunna använda sin förmögenhet till något som är betydelsefullt för honom.

Nu är det få förunnat att bli så framgångsrika som Jonas Gardell. Men fler svenskar borde få chansen att genom eget sparande bygga upp en ekonomisk trygghet. Att förfoga över på det sätt man själv önskar. Kanske vill man testamentera allting till utsatta barn, kanske vill man donera till forskning eller kultur, kanske vill man fylla sin garderob med skräddarsydda kostymer och Hermèsslipsar.

Alltför sällsynt.
Foto: Mikael Sjöberg/Expressen


Dessvärre funkar det inte så i Sverige idag. För i Sverige anses staten vara bättre skickad att ta hand om medborgarnas pengar än medborgarna själva. I stället för valmöjligheter har vi världens högsta skattetryck. Människor med måttliga inkomster straffbeskattas med 50 procents marginalskatt. Och de som tjänar ännu lite mer får betala ytterligare straffskatt.

Fram till för ett par år sedan betalade man även en skatt på det kapital man lyckats spara ihop. Nu är lyckligtvis förmögenhetsskatten avskaffad. Men fler skatter måste sänkas!

I Folkpartiets tillväxtagenda föreslås att värnskatten avsaffas under nästa mandatperiod. Dessutom ska den statliga inkomstsskatten successivt sänkas. Givetvis ska även de med lägre inkomster gynnas av skattepolitiken genom fortsatta inkomstskattesänkningar.

Det här är viktiga liberala förslag. Det ska löna sig att utbilda sig. Och fler ska kunna åtnjuta den frihet det innebär att ha pengar på banken.

2009-11-10

Ett kommunalråd att skämmas för

Dagens tråkiga nyhet är förstås att det folkpartistiska kommunalrådet i Huddinge, Åke Blomqvist, köpt sex av en minderårig flicka i sin bostad.

Att utnyttja en annan människa på det viset som Åke Blomqvist har gjort är helt oacceptabelt och jag kan bara instämma i vad Maria Wallhager, ordförande för FP Stockholm, säger: Åke Blomqvist har förbrukat sitt förtroende och han måste avgå. (Vilket han nu gjort.)

Den här historien borde kanske föranleda fler reflektioner. Men det får bli när hjärnan är lite piggare. Just nu hoppas jag bara att den stackars flickan får den hjälp hon behöver efter det hon utsatts för av Åke Blomqvist och andra vidriga män.

Läs gärna Birgitta Ohlssons m.fl. debattinlägg i Aftonbladet.

Inifrån Skatteverket, del 228

Konkurrentbevakning är viktigt, fick jag lära mig när jag jobbade i den privata sektorn. Vi sysslade med informationstjänster, och givetvis hade vi full koll på vad konkurrenterna pysslade med. När de lanserade något nytt så måste vi kontra. Det gick naturligtvis inte att vara bättre än konkurrenterna på allt och ibland fick man trolla med knäna. Men det var stimulerande.

Jag är inte den ende som sökt jobbet som generaldirektör för Skatteverket (se del 224). Av den anledningen har jag roat mig med lite konkurrentbevakning. Alla ansökningar är ju offentliga och hade dessutom, visade det sig, mailats in till Finansdepartementet, så det gick smidigt att få ut dem.

Sökande A har en förskräckligt gedigen bakgrund. Han har jobbat med offentlig ekonomi i tio år, är disputerad och varit något slags chef på Finansdepartementet.

Sökande B har arbetat statligt i 23 år och är för närvarande chef inom Riksdagsförvaltningen. Han behärskar alla aspekter på statlig verksamhet och har bred statlig kompetens, även ur ett styrningsperspektiv.

Sökande C är redan generaldirektör. Men hennes myndighet ska läggas ner i början av nästa år och då vill hon förstås ha ett nytt jobb.

Sökande D är rektor vid Polishögskolan och har tidigare varit byråchef hos Riksåklagaren. Hon har jobbat mycket internationellt och har sommarhus i skärgården.

Sökande E har suttit i fackförbundet Unionens styrelse, gått en massa it-utbildningar, varit säljare och jobbat som konsult. Nu vill han dock ha en fast tjänst där han kan vidareutvecklas och bidra med vinster. Sökande E har den klara fördelen att hans löneanspråk är blygsamma - 57 000 kr/mån, typ hälften av nuvarande gd-lönen.

Sökande F är civilekonom och jobbar som ekonomidirektör på en myndighet. Innan dess var han statssekreterare på oljedepartementet i Syrien, och det låter ju inte så klimatvänligt.

Sökande G har gjort lumpen och varit vd för olika företag sedan 1998. Han har skrivit ett väldigt långt brev.

Sökande H, slutligen, jobbar som chef på Kronofogden. Det är ju rätt många som gått över från fogden till skatten på sistone, så han kanske känner sig ensam där.

Ja, så ser det ut. Totalt har nio personer sökt, varav två kvinnor. Om det ser ut så vid alla chefstillsättningar är det kanske inte så konstigt att det är underskott på kvinnor i ledande befattningar?

Den glada nyheten är att varken Pär Nuder eller Thomas Östros tycks ha sökt. Det är egentligen det enda som betyder något.

Vad blir då utfallet av min konkurrentanalys? Ja, ska man gå efter formella meriter så ligger jag ju pyrt till. Jag har t.ex. inte gjort lumpen. Men jag har många andra goda egenskaper som jag hoppas kommer att framgå under intervjun (jag utgår från att det blir en intervju). Jag är såklart full av tillförsikt!

Inifrån Skatteverket, del 227

Nej, det kanske inte var helt livsnödvändigt att skriva in och påpeka detta. Men det skaver i mina ögon när professionella skribenter (på Näringsliv, dessutom) konsekvent skriver "Skattemyndigheten". Lite bättre koll tycker jag de borde ha.

2009-11-09

Stockholms silhuett, fortsättning...

Med anledning av de kommentarer som skrivits på mitt förra inlägg (se Stockholm behöver inte stelna) så vill jag göra en liten komplettering.

Som förespråkare för en mer visionär stadsbyggnad i Stockholm så framställs det ibland som att man i princip vill riva hela innerstan och bygga skyskrapor i stället. Jag har svårt att förstå var den uppfattningen kommer ifrån men kan möjligen tänka mig att det handlar om något så enkelt som att man stärks i sin egen åsikt om man demoniserar sin motståndare.

Min uppfattning (som för närvarande inte delas av mitt parti) är att Stockholm inte bör säga kategoriskt nej till alla höghusplaner. Det innebär förstås heller inte att vi ska säga ja till allt; däremot ska vi låta varje projekt prövas utifrån sina egna speciella förutsättningar. Om en plats är lämplig för ett hus som sticker ut - på höjden eller arkitektoniskt - så ska huset få byggas där. I annat fall så ska huset inte få byggas.

Jag tycker inte att Gamla stan ska rivas. Jag tycker inte att Kungsträdgården ska asfalteras. Men jag tycker heller inte att Stockholm ska möta framtiden med den benhårda inställningen att det enda som ska få titta upp ovanför takåsarna är ett och annat kyrktorn.

2009-11-08

Stockholm behöver inte stelna

Stockholm har fått en skopa ovett av länsstyrelsen. Stadens ambitioner om förtätning kan komma att leda till konflikter med olika viktiga kulturmiljövärden, sägs det. Man kritiserar också att skriften Stockholms byggnadsordning inte planeras bli en formell del av den översiktsplan för staden som nu är under utarbetande.

I byggnadsordningen (som finns tillgänglig på Stockholms hemsida) står det att ”den enhetliga höjdskalan i det sena 1800-talets byggda stadslandskap utgör grunden för innerstadens stadsbild och silhuett”.

Stadssilhuett i förändring.

Med en sådan grundinställning är det inte konstigt att Stockholms utveckling kan framstå som en aning sklerotisk. Jag kan dock inte förstå varför man fastnat vid just det sena 1800-talets stadsprofil. Varför är det just den tidens Stockholm som för evigt ska sätta standarden för hur staden ska möta betraktarens öga? När bestämde man sig för att ingenting ska få konfrontera förra sekelskiftets byggnadsideal? Är det sena 1800-talets arkitektur den optimala, i evighet, amen?

Det har nog framgått att jag inte delar länsstyrelsens uppfattning i alla delar. Jag har svårt att se hur stadens uttryck skulle ta skada av att man låter ett och annat hus sticka upp en bit ovanför 1800-talets taknockar. Tvärtom tror jag att det skulle kunna tillföra lite spänning och dynamik - såväl i Stockholms stadsbild som i Stockholms stadsliv.

Vår fantastiska stad får inte reduceras till ett antikvariskt objekt som till varje pris ska bevaras i sin nuvarande form. Stockholm måste få leva, utvecklas och förändras. Däri ingår att varje tid kan sätta sina avtryck i stadsbilden. Om det görs med varsamhet och eftertanke så tror jag inte att länsstyrelsens byråkrater behöver oroa sig för att Stockholms byggnadsordning hamnat lite på undantag.

2009-11-07

Memento mori, okej?

Landstinget i Uppsala har beslutat att ledande politiker ska gå före i vaccinationskön. Jag tycker beslutet är en smula märkligt.

Jag har förvisso respekt för argumentet att personer i samhällsviktiga funktioner kan beviljas förtur. Men är landstingspolitiker verkligen så förskräckligt viktiga? Inte dukar väl landstinget under om ett landstingsråd blir sjukskrivet en vecka?

Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Ismail Kamil (FP) har vaccinerat sig, och anser inte att han gjort något fel:
- Som landstingsråd med ansvar för flera miljarder kronor anser jag att jag tillhör en prioriterad grupp.

Kamil har för all del ett stort ansvar. Men det kräver väl knappast att han är på jobbet och vaktar de där miljarderna precis varje dag?

"Politikerna borde skämmas", skriver etikprofessorn Martin Peterson i en läsvärd kommentar. Ja, och minnas att de är dödliga, skulle jag vilja tillägga.

Inom landstinget i Uppsala har man nu dragit sitt strå till stacken för att spä på politikerföraktet, vilket är synd och trist. Nästan så man hoppas att sprutorna gör ont.

Bra på fötterna

Nu inträffar det lyckligtvis inte så ofta, men när jag har fel så brukar jag erkänna det. En sådan situation har nu aktualiserats.

För några år sedan berättade en av mina bättre vänner entusiastiskt om sina galoscher. Jag höll på att kikna. Galoscher? Är inte det något som eventuellt används av otroligt gamla eller otroligt kufiska människor? Alls icke, förklarade min vän. Galoscher är ett optimalt tillbehör under de snöslaskiga svenska vintermånaderna.

Jag framhärdade i min skepsis. Men som bekant urholkar droppen stenen och för varje dag jag plaskat mig fram längs Götgatan på väg till jobbet, för varje par slask- och saltskadade skor jag måst slänga, har mitt motstånd successivt brutits ned. Kapitulationen inträffade i förra veckan; då var måttet rågat och jag klev resolut in på NK och införskaffade mig ett par Swims.

De var förskräckligt dyra men under den gångna veckans blötväder har jag insett vilken utmärkt investering de är. Att kunna promenera runt i stan även i den mest ogästvänliga väderlek utan att bekymra sig om vattenpölar och lövgegga; att komma fram med rena skor och torra fötter - det är en utomordentligt tillfredsställande känsla. Jag tycker inte ens att galoscherna får mig att se ut som en otroligt gammal eller otroligt kufisk människa. Och även om så är fallet må det vara hänt; det ligger kanske inte så långt ifrån sanningen.

Citatet

Parkeringsböter ser jag som en extra kommunalskatt.
Jan Guillou parkerar hur han vill (SvD den 7 november). Dessutom har han den utmärkta smaken att köra runt i en alldeles, alldeles underbar Citroën C6. Ack den som vore så förmögen som 2000-talets socialister...

Är Bibeln huggen i sten?

I sin kolumn i dagens SvD framför Göran Skytte kritik mot, som jag för står det, att Svenska kyrkan styrs av politiker samt kyrkans beslut att viga samkönade par.

I den första delen håller jag med honom. Svenska kyrkan är ett från staten fristående religiöst samfund och borde få sköta sin egen business utan inblandning av politiska partier. Det gläder mig att mitt eget parti, Folkpartiet, tillsammans med flera andra dragit sig ur den verksamheten. Resten borde följa efter.

När det gäller Skyttes problem med homovigslar - han tycks mena att det är tveksamt "om man längre kan betrakta Svenska kyrkan som en kristen kyrka" - borde jag egentligen inte bry mig. Jag är inte troende, inte medlem i kyrkan och kyrkans agerande i olika frågor berör mig inte det minsta. Men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över det som Skytte skrivit.

Utgångspunkten för den kristna tron är Bibeln, vars innehåll antas vara guds ord. (Ett i och för sig märkligt antagande, men låt gå för den här gången.) Gud har alltså valt att kanalisera sina uppfattningar om hur människorna ska leva sina liv genom ett antal profeter etc. kring tiden för Jesu födelse. För mig förefaller det uppenbart att de uppenbarelser med mera som dessa profeter nedtecknade rastrerades genom deras egen verklighetsuppfattning, samhällssyn och moraliska och etiska värdegrunder. (Inte ens kristna ifrågasätter väl att en del av texterna är skrivna av individer utifrån "gudomlig inspiration"? Rätta mig gärna om jag har fel.)

Sedan hände det förunderliga att mänskligheten utvecklades. Vetenskapen har tagit jättekliv framåt sedan romarrikets glansdagar och vårt intellektuella synfält har breddats. Under upplysningstiden vågade vi ifrågasätta gamla föreställningar, vilket kastat mycket av det som står i Bibeln över ända.

Och det är här jag inte riktigt får ihop det. För om gud har skapat människan (till sin avbild, ne?), skulle han då låta sina ord skrivas i sten och därefter låta sina människor springa åstad och utvecklas och göra framsteg så att merparten av hans ord för dem kommer att framstå som antikvariska? Eller var hans avsikt snarare att vi skulle ta åt oss kärnan av budskapet men överlåta tillämpningen av detaljerna åt oss och vårt förnuft?

Svenska kyrkan tycks ha stannat vid det senare alternativet. Det tror jag är bra om man i längden vill uppfattas som relevant i samhället. För Sverige - i tiden (för att låna ett valspråk från någon som inte direkt levt upp till det), så att säga. Göran Skytte och andra tycks dock föredra att stanna klockan vid romartiden.

2009-11-04

Inifrån Skatteverket, del 226

Tänka sig, idag skriver tidningen ST Press om en bloggare som sökt jobbet som generaldirektör på Skatteverket.Även Dagens Industri skriver om gd-rekryteringen. Att läsa kommentarerna till DI:s artiklar är underhållande.

Självklart har jag begärt ut alla ansökningar från Finansdepartementet. Återkommer med en bedömning av konkurrensläget när jag läst igenom dem.

2009-11-03

Tack för förtroendet!

På dagens styrelsemöte med Fp Skarpnäck nominerades jag till ersättare för Folkpartiet i Skarpnäcks stadsdelsnämnd från och med årsskiftet.

Jag är otroligt glad och känner mig väldigt hedrad över det förtroende jag fått. Jag vet att uppdraget i stadsdelsnämnden är både tids- och arbetskrävande men är beredd att göra det som krävs för att jag ska kunna utföra uppdraget på ett bra sätt.

2010 kommer att bli ett intensivt år. Det är viktigt att Alliansen vinner valet, och att Folkpartiet blir en stark liberal röst i borgerligheten. Att ha stadsdelsnämnden som plattform för det politiska engagemanget betyder mycket för mig, och jag känner mig redan taggad inför valrörelsen. Tillsammans kan vi se till att 2010 blir ett riktigt bra valår för Folkpartiet.

Stort tack till det fantastiska Fp-gänget i Skarpnäck!

Åt den som har ska varda givet...

Gotlands f.d. landshövding, Marianne Samuelsson, har fått ett nytt jobb. Eller om man ska vara uppriktig så fick hon aldrig riktigt sparken; efter att hon tvingats bort från landshövdingeposten så blev hon välbetald generaldirektör i regeringskansliet. Där har hon nu fått en arbetsuppgift.

Marianne Samuelsson ska kartlägga och följa upp vilka etiska riktlinjer som finns inom statsförvaltningen kring sexköp.

Minsann. Detta anses tydligen vara en så angelägen uppgift att kartläggningen får kosta 600 000 kronor.

Själv tycker jag att skattebetalarnas pengar borde kunna användas bättre. Sexköp är ju kriminellt - varför ska det finnas särskilda etiska riktlinjer kring detta? Eller är tanken att övriga avdankade generaldirektörer och landshövdingar ska utreda vilka riktlinjer som finns inom statsförvaltningen kring andra kriminella företeelser? Dråp, kidnappning, tidelag?

Jag bestämde mig för att underlätta Marianne Samuelssons arbete en smula. Därigenom hoppas jag nämligen att hon kan sänka priset lite. Jag kontaktade personalchefen på den myndighet där jag jobbar, Skatteverkets, för att få klarhet i om det finns någon riktlinje för sexköp.

Så här svarar Elisabeth Bjar Söderlund:

Skatteverket har inte någon sådan riktlinje som du efterfrågar. Skulle frågan bli aktuell kommer Skatteverket att beakta de regler och den rättspraxis som finns på området. Som alltid när det är fråga om brottslighet utom tjänsten måste en bedömning göras i det enskilda fallet av hur brottsligheten påverkar anställningsförhållandet.
Om nu andra som jobbar på myndigheter ställer samma fråga till sina personalchefer och därefter e-postar svaret till Marianne Samuelsson, så borde hennes arbetsbörda underlättas väsentligt och kostnaden för utredningen borde därmed bli lägre.

2009-11-01

Inifrån Skatteverket, del 225

Mitt förra blogginlägg (del 224) har renderat en del kommentarer kring huruvida jag numera förstört mina möjligheter att göra karriär inom statsförvaltningen i allmänhet och Skatteverket i synnerhet. Jag vet inte om kommentarerna är skrivna av omtänktsamhet eller illvilja. Det må vara egalt; jag tänkte ändå utveckla mig något om de här sakerna.

Först och främst: Anledningen till att jag över huvud taget skriver om företeelser inifrån Skatteverket är att Skatteverket är en statlig myndighet där alla svenskar, i egenskap av såväl "kunder" som "delägare", har en berättigad anledning att ta del av det som försiggår inom myndigheten.

Av samma anledning skulle jag inte skriva den här typen av blogginlägg om jag jobbade på ett privat företag. Ett företags inre liv är en angelägenhet som enbart rör företagets ägare, ledning, medarbetare och - i viss mån - kunder.

En hel del av de inlägg jag skrivit har innehållit kritik mot Skatteverkets ledning. Ibland har jag varit raljant och kanske tagit i mer än nödvändigt. Möjligen har detta inneburit att jag blivit persona non grata på sina håll och att mina eventuella chanser till något slags karriär inom Skatteverket beskurits eller helt raderats.

Det vore inte orimligt om detta "möjligen" oroade mig. Men det gör det inte. Min drivkraft är nämligen inte en karriär på Skatteverket. Det innebär inte att jag inte kan tänka mig en sådan karriär, för det kan jag. Men den karriären är underordnad mitt behov av att kunna uttrycka mig fritt om det jag tycker att jag ska kunna uttrycka mig fritt om. Man får naturligtvis tycka att detta är naivt, pretentiöst, fånigt eller bara dumt. Men sådan är jag.

Slut. Frågor?