2009-09-29

Inifrån Skatteverket, del 213

Att Skatteverkets handledningar inte längre ska finnas i tryckt form är nog den största snackisen på verket sedan f.d. överdirektören kallade oss för apor (se del XXXIV).

Idag levererades ett slags officiellt besked på intranätet. De tryckta handledningarna försvinner. Syftet är att vi ska bli effektivare, flexiblare och spara pengar.

Tomas Algotsson är chef på rättsavdelningen, och han tycker det här är jättebra.
- I en digital handledning i datorn kan man använda funktioner som att söka i texten och enkelt hoppa till rättsfall och förarbeten. Det går att spara rättsutredningar och skapa sin egen handledning. I vissa tekniska lösningar kan man även göra anteckningar och markeringar, poängterar han entusiastiskt.

Lite längre ner i artikeln får vi veta att den tekniska lösningen ännu inte är färdigutvecklad. Ingen är förvånad över detta; att lansera halvfärdiga lösningar är en Skatteverks-specialitet. Och med den utvecklingstakt som numera råder så lär både en och annan NOR-medalj hinna delas ut innan den tekniska lösningen ser dagens ljus.

Marie Wirmén är också chef på rättsavdelningen. Hon har haft workshops för att fånga upp medarbetarnas synpunkter på de digitala alternativen.
- Förevisningarna var mycket uppskattade, flertalet är överens om att e-vägen är den enda vägen, säger hon.

Nu känner jag förvisso inte till om Wirmén möjligen lider av hörselnedsättning, men enligt en kollega som närvarat vid ett sånt där möte så var man inte fullt så rörande överens om de digitala handledningarnas förträfflighet.

Men varför bekymra sig om sådant. Det viktiga är ju att förmedla en bild av att de här besparingarna kommer att öppna dörren till en ny, fantastisk och skinande värld. Och då kan man ju inte låta sådana petitesser som vad personalen faktiskt tycker störa bilden av allt det där fina som man ser i andanom.

Inifrån Skatteverket, del 212

Det är inte bara utifrån som Skatteverket emellanåt kan framstå som en kafkaartad myndighet. Ibland måste även en skattmas ta sig för pannan.

Senast det hände mig var i förra veckan. Vi hade ett möte som rörde det som kallas anonyma anmälningar. Det finns nämligen en möjlighet att ringa till Skatteverket och lämna anonyma tips, t.ex. om man känner till att någon fuskar med skatten.

Numret man ringer är det gamla vanliga Skatteverksnumret, 0771-567 567. Sen letar man sig fram i djungeln av knappval, köar och med lite tur så blir man till slut kopplad till en handläggare som kan ta emot de uppgifter man vill lämna.

Skatteverket jobbar ju inte enbart med skatt, vi sköter dessutom om folkbokföringen. Nu är myndigheten emellertid så fiffigt organiserad att mellan beskattnings- och folkbokföringsverksamheterna råder i princip vattentäta skott.

Vilket innebär att om någon ringer till Skatteverket, råkar knappa sig fram till en skattelinje och vill lämna uppgifter i en fråga som rör folkbokföring - ja, då får inte handläggaren som tar emot samtalet göra några anteckningar. Då ska man i stället hänvisa uppgiftslämnaren till folkbokföringen.

"Det här är skatten", ska man säga, "du får ringa folkbokföringen i stället."
"Jaha", säger den inte alltför telefonkö-sugne uppgiftslämnaren, "vad har de för nummer då?"
"Samma som du nyss ringde. 0771-567 567."


Nu är den här: Den nya arbetsordningen för Skatteverket.

Skrapanskylten 29 september

Så var det dags för utryckning igen... Skrapan måste ju vara Focus Neons mest trogna kund...

2009-09-28

Inifrån Skatteverket, del 211

Medan vi inom myndigheten mest upprörs över beslutet att avskaffa de tryckta handledningarna så fortsätter omvärlden, eller åtminstone den ettriga ekonomisajten Realtid.se, att vara mer engagerad i historien om den knarkande processföraren.

Processföraren har själv påstått att han inte gjorde några eftertaxeringar "om det inte gav minst en miljon i skatt". Ja, enligt vissa sagesmän tycks hans intresse för att driva in pengar inte vara begränsat till den statliga kassan; han ska vid ett antal tillfällen ha erbjudit sig att - mot ersättning, förstås - avsluta potentiellt kostsamma skatteprocesser.

Tvärt emot vad man skulle kunna tro efter att ha tagit del av den synnerligen vattniga soppa som Robert Aschberg serverade i sitt tv-program för ett par veckor sedan (se del 203) så kan det alltså finnas en hel del substans i den här knarkaffären.

I Realtids artiklar framställs Skatteverket som oförmöget att ta tag i det här personalärendet. Och Skatteverket har i ärlighetens namn inte sagt mycket som kan vederlägga det påståendet, vilket naturligtvis ger ytterligare krydda åt historien.

Fortsättning lär väl följa. Stor-Mats svettas nog lite. Och en och annan skattesmitare vädrar måhända morgonluft i form av resningsbeslut...

Realtids artiklar
Den knarkande skattehandläggaren
Så drabbades affärsmän av ...
”Lägg korten på bordet, Skatteverket”

Uppdatering 3 oktober:
Christina Gellerbrant Hagberg, regionskattechef i Stockholm, går i svaromål:
Skatteverket erkänner handläggarens missbruk

2009-09-26

Citatet

Det ”gemensamma ägandet” är lösningen på det mesta. Med viss häpnad läser man – 20 år efter kommunismens och ”det gemensamma ägandets” internationella sammanbrott – att ”ökat gemensamt ägande är ett sätt att minska risken för framtida kriser”.

Göran Skytte skriver en kolumn i dagens SvD om Lars Ohly - mannen som blir minister vänstern vinner valet. Skytte har gått igenom Ohlys anföranden och slutsaten är, föga förvånande, att Ohly står för precis samma socialiseringspolitik som han alltid gjort. Den politiken har åtminstone en starkt karaktäriserande egenskap: I längden leder den alltid till försämringar för alla.

I fråga om att leva sitt liv med skygglappar och öronproppar överträffas nog Ohly nuförtiden endast av Jan Myrdal. Undrar vilket departement Sahlin tänkt ut för sin kära kollega.

2009-09-22

Inifrån Skatteverket, del 210

Det händer ibland att jag blir imponerad av Skatteverket. En sådan upplevelse hade jag i förra veckan.

I onsdags klockan 13:49 skickade jag ett mail till vår interna helpdesk. Jag behöver en ny mus, skrev jag. (Den gamla hackade och hade sig.)

Fick sedan besked att min fråga klockan 14:05 vidarebefordrats till vaktmästeriet här i Stockholm. 15:13 fick jag nytt besked - ny mus på väg!


Och dagen efter kom den, levererad som det anstår en myndighet. Ibland blixtrar det till, även på vår lilla myndighet.

Liten mus tittar ut.


2009-09-21

Inifrån Skatteverket, del 209

Få saker har fått det att mullra så i leden av skattmasar som huvudkontorets beslut att inte längre trycka upp handledningarna. I stället ska vi läsa texterna på datorskärmen och, eventuellt, skriva ut de delar vi behöver. Eller hur det nu är tänkt. Protestvågorna har i vilket fall som helst gått skyhöga på vårt intranäts diskussionsforum.

Skattmasarna protesterar, skattmasarna har fått nog.

Tre miljoner kronors besparing ska detta medföra för Skatteverket. Och det är såklart en förskräcklig massa pengar i många sammanhang. Sett i relation till verkets totala budget - som ligger på ungefär 6 500 miljoner - är summan ändå relativt blygsam.

I kombination med en annan nyhet, som gäller inbesparingar på skrivarsidan, så framträder en bild av vilken ynklig ekonomisk situation Skatteverket tycks befinna sig i. (Skrivarna ska bli färre och det ska tydligen krävas nåt slags inloggningsprocedur för att man ska få ut sina utskrifter.)

Nå, vi ska kanske inte klaga. Vi har ju fått en massa dysfunktionella datasystem för pengarna i stället. Det är ju alltid något.

Skrapanskylten 21 september

Det tog ett par dagar, sen var oordningen återställd. Punkten var först att fallera. Dags för Focus Neon att rycka ut igen?

2009-09-12

Citatet

– Den här gången sänder vi inte regeringsplanet.
Anonym UD-källa till SvD efter att "kubasvensken" Mehdi Ghezali gripits i Pakistan. Ghezali åkte pilgrimsresa till Mecka, men gjorde tydligen en liten avstickare.

I vissa lägen kanske man får stå sitt kast, eller?

2009-09-10

Skrapanskylten 10 september

Inifrån Skatteverket, del 207

För ungefär ett år sedan påbörjade Skatteverket rekryteringen till sina servicekontor i Tensta och Skärholmen. Personerna som jobbar där kallas servicehandläggare, och för att passa som servicehandläggare ska man tycka om att möta människor och att ge service, slogs det fast. Det är också en fördel om man "trivs med lite fart och fläkt".

Jobbet som servicehandläggare är en ny karriärväg för Skatteverkets medarbetere, slogs det fast. Det är också i linje med Skatteverkets målsättning att bli en mer öppen och tillgänglig myndighet, vara synlig "på fältet" och ge bra service åt medborgarna.

I somras öppnades servicekontoren. Då inträffade något som planerarna på Skatteverket inte alls räknat med. Det kom folk till servicekontoren. Det kom massor med folk. De ville ha id-kort. De ville ha massor med id-kort. Servicekontoren kollapsade.

De stackars människor som sökt sig till servicekontoren i hopp om att få ge service och hjälp, fick i stället ägna dagarna åt att paniklösningar och konflikthantering. Vaktbolag tillkallades. Fart och fläkt, jo jo.

Förutom att lokalerna var för små och id-kortsmaskinerna för få, så visade det sig att personalen inte räckte till. Fler servicehandläggare behövdes. Men eftersom Skatteverkets ekonomi är genomrutten så var nyrekryteringar uteslutet. I stället mobiliserades ett antal vanliga skattehandläggare, som fick kasta vad de hade för händer och stötta sina allt mer desillusionerade kollegor ute i förorterna. Service är ju viktigare än allt annat.

(Sen kan man ju fråga sig varför serviceambitionen inte omfattar de företag som får sina ärenden fördröjda på grund av att handläggaren tvingats ut till kaoset i Tensta.)

Det säger sig självt att det inte är populärt att åka ut till ett servicekontor där datorerna inte fungerar, där besökarna är alltifrån irriterade till fly förbannade och där ens arbetsuppgifter begränsas till att ge folk rätt sorts kölapp. Cheferna försöker därför med klämkäcka tillrop få sina medarbetare att frivilligt anmäla sig för tjänstgöring, något som fick en kollega att ilskna till häromdagen:
"Kan man inte vara lite mer rakryggad [...]. Kan man inte bara säga - 'det här är ett skitgöra som de flesta av er inte vill ta i med tång, men nån ska göra det. De som berörs är följande...'"
Det här var förstås ett helt obefogat påhopp. Att stå och dela ut kölappar till mordlystna medborgare är nämligen inget skitgöra. Det är en karriärväg. I Skatteverket anno 2009.

2009-09-09

Inifrån Skatteverket, del 206

Juristskvallersajten Mitt i juridiken har gjort en enkät bland de eleganta affärsjuristbyråerna, och frågat dem vilken som är favoritinteriören på deras kontor.

Mannheimer Swartling är man mest nöjd med sin sju meter breda växtvägg, som ska bidra till att byrån upplevs "välkomnande i en tidlös och internationell atmosfär".


Konkurrenterna Lindahls, som huserar i en av Hötorgsskraporna, är nöjda med sin utsikt - Stockholms bästa, hävdar de. På Linklaters är man stolta över sitt välsorterade bibliotek, på Wistrand hissar man sin lounge (även om jag undrar om medarbetarna någonsin har tid att chilla i de eleganta sofforna och titta på "den stora teven som förmedlar intressanta nyheter").


Byrån Vinge poängterar vikten av att kunderna känner sig väl mottagna, och därför är receptionen den viktigaste interiören, enligt kommunikationschefen Boo Ehlin.

(Alla byråbilderna från Mitt i juridiken.)

Jag kunde förstås inte låta bli att fundera på vilken som är favoritinteriören på min arbetsplats. Är det kanske den hänförande utsikten? (Urinerande alkisar får väl betraktas som ett pittoreskt inslag.)

Eller är det den storslagna gröna väggen, som ramar in fikarummet (borde kanske kallas "loungen"?). Den gröna väggen är faktiskt utrustad med belysning. Som inte fungerar.


Nej, frågan är om det inte är den storslagna entrén som tar priset. Vem skulle inte känna sig välkommen till jobbet om man möttes av en så här tjusig trapphall, där dammråttan Doris och hennes familj varje morgon tog emot dig med glädjeskutt (se del CLXXXI).

Skrapanskylten 9 september

2009-09-08

Inifrån Skatteverket, del 205


Nu har fackförbundet ST dragit igång en kampanj inför höstens lönesamtal. Intresserad av din lön? frågar de på affischerna.

Nej ST, jag är inte alls intresserad av min lön. Jag är intresserad av en helt annan lön.

Skrapanskylten 8 september


Work in progress...

2009-09-07

Inifrån Skatteverket, del 204

Ibland händer det riktigt trevliga saker inne på Skatteverket. Efter en brutalt bakfull söndag (ja, jag börjar bli gammal) kommer man till jobbet - och se, underbara kollegor har pyntat min lilla ö i kontorslandskapet med färgglada ballonger samt ställt en blåbärsmuffin med ett födelsedagsljus framför datorn (ljuset var naturligtvis inte tänkt p.g.a. brandsäkerhetspolicyn).


Bättre start på 30-årsdagen kan man knappast få. Jo, det är sant, nu har jag passerat tre decennier och ungdomens friska hy går i medelålderns kranka blekhet över. Eller nåt. Till min stora lycka gjorde mina kollegor sitt bästa för att förgylla även fortsättningen av denna dag; jag blev bjuden på lunch och till eftermiddagskaffet blev jag gratulerad, ja-må-han-levad och tilldelad alldeles förträffliga presenter - tre flaskor champagne (snacka om målgruppsanpassning!). (Flaskorna öppnades naturligtvis inte p.g.a. alkoholpolicyn.)

På presentkartongen till Bollinger Special Cuvée finns madame Lily Bollingers klassiska citat om champagne återgivet. Jag hade det i åtanke när jag till kvällens middag öppnade den ena flaskan bubbel, väl kylt.
I drink it when I'm happy and when I'm sad. Sometimes I drink it when I am alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I'm not hungry and drink it when I am. Otherwise I never touch it - unless I'm thirsty.
Skål och tack!

2009-09-01

Inifrån Skatteverket, del 203

Gårdagens Aschberg-program på TV8 handlade om en missbrukande skattehandläggare som drivit det uppmärksammade skattemålet mot Berth Milton. Jag tycker programmet var rätt fånigt; Aschberg lyckades inte förklara på vilket vis handläggarens eventuella missbruksproblem skulle ha påverkat processen mot Berth Milton. Så sent som för ett halvår sedan kom länsrättsdomen där Skatteverket fick rätt. Och då hade handläggaren inte jobbat på verket på fyra år.

Det är såklart allvarligt när statstjänstemän har missbruksproblem. Men på en arbetsplats med 10 000 anställda inträffar sådant. Huruvida Skatteverket agerat korrekt och tillräckligt snabbt i just det här ärendet vet jag inte, det är möjligt att det finns anledning till klander. Men det innebär ju inte automatiskt att Berth Miltons skattesituation - eller de 7 000 (!) andra som den missbrukande handläggaren hade hand om - blivit felaktigt bedömd. Tvärtom talar länsrättsdomen för motsatsen.

Jag tycker såklart det är bra att Skatteverket, och alla andra skattefinansierade institutioner, granskas. Men hellre av journalister som är mer intresserade av att göra seriösa reportage än att få snabba rubriker.

Här är ett tips. Under ett antal år har Skatteverket lagt ner pengar, såvitt jag hört i runda slängar 600 miljoner, på att utveckla ett nytt datasystem för taxeringsarbetet. Systemet heter TINA, som ska uttydas Taxering i ny applikation. Bland kollegorna på taxering har förkortningen dock fått en annnan innebörd; så här skriver en av dem på Skatteverkets intranät:

Just i denna stund ligger TINA nere och ett inte oväsentligt antal handläggare runt om i Skatteverket sitter mer eller mindre handlingsförlamade i sitt arbete med bolagstaxering. Att TINA kraschlandade i ett praktfiasko 2008 (TINA = Taxera Inte Några Aktiebolag) har tydligen inte hjälpt till för att få funktionsduglighet ett år senare.
Tanken med TINA var att det skulle rationalisera taxeringsarbetet och därmed bidra till kostnadsbesparingar. Hittills har det inte blivit mycket av detta, i stället fortsätter TINA att konsumera skattepengar med god aptit. Inte nog med att TINA kostar; det faktum att systemet inte funkar som det ska har också lett till att de som ska ta in skattepengarna, taxeringshandläggarna, inte kunnat jobba. Antalet granskade taxeringsärenden under 2008 lär ha varit all-time-low.

Det här med att implementera stora datasystem tycks inte vara myndigheternas starka gren. I slutet av förra året fick Försäkringskassans Curt Malmborg avgå efter kassans miljardinvesteringar i ett dysfunktionellt datasystem. Jag är övertygad om att det kokats en lika illaluktande soppa på Skatteverkets it-avdelning.

Nu tror jag inte att Robert Aschberg skulle orka ta tag i det här. Det skulle ju ändå kräva en del research. Men kanske finns det någon annan journalist som orkar slå en signal till projektledaren Roland Åkerblom?