2009-08-31

Inifrån Skatteverket, del 202

I dagens Expressen rapporteras om en narkotikamissbrukande skattehandläggare. Han jobbade på Skatteverket i sex år och skötte 7 000 skatteärenden, bl.a. den omfattande skatteutredningen mot Berth Milton, innan han fick sluta, skriver Expressen upprört.

Herregud! 7 000 ärenden på sex år! Och han satte dit Berth Milton! Vilken produktivitet! Killen borde ju inte fått sparken, han borde fått medalj. (Eller så borde alla vi andra få gratis knark.)

2009-08-28

Inifrån Skatteverket, del 201

I vad jag förmodar är ett försöka sälja in den nya snålare utbildningsstrategin till personalen har personalchefen Elisabeth Bjar skrivit en artikel på Skatteverkets intranät.

I artikelns inledning pratar hon om lärande. "Vi lär på olika sätt, var och en av oss. Mitt sätt att lära är inte alla andras sätt att lära". Intressant då att det några rader längre ner slås fast att "vi lär oss bäst när vi själva söker och värderar information".

Resonemanget påminner lite om Henry Ford, som en gång skrev att man kan få en Ford i vilken färg som helst, bara det är svart. Men vad vet jag...

Därefter skriver Bjar (en smula bittert, förmodar jag):
Skatteverket har en fantastisk bakgrund när det gäller personalutbildning. Vi har i princip alltid varit kända som arbetsgivaren där man får mycket värdefull utbildning. Framförallt har andra arbetsgivare varit medvetna om det. Det har varit bra. Det har lett till en hög standard, och det har dessutom bidragit till att vi har försett andra organisationer med hög kompetens.
Där har hon en poäng. Skatteverket har varit duktiga på att förse sina medarbetare med goda materiella kunskaper. Vilket förstås uppskattats av andra arbetsgivare, som lockat med det Skatteverket inte kunnat erbjuda - en schysst lön, till exempel.

För att komma till rätta med kompetensdränaget kan man tänka sig två alternativ. Det ena är att göra det mer attraktivt att jobba kvar på Skatteverket (lön och karriärmöjligheter?). Det andra är att göra personalen mindre konkurrenskraftig. Skatteverket verkar sikta in sig på det senare alternativet.

Lärarledda kurser kommer förvisso finnas kvar även i framtiden. "När det är den bästa formen", skriver Bjar. Vilket torde uttolkas som "när det till äventyrs finns pengar över" (dvs. aldrig).

En personalchef ska ju vara lyhörd, och för att framhäva sin receptiva förmåga berättar personalchefen att en del sagt till henne att utvecklingsvägarna på Skatteverket inte alltid varit så tydliga. Den informationen väljer hon emellertid att tolka på ett högst kreativt sätt: "Skatteverket ligger i främre raden för det som gäller på arbetsmarknaden. Utvecklingen eller karriären är inget du planerar — det handlar om att alltid vara vaken för nya möjligheter!"

Strutsen på bilden har inget samband med Skatteverkets personalchef.

2009-08-26

Inifrån Skatteverket, del 200

I dag blir det en bildkavalkad från en del av skatteförvaltningen som nog aldrig tidigare nått offentlighetens ljus - personaltoaletten!

För, tvärtemot vad som ibland görs gällande, vi på Skatteverket är ju också människor och behöver därmed ibland göra det som människor ibland behöver göra. (Jag vet inte om detta försök att uttrycka mig så att det inte kan uppfattas som stötande föll väl ut, men tanken var i alla fall god.) Och då har vi dylika faciliteter att tillgå:

Det finns dörr med låsmöjligheter (för den som har starka nypor). Dessutom har det en gång funnits ett handikapphandtag, vilket säkert uppskattades av medarbetare med funktionshinder. Möjligen behövdes handtaget bättre någon annan stans, vad vet jag. För nu återstår bara fästanordningen och två hål.

Handtvål finnes. Tvåldispensern är dock endast fastmonterad i överkant vilket gör att den flyttar på sig varje gång man ska trycka ut tvål. En besparingsåtgärd?


Praktisk förvaring av extra handtorkpapper.

Att toapappershållare är överflödig lyx förstår ju var och en som ser den här bilden. Mer behändigt än så här kan väl knappast toapapper tillhandahållas?

Skatteverket hyr sina lokaler av Vasakronan - en bättre värd. Jag undrar i mitt stilla sinne vad som är en sämre värd... Nå, fastighetsförvaltning kanske helt enkelt inte är deras grej. Men reklamfilmer är de i alla fall duktiga på:


Skrapanskylten 26 augusti

2009-08-24

Galen kvinna lös i Järfälla

En kvinna i Järfälla har dragit sin bostadsrättsförening inför domstol eftersom hon störs av en flaggvimpel på gården.

I första instans, miljö- och bygglovsnämnden i Järfälla kommun, fick hon (märkligt nog) delvis rätt; nämden förbjöd bostadsrättsföreningen att flagga annat än på allmänna flaggdagar och familjehögtidsdagar (dock max fem per månad).

Kvinnan överklagade dock till länsstyrelsen. Hon hävdade bland annat att bostadsrättsföreningen måste vara lojal mot sina medlemmar, behandla alla lika och inte fatta beslut som är till nackdel för någon särskild medlem. Eftersom flaggstången placerats så att den stör hennes utsikt har den orsakat stress för henne, påstår hon; hon åberopar även WHO:s och EU:s bestämmelser om människors rätt till sin hälsa.

Att kvinnans resonemang är en smula förvirrande framgår inte minst av att länsstyrelsen skrivit att kvinnan har "yrkat, såvitt får tolkas, att flaggstången med anordningar ska flyttas". Det där lilla "såvitt får tolkas" använder vi byråkrater alltid när vi vill markera att vi har att göra med osammanhängande tokstollar.

I sitt svaromål anför för övrigt bostadsrättsföreningen, en smula spydigt, att "flertalet boende i fastigheten har utsikt mot flaggstången och dess vimpel, men ingen av de övriga 293 bostadsrättshavarna, förutom den klagande, har ansett sig vara störd".

Länsstyrelsen avslog förstås överklagandet med buller och bång. Den lättstörda bostadsrättsinnehavaren gav dock inte upp utan vände sig till Miljödomstolen. Som självklart konstaterar att ifrågavarande flaggning inte kan "anses ge upphov till olägenhet för människor hälsa i den omfattning som avses i miljöbalken. Störning från en hissad flagga får, enligt miljödomstolen, anses vara en sådan störning som normalt måste tålas av omgivningen".

Man kan naturligtvis tycka att det här är lite pustligt. Men leendet stelnar när man börjar tänka på hur mycket skattepengar som gått åt för att tillfredsställa den här vilsna människans hunger efter rättvisa. I tre instanser - kommunen, länsstyrelsen och miljödomstolen - har jurister och andra suttit och funderat på hur de ska hantera den här människans prilliga skrivelser. Vad kostnaden har blivit för skattebetalarna vågar jag inte tänka på. Kostnaden för kverulanten är lättare att beräkna - den torde landa på någonsans kring 0 kr plus porto. Är det rimligt?

Skrapanskylten 24 augusti


Fyra månader till julafton. Kanske har Skrapanskyltens ljus tänts till dess?

2009-08-22

Skattesänkningar är rätt. Men är det en valvinnare?

I sitt sommartal annonserar Fredrik Reinfeldt fortsatta skattesänkningar. Det är rätt politik och dessutom starkt av moderaterna att fortsätta driva på i denna fråga trots de bistra tiderna. Men frågan är om det är strategiskt smart? Ska bli spännande att följa hur moderaterna argumenterar för skattesänkningen.

Dags för Folkpartiet att bota höghusfobin

I media har rapporterats att Allianspartierna har olika syn i frågan om höga hus i Stockholm. Folkpartiet är tyvärr ett parti som säger nej.

Jag skriver ”tyvärr” eftersom jag inte tycker att den inställningen stämmer överens med min bild av Folkpartiet som ett framstegsvänligt parti. Höga hus borde vara ett självklart alternativ i modernt storstadsbyggande, även i vår stad. Så länge stadssilhuetten domineras av medeltida kyrktorn ger Stockholm snarare intryck av loj provinshuvudstad än dynamisk metropol. Det är blandningen mellan gammalt och nytt som ger staden liv och karatär. Jag menar inte att skyskrapor ska byggas på varje ledig markplätt. Men att utropa city till fredad zon tyder på förändringsrädsla. Höga hus en självklar byggsten när en storstad växer fram, och borde så vara även i Stockholm.

Centerpartiets Trifoliumskrapa (www.trifoliumskrapan.se)

Det finns ingen anledning för oss att vara rädda för höga hus. Inte har väl Stockholm tagit skada av Skatteskrapan och Kungstornen? Har stadens charm och karaktär ödelagts av Folksamskrapan, Södertorn eller Bonnierhuset? (Nej, vi behöver inte ens skämmas för Hötorgsskraporna.)

Mitt förslag till Folkpartiet: Ge snarast upp det kategoriska motståndet mot nya höghus i city. En mer liberal inställning vore att i stället låta varje höghusprojekt prövas utifrån sina egna speciella förutsättningar. På så vis kan vi bygga en stad som tar hänsyn till historiska värden samtidigt som den möter framtiden med öppna ögon.


Andra inlägg i skyskrapedebatten:

Lotta Edholm (FP) om höga hus i Stockholm

Madeleine Sjöstedt (FP) om höga hus där det passar

Per Ankersjö (C) vill bygga skyskrapor i Stockholms innerstad

Trifolium - grön skyskrapa norr om Kungsbron

Klarabergs torn

Nytt skyskrapeförslag i Stockholm (Ropsten)

Fred (och krig?)

När jag gick igenom lite gammal bråte hemma hos min kära mor hittade jag denna fantastiska lilla skrift. Det är en "vägledning för Sveriges medborgare" som heter Om kriget kommer.

Vägledningen är från 1961 och inleds med en uppmaning från kungen och statsministern. "Sverige vill fred", skriver de, och fortsätter "Vårt försvar syftar uteslutande till att bevara vår frihet och självständighet. Sveriges folk står enigt i föresatsen att värna landets oberoende och självständighet. Varje väpnat angrepp mot vår frihet skall mötas med beslutsamt motstånd."

"Det är din plikt att åtlyda den lagliga regeringen
och följa dess direktiv."

Syftet med skriften var att ge svenskarna information om hur de skulle agera i händelse av krig. Således finns här information om hur flyglarmet låter, om hur totalförsvaret fungerar, om vad man ska packa om man måste evakueras, hur man skyddar sig mot stridsgaser, biologisk krigföring med mera.

Skriften ger en kuslig inblick i den latenta krigsfara som antagligen var ständigt närvarande under det kalla kriget.

Samtidigt känns de bombastiska imperativen ("Sverige vill försvara sig, kan försvara sig, och skall försvara sig!" och "Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt") och uppmaningarna till gerillakrigföring för den händelse att fienden lyckas sätta sig i besittning av svensk jord ("Fienden får aldrig lämnas i fred utan skall ständigt oroas genom överfall mot staber, fordonskolonner, förläggningar, förråd m.m.") påtagligt daterade, särskilt i relation till dagens säkerhetspolitiska situation.

För kung och fosterland.

Men läget kan förändras snabbt. Minns att hela Sovjetimperiet - och därmed hotet från kommunismen - imploderade i stort sett över en natt. Mot den bakgrunden kan man fundera på hur klokt det är att Sveriges försvar under det senaste decenniet monterats ner bit för bit. Sverige vill säkert, men kan Sverige försvara sig?

Folkpartiet är ett av få partier som vill att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Det vore en klok åtgärd för framtiden.

2009-08-21

Tanks tänkvärda tankar

I Malmö har bibliotekschefen Elsebeth Tank fattat beslut om att gallra ut en rätt stor mängd gamla böcker som ingen frågar efter och annan obehövligt; instruktionsböcker till datorer som inte längre finns, dubbletter och sådant som finns bättre tillgängligt i digital form. Dessutom har hon haft mage att ägna sig åt lite nytänkande i form av en scen för författarbesök och en öppning för sponsring från bokförlag.

Detta har upprört ett antal författare. I en debattartikel i Sydsvenskan, med rubriken Kunskapens äppelskrutt, driver de tesen att Tank ställer boken i skymundan. "Vill vi författare in på ett bibliotek där eftertanke, läsande och bildning på ett förklenande sätt ställs mot upplevelser och information?" frågar de sig.

Självfallet får Elsebeth Tank även kritik för att "arbeta för sponsring och omvandla biblioteket till en kommersialiserad upplevelsepark".

Jag upphör aldrig att förvånas över vissa kulturarbetares arrogans. Jag har all respekt för deras arbete, och är tacksam för att få ta del av deras alster. Men varför anser de så ofta att det är självklart att kulturell verksamhet ska betalas av skattemedel? I stället för att gapa efter mer pengar från kommunen försöker nu Elsebeth Tank att generera intäkter till biblioteket genom att engagera näringslivet. Hon försöker göra biblioteket mer attraktivt genom att bereda plats för en författarscen.

Författarna till debattartikeln borde inspireras av Tanks idéer, snarare än att bespotta dem. De borde inte vara så förskräckligt motvalls så fort privata finansiärer kommer på tal. Det skulle skapa förutsättningar för ett ännu rikare kulturliv.

Ska ISAF stanna i Afghanistan?

– Han slog mig i ansiktet och skrek att jag inte var en riktig muslim. Därefter rev han sönder röstkortet.
Sanobar, en 45-årig sömmerska från Herat, berättar för SvD att hennes son blev rasande när han såg hennes röstkort.

Afghanistan har en lång väg att vandra innan landet blir en demokrati. Hotet från talibanerna är ständigt närvarande; därmed också risken att landet kastas ner i en fundamentalistisk avgrund. Den utländska militära närvaron är inte oproblematisk. Men å andra sidan, vad är alternativet? Finns det en statsmakt i Afghanistan som är tillräckligt stark för att hålla talibanerna i schack? Om svaret är ja så kan ISAF-styrkorna åka hem. Om svaret är nej så finns det fog för dem att stanna kvar. Att Sverige bidrar till insatsen finns ingen anledning att ifrågasätta.

Skrapanskylten 20 augusti

Den tragikomiska Skrapanskylten har fått vara i fred från mig ett tag nu. Det beror inte på att jag gett upp min maniska förföljelse utan bara på att jag inte kan blogga med min nygamla mobil. Men igår var jag i alla fall tvungen att ta en bild, för efter flera dagars totalt mörker så fick Skrapanskylten besök av reparatörerna på Focus Neon. Återstår att se om de lyckades skaka liv i skylteländet.

2009-08-18

Inifrån Skatteverket, del 199

I mitten av juni i år lämnade Skatteförfarandeutredningen in sitt slutbetänkande (SOU 2009:58) till regeringen. För en vanlig människa är väl det här ungefär lika upphetsande som att se målarfärg torka, men för oss på verket är det spännande nyheter.

Faktum är att utredaren Carl Gustav Fernlunds betänkande borde väcka viss munterhet även bland skattebetalarna. Fernlund föreslår t.ex. att det ska bli lättare att få ersättning från staten om man driver skatteprocesser och att det ska bli svårare för Skatteverket att ta ut skattetillägg.

Ett särskilt trevligt förslag är att avskaffa skattenämnderna. I dagsläget är det så att skattehandläggaren i vissa fall måste dra sitt ärende i en nämnd som består av en skattekunnig ordförande, flankerad av ett antal ledamöter vars främsta egenskap är att de är totalt inkompetenta i skattefrågor. Denna i huvudsak okunniga nämnd ska alltså avgöra om handläggarens beslut är godtagbart. Poängen med skattenämnderna är oklar (om man inte anser att det är gott nog att de skapar sysselsättning åt ett antal pensionerade politiker), vilket nu även regeringens utredare tycks ha insett. Låt oss hoppas att ett riksdagsbeslut kommer snart!

Dessutom: Om man nu tycker att okunnighet i regelverket inte är en bra merit för dem som ska besluta i skatteärenden kanske man även skulle kunna överväga om okunnighet i regelverket kanske inte heller är en så bra merit för dem som ska döma i domstolarna?

Där sitter idag tusentals nämndemän som har till uppgift att döma människor till olika slags straff - allt från några tusenlappar i böter till flera år i fängelse. Nämndemännen har en sak gemensam (nej, jag tänker inte på lomhördhet nu): De kan ingenting om straffrätt.

Kan inte Carl Gustav Fernlund få utreda nämndemännen också?

Inifrån Skatteverket, del 198

För att bekräfta bilden av oss skattmasar som knastertorra och nördiga så kan jag berätta att vi under dagens lunch pratade om gatunamn (vilket förvisso inte gör oss riktigt lika torra som de som faktiskt skrivit en bok i ämnet).

Även fnöskiga statstjänstemän måste emellertid ha lite kul ibland, varför vi raskt halkade in på ämnet opassande och ekivoka gatunamn. Vilket i sin tur föranledde en av diskussionsdeltagarna att ägna en del av sin eftermiddag åt följande hedervärda forskningsinsats.

2009-08-17

Inifrån Skatteverket, del 197

Jaha. Bara för att man råkat skriva lite på den här bloggen om mutskandalen på Skatteverket så blir man uppringd av en journalist från Aftonbladet. Undrar hur det här ska sluta.

2009-08-15

Räddningen är nära?

I SvD idag presenteras nya Saab 9-5 som "bilen som ska rädda Saab". Rätta mig om jag har fel, men har inte detta sagts om varje ny modellansering som Saab gjort, åtminstone sedan nya 900:an släpptes 1993? (Då Saab f.ö. hade köpt all reklamtid i TV 4 en hel kväll!) Inte för att antalet lanseringar varit så många, men ändå...


Och bortsett från att klyschan känns sliten: Är inte problemet att det inte är en modell som kan "rädda" Saab? Trollhättan måste kunna erbjuda sina kunder en palett av bilar; en liten mellanklassare och en stor mellanklassare räcker inte.

Bortsett från det så ansluter jag mig till dem som håller tummarna för Saab. Inte av emotionella eller patriotiska skäl, utan för att jag tycker nya 9-5:an är jäkligt snygg och vill gärna se den på vägarna.
Räddare?

2009-08-13

Inifrån Skatteverket, del 196

AFEOKSKV. Kom ihåg var ni läste det första gången. Bakom den outtalbara förkortningen döljer sig Aktionsgruppen För Ett OKorrumperat SKatteVerk", som nyss påbörjat sin kamp mot motkolvarna inom verket.

Hur jag vet detta? Jo, AFEOKSKV skickade i början av augusti ett mail till ett antal höjdare inom myndigheten. Rättschefen Vilhem Andersson, personalchefen Elisabeth Bjar Söderlund, produktionschefen Suzanne Lindblom, säkerhetschefen Anders Kylesten och, såklart, Stor-Mats själv, var några av mottagarna av AFEOKSKV:s flammande appell.

Ja, och så jag, av någon outgrundlig anledning. Så här skriver AFEOKSKV:

Vi skäms på Skatteverket.
Vi, vi är många och omutade, inom AFEOKSKV, "Aktionsgruppen För Ett OKorrumperat SKatteVerk".
Vi skäms för att Skatteverket återigen får dåligt rykte.
Denna gång eftersom det upptäckts två mutkolvar bland oss.
Förra gången skämdes vi p.g.a IT-sabotaget 2006(?) som det skrevs mycket om.
Då blev en person omedelbart avskedad men sen blev det inget åtal och dom?
Nu däremot, finns ett åtal.
Från kammaråklagare Malin Palmgren på "Riksenheten mot korruption".
Trots detta har ingen fått lämna Skatteverket!
Ingen timeout, ingen uppsagd, ingen avskedad!!!
I fallet med IT-sabotören finns ingen utredning att ta del av.
Nu däremot går det att själv bilda sig en uppfattning om vad som skett.
Hos tingsrätten finns åtalet med alla bilagor.
Händelseförlopp, namn, platser mm. mm.
Adress Fleminggatan 14, besökstid vardagar 09-12, dnr B13475-08.
Kan läsas där, kopiering kan ske till självkostnadspris.
Det verkar som om åklagaren bara har åtalat för ett enda mutfall.
En racerbilskörning i all hemlighet för fyra år sen.
Anses vara en "otillbörlig belöning".
Rättegångsdatum är ännu inte bestämt.
Tidigast i september enligt Tingsrättens uppfattning.

AFEOKSKV återkommer med mer information.
Rättegångsdatum mm. mm.
Av lätt insedda skäl är vi anonyma inom AFEOKSKV.
Vi har sett vad som kan hända dem som har både kompetens och integritet.
Det här verkar ju spännande. Återstår att se om fortsättning följer.

2009-08-12

Proportionalitetsprincipen?

Idag kom min nya lilla iPod med posten. Beställde den via Sibas nätbutik igår, så leveranstiden kan man knappast klaga på.

Däremot blev jag lite fundersam på hur Siba tänkte när de valde kartong. Var det verkligen nödvändigt med en sådan här jättelåda?

Liten iPod, stor kartong.

Otidsenlig ofrihet

Ännu ett bröllop stundar i familjen Bernadotte och tydligen är detta en riksangelägenhet. Jag kan förstå att de unga tu är glada och lyckliga, men tycker all uppståndelse kring förlovningen är rätt fjantig.

Dock tillåter jag mig att reflektera en smula över den situation som barnen Bernadotte lever i. Uppenbarligen var Madeleine och Jonas tvungna att vänta med sin förlovning till dess att storasyster Victoria fått sin tilltänkte godkänd hos pappsen. I vilken normal svensk familj skulle det gå till på det sättet?

Men kungafamiljen är ingen normal familj, kan då invändas. Nej, helt riktigt. Och det är det som är problemet. I Sverige har vi ett statsskick som, förutom att det låter rikets främsta ämbete gå i arv inom en familj på ett högst odemokratiskt sätt, tvingar in ett antal unga människor i en levnadsmall som möjligen skulle passa in på 1800-talet.

Ingen ung kvinna - eller man - i Sverige idag ska behöva fråga pappa om lov för att få gifta sig med den hon vill. Ingen ung kvinna ska behöva vänta på att storasyrran gjort slag i saken. Men detta blir konsekvensen av det starkt konserverande system som monarkin är. För Sverige i tiden? Pyttsan!