2009-07-15

Pang-pang

Herrejösses, vad är det som händer i Halmstad egentligen? Vågar jag över huvud taget åka dit på måndag? Kan man köpa skyddsvästar på Blocket?

2009-07-14

Hantvärk

Dagens telefonsamtal med hantverkare:

Kvinnoröst: Hallå?
Jag: Ja hej, jag heter Jesper Svensson och undrar om ni håller på med platsbyggda garderober?
Kvinnoröst: Jaha, vad gäller det?
Jag: Är inte detta Snickeriföretaget X?
Kvinnoröst: Försöker du sälja något? För i så fall är vi inte intresserade!
Jag: Nej, jag försöker köpa något. En garderob...
Kvinnoröst: Jaha. Då ska du få tala med min man.
---
Mansröst: Ja hallå?
Jag: Hej, är detta Snickeriföretaget X?
Mansröst: Ja. Hur har du fått tag i det här numret?
Jag: Via telefonkatalogen.

Och så fick jag äntligen förklarat mitt ärende. Men den svårflörtade hantverkaren visade sig förvånande nog vara uppbokad året ut. Jakten går vidare.

En modig sommarvikarie

Svenska Dagbladet publicerade häromdagen en artikel om bröllopet mellan Victoria Bernadotte och Daniel Westling. Temat var att bröllopet genererat stark medlemstillströmning både åt Rojalistiska Föreningen och åt Republikanska Föreningen.

I anslutning till artikeln intervjuades Lars Ohly, som tycker det är märkligt att staten tillhandahåller en bostad åt de nygifta. De har ju rimligen ganska goda möjligheter att fixa en lya själva.

I dag anknyter SvD:s sommarvikarierande ledarskribent Paulina Neuding till detta. Hennes poäng är att Lars Ohly borde fokusera på andra orättvisor i samhället - turordningsreglerna i LAS, till exempel.

Det mest intressanta med Neudings ledarartikel tycker jag emellertid är att hon tillåter sig att inta en åtminstone försiktigt problematiserande hållning till monarkin:
Republikanerna har haft rätt i ett avseende [...] Monarkin är ett märkligt inslag i en demokrati. Fördelarna överväger, men visst är det problematiskt att Sveriges högsta ämbete är förbehållet prinsar och prinsessor, oavsett om någon annan skulle göra jobbet bättre.

Meritokratins ideal sätts åt sidan när blodsband får gå före begåvning och hårt arbete.
Wow. För att komma från en ledarsida som normalt sett brukar falla ner på knä av underdånighet så fort de Kungliga Högheterna kommer på tal så får en sådan formulering betraktas som otroligt djärv.

Kronprinsessan får visserligen ett eget slott att bo i. Men det är faktiskt en detalj i jämförelse med den orättvisan, avslutar Neuding. Och det har hon förvisso rätt i (även om vi nog inte tänker på samma slags orättvisa). Kronprinsessans bostadsbestyr är trots allt en liten detalj i förhållande till den orättvisa det innebär att svenska folkets företrädare inte utses av folket, utan i den Kgl. Sängkammaren.

Britney-bojkott eller inte, det är frågan

Men Expressen... Blir det inte lite konstigt om man först säger att man vägrar publicera bilder från en show, men sen anordnar en läsartävling om bästa bilden?

2009-07-13

Eller hämnas de för vikingatågen?

I söndags skrev SvD:s kvalitetsredaktör Hans Ottosson om vad som irriterar tidningens läsare mest när det gäller språk. På förstaplatsen hamnade anglicismer. Detta var väl inte helt oväntat och jag skulle nog inte reflekterat över det om jag inte strax därefter hade läst den här meningen i Dick Harrisons intressanta understreckare Öga mot öga med döden.
För att inte tala om alla katakomber och kyrkogårdar som ingår på mången vanlig chartersvenssons itinerarium under resor på kontinenten.
Katakomb? Charter? Itinerarium? Kontinent? Det här är inga ord som klingar svensk urskog direkt. Men jag tror heller inte att särskilt många av Svenskans läsare ringer kvalitetsredaktören i ren ilska.

Och varför skulle de, egentligen? Vårt språk är ju i själva verket en salig röra av grekiska, latin, tyska, franska, engelska - ja, och så en och annan urnordisk leftover som mjöd, sten och dräpa. Själv är jag rätt glad för att svenskan under århundradena berikats med allehanda utrikiska ord, och förstår således inte heller varför denna ständigt pågående process upprör så många människor.

Anglicismer kan förvisso bli fåniga (som jag skrivit förut). Den som säger du är välkommen i stället för varsågod riskerar att bli fnissad åt i mjugg. Men å andra sidan så har jag inte något problem med att människor nu mera är bekväma med ditten och datten, eller att man startar upp i stället för att starta. Ibland passar låneuttrycken helt enkelt in i svenskan, ibland passar de inte.

Det är svårt att veta i förväg vilka uttryck som kommer att etablera sig, men vi kan känna oss ganska säkra på att de som inte passar in kommer att självdö. Risken att anglicismerna kommer att störta vårt språk i fördärvet torde därmed vara ganska liten.

It's Britney bitch

Inför hennes konserter i Stockholm har det framkommit att Aftonbladet, Expressen, DN och SvD bojkottar Britney Spears. Det var tydligen något tjafs om ett avtal som tidningarna inte ville skriva på.

Nåväl. Jag bojkottar inte, och eftersom jag lyckades ta en fantastisk bild med min mobilkamera så vill jag naturligtvis publicera den här.

All eyes on me in the centre of the ring just like a circus

Som ni tydligt kan se är det Britney själv som hissas ner från taket i öppningsnumret. Enligt SvD blev Globen till ett kokande cirkustält men jag vet inte så noga. Fjortonåringarna skrek såklart halsen av sig men det gör de väl alltid? Hursomhelst var showen bra och akrobaterna imponerande. Till publikens jubel körde hon ...baby one more time (och jag blev 19 år igen) och till publikens nästan lika stora jubel blev det Toxic och Womanizer. Och oanständiga Ooh ooh baby. Därmed var jag nöjd och glad.

Sjöng tror jag nu inte hon gjorde så mycket, det mesta verkade inspelat i förväg. Det är väl inte så lätt att både sjunga och studsa runt som en guttaperkaboll på scen kan tänka. Men lite mer engagemang i mellansnacket vore trevligt. Fast man kanske ska vara glad att hon i alla fall kom ihåg att hon befann sig i Stockholm, Britney-människan.

2009-07-08

Skrapanskylten 8 juli



Inifrån Skatteverket, del 195

I månadsskiftet maj-juni lanserades de nya servicekontoren med buller och bång. Glada pressmeddelanden skickades ut och Stor-Mats åkte ut till förorterna för att knyppla band och äta tårta.

Stor-Mats inviger ett medborgarkontor. Foto: Johan Pehrsson

Servicekontoren är ett samarbete mellan Skatteverket och Försäkringskassan. Tanken är att medborgarna ska kunna få service från båda myndigheterna (i framtiden även från Arbetsförmedlingen) på ett och samma ställe. I Stockholm finns det tre nyöppnade servicekontor - ett i Skärholmen, ett i City och ett i Tensta. I samband med att kontoren öppnades stängdes expeditionen på Södermalm (varvid ett stort antal skattehandläggare engagerades för att stå vakt utanför expeditionen och dirigera om förvirrade medborgare till servicekontoren).

I samband med nyöppningen av dessa servicekontor så har Skatteverket fått en ny arbetsuppgift: att utfärda id-kort. Proceduren är ungefär så här: Man betalar in 400 kr till ett konto, går sen till servicekontoret med kvittot och ställer sig i kö för att bli fotograferad.

Det verkar ju rätt enkelt i teorin, och man räknade med att hinna med ungefär ett id-kort per halvtimme.

Teorin fungerade inte. För i praktiken kom det hela familjer till servicekontoren, så i stället för en person per kölapp var det ofta fem-sex personer som ville ha id-kort. I kombination med att antalet sökande var typ tio gånger högre än man räknat med så ledde detta till en rätt omedelbar härdsmälta i tidsschemat. Människor som kommit till servicekontoren och ställt sig i kö fick snart veta att dagens alla tider var slut. Bara att gå tillbaka och försöka igen nästa dag.

Detta hade Skatteverket inte räknat med. Antagligen hade man heller inte räknat med att hetlevrade Tenstabor inte skulle uppskatta denna tröstlösa vandring fram och tillbaka till servicekontoren. Jag gissar att de säkerhetsvakter som fick hyras in inte ingick i den ursprungliga budgeten.

Därför gör nu Skatteverket reträtt. Japp; tro det eller ej men expeditionen på Södermalm öppnas igen, och Tenstaborna får åka in till Söder om de vill ha id-kort.

Om detta gör Tenstaborna lyckligare förtäljer inte historien. Det enda vi med säkerhet kan veta är vilka som får betala för allt sjabbel.

2009-07-07

Inifrån Skatteverket, del 194

För ett tag sedan skickade min arbetsgivare iväg mig på en sinnesundersökning, ett s.k. Myers-Briggs-test. Man kan tycka att det var en helt befogad åtgärd, men jag fick också veta att det var en förmån att få genomlida testet. Ett Myers-Briggs-test är nämligen Väldigt Dyrt.

Hur dyrt? kunde jag inte låta bli att näsvist fråga. Tvåhundra kronor, blev svaret, och fick därmed en uppfattning om Skatteverkets syn på vad personalvård får kosta.

Testet genomfördes med hjälp av en internkonsult. Jag hade hoppats på att få ligga på en schäslong och sövas av ett pendlande fickur. Men så blev det inte. I stället fick jag - och några andra kollegor som tydligen också bedömts vara i behov av en sinnesundersökning - fylla i ett frågeformulär.

Efter ett par veckor kom svaret, i form av en bokstavskombination. Nu tror ni förstås att det var ADHD, DAMP eller FUBAR - men i själva verket blev det ESTJ.

Myers-Briggs-testet delar in oss människor i olika personlighetstyper baserat på hur vi agerar och interagerar i olika situationer. Så här säger de om ESTJ-profilen:
Människor med denna preferensprofil tycker om att organisera projekt, verksamheter och människor, och sedan agera för att se till att saker och ting blir utförda [...] De sätter högt värde på kompetens, effektivitet och resultat.

ESTJ-profiler närmar sig problem på ett objektivt sätt och är tuffa när situationen så kräver. De [...] har litet tålamod med förvirring, ineffektivitet och halvmesyrer. Ofta är de
- logiska, analytiska och objektivt kritiska,
- bestämda, klara och självhävdande.
[...]
De har kontroll på allt, lämnar inga lösa trådar och får saker och ting utförda i tid. När de ser att något inte fungerar, planerar och agerar de för att ställa situationen till rätta.
Så långt var jag mycket nöjd med Myers-Briggs-analysen. Sen kom jag till det där besvärliga avsnittet Möjliga utvecklingsområden:
Om människor med ESTJ-profil inte finner något område där de kan utnyttja sina mest utvecklade funktioner och bli uppskattade för sina bidrag, kan besvikelsen över detta leda till att de
- blir rigida och dogmatiska,
- blir jobbiga "besserwissers" som vägrar att lyssna på andra,
- blir kinkiga om detaljer och otåliga mot dem som inte följer procedurerna exakt.
Det var det värsta. Kinkig? Besserwisser? Moi?

Nåja. Det var väl ungefär vad man kunde vänta sig för tvåhundra spänn.

Finöl

Elaka människor sprider illvilliga rykten om mig att jag är en snåljåp som bara dricker Harboe, eftersom Harboe är det billigaste ölet på Systembolaget.

Detta vill jag bestämt dementera! I fredags, t.ex., drack jag fyra olika sorters öl. Inget av dem
var Harboe, se själva:

Så. Nu borde de ryktena vara ur världen.

2009-07-02

Inifrån Skatteverket, del 193

Idag har jag arbetat hemma. (Jag vet att många är frestade att plocka fram två spydiga citattecken men nej, jag har faktiskt varit rätt så effektiv.)

Det är en förunderlig frihetskänsla som infinner sig när man kan sitta på balkongen och jobba. Som tjänsteman i skatteförvaltningen är man nämligen normalt sett fjättrad vid sin (högst stationära) dator. Blotta tanken på att ge oss en laptop och en varsin mobiltelefon (i stort sett det enda som behövs för att kunna jobba hemifrån då och då) får Skatteverkets samlade kår av förfarande- och sekretessbyråkrater och övriga betonghäckar att alldeles tugga fradga av bestörtning.

Det finns nog goda skäl för att tänka efter noga innan man släpper ut handläggarna i gröngräset. Men det finns också en god anledning att ompröva gamla ståndpunkter i den här frågan. Den anledningen kallas framtiden.

I framtiden kommer Skatteverket inte längre kunna livnära sig på de strävsamma och fogliga 40- och 50-talisterna. Om det ska bli några beskattningsbeslut fattade måste Skatteverket leva med att ha en massa 80-talister i personalstyrkan. Dessa har i SvD karaktäriserats som
"[e]n besynnerlig generation som sätter sig själv och sitt sociala nätverk i första rummet, pratar med kompisar och hänger på Facebook på arbetstid, men inte drar sig för att skicka ett arbetsrelaterat mejl efter midnatt."
Förväntningarna från framtidens arbetstagare ställer nya krav på arbetsgivarna. Vill man vara en attraktiv arbetsplats måste man nog försöka anpassa sig efter framtidens arbetstagares inställning till arbetet.

Idag tillät jag mig att i alla fall låtsas att framtiden kommit till Skatteverket.

Jobba där...

...eller här?

Inifrån Skatteverket, del 192

Vid det här laget torde det vara bekant att vi på Skatteverket gärna kommunicerar via e-post (se del CXII). Vi är också väldigt hjälpsamma av oss, så självklart ställde jag upp häromdan när en kollega behövde lite hjälp.
2009-06-25 14:52
Från: Kollega X
Till: Jesper Svensson
Ärende: Öppensinnig

Visst är det ett ord? Eller har jag fått någon bokstav fel?

Börjar undra eftersom man bara får 998 träffar på Google.

2009-06-25 15:25

Från: Jesper Svensson

Till:
Kollega X

Ärende: Ang. Öppensinnig

Det är inte ett ord enligt SAOL:

Inte heller enligt NEO:

Menade du i själva verket inte peacenik?

2009-06-25 15:36

Från: Kollega X
Till: Jesper Svensson
Ärende:
Ang. Ang. Öppensinnig

Jo, exakt, för DET är ju ett ord. Jag får byta till "öppet sinne" då.

(Sitter och skriver ett beslut.)


2009-06-25 15:40
Från: Jesper Svensson
Till: Kollega X
Ärende: Ang. Ang. Ang. Öppensinnig

Får jag fråga i vilket sammanhang du tänkte använda "öppet sinne" i ett beslut?
Svaret på den sista frågan utelämnar jag här. Men du som fått beslutet kan väl höra av dig?