2009-05-25

Mats och paradisen

Tänk dig, att du bodde i ett vanligt svenskt radhusområde. Nej förresten, alldeles vanligt var det inte. För i det här radhusområdet fanns det en gråklädd man, vi kan kalla honom Mats, som hade för vana att titt som tätt promenera runt bland de välansade gräsmattorna och spana in genom folks fönster.

Ibland fick Mats syn på något intressant. En tv, mormors smycken, några spännande böcker. Då klev han in och tog det som fallit honom i smaken. Eller, inte riktigt allt. Han nöjde sig med fjärrkontrollen till tv:n, tog bara det ena av mormors örhängen och lämnade kvar de två första Stieg Larsson-böckerna. Sedan försvann Mats lika snabbt som han kommit.

Så en dag, när du och din granne stod på varsin sida om den nyklippta häcken och beklagade er över Mats plundringståg, sa grannen:
- Vet du, jag har skaffat rullgardiner. Så fort Mats närmar sig drar jag ner dem. Då ser han ju inte vilka prylar jag har och lommar vidare!

Tänk dig sedan, att du dagen efter skulle se en rullgardinsannons i tidningen. Skulle du slå till?

Medan du funderar på det ska jag förklara detta taffliga försök att leka sagotant. I det senaste numret av The Economist finns en artikel om skatteparadis. Där berättas att OECD nyligen vitlistat vissa av dessa länder, eftersom de blivit mer villiga att utbyta information om vilka som placerat tillgångar hos dem. Detta är naturligtvis inget som skatteparadisen tagit initiativ till, eftersom de utländska placeringarna är deras levebröd. Men OECD:s ihärdighet har väl varit svår att stå emot.

Även om vi i högskattevärlden inte gillar skatteparadisen, så kan vi gott reflektera över varför de finns. Det uppenbara skälet är att människor vill dölja inkomster för att slippa undan skatt. Och eftersom vi alla är skyldiga att betala skatt så kan vi hävda att dessa människor är giriga och illasinnade fuskare och det är minsann rätt åt dem att skatteparadisen försvinner.

Men, för att återgå till min radhussaga, egentligen så handlar det bara om att man vill dra ner rullgardinen framför ögonen på Mats. De som använder skatteparadisen tycker (på goda grunder) att Mats gör fel. Han tar ju faktiskt ifrån dem saker som tillhör dem.

På samma sätt är det med skatten. Din inkomst, vare sig du förtjänat den genom hårt arbete eller genom smarta aktieaffärer, är till hundra procent din, bara din och ingen annans.

Eller borde vara. För i högskattevärlden så är den gråklädde Mats en självklar gäst i grannskapet. Han kommer när han vill och tar det han vill. Vi accepterar, för vi tror att Mats använder våra saker på ett bra sätt. Ja, det har till och med gått så långt att vi nästan glömt bort att sakerna är våra egna. I stället känner vi oss tacksamma för att vi åtminstone fick behålla mormors ena örhänge. Men det finns de som köper rullgardiner i protest. De får allt skynda sig, för det verkar som att rullgardinsaffären är nedläggningshotad.

2009-05-23

Baylans pinsamma bravader

Dagens moralpanik kommer (föga förvånande) vänsterifrån. I en debattartikel, som antagligen kommer att bli historisk i all sin pinsamhet, går Ibrahim Baylan (S) och hans partisekreterarkollegor i V och MP till storms mot politisk tv-reklam.

Resursstarka partier kan få för mycket inflytande, ojar sig Baylan & Co. Och sen är det tydligen ett problem att politisk tv-reklam tenderar att bli negativ snarare än positiv.

Debatten påminner inte så lite om 1980-talet, när socialdemokrater ville förbjuda parabolantenner. Den framväxande kommersiella tv-marknaden var tydligen farlig för människorna.

Vi vet hur det gick. Valfriheten ökade, och nu finns det ett digert utbud av kommersiella kanaler; såväl slask-tv (TV 3, Kanal 5) som kvalitets-tv (TV 8, Axess TV). Jag tror inte många tycker att svenska folket lidit nämnvärt av den utvecklingen.

Men nu är det alltså återigen fara å färde. Och än en gång haltar argumenten. Redan idag är det ju lättare för resursstarka partier att få ut sitt budskap. Men det tycks inte bekymra Baylan; stödmiljonerna från LO smakar antagligen för bra. Men kanske räcker de inte till tv-reklam?

Och när det gäller negativa kampanjer så är det såvitt jag kan bedöma redan vänsterns paradgren. Åtminstone har vi i Stockholmsförorten Skarpnäck fått erfara det, när våra valaffischer systematiskt blivit nedrivna. (Nej, jag tror inte det är Moderaterna som är skyldiga.) Och i fredagens Metro framträdde den brett leende S-kandidaten Olle Ludvigsson i en klassisk negativ kampanj-annons där en italiensk EU-kandidat (i svartvit bild och utan leende) påstods förespråka låg lön och usla villkor i arbetslivet.

Bad campaigning à la Socialdemokraterna.

Nedrivna valaffischer i Skarpnäck.

Jag är ledsen Ibrahim Baylan, men det enda du och dina kollegor har åstadkommit med er debattartikel är att dra ytterligare ett lager av löjets skimmer över det röd-gröna samarbetet.

2009-05-18

Inifrån Skatteverket, del 186


Jaha. Nu har datorerna däckat ihop. Det är väl bara att dra ur pluggen och sätta sig i ett hörn och läsa momshandledningen.

2009-05-13

Inifrån Skatteverket, del 185

Skatteverket har haft finbesök. En delegation från den kazakstanska skatteförvaltningen har varit och hälsat på. De har bland annat fått veta hur det svenska skatteverket bemöter skattebetalarna. Särskilt intressant tyckte de att Skatteverkets ambition att öka antalet personliga besök var - i Kazakstan vill man nämligen helst undvika personliga besök eftersom det ökar riskerna för korruption.

Det kan nog vara klokt. Kazakstan hamnar nämligen på 145:e plats (av 180) i Transparency Internationals korruptionsindex. Enligt Freedom in the World-undersökningen som organisationen Freedom House gjort för 2008 klassas Kazakstan som ett "icke fritt" land - och trenden är nedåtgående.

Nursultan Nazarbajev

Landet styrs av president Nursultan Nazarbajev, som fick över 91 procent av rösterna i det senaste valet. Valet levde inte upp till internationella krav; i sin rapport från presidentvalet 2005 skriver OSSE t.ex. följande:
"a number of significant shortcomings during the election campaign limited the possibility for a meaningful competition".
Enligt Freedom House har president Nazarbajev eliminerat de sista resterna av oberoende i parlamentet och tystat rivaler inom sin egen familj. Mord på oppositionspolitiker misstänks ha förekommit.

Förutom att vara korrupt, odemokratisk och - tack vare landets oljerikedomar - en av världens rikaste män, är Nursultan Nazarbajev kanske mest känd för sitt galna huvudstadsprojekt. I slutet av 90-talet bestämde han sig för att landets gamla huvudstad Alma-Ata inte dög längre.

Sagt och gjort, i stället påbörjades bygget av Astana, som i första hand tycks ha som syfte att uppfylla presidentens behov av att bekräfta sig själv genom monumentala byggnadsverk. 20 miljarder årligen sägs han pumpa in (i ett land vars BNP per capita är en tiondel av Sveriges) i en stad om vilken sagts att den ser ut "som om Albert Speer fått rita om Las Vegas".


Bilder från Astana.

Så då passar det ju bra att några tjänstemän i Nazarbajevs statsförvaltning fått komma till Sverige för att lära sig mer om hur man tar in skatter på ett effektivt sätt. Det kan väl tänkas att presidenten behöver mer pengar till sina sinnessjuka byggprojekt.

På Skatteverkets intranät har man publicerat en artikel om besöket och där är allt tjo och tjim och de svenska värdarna ler i kapp med den kazakstanska delegationen. Ingenstans problematiseras att vi med öppen famn välkomnar representanter för en diktatur. På Skatteverket är vi kanske så glada att det händer något som bryter av den gråtrista vardagslunken att vi inte bekymrar oss om sådana petitesser?

Frågan är om Skatteverkets välkomstdelegation lika beredvilligt stått i givakt om besökarna kommit från Nordkorea? Sudan? Tredje riket?

2009-05-10

Inifrån Skatteverket, del 184

Härförleden annonserade Skatteverket sin nya alkoholpolicy (se del CLXII). Policyn tolkades av personalchefen i Stockholm som att alkohol över huvud taget inte kunde tolereras på jobbet.

Detta har lett till visst vågskvalp i den interna ankdammen, vilket föranlett personal-överhuvudet på huvudkontoret att gå ut med vissa förtydliganden. Följande gäller:

Efter arbetstidens slut får man dricka alkohol i arbetslokalerna. Det ska dock ske i ett sammanhang där alkohol "kan ha en naturlig plats, i ett socialt sammanhang och tillsammans med mat". Alkohol måste kombineras med mat, alltså. Klockorna från det röda 70-talet ringer högt och ljudligt.

Frågan är då hur man vet när arbetstiden är slut? Vi har ju som bekant flextid på Skatteverket. Jo, säger personaldirektören, det är chefens ansvar att tydligt markera när arbetstiden är slut. Hur den här "tydliga markeringen" ska gå till överlämnas tydligen åt chefernas egna omdöme (vilket förtroende! man häpnar!). Vid sistlidna pubkväll markerades arbetstidens slut genom att chefen tog på sig en signalröd badmössa för att på så vis varsko medarbetarna om att det nu var tillåtet att börja korka upp. Kanske inte så smakfullt, men onekligen ändamålsenligt och effektivt.

Nu är det inte blott förtäring av alkohol som inte får ske under arbetstid. Nej, icke heller hantering av alkohol tycks vara tillåtet; sålunda har personaldirektören låtit kungöra att eventuella vinlotterier också ska ske efter arbetstidens slut!

Vad för ont som skulle kunna hända om ett vinlotteri ägde rum under t.ex. en fikarast är oklart. Helt klart är däremot att jag aldrig haft en starkare känsla av att befinna mig på ett vuxendagis.

2009-05-06

Inifrån Skatteverket, del 183

Äntligen har jag fått en bekräftelse på att man lyssnar på mig uppe på huvudkontoret i Solna. I mitten av februari (se del CLIX) skrev jag om de imageproblem Skatteverket kan råka ut för på grund av alla sänkta preliminärskatter som gjorts i år med anledning av lågkonjunkturen. Företag som inte går så illa som de misstänkt riskerar nämligen att drabbas av en tung kvarskatt när deklarationen ska lämnas in 2010.

För att ge företagen en chans att rätta till en för låg debitering föreslog jag en informationskampanj och se, jag har blivit bönhörd (helt ödmjukt förutsätter jag naturligtvis att ingen annan inom organisationen tänkt samma tanke som jag), för så här står det på intranätet idag:
En fripassagerare som tar upp vikten av att se över sin preliminära skattedebiteringen kommer att gå ut under maj månad.

[...]

Antalet jämkningsbeslut [...] har ökat kraftigt under 2009 [...] I förlängningen finns det dock risk för att detta kan komma att innebära att fler företag kommer att få svårigheter med att betala eventuell kvarskatt.

I syfte att förebygga detta ska medarbetare i sina olika kontakter med de skattebetalare som betalar sin preliminärskatt själva ta tillfället i akt och informera om preliminärskatt enligt bifogad kommunikationsplan.
Kan ni tänka er, en kommunikationsplan. Det är grejer det. Tur att vi har ett huvudkontor så vi slipper tänka så mycket själva.

2009-05-05

Inifrån Skatteverket, del 182

(Ja, jag har gjort som resten av världen gjorde för några hundra år sedan och skrotat de romerska siffrorna.)

För en vecka sedan (se del CLXXX) skrev jag ett mail till regionskattechefen i Stockholm, Christina Gellerbrant Hagberg. I dag fick jag svar.
Från: Christina Gellerbrant Hagberg
Till: Jesper Svensson
2009-05-05 16:29
Ärende: Svar på ditt mail

Hej Jesper!

Tack för ditt mail.

Jag kan hålla med om att det som kommunicerats hittills om förändrade arbetssätt har haft arbetsgivarens "glasögon" på sig och därmed handlat mer om vad Skatteverket som arbetsgivare förväntar sig av medarbetarna i framtiden än vilka möjligheter detta skapar för medarbetarna. Jag tycker det är en bra idé att skriva en krönika om vilka möjligheter de förändrade arbetssätten erbjuder, och hoppas kunna göra det före sommaren.

Förändringen som vi är inne i rymmer stora möjligheter till utveckling för de som vill och kan. Att kommunikationen hittills haft det här perspektivet beror på att vi i det här skedet vill vara tydliga och uppriktiga gentemot medarbetarna om vilka krav som kommer att gälla framöver - och att en ganska stor förändring är nödvändig när många av de mer rutinartade arbetsuppgifterna antingen försvinner eller kan komma att fördelas på annat sätt över landet.

Men andra sidan av myntet är självklart att fler än i dag kan erbjudas mer kvalificerade arbetsuppgifter. Med det följer ökade möjligheter till både utveckling och karriär för dem som vill och är intresserade. Det här trenden är extra tydlig i Stockholmsregionen, som fått en företagsprofil i vårt verksamhetsuppdrag.

Under det här året utarbetas en ny lönepolitik inom Skatteverket. Den betonar ännu starkare än tidigare att vi ska ha individuell lönesättning - och att de som är extra duktiga ska premieras för det.

Vad beträffar Stafettpinnen så är det arbetet som lades ner inte på något sätt bortglömt. Vi startade Stafettpinnen redan 2007 och ligger tack vare det långt framme inom Skatteverket i vårt arbete med kompetensväxling. Eftersom hela verket nu arbetar med begreppen Kompetens 2012 och förändrade arbetssätt har vi budskapsmässigt valt att tona ner användandet av metaforen Stafettpinnen (som kom till inför regiondagen i september 2007). Detta för att det inte ska bli för många begrepp i cirkulation, vars innehåll överlappar varandra.

Men självklart ska vi fortsätta att berätta om när och hur vi drar nytta av arbetet inomStafettpinnen. Vi hade ett reportage om handledning för inte så länge sedan, där vi återkopplade på det sättet, läs gärna den "Nya grepp för effektivare handledning" (09-03-03). Jag har nu bett Intranytt-redaktionen att vi bör skriva ett liknande reportage om team-arbete. Vi skriver också löpande artiklar om kompetensväxlingen inom regionen, och även om vi slutat använda begreppet Stafettpinnen i artiklarna så finns arbetet som gjordes i grupperna självklart med i de aktiviteter vi beskriver.

På liknande sätt är det inom karriär så att vi nu arbetar med det material som tagits fram för hela Skatteverket, med de tre kompetensinriktningarna generalist, specialist och sakområdeshandläggare. Men helt klart har huvudkontoret tagit del av det arbete vi gjort inom Stafettpinnen.

När det gäller lönerna är det lite svårare, eftersom det efter att löne- och karriärgruppen lämnat sitt förslag utarbetats ny lönepolitik för Skatteverket. Det som gäller nu är, som jag skrev tidigare, individuell lönesättning. Det gör att vi inte kan använda det förslag som fanns i Stafettgruppens rapport. Däremot ska vi självklart inom ramarna för den individuella lönesättningen styra mot att det ska löna sig att utvecklas och bidra till verksamheten.

Det arbete som gjorts av stafettpinnegrupperna har definitivt tagits tillvara men kanske inte alltid i precis den form som var de ursprungliga förslagen. Min erfarenhet av att arbeta i stora organisationer är att det fungerar så här - att man försöker påverka på olika sätt för att utvecklingen ska gå åt önskvärt håll, sedan stöts och blöts förslagen, olika erfarenheter vägs in, avvägningar görs för att nå ett gemensamt slutresultat som blir bäst för helheten - och som vi sedan alla arbetar efter.

Vänliga hälsningar
Christina Gellerbrant Hagberg
Jag har inte tid att analysera svaret just nu. Men den begåvade läsekretsen har säkert intressanta kommentarer!

Skrapanskylten 5 maj



Det var ett tag sen sist nu. Men vad gör den röda fläcken där?

2009-05-03

Citatet

Tyvärr tycker jag att jurister är de tråkigaste av alla människor man träffar. ... Jag har aldrig träffat en jurist som förstår ens en litet uns av världen vi lever i.
Artikelkommentatorn Inte jurist svd.se, 2/5. (Tur då, att åtminstone somliga har humor.)