Peter och jag, jag och Peter

Jag har kommit på att akademiledamoten Peter Englund och jag har två saker gemensamt.
1. Vi bloggar.
2. Ingen av oss har ännu tagit sig igenom Robert Musils Mannen utan egenskaper.

Det är möjligt att likheterna slutar ungefär där. Jag slipper ju t.ex. genomlida middagar med Sture Allén och hans skintorra kompisar. Så på det hela taget är jag nog mer lyckligt lottad än Peter. För att trösta honom lite borde jag kanske köpa hans senaste bok. Ja, så får det bli.

Köksklenod

Eftersom jag fått ärva ett gammalt våffeljärn efter farfar så tänkte jag att det var passande att bjuda några vänner på våfflor. Vilket skedde idag. Järnet är av fabrikatet Husqvarna, och nyfiken som jag är så googlade jag lite mer. (Nej, våffeljärn är annars inget specialintresse.) Det visade sig att våffeljärnet - åtminstone enligt min bedömning - är en raritet, utställt på Tekniska museet och allt. Sent 50- eller tidigt 60-tal, formgivet av Sixten Sason. Och goda våfflor blev det också.

Farfarsarvet i aktion.

Den yngste deltagaren i våffelfrossan var Elliot, en s.k. toddler. För att sysselsätta honom försökte vi tillhandahålla leksaker som enligt vår uppfattning är lämpliga för barn i hans ålder (dvs. okrossbara och av ringa ekonomiskt värde). Det jätteskojsiga durkslaget och den otroligt stimulerande smörkniven föll emellertid inte unge herrn i smaken. Det som i stället fick hans ögon att tindra var min dator, min stereo, min video (jo, jag har en sån) och i stort sett allt annat i lägenheten som är elektrifierat och kostsamt att återanskaffa.

För husfridens skull lät jag honom tugga lite på en fjärrkontroll. Men nästa gång får jag nog be hans föräldrar att hålla honom kopplad.

Var är du, var är jag, kan vi få kontakt nu?

Alltså hur hittade folk varandra när det inte fanns sms? Sprang de omkring och letade? Eller gav de upp och gick hem?

Skrapanskylten 26 mars

Då var det dags för a:t att haverera då.

Äntligen!

Ja! Ett vårtecken!

Skrapanskylten 24 mars

Inifrån Skatteverket, del CLXVIII

Idag kom den, deklarationsblanketten. Och det kunde man ju ge sig fan på att det skulle bli restskatt. Inte ens den lilla anställningsförmånen har vi på Skatteverket, att slippa restskatt. Det tycker jag man borde införa.

Det är tydligen saligare att giva än att taga.

Citat

Det finns fler anställda som jobbar för att främja kvinnors företagande än vad det finns kvinnliga entreprenörer som lyckats bli stora.

Monica Renstig är inte imponerad över regeringens satsning på kvinnliga företagarambassadörer. SvD den 23 mars.

Inifrån Skatteverket, del CLXVII

På Skatteverket försöker vi ibland att anlägga ett utifrån och in-perspektiv, dvs. att försöka agera utifrån hur vi uppfattas av våra "kunder" snarare än utifrån vad som råkar passa vår interna organisation bäst. Det här är inte alldeles enkelt, oftast är det lättare att tänka på vad som passar bäst för mig som handläggare än vad som passar bäst för företaget/medborgaren.

Ett konkret exempel på hur knasiga våra rutiner kan uppfattas utifrån fick jag när jag chattade med en enskild näringsidkare häromkvällen. Så här skrev han.

Om jag bedrev min verksamhet och skötte mina kunder såsom Skatteverket gör skulle jag gått i konkurs på en kvart. När man ringer Skatteverket svarar t.ex. ett automatiskt meddelande "det är många som ringer just nu så vi ber dig ringa tillbaka senare". Om man nån gång lyckas komma fram kopplas man bara runt till olika människor som svarar "du kan hämta den blanketten på hemsidan". [...] Skickar man in ett papper så handläggs det av person 1 som tar ett beslut och skickar vidare till person 2 som i sin tur skickar ut ett papper till mig som är fel och när jag överklagar så handläggs detta av person 3. Lustigast är att alla sitter med skygglappar och inte har nån som helst koll på vad den ena eller andra gör. Man får bara svaret det är inte mitt bord...

När man hör sånt här är det inte svårt att förstå företagarens frustrationer. Samtidigt är det uppenbart att många aversioner skulle kunna slätas över om vi var lite bättre på att förklara varför vi gör som vi gör. Att en omprövning handläggs av någon annan än den som fattat det tidigare beslutet känns ju självklart för oss, medan företagaren kanske bara upplever det som frustrerande att behöva förklara allting en gång till för en ny person.

En del av den kritik vi får kan vi således uppfatta som obefogad. Men det spelar ingen roll - så länge vi inte lyckats förklara för företagaren varför kritiken är obefogad så kvarstår den, och företagarens förtroende för Skatteverket påverkas negativt. Kanske kan utifrån och in-tänket hjälpa oss att räta ut en massa onödiga frågetecken och att gjuta olja på en del missnöjesvågor.

Inifrån Skatteverket, del CLXVI

Det börjar bli dags för ett utbrott. Jag jobbade i expeditionen häromveckan (ja, på grund av dålig planering så finns det inte tillräckligt med personal där så då får man rycka in). Expeditionen är alltså det ställe dit allmänheten kommer, tar en nummerlapp och köar för att få prata med Skatteverket.

Då kan jag tycka att Skatteverket borde fundera på vilket intryck man vill ge personerna som kommer. Ska de mötas av en medarbetare som genom sin klädsel ger ett professionellt och respektfullt intryck - eller ska de mötas av en skägglufs som ser ut att ha dykt ner i närmsta UFF-container och dragit på sig vadhelst han fann?

Om jag var chef på expeditionen skulle jag bli fullständigt galen och skicka hem slufsarna för omedelbart klädbyte. Att det inte finns nån klädkod i allmänhetens expedition säger tyvärr en del om hur mycket Skatteverket har kvar att lära om attityd och bemötande.

Inifrån Skatteverket, del CLXV

Det är ju på Facebook det händer nuförtiden, som ni vet. Således fick jag där för ett tag sen av en bekant på Regeringskansliet veta att nämnda kansli ska byta ut sin gamla e-postklient Lotus Notes. Jubel tycks ha brutit ut bland en del användare och jag kan bara instämma. Träigare mailprogram får man leta efter.


Till min glädje ska även andra delar av statsförvaltningen, närmare bestämt Skatteverket, snart avveckla Notes.

– Vår förhoppning är att vi kan prioritera detta arbete och påbörja avvecklingen så snart som möjligt för att senast under 2011 ha avvecklat hela Notesplattformen, säger Per Henriksson på itu-staben. (Såvitt jag förstår har "itu" inget med fysisk delning att göra utan är något slags förkortning.)

Nu är det förvisso ett par år kvar till 2011 och jag kanske har fått sparken till dess. Men om LAS gör sitt jobb så är jag kvar och kommer att skicka mail som aldrig förr.

Små små ord om kärlek

Passioner förändrar hjärnans biokemi. Förnuftet sätts ur spel.

Prof. Dr. Peter Walschburger, Freie Universität Berlin, till tidskriften Focus (SvD, 10 mars).

Om man roar sig med att läsa Focusartikeln så får man förresten veta att det finns en förklaring till detta:

Dieses die Sinne verstörende Chaos im Gehirn ist naturgewollt. Es handelt sich um einen Ausnahmezustand, der es möglich macht, mit aller Kraft das Ziel zu verfolgen, Nachkommen in die Welt zu setzen und das Genom zu verbreiten. Die Leidenschaft setzt die Vernunft schachmatt. „In Frankreich berücksichtigt sogar die Gesetzgebung diese Tatsache“, ergänzt der Experte. Crime passionel, Verbrechen aus Leidenschaft, werden im Land der Liebe weniger hart bestraft.

Om kärlekspassionen får en att göra konstiga saker kan man alltså skylla på, typ, Darwin. Väldigt praktiskt.

Inifrån Skatteverket, del CLXIV

På Skatteverket kan man inte bara få svar på frågor om skatt. Man kan även få kloka råd om livet i stort. Den här reflektionen gjorde en kär kollega häromdan:

Ibland försöker jag ha tråkigt för att helgen ska gå långsammare.

Så talar en sann livsnjutare, icke sant?

Fair and balanced?

Jo visst, jag dissade schlagerfinalen igår och var på trevlig middag i stället. Det kan man såklart ha synpunkter på. Men det här!?

Bordet är dukat...

...och jag har noterat kalvfilén i kylen. Det blir nog en bra kväll.

Hotell Royal Viking

Vacker utsikt, vackert sällskap. Rött vin. Bättre blir det inte.

Skrapanskylten 11 mars

Nu funkar k:et igen. I stället är det s:et som fått sig en törn. Alltid är det något...

Män som hatar kvinnor

"[D]et verkliga problemet är att tvillingarna var två oskyldiga personer som hade rätt att leva och inte kunde elimineras". Det säger katolska kyrkans kardinal Battista Re apropå att en brasiliansk kvinna bannlysts efter att ha godkänt att hennes dotter genomgick en abort. Den 9-åriga dotterns livsfarliga tvillinggraviditet var resultatet av att hon blivit våldtagen av sin styvpappa. SvD 8 mars.

"Om kvinnor inte sköter sig blir de dödade" var Tjetjeniens president Ramzan Kadyrovs kommentar efter att sju kvinnor hittats skjutna i huvudet vid en vägkant i utkanten av Groznyj. I det islamistiska samhälle Kadyrov håller på att skapa är hedersmord lagligt. SvD 8 mars.

Kardinal Re och president Kadyrov har nog olika uppfattningar i olika frågor men i en sak är de rörande överens - att förtrycka kvinnor är en självklarhet. De finns i Vatikanen och de finns i de världsliga makteliterna; frågan är om världens kvinnor någonsin kommer kunna fredas från dessa sinnessjuka män som hatar kvinnor.

Skrapanskylten 9 mars

Måndagmorgnar kan såklart vara lite jobbiga.

Skrapanskylten 6 mars

Inifrån Skatteverket, del CLXIII

Idag fick jag i min hand en intern PM där man hade uttryckt sig såhär:

De här raderna hade inte förtjänat särskilt mycket uppmärksamhet om de förekommit någon annanstans än i en statlig myndighet. För företag och andra är ju säljfokus en självklarhet, ett överlevnadskriterium. Men för statliga myndigheter är det ett tecken på nytänkande.

Jag vet att det finns en del som tycker det är fel, det här med säljtänk. Vi behöver ju inte "sälja" någonting; alla är ju kunder hos oss vare sig de vill eller inte. Det ligger förstås mycket i det, men å andra sidan: Säljtänk går hand i hand med utifrån-och-in-perspektivet, dvs. att vi som handläggare tvingas fundera på hur vi bäst tillgodoser företagens behov. Om vi inte tar företagen för givna utan behandlar dem som kunder, kanske vi också inser att vi måste vårda relationen med dem. Vilket leder till nöjdare företagare, ett bättre företagarklimat och - får man hoppas - fler företag och högre tillväxt i Sverige. Så bidrar vi alla till att göra världen lite bättre. Halleluja!

Skrapanskylten 3 mars

Och så var den trasig igen.