Som en bjärt kontrast till den väl etablerade svenska demokratin står den stapplande kenyanska. Vid det senaste presidentvalet 2007, då det uppdagats att Mwai Kibaki fuskat till sig segern, utbröt kravaller som kostade 1 500 människor livet.
Kenya är genomkorrumperat och beräkningar visar att en genomsnittlig familj måste betala nästan en tredjedel av sina inkomster i mutor för att klara vardagen.
Västvärlden har trots det bestämt sig för att betrakta Kenya som en gullegris. Kenya får närmare 800 miljoner dollar i bistånd varje år. Intressant nog har ungefär lika mycket förts över till ett brevlådeföretag i Storbritannien. Att biståndet korrumperar bekymrar dock inte västvärldens ledare, som satsat politisk prestige i Kenya.
Vi lever allt i en underlig värld. Bengt Nilssons understreckare om dramat i Kenya (SvD den 8 juni) är intressant läsning för den som är nyfiken på underligheterna.
1 kommentar:
Mycket intressant artikel. När det gäller bistånd verkar det vara mycket svårt att veta att pengarna verkligen går till något nyttigt. Tänker bla. på Maciej Zarembas artikelserie "Koloni Kosovo" i DN under 2007 ( http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/mandom-mod-och-landstingstossor-1.788083 )
Och när det gäller afrika, finns det några vettiga politiker som tänker på något annat än att berika sig själva? Bortsett från en viss Mandela känns det som att hela kontinenten består av korrupta dårar som Mubarak, Zuma (som skyddade sig från aids genom att ta en dusch efter att ha våldtagit en kvinnlig bekant med hiv), Mugabe och liknande. Eller är det så att media endast rapporterar om dessa personer och deras likar?
Vad kan "man" egentligen göra för att minska de problem som afrika brottas med? Bör man upphöra med bistånd? Jag vet faktiskt inte, vad tror ni?
/E
Skicka en kommentar