2008-10-27

Inifrån Skatteverket, del CXL

Jag har tidigare (del CXXXVIII) skrivit om att Skatteverket planerar att rationalisera bort sina materiella stödpersoner (internt kallade rättsliga kontaktpersoner, RKP:er). Huruvida detta beslut är förnuftigt tål att diskuteras - dels för att det innebär att en (av mycket få) materiella karriärsteg bommas igen, dels för att det reser frågetecken kring framtidens rättsliga styrning.

Sen kan man ju undra vad det ska bli av de som idag är RKP:er. Det var således med stort intresse jag tog del av rättschefen Vilhelm Anderssons Målbild för det rättsliga arbetet. I dokumentet framfördes tankar kring vilken roll som de snart avpolletterade RKP:erna ska ha i Skatteverket 2012.
Tanken är att rättsliga diskussioner ska föras i närmiljön, och där har personerna som tidigare var rättsliga kontaktpersoner en viktig roll. Deras kompetens och kunskap tas tillvara i verksamheten även efter 2012, då rollen som rättslig kontaktperson inte längre finns.
Det var ju fint skrivet. Men vad innebär det egentligen? I mina ögon framstår det litegrann som att RKP:erna ska ha ungefär samma roll som de har idag, fast utan att få cred för det.

...uppenbara dem, som till rätta gå...

Ibland blir det extra tydligt hur de beslut som fattas i domstolarna får direkta konsekvenser för en människas tillvaro.

I dag skulle domstolen ta ställning i ett mål som rörde rattfylleri, narkotikabrott och stöld. Den tilltalade var en hemlös missbrukare i 40-årsåldern, med digert belastningsregister och aidsdiagnos.

Den tilltalade hade tidigare dömts till skyddstillsyn, vilket i princip innebär kriminalvård i frihet. Att få skyddstillsyn i stället för fängelse betraktas som ett förtroende från domstolen. Den tilltalade hade under skyddstillsynen begått nya brott för vilka hon lagförts, och då fått förlängd skyddstillsyn. Nu stod hon alltså åter inför skranket efter att ånyo ha brutit det förtroende som skyddstillsynen innebär.

Hennes advokat påpekade att ett nytt behandlingsprogram var inplanerat och att hon även var föremål för vissa andra insatser från frivården och socialtjänsten. Dessa instanser uttryckte gott hopp om hennes framtid. Själv betonade hon att hon, sedan bromsmedicinerna visat effekt, börjat se ljusare på livet än hon först gjorde när hiv- och aidsbeskeden kom.

Är fängelse en lämplig påföljd för en person i den här situationen? Å andra sidan, går det att motivera ett annat straff när den tilltalade återfallit i brott under skyddstillsynen, trots att förtroendet en gång förnyats?

Dom meddelas om en vecka och kommer finnas tillgänglig på tingsrättens kansli.

* * *

Har för övrigt noterat att det kan finnas ganska mycket blodtörst även i små gråspräckliga nämndemannatanter.

2008-10-21

Inifrån Skatteverket, del CXXXIX

Skatteverket i Stockholm arbetar för närvarande febrilt med en stor omorganisation. Detta kommer innebära att medarbetare skyfflas runt lite hit och dit, och att även en del chefer byts ut.

På intranätet har det fortlöpande rapporterats om det här arbetet, och i mitten av maj fick vi veta att Skatteverket gått ut med platsannonser för de nya kontorschefsjobben (tolv stycken) i hela riket. "Kontorschefer söks även utanför verket" var rubriken på artikeln.

Senare fick vi veta att 136 personer sökt jobben, varav 60 bedömts som behöriga. Av dessa var 36 interna och 24 externa. 60-40, alltså. För den som tror att Skatteverket, för övrigt i likhet med de flesta andra organisationer, skulle må bra av lite nytänk och fräscha idéer var dessa siffror hoppingivande - en 60-40-balans mellan internt och externt rekryterade chefer kändes tilltalande.

Men sen hände något. I slutet av juni tillkännagavs de nya cheferna. Av dessa var elva interna rekryteringar, en (1) hämtades "externt" (Försäkringskassan!).

Tolv fördömda män är en filmtitel, som helt saknar
relevans i detta sammanhang.


Man undrar ju vad det här beror på. Jag har ett antal teorier.

A. Externa sökande hoppar av när de får reda på villkoren.
B. Den externa rekryteringen var bara ett spel för gallerierna. I själva verket vill man inte ha in folk utifrån på grund av risken att de tillför nya perspektiv.
C. Skatteverket är angeläget om att en av de få karriärvägar som finns ska vara reserverad för "egna produkter".
D. Att vara chef inom Skatteverket fordrar en sådan exceptionell kompetens som enbart kan förvärvas efter ett halvt yrkesliv i myndigheten. De externa sökandena hade helt enkelt inte what it takes.

Kanske finns det andra skäl till varför 60-40 vändes till 11-(1). Min fantasi är emellertid slut. Kommentarsfältet är dock öppet för den som känner sig hågad.

2008-10-20

Tröst när det blåser

Over the past century and a half capitalism has proved its worth for billions of people. The parts of the world where it has flourished have prospered; the parts where it has shrivelled have suffered. Capitalism has always engendered crises, and always will. The world should use the latest one, devastating though it is, to learn how to manage it better.
The Economist, 18 oktober.

2008-10-19

Avkoppling

Jag tror att det kallas retreat på modern svenska. Jag kallar det Dalarna.

Lördag morgon.


Lördag eftermiddag.

2008-10-13

Inifrån Skatteverket, del CXXXVIII

Den som kommer i kontakt med Skatteverket - inifrån eller utifrån - kan knappast undgå att allting dessa dagar tycks handla om internet. Deklarationer ska lämnas på internet, och de som ändå lämnas på papper ska scannas in och digitaliseras, allt ska gå snabbt, datorerna ska göra grovjobbet och en decimerad personalstyrka ska ägna sig åt service och mer kompetenskrävande kontroller.

Du är väl e-deklarant, lille vän?

Detta må vara gott och väl. Datatekniken kan göra oss effektivare och billigare och det borde glädja våra kunder. Det som bekymrar mig är bara att det mest pratas om den ena sidan av myntet - effektiviseringar och e-satsningar. Det pratas inte så mycket den andra sidan, det vill säga vi som ska jobba. (Dödköttet i den genomeffektiviserade Skatteverkskroppen, kanske man kan säga.) Vi får veta att vi ska bli färre och så ska vi bli mer kompetenta. Detta ska bl.a. uppnås genom att man rationaliserar bort våra materiella stödpersoner. Och sen då?

Tråkigt nog tycks Skatteverkets ledning ha tappat bort medarbetarperspektivet i långtidsplaneringen. Eller så har man bara grava problem att kommunicera det.

Har Stor-Mats och Katrin Westling Palm några visioner, förutom att all indata ska levereras elektroniskt? Hur ska vi medarbetare motiveras, entusiasmeras, vilja bli en del av det nya skatteverk som ska sjösättas 2012? I nuläget besvaras alla sådana frågor med "budgetläget är kärvt, det finns inga pengar till nånting". Underförstått: håll tyst och jobba. Gör din plikt, kräv ingenting tillbaka. Är det så man formulerar en långsiktigt framgångsrik personalpolitik?

Inifrån Skatteverket, del CXXXVII

Häromdagen fick jag ett brev från Skatteverket. Ett tjockt brev. Givetvis blev jag alldeles kallsvettig. Brev från Skatteverket borde inte ha den effekten på mig, men så var det i alla fall.

Nu visade sig ångestattacken lyckligtvis vara obefogad. Det var bara jämkningsblanketten (vi överbelånade bostadsrättsinnehavare i Stockholm måste ju jämka ner skatten för att inte behöva flytta till nån ännu mer avlägsen förort). Jämka kan man numera göra via internet, och eftersom allt ska göras på internet nu för tiden så kände jag att det var min statstjänstemannaplikt att även jämka på internet. För detta fordras en e-legitimation. En sådan har jag haft en gång i tiden (jag lämnade ju inkomstdeklarationen via nätet, gubevars), men när jag nu skulle jämka så var den plötsligt puts väck.

Var alltså tvungen att logga in i min internetbank och skaffa en ny. Vilket skulle gå smidigt, trodde jag. Men icke sa Nicke. Det tog femton minuter och ett samtal till bankens helpdesk innan jag fick skiten att funka. Att fylla i pappersblanketten och stoppa i ett kuvert hade tagit max en minut, men vad gör man inte för att Stor-Mats ska bli nöjd? Dessutom sparade jag ju en femma i porto.

Inifrån Skatteverket, del CXXXVI

Sedan förra hösten har det på Skatteverket i Stockholm pågått ett projekt som kallas Stafettpinnen (se del LXXXIV och del CVIII). Stafettpinnen handlar om att personalen på Skatteverket ska få säga sin mening om hur vi ska klara de förestående generations- och kompetensväxlingarna.

Projektet har drivits i tre steg. På regiondagen i mitten av november förra året tussades hela personalstyrkan ihop i små grupper där varje grupp skulle ta fram tre förslag på åtgärder. Varje grupp utsåg en representant, som i steg två fick träffa andra representanter för att jämka ner antalet förslag. I steg tre har förslagen via tre arbetsgrupper trattats ner ännu en gång och det som nu återstår presenterades nyligen för regionskattechefen och på intranätet och som nu såklart förtjänar att tillkännages för den bredare allmänheten i form av denna bloggs läsare.

Det första förslaget handlade om handledning. Nuläget beskrivs i rapporten bl.a. så här:
  • Det saknas en modell för hur handledning ska genomföras.
  • Det råder brist på handledare.
  • De som utses till handledare får inte tillräckligt med tid för uppdraget.
  • Gränsdragningsproblematik mellan handledare och chefer.
Enligt gruppen så finns det i nuläget en tredagars handledarutbildning, vilket var en intressant överraskning. Jag har själv varit handledare och har inte sett röken av en sådan utbildning.

Nu föreslår gruppen att den där utbildningen effektiviseras och förbättras, och det är ju gott och väl. Gruppen föreslår vidare att en skriftlig handledningsplan ska upprättas mellan handledaren och chefen. Att planen följts ska sedan stämmas av vid givna tillfällen. Avslutningsvis konstaterar gruppen försynt att rekrytering av framtida handledare kan underlättas om handledarskapet premieras i samband med lönerevision. Här kunde man varit tydligare - premiering borde vara en självklarhet. En bra och engagerad handledare ger mycket tillbaka till verksamheten och medarbetare som tar på sig ett sådant uppdrag ska självklart ha någonting för det.

Eftersom man varken får tid eller pengar för att vara handledare är det inte konstigt att handledarskapet havererat på verket. Detta kan i förstone tyckas vara ett internt problem, men så är det förstås inte. Att sätta in handläggare med noll koll i produktionen har sitt pris i form av ineffektivitet, långa handläggningstider och, i värsta fall, dåliga beslut. De som drabbas är givetvis skattebetalarna. Men det kanske vi inte behöver bry oss så mycket om?

2008-10-07

Citatet

Marie har varit på Bonniers konsthall. En av toaletterna är utrustad med en konstinstallation i form av en kamera som filmar toalettbesöket underifrån. Marie känner sig kränkt.
- Jag är ingen sur gammal tant, men vad jag upplevde på Bonniers konsthall är över gränsen. Det är så mycket som är snett i samhället i dag. Inget är hemligt längre. Man ska öppna alla lådor och ta bort all spänning och all intimitet. Det är bara skit, helt enkelt.
Hur var det nu? Sur gammal tant - eller inte? (DN 7/10)

2008-10-06

Inifrån Skatteverket, del CXXXV

Dagens DN granskar myndigheternas internrepresentation. Etta på listan är Sida, som lägger drygt 8 000 kr per anställd på öl, vin, presenter, frukt, fikabröd och informationsmöten.

Min myndighet, Skatteverket, spenderar drygt 15 miljoner om året på intern reprentation. Det blir 1 485 kr per anställd. Pengar som vi anställda knappast får se röken av; såvitt jag vet har vi en s.k. trivselbudget på 100 kr/person varje år. Därtill kommer - enligt korridorrykten - eventuellt en jullunch. Kanske ska även den årliga julklappen (blir det någon i år?) räknas in i det här beloppet.

Tja, då återstår likväl 900 spänn per anställd, som man undrar vart de tar vägen. Nå, man ska väl inte grubbla så mycket över sådana här världsliga ting. Pengarna fördelas säkert alldeles klokt, rättvist och broderligt mellan huvudkontoret och regionledningarna. Jag får hoppas att Stor-Mats låter sig väl smaka av ölet, vinet och fikabröden.

Citatet

Sedan löntagarfondsstridens dagar har Sverige ­liberaliserats och blivit ett bättre land att leva i, men det är inte tack vare socialdemokraterna. Om socialdemokraterna ska göra något nytt och bra är det hämtat från den borgerliga godispåsen gott och blandat. Och det sker först när man har kört landet i botten eller för att hålla sig väl med väljarna.
Claes Arvidsson i SvD den 4 oktober 2008.