Inifrån Skatteverket, del CXXXI

Läste härförleden en artikel om att e-posten har blivit ett stressmoment på arbetsplatserna. På Volvo PV har dom till och med skickat iväg tjänstemännen på kurs för att de ska lära sig hantera e-posten. Till en kostnad av 37 miljoner kronor. Man har till och med särskilda e-postcoacher som stöttar kollegorna i effektivare e-postanvändning.

- Förutom mängden mejl är det många som upplever problem med att mejlen kommer till fel person, för många reklammejl och interna informationsmejl som sänds till alla och inte bara de berörda, säger Helén Vedle, som jobbar med stresshantering.

Jag bestämde mig för att göra lite forskning på min egen inkorg. För att se om jag var ett potentiellt offer för e-poststressen. Jag valde fredagen den 22 augusti som försöksdag. Det kanske var ett dåligt datum eftersom verksamheten inte riktigt kommit igång efter semestern. Men det här är i alla fall resultatet.

07:14
E-post från kollega som säljer trisslotter åt sitt fotbollslag.

07:44
Tips från kompis om sajt med tusentals tidskrifter gratis i fulltext.

08:09
Massmail från kollega om schemaförändring i telefonjouren.

08:24
Mailsvar från kollega om en konstig formulering i en text om bokföring på Skatteverkets hemsida.

08:27
Tillägg till mailsvaret 08:24.

11:34
Massmail från kollega angående vad han fick i födelsedagspresent.

11:55
Massmail från kollega angående hans frus klädval.

12:07
Mail från kommunikationsdirektören angående återkoppling på en intranätartikel.

12:51
Svar på föregående massmail från kollega.

12:58
Svar på föregående massmail från kollega.

14:04
Massmail om höstens träningsschema.

14:21
Massmail om att nybliven mamma kommer på bebisbesök.

15:02
Mail från kollega som ville tacka för hjälpen.

15:18
Mail från kollega med lite frågor om ett överklagat ärende.

Av det här drar jag två slutsatser. 1. Få mail är jobbrelaterade. 2. På fredagar efter kl. 15 händer det inte mycket på verket.

Förresten, jag drar tre slutsatser: 3. Om 14 mail om dagen är representativt så tror jag inte att jag ligger i riskzonen för e-poststress. Och därmed tycker jag att man kan säga att jag hjälper Skatteverket att spara ungefär 37 miljoner.

Kurage i Malmö

Malmö stad gör en kraftfull politisk markering mot kungahusen i Sverige, Danmark och Norge. Stadens politiska majoritet vägrar bjuda de tre skandinaviska statscheferna till hundraårsjubileet av trekungamötet 1914.

- Det finns ingen anledning att bjuda hit personer som inte är demokratiskt valda, säger Göran Andersson (s), ledamot av kulturnämnden.

Och det har Göran Andersson naturligtvis helt rätt i. Det finns i själva verket ingen som helst anledning att låta Sverige företrädas av någon vars tillsättande inte har det ringaste med demokrati att göra. Malmöpolitikerna verkar ha insett detta och det är glädjande att de har kurage nog att markera mot monarkin.

...ej den saker göra, som saklös är...

I måndags var det dags igen för tingstjänstgöring. Hela dagen ägnades åt mål som var av så ringa betydelse att jag tycker man kan ifrågasätta det vettiga i att belasta rättsväsendets resurser med dem.

• Tilltalad A hade snattat två mössor och en mascara. Sammanlagt värde 357 kr.
• Tilltalad B hade snattat två chokladkakor och en tub skinkost. Värde 100 kr.
• Tilltalad C hade snattat en burk kaffe à 59 kr.
• Tilltalad D hade uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att göra vad som skäligen kunnat krävas av henne för att hindra att hennes fordon brukats av annan, trots att körförbud gällt för fordonet eftersom hon inte kontrollbesiktigat det.
• Tilltalad E hade snattat för 87 kr.
• Tilltalad F hade snattat för 432 kr. Och erkänt.

Även de enklaste rättegångar kostar en del. Man ska boka upp en domare, en förvirrad notarie och en sönderstressad åklagare. Man ska försöka få en försvarsadvokat att slita sig från whiskyflaskan och man ska skrämma liv i tre giktbrutna nämndemän.

Jag tror inte den här stora apparaten alltid är nödvändig. Rättssäkerhetsaspekterna måste naturligtvis väga tungt, men jag är övertygad om att det skulle gå att inrätta en kraftigt förenklad process för den här typen av småmål. Det känns helt enkelt inte vettigt att samhällets resurser förslösas på det här viset.

* * *

Under måndagen fick vi dock prov på att rättegångar kan vara rätt effektiva. Rekordet var nog när vi utdömde 1 500 kr i böter i den tilltalades frånvaro. Sakframställan - överläggning - domslut - pang! Allt var över på tre minuter blankt.

* * *

Rättegångarna blir allt mer internationella. (I måndags t.ex. hade vi tilltalade och vittnen från Sverige, Polen, Lettland, Bulgarien, Bosnien, Turkmenistan, Hägersten, Förenade arabemiraten och Okänt land.) Vilket förstås leder till ett ökat behov av tolkar.

Tolkning i rättegångar går till så att man ringer in en tolk som sätter sig jämte den som har tolkbehov. När någon pratar börjar tolken, ganska simultant, att översätta det som sägs. Det blir alltså lite surrigt i rättssalen - men det är inget emot vad det blir när två personer behöver tolkar. I måndags hade vi en sådan situation; den tilltalade behövde tolkning på arabiska och vittnet behövde tolkning på bosniska. Det var alltså hela tiden tre personer som pratade samtidigt och det hela var så otroligt komiskt att jag hade svårt att hålla mig för skratt. (Jag tror dock jag lyckades.)

* * *

Jag bör väl också kort beröra det som hänt i veckan, nämligen att en nämndeman i Västmanlands tingsrätt tvingats avgå efter att hon uttryckt sig på ett sätt som gör att hon framstår som jävig. Nämndemannen ska ha sagt

"Nej, inte så att jag har helt och hållet trott att [den tilltalade] är oskyldig. Jag har nog kanske mest lutat att hon har varit skyldig."

Alla ska ju ha rätt till en opartisk rättegång. Men även om nämndemannens uttalande var olämpligt så är det svårt att komma ifrån att det speglar verkligheten ganska bra. Ofta bildar man sig ganska fort en uppfattning i skuldfrågan, baserat på vilket intryck man får av de inblandade personerna. Det där är ett rätt mänskligt sätt att reagera och om man vill undvika det ska man kanske överväga att helt avskaffa nämndemannainstitutet och låta utbildade jurister sköta dömandet.

Inifrån Skatteverket, del CXXX

Nu har man tydligen trampat på någons ömma tå.

Det här med att blockera tillgången till internet är uppenbarligen inte bara något man gör i Kina. Vem vet, kanske är det rentav ordförande Mao Sjöstrand som ligger bakom?

Inifrån Skatteverket, del CXXIX

"Hon" räknas också, kan man tycka. Ja, faktum är att kvinnor nuförtiden räknas som ett så självklart inslag i tillvaron att de även tillåts figurera i lagtexter. Redan 1998 konstaterades detta i Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43).

Sedan gammalt används i författningar orden han (honom, hans) som ersättningsord för substantiv som betecknar både män och kvinnor. Endast om substantivet betecknar enbart kvinnor har hon (henne, hennes) använts.

På 70-talet växte kritiken mot detta bruk; man ansåg det vara oförenligt med strävandena efter jämställdhet mellan könen. Även på senare tid har det ställts krav på ett mera könsneutralt författningsspråk (se konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU5).

Det är givet att man så långt som möjligt måste gå kritiken till mötes.

Denna nya inställning har nu också börjat ge avtryck i författningstexter. Vi som har nöjet att återkommande stifta bekantskap med skattebetalningslagen kan till exempel läsa att

Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling med uppgift om vad som skall betalas. (21 kap. 4 §)

Inte tycker då jag att tillägget "eller hon" krånglade till den där paragrafen nåt nämnvärt. (Däremot kan man ha principiella invändningar mot meningar med 58 ord, men det är en annan historia.) Det verkar alltså vara tekniskt möjligt att kombinera en rimlig grad av läsvänlighet med ett icke-exkluderande av drygt halva befolkningen i lagtexter.

Detta slog mig när jag tidigare idag ögnade igenom en pinfärsk styrsignal som handlade om förmånsbeskattning av personskyddsåtgärder (dnr 131 484465-08/111, för den som till äventyrs är intresserad).

I styrsignalen har Skatteverket skrivit till exempel så här.

Åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad i arbetet, i syfte att ge honom eller hans familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas.

Om en arbetsgivare i ett individuellt fall gör bedömningen att en anställd utsatts för ett reellt och allvarligt hot, bör åtgärder som han anser är nödvändiga...

Det kan gälla hot mot person som riktats mot den anställde själv eller hans familj.

För den anställde kan det inte ses som en inbesparad levnadskostnad att skyddas vid hotfulla incidenter som han dras in i på grund av sitt arbete.

Möjligen tänker Skatteverket att kvinnliga anställda aldrig utsätts för hot, och att en arbetsgivare per definition är en man. Eller så skriver man sina styrsignaler en gnutta slentrianmässigt. (Å andra sidan har ju skall blivit ska i styrsignalen, så man kan inte ha missat det senaste decenniets språkutveckling helt och hållet.)

Nåväl. Hjälpsam som jag är (C-attityd kallas det internt på verket) så vill jag gärna ge styrsignalsförfattarna lite hjälp på traven i deras tunga värv.

Åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad i arbetet, i syfte att ge den anställde eller den anställdes familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas.

Om en arbetsgivare i ett individuellt fall gör bedömningen att en anställd utsatts för ett reellt och allvarligt hot, bör åtgärder som arbetsgivaren anser är nödvändiga...

Det kan gälla hot mot person som riktats mot den anställde själv eller den anställdes familj.

För den anställde kan det inte ses som en inbesparad levnadskostnad att skyddas vid hotfulla incidenter som han eller hon dras in i på grund av sitt arbete.

Det finns säkert ännu bättre sätt att uttrycka det. Ni kan väl ha en workshop eller nåt, ni som skriver styrsignaler. Vem vet, en vacker dag kanske även Skatteverkets språk tar klivet in i 2000-talet?

Inifrån Skatteverket, del CXXVIII

På Skatteverktes intranät finns en spalt som kallas Ledarvinkeln, där olika personer av någorlunda betydelse inom Skatteverkets ledning med jämna mellanrum förväntas krysta fram några rader oförargligt snömos för att på så sätt upprätthålla illusionen av ett slags relation mellan dem där uppe och oss "på golvet".

Till min glädje var den senast framkrystade Ledarvinkeln faktiskt riktigt intressant läsning. Hade gärna publicerat den i sin helhet här, men då får jag väl Antipiratbyrån efter mig. Så det blir en snabbversion i stället.

Skatteverkets kommunikationsdirektör (alltså en person av någorlunda betydelse) Sten Eriksson har reflekterat över i vilken oerhörd utsträckning skattetrycket ligger bakom de mest förunderliga mänskliga beteenden. "De flesta av oss människor är kloka, sunda och fattar beslut som kan motiveras rationellt. Men ibland gör vi saker som vid ett närmare påseende verkar oförklarliga. I själva verket är chansen stor att det är skatter som ligger bakom", som Eriksson uttrycker saken.

Ett exempel på detta är att vi släpar litervis med sprit på flygplanen enbart för att få njuta taxfreens fröjder. Ett annat exempel är att grekiska hus aldrig tycks färdigbyggda - helt enkelt eftersom skatten blir högre för en färdigbyggd kåk. Liknande historier på närmare håll kan svenska fastighetstaxerare berätta mer om.

Fenomenet är inte nytt. På 1700-talet var det högre skatt på stora spegelglas - därför delade man speglarna i mindre rutor. Husen i Amsterdam är inte höga och smala av en slump - skatteskäl ligger bakom.

Uppfriskande nog drämmer Eriksson sedan till med en, för att komma från en direktör i Skatteverket, tämligen djärvt formulerad dräpa mot skattesystemet: "I vårt moderna samhälle växlas det skattedrivna vansinnet upp i en sällan skådad skala, och sysselsätter massor med människor som annars skulle kunna göra vettigare saker — oss själva inräknade."

Det kan tyckas som att Eriksson därmed börjat såga i den gren han själv sitter på, men man måste ändå betänka att vi i verket inte är till för vår egen skull, utan för skattebetalarnas. Och nog har Eriksson en poäng i att "helst skulle vi på Skatteverket vilja slippa utreda om verksamheten som bedrivs handlar om 'krigisk chi-gong' (sex procents idrottsmoms) eller om det rör sig om 'teraupetisk chi-gong' (full rekreationsmoms på 25 procent)." Såna där skatteregler gör ju bara att människor tappar tilltron till skattesystemet. (Ja, hrm, och så ska det väl i ärlighetens namn tilläggas att somliga av oss tycker det är ganska kul att utreda momssatsen på chi-gong.)

Men ändå. Att en av Skatteverkets apparatjiki gör ett utfall mot "det skattedrivna vansinnet" hör inte till vardagsmaten. Mycket ska man höra innan öronen ramlar av.

Detta tröttsamma gnäll från vänstern...

Jag läste på DN.se en artikel där Salka Sandén, f.d. gangster i olika vänsterrörelser, intervjuas. Sandén växte upp i ett område med flerfamiljshus i Göteborg, men gick i skola tillsammans med radhusbarn och barn från den välbärgade stadsdelen Askim.

Redan i högstadiet började Salka Sandén bli hatisk mot radhusbarnen. "Jag minns att det fanns ett underliggande hat i Tynnered och många skämdes över att de var fattiga", säger Sandén till DN. "Vi som bodde i flerfamiljshusen hade ingenting att se fram emot, ingen framtid", tyckte hon, och ett par år senare hoppade hon av gymnasiet och hamnade i ett ockuperat flerfamiljshus i Malmö.

"Jag upplevde ingen gemenskap med samhället. De som bestämde betraktade sådana som mig som värdelösa - men samtidigt såg jag samhället som värdelöst. Det hade ju inget att erbjuda oss som bodde i flerfamiljshusen", berättar Salka Sandén för DN.

Det är väl ingen nyhet att jag inte har mycket till övers för maskerade gatstenskastare på vänsterkanten. Efter att ha läst vad Salka Sandén säger närmar jag mig förakt. Samhället är värdelöst. Det har inget att erbjuda, tycker vänsterglinen.

How about this: gratis skola, sjukvård, tandvård, universitetsutbildning, dessutom barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag och om allting skiter sig socialbidrag, amsutbildningar etcetera etcetera... Pengarna som betalar allt det här kommer från vanliga anständiga hårt beskattade människor som jobbar häcken av sig dag ut och dag in för att få vardagen att gå ihop. Allt medan ni sitter i era jävla ockuperade hus, gnäller över samhället och när ni tröttnar på det går ut och kastar gatsten, vandaliserar McDonalds-restauranger eller vad det nu är som misshagar er just för dagen.

Jag vet att det är en sliten klyscha, men den duger som uppmaning till "aktivisterna": Cut your hair and get a job. Ni är bara patetiska.

Angeläget

Det är tydligen på SvD.se man hittar de stora nyheterna:

Jo, förresten, min sysslings svärmors hund har varit lite risig i magen på sistone. Kan det vara nåt för SvD, kanske?

Citatet

"När man får beröm av miljöpartiet finns det oftast anledning att undra om man uttryckt sig otydligt eller rentav råkat säga något ogenomtänkt."

Per Gudmundsson på SvD:s ledarsida den 16 augusti 2008.

Inifrån Skatteverket, del CXXVII

Fyra veckor har man varit borta från jobbet. Det är inte länge, men under den tiden har något uppenbarligen hänt med den tidigare så anständiga myndigheten. Ty det som möter mig när jag öppnar intranätet på morgonen är inget mindre än något som i kvällstidningarna med braskande rubriker skulle benämnas som en

SEX-CHOCK.

Först en artikel om en tillverkare av gummibaserade antikonceptionsmedel. Det pratas om huruvida ett barn kan få döpas till Durex. Så långt sträcker sig tydligen inte myndighetens tillmötesgående, och det var väl en Herrans nåd. Osedligheterna tar dock inte slut där. I artikeln tar man även upp situationen bland pölseätarna.

"Annat är det i Danmark, där går det utmärkt att döpa sitt barn till minnet av en brusten kondom, får man förmoda. Undertecknad skribent bevistade nyligen en konfirmation i vårt södra grannland, där en av konfirmanderna lystrade till mellannamnet Black Jack."

Vi med viktoriansk moralsyn får ju fullständigt krupp av detta frosseri i snusk och oanständigheter. Och som om det nu inte var nog får jag, i nästa intranätartikel, veta att den myndighet jag tidigare så stolt representerade nu plötsligt börjat ränna runt på stan och dela ut - ja, ni kan ju gissa vad. Skatteverket har deltagit i Ung08-festivalen och visat sig från en otillständigt generös sida:

"Det finns också en ganska speciell så kallad give away. Det är en nyckelring med en liten plastask. I asken ryms precis en kondom. På askens lock står orden 'Rätt från början' och på baksidan finns Skatteverkets logotyp. Kondom-nyckelringen ska bara delas ut till ungdomar över 15 år.

[...]

- Budskapet 'Rätt från början' fungerar på flera olika plan. Det anknyter till temat att göra rätt från början i arbetslivet - alltid jobba vitt och vara skriven på rätt adress.

- Men att använda kondom när man debuterar sexuellt är ju också helt rätt [...] Vi har testat den på några ungdomar [...]"

Det är ju så man dånar och trillar av pinn. Varifrån kommer all denna plötsliga dekadens? Har verket helt tagits över av en massa tonåriga sommarvikarier? Eller håller något på att ske under täck... - förlåt, ytan? Järtecknen hopar sig; hösten 2008 kan bli något alldeles extraordinärt.

Inifrån Skatteverket, del CXXVI

Det finns de som tror att det är enformigt och tråkigt att vara momshandläggare. Jag tycker tvärtom.

Tänk så här. Innan semestern kan man sitta och skriva ett brevsvar till ett företag som ställt en massa frågor om kulturmoms. Under semestern hamnar man plötsligt i en VIP-lounge tillsammans med tv-kändisen som driver det där företaget.

Man trycker i sig ljumna gratishamburgare med avslagen cola. Kan inte låta bli att fråga "is this the glamour of VIP lounges?". När svaret blir "I've seen worse" känns kändistillvaron plötsligt inte så spännande längre.

Sen bjuds man på en cigg ute på balkongen. Av oklar anledning tycker man att 02.35 är en bra tidpunkt att börja prata moms. Tv-kändisen är dock - förvånansvärt nog - inte oäven och förklarar att brevsvaret har "caused an outrage" i branschen. Klart man känner sig lite nöjd då.

Nåväl. Trots att moms alltid är intressant att prata om får man annat att tänka på. Tv-kändisen börjar oroa sig för sin väninna som gått in på toa för kokainpåfyllning. Själv blir man intresserad av en överbliven goodiebag. (Ja men kom igen. Kändisarna får ju goodiebags hela tiden. Hur ofta får momshandläggare goodiebags?)

Ja så kan det alltså gå till när man är momshandläggare. Det sa dom minsann inget om på anställningsintervjun.