2008-01-29

Film à la Surprise

För en del av den lilla julbonus som fackförbundet ST i all sin outgrundliga vishet och stora nåd förhandlat fram till oss oorganiserade arbetstagare tänkte jag unna mig lite påfyllning i filmhyllan. Alltså surfade jag in på Cdon.com och beställde fyra riktigt bra filmer - Zozo, La vie en rose, Capote och Undergången. I dag damp beställningen ner i postlådan. Lycklig som ett barn på julafton plockade jag fram den ena filmen efter den andra - Zozo, La vie en rose, Capote och, eh, Kukhäxan.
Vilken ska bort?

Den sistnämnda är, av omslaget att döma, en s.k. vuxenfilm. Den är producerad i Tyskland och handlar (enligt baksidestexten) om "Sylvana, en kvinna som låter begären styra hennes handlingar. Hon kan konsten att manipulera en man och hans trollstav till att utföra underverk i sängen". Sylvana avporträtteras också i en inte tekniskt högklassig men påfallande figurativ bildsvit.

Jodåsåatt. Till helgen blir det filmmaraton med lite knorr på slutet.

2008-01-28

... i alla domar rätt göra

Min första dag som nämndeman i Södertörns tingsrätt fick ett lite snöpligt slut; eftermiddagens intressanta misshandelsmål blev nämligen inställt. Men vi fick å andra sidan gå hem tidigt vilket ju är trevligt på sitt sätt.

I dag hann vi med att döma av tre mål. Ett som rörde rattfylla, ett som rörde rattfylla och vållande till kroppsskada och ett som rörde olovlig körning och smitning från olycksplats. Förutom rådmannen, som var synnerligen sympatisk, så bestod nämnden av två pensionärer och så jag.

Att döma (hihi) av de nämndemän jag såg i uppehållsrummet så är nämndemannakåren ganska homogent gråhårig. Enligt Domstolsverket ska nämndemannakåren spegla befolkningen men... well, jag kan väl säga som såhär att som 28-åring kände jag mig ganska underrepresenterad. Ja, frågan är om det inte är en klar minoritet av nämndemännen som inte har egna minnen från andra världskriget. Så mycket för den speglingen.

Om de domar vi beslutade i dag får jag inte säga så mycket. Jag kan bara konstatera att det var intressant att få sitta på andra sidan skranket (för en gångs skull, höll jag på att säga) och det är rätt spännande att lyssna på och jämföra de olika utsagorna, bedöma olika människors trovärdighet och så vidare. Man märker att det krävs en garvad lögnare för att åstadkomma koherens och konsekvens i en uppdiktad historia.

Till randanmärkningarna kan läggas en subtil tuppfäktning mellan åklagaren och försvarsadvokaten rörande vilka egenskaper som bör tillskrivas en bonus pater familias. Lite småkul att iaktta en tillrättavisning lätt kamouflerad i välformulerad juristprosa.

2008-01-27

Citatet

"Depressingly ordinary."
Arkitektgruppen Archigrams förgrundsfigur Peter Cook om samtida svensk arkitektur (SvD 27 januari).

Man önskar ju man hade något att slå honom i huvudet med - några fräcka, nyskapande, hoppingivande arkitektoniska skapelser med svensk stämpel - men jag kommer inte på något. Depressing, var ordet.

Inifrån Skatteverket, del XCI

Signaturen The artist formerly known as Taxman har i dag skrivit en kommentar som jag tycker är alldeles för provokativ för att förbli oläst under en gammal bloggpost (del LIII). Således:
Som f.d. anställd på SKV känner jag igen så oerhört mkt av din frustration.

However, min erfarenhet är att även om det kan tyckas vara högt i tak på SKV, och att kritik lindas in, så är det inte fallet i verkligheten. Verkets chefer (sektionschefer och uppåt) är extremt känsliga för kritik. Oavsett hur konstruktiv denna är, kommer den att tas personligt och de kommer att göra allt för att hindra karriärutvecklingen för den som kritiserar.

För att klara sig bra på verket ska man vara tyst, göra bra ifrån sig och hoppas att man har en chef som inser att man faktiskt är duktig och har ambitionen att lyfta dig i karriären. Att bara lita till sin egen kompetens räcker tyvärr inte.

Med vissa undantag är Verkets sektionschefer ett stort skämt IMO, med en häpnadsväckande oförmåga att leda och organisera arbetet trots mångårig erfarenhet.

(IMO = in my opinion)

Släkten är värst?

I en DN-artikel om det svenska personvalssystemet fäller socialdemokraten Morgan Johansson följande häpnadsväckande kommentar (apropå att det i en liten valkrets inte krävs särskilt många röster för att "kryssa fram" en personvalskandidat):
"Det är släkten, plus några till."
Vad menar Morgan Johansson egentligen? Borde en röst från någon som är släkt med kandidaten inte räknas kanske? Eller är han helt enkelt bara rädd för att personvalssystemet på sikt riskerar att slå ut okarismatiska betonghäckar som han själv?

2008-01-22

Gurkburk

Vill ni höra hur en bilförsäljare från Halmstad låter, klicka här. Otroligt kul.
(Men strunta i chefen, han är utböling.)

Inifrån Skatteverket, del XC

I dag fick jag ta över ett gammalt momsärende från Storföretagsskattekontoret. Det verkar alldeles ha försvunnit i golvdammet på SFSK, för enligt ett meddelande som skickades till bolaget så räknade Skatteverket med att fatta beslut i ärendet i augusti - 2006! Ärendet var alltså gammalt redan när jag började på Verket och nu har jag jobbat där ett år. Känns ju otroligt hedrande att det är jag som får sätta mitt namn på det där beslutet, när det väl skickas ut.

I dag fick jag även lära mig att Skatteverket inte får hålla inne momspengar hur som helst. Det ska tydligen fattas innehållandebeslut och det finns vissa tidsgränser och så vidare. Konstigt. Jag som trodde vi hade oinskränkt makt.

2008-01-21

I-landsproblem

Om man köper ett nytt paket müsli, dessutom med en ny smak som man gärna vill testa, måste man då tvinga i sig det där sista mjöliga spannmålet som finns i botten av det gamla müslipaketet? Eller är det okej att slänga det där sista, trots att det egentligen skulle räcka till typ en portion till?

Etymologi

Inför sommarens (än så länge endast diffust planerade) Italienresa försöker jag komma i rätt stämning genom att läsa lite böcker med anknytning till Italien och romarriket. Som tur var hade jag en del oläst i bokhyllan - Conn Igguldens Roms portar, Steven Saylors Romarblod (rekommenderas!), Hans Furuhagens Rom. Marmor och människor, Andrea Camilleris Telefonkoncessonen och Umberto Ecos Drottning Loanas mystiska eld passar alla väl in på temat.

En av dagens slösurfsessioner på jobbet ägnade jag åt antikens Rom och snubblade då över följande otroligt värdefulla vetande.

It was the custom in Ancient Rome for the men to place their right hand on their testicles when taking an oath. The modern term 'testimony' is derived from this tradition.
Och eftersom jag läste det på internet så är det naturligtvis sant.

Citatet

Skulle tro att antalet genuint kulturintresserade i Göteborg uppgår till cirka 800 personer.
Henrik Wallgren i G-P den 11 januari.

2008-01-20

Inifrån Skatteverket, del LXXXIX

Alltså. Skulle man inte bara kunna, öh, typ avskaffa räntan på skattekontot? Det är ju ändå ingen som vet hur den beräknas eller hur man förklarar det för en skattskyldig. (Det här får bli mitt bidrag till Framtidsbanken.)

Som man sår får man skörda

Inför 2006 års val var det bara 46 procent som visste vilket parti som satt i regeringen. Resten hade inte en aning eller gissade på något helt annat parti än socialdemokraterna. Flest okunniga väljare har socialdemokraterna och det rör sig då om vilka partier som finns, hur Sverige styrs politiskt, enkla personfrågor och vad olika sakfrågor handlar om. Av de kunnigare väljarna röstar flest på folkpartiet och sedan moderaterna. (SvD den 20 januari)
Pålästa och välinformerade väljare röstar borgerligt, alltså. Plötsligt förstår man varför vänstern tycker så illa om att Jan Björklund vill avskaffa deras omhuldade flumskola.

2008-01-17

Inifrån Skatteverket, del LXXXVIII

Hark now hear the angels sing - jo, visst är det himmelska toner vi hör. Enligt ett hyfsat trovärdigt rykte är nämligen kaffemaskinerna på verket på väg att bytas ut, eftersom kaffekontraktet vunnits av en annan entreprenör. (Men det är nog bäst att avvakta med att ropa hej alltför högt innan man provsmakat.)

2008-01-16

Inifrån Skatteverket, del LXXXVII

Vi fick mail från chefen idag. Skatteverket har en filial i Spånga och där finns några lediga kontorsplatser. Eftersom det börjar bli trångt inne i stan går det bra för den som vill att flytta till Spånga, skrev chefen.

Fniss, fniss. Vem fan vill sitta ute i Spånga, tänkte jag.

Men nu har jag tydligen anmält intresse.

#@*&!$#

2008-01-14

Inifrån Skatteverket, del LXXXVI

Så var det klart då. Det är limegrönt som gäller 2008. I alla fall på Skatteverkets handledningar. Första smakprovet dök upp i posten idag:

Är grönt skönt?

Jaja. Det går väl att vänja sig vid det med. Och så kan man ju alltid glädjas med somliga kollegor, som väl kommer att bli alldeles brunstiga av lycka nu när de nya trycksakerna börjar distribueras:

2008-01-13

Inifrån Skatteverket, del LXXXV

Chefssituationen på Skatteverket förtjänar lite reflektion. För en av förutsättningarna för att drömmen om individuell lönesättning ska realiseras är ju att cheferna är med på tåget. Frågan är om de är det?

De flesta av första linjens chefer på Skatteverket är, förmodar jag, internt rekryterade. Vilket innebär att många av dem är färgade av myndighetskulturen, som bl.a. kännetecknas av mjäkighet och rädsla att trampa på ömma tår.

Har man ambitionen att åstadkomma en individuell lönesättning fordras emellertid chefer som klarar av att tala om för olika medarbetare varför de förtjänar ett litet, eller inte riktigt lika litet, lönepåslag. Sådana samtal kan vara känsliga och besvärliga och då kan det ju vara frestande att ta den lätta vägen och smeta ut lönepotten någotsånär jämt. Orättvist men komfortabelt.

Den här problematiken måste angripas från flera håll. Dels måste det finnas ett stöd uppifrån organisationen. Dels måste det utarbetas bra sätt att mäta prestationer (förmodligen den svåraste knuten). Men jag tror också att Skatteverket skulle må bra av att rekrytera fler chefer med annat än myndighetsbakgrund.

Allting skulle inte bli bättre om fler chefer kom från näringslivet. Men precis som i de flesta andra sammanhang så tror jag på att en bra mix är mest hälsosam för organisationen. Personer med olika bakgrund bidrar med mångfald och fräscha idéer.

Om det sen är bra eller dåligt att generaldirektören varit på myndigheten i över ett kvarts sekel kan man ju också fundera på.

2008-01-10

Hitta Nemo

Den senaste veckan har präglats av ett instabilt hälsotillstånd. Min gode vän Petter har lanserat diagnosen PTSD-relaterad dyspepsi. (Petter är entusiastisk hobby-medicinare och grämer sig i hemlighet över att han måste utveckla tråkiga online-databaser i stället för att vara läkare eller bilmekaniker.) Oavsett vilket kände jag att jag behövde en extremt lugn och händelsefattig helg.
Således har den mest dramatiska händelsen varit ett besök på City Gross i Kungens kurva. Skulle lika gärna kunnat handla på Sabis Gullmarsplan, men det var en bra ursäkt för att få provåka Petters nya bil (en miljöbil med 200 hk; låter som en självmotsägelse men han slipper trängselskatt i alla fall).

Extremt asocialt alltså, men samtidigt skönt. Skönt att ha tid att läsa igenom allt som inte hinns med under veckorna (ni som prenumererar på Economist förstår vad jag menar). Skönt att kunna ägna sig åt en bok för en gångs skull (f.n. halvtråkiga Roms portar av Conn Iggulden). Och ikväll ska jag titta på Hitta Nemo.

2008-01-09

Clamour for glamour

Grammisgalans efterfest hade besök från Skatteverket. Jo det är sant, jag var en av de lyckliga (nåja) innehavarna av ett sånt där glittrigt guldarmband som gjorde att man fick komma och mingla lite med kändisarna efter galan. Vad det nu skulle vara bra för. Att placera mig bland en massa kändisar är litegrann som att sätta en neanderthalare i en datorsal. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig bland alla dessa märkvärdiga människor. Är inte direkt typen som går fram till Carola och säger hejsan tjosan. (För övrigt: Säga vad man vill om Carola, men hon har star quality - hon bytte faktiskt outfit mellan själva prisutdelningen och efterfesten!)

Jag fick i alla fall hälsa på några Idol-människor; en superblonderad Idol-Danny, en rar, och likaledes blond, Idol-Amanda, en Idol-Ola och en Idol-nånting-på-M (Martin? Marcus? Mattias?). Alla var verkligen pyttesmå. Det var Orup också, förresten.

Carl Bildt var rolig att titta på, i sin gräsliga kavaj med råttmönster (sic!). Pratade lite Italien med hans fru.

Kunde också nöjt konstatera att varken Eric Gadd, Petter eller Sarah Dawn Finer ser särskilt glamorösa ut när de är halvpackade. Men de gör ju det när de är nyktra åtminstone, så de drar väl längsta strået i alla fall.

2008-01-06

Färgäkta

Glöm allt positivt jag skrivit om Domaine du Vieux Lazaret. Ett jävla skitvin är det. Åtminstone när det hamnat på mormors linneduk. (Eventuellt får jag skylla mig själv som lät duken ligga och torka in ordentligt i en vecka innan jag stoppade den i tvättmaskinen.)

Söndagkvällens humör bättrades dock på av Woody Allens Scoop, en av de bästa komedier jag sätt på länge (jo, faktiskt bättre än Göta Kanal 2...).

Inifrån Skatteverket, del LXXXIV

Medan resten av Skatteverkssverige oroar sig över om deras kontor ska finnas kvar, bli nedlagda eller ersatta med nåt slags myndighets-one-stop-shop tillsammans med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, så ägnar sig Skatteverket i Stockholm åt oro över generationsväxlingen. (Har för mig att 40 procent av personalen ska in i pensionsdimman inom fem år.) Faktum är att oron i regionledningen är så stor att man bestämt sig för att fråga personalen om råd. Hela personalen. Projektet kallas Stafettpinnen och är uppdelat i fyra "etapper".

Första etappen gick av stapeln den 15 november, Regiondagen. Då delades alla anställda (drygt tusen) in i grupper om ca tio pers. Uppdraget varje grupp fick var att komma fram med tre förslag på hur den förestående, gigantiska generationsväxlingen ska klaras av utan alltför smärtsamma kompetensförluster. Ungefär hundra grupper à tre förslag - det blir sisådär trehundra förslag. Vilket ju är en himla många förslag.

Hence, etapp 2. Varje grupp i etapp 1 fick nämligen utse en representant som skulle försvara gruppens förslag i nästa etapp. I etapp 2 samlades vi grupprepresentanter (dvs. ca hundra personer) i ett konferenscenter där de i grupper skulle dryfta sina respektive förslag. Varje grupp bestod av 8-10 representanter; således skulle 24-30 förslag dryftas och kokas ner till tre.

De olika gruppernas förslag var överlag rätt lika, även om de förstås var formulerade på lite olika sätt. Det handlar om bättre handledning, bättre utvecklingsmöjligheter, bättre lön. Sen finns det såklart andra idéer, t.ex. särskilda seniortjänster, möjlighet att prova på andra arbetsuppgifter, satsning på att rekrytera rätt kompetens (inte nödvändigtvis akademiker) och så vidare.

Så här fördelade sig de drygt
300 förslagen från etapp 1.


I min grupp enades vi om att föra vidare följande tre idéer: Bättre handledning, Mer teamarbete och Relevant löneutveckling.

Bättre handledning och Mer teamarbete är väl de förslag som tydligast anknyter till temat Generationsväxling. Handledning handlar om att erfarna medarbetare ska stimuleras att göra ett bra handledarjobb, att nyanställda kollegor ska få tydligare utvecklingsplaner. Idén om Mer teamarbete går ut på att göra kompetensöverföringen till en mer naturlig och självklar del av det vardagliga arbetet.

I dag upplever många att de arbetar för mycket med "sitt" och det är ju en del av myndighetens kultur (handläggarens självständighet osv.) men det är ett rätt trist sätt att jobba och leder förmodligen till att många frågor som borde ställas aldrig blir ställda och att många reflektioner aldrig dryftas med någon. På byråerna arbetas det ju mycket i "team" numera. Varför skulle Skatteverket inte kunna ta efter?

Relevant löneutveckling är en sån där fråga som dyker upp i alla sammanhang på Skatteverket, oavsett vad som egentligen diskuteras. Man kan möjligen fundera på vad det har med generationsväxling att göra - men kopplingarna finns faktiskt där. Det finns exempel på handledare som tröttnat på att lära upp nya kollegor, eftersom de ändå slutar efter ett par år. Varför? Sällan för att de är överbetalda, gissar jag. Även Skatteverket borde inse att det finns ett värde i att behålla medarbetare som man rekryterat, handlett, utbildat och lärt upp på alla vis. Det måste ju, så att säga, finnas en generation att lära upp.

När vi talade om Relevant löneutveckling så var det inte bara storleken på lönen som diskuterades. Det handlar också om hur lönen sätts. Många upplever att de fagra orden om individuell lönesättning i realiteten är ett skämt på Skatteverket. Vad det beror på kan man spekulera i. Är det cheferna som inte vågar? Inte kan? Är det facken som stretar emot? Är det ledningen som inte bryr sig? Oavsett vilket - bot och bättring är angeläget. Kopplingen mellan prestation och belöning måste bli tydlig, även på Skatteverket.

Efter etapp 2 väntar etapp 3. På samma sätt som i etapp 1 så utsåg varje etapp 2-grupp en representant, som ska träffa andra etapp 2-representanter nån gång i januari för att koka ner alla nedkokade förslag till tre finala, generationsväxlingsförslagens crème de la crème, som i etapp 4 ska presenteras för regionledningen.

Stafettpinnen är en ganska djärv idé. De förslag som till slut framförs är, ehuru hårt gallrade, ett direkt utflöde ur den samlade personalens uppfattning om hur Skatteverket ska fungera. Regionledningens sätt att hantera förslagen blir sannolikt direkt avgörande för om den förtjänar personalens förtroende i framtiden. Våren 2008 kan bli spännande på Skatteverket i Stockholm.

Varde ljus!

Efter ett par dagar i civilisatoriskt mörker (dit räknar jag nu inte julvistelsen på Västkusten) har Com Hem nu sett till att min tillvaro återigen illumineras av åtkomst till internet. Vilket gör att jag äntligen kan få lite utlopp för mitt behov att kontaminera cyberrymden med förflugna ord och vilsna tankar.

Julen var bra; nyår var dock bäst. Trots att jag, som ovan kock, var ett nervvrak ungefär två veckor innan nyårsmiddagen (drömde nästan mardrömmar om hummersoppa, örtagårdsstek och vinkokta päron) så gick allting som smort. Möjligen bidrog Spruceups nyårschampagnelåda till detta - med några glas Jean-Paul Morel cuvée speciale till fördrink så kunde det bara bli bra.

Vi fortsatte på champagnetemat till förrätten; hummersoppan ackompanjerades av Michel Cousinat brut tradition, vilket visade sig vara ett utmärkt val. Den örtagårdskryddade rostbiffen blev lyckligtvis alldeles lagom rosa i köttet och vinet, Domaine du Vieux Lazaret 2005 (Châteauneuf-du-Pape) var det godaste jag druckit sen en vällagrad Montes Alpha i höstas. De vinkokta päronen, som serverades med råkräm och Château Menota 2005 var en ren njutning. Nånstans efter kaffet med avec började det bli lite dimmigt, det måste erkännas. Men det blev bubbel på balkongen vid tolvslaget och sen alldeles för hög musik i några timmar.

Hummersoppa serveras.

Hedda.

Hedda och Thomas.

Jag, Erika och Måns.

Så här galen kan en skattejurist bli.

Bildens suddighet är betecknande.

Dagen efter ägnades åt omhändertagande av disk.