... i alla domar rätt göra

Min första dag som nämndeman i Södertörns tingsrätt fick ett lite snöpligt slut; eftermiddagens intressanta misshandelsmål blev nämligen inställt. Men vi fick å andra sidan gå hem tidigt vilket ju är trevligt på sitt sätt.

I dag hann vi med att döma av tre mål. Ett som rörde rattfylla, ett som rörde rattfylla och vållande till kroppsskada och ett som rörde olovlig körning och smitning från olycksplats. Förutom rådmannen, som var synnerligen sympatisk, så bestod nämnden av två pensionärer och så jag.

Att döma (hihi) av de nämndemän jag såg i uppehållsrummet så är nämndemannakåren ganska homogent gråhårig. Enligt Domstolsverket ska nämndemannakåren spegla befolkningen men... well, jag kan väl säga som såhär att som 28-åring kände jag mig ganska underrepresenterad. Ja, frågan är om det inte är en klar minoritet av nämndemännen som inte har egna minnen från andra världskriget. Så mycket för den speglingen.

Om de domar vi beslutade i dag får jag inte säga så mycket. Jag kan bara konstatera att det var intressant att få sitta på andra sidan skranket (för en gångs skull, höll jag på att säga) och det är rätt spännande att lyssna på och jämföra de olika utsagorna, bedöma olika människors trovärdighet och så vidare. Man märker att det krävs en garvad lögnare för att åstadkomma koherens och konsekvens i en uppdiktad historia.

Till randanmärkningarna kan läggas en subtil tuppfäktning mellan åklagaren och försvarsadvokaten rörande vilka egenskaper som bör tillskrivas en bonus pater familias. Lite småkul att iaktta en tillrättavisning lätt kamouflerad i välformulerad juristprosa.