2008-12-30

Inifrån Skatteverket, del CXLVIII

Under mellandagarna har det inte direkt varit full fart på jobbet. Idag fyllde jag ut dötiden genom att utnyttja min friskvårdstimme och gå och träna. Eftersom mina vänner bestämt sig för att vi ska besöka Vårgårdas badhus på nyårsdagen blev det en riktig turkträning. Men magrutorna lyser ändå med sin frånvaro.

I början av nästa år ska hela Skatteverket i Stockholm omorganiseras. Folk flyttar hit och dit, får nya rum, kollegor, chefer och hej och hå. Vid lunchbordet fick jag således frågan från Tant 1:
- Jaha, vem blir din nya chef då?
Jag: - XX.
Tant 1: - Haha, jaså den lille sprätten (paus) Ja men ni passar nog bra ihop.
Tant 2: - Eh, ja ni är ju båda... långa och gängliga och så, alltså.

Snart är det 2009. Nytt år, nya tanter.

Stad i ljus, nästan

Som den urbanist jag är gillar jag förstås neonskyltar. Stockholm har en del fina. En favorit är den rödvita DN/Expressen-skylten vid Slussplan. På väg till och från jobbet har jag förmånen att varje dag få passera Fryshusets snygga takskylt och dessutom biografen Victorias funkisvackra fasadskylt på Götgatan.

Dessa prydnader i stadsbilden har dessvärre sina motpoler (vilka, ännu mer dessvärre, är oräkneliga i antal). Ett exempel ska särskilt belysas (jag är, som ni förstår, otroligt nöjd med den ordvitsen):

På Götgatan finns köpcentret Skrapan, som slagit på stort och satt upp en ljusskylt med rörlig grafik i bokstäverna. En häftig tanke, men ack så fel det blivit. Ända sedan köpcentret öppnade för drygt ett år sedan har den där grafikskylten inte funkat fler dagar än att en femåring kan räkna dem. Servicebilen från Focus Neon kör till skytteltrafik till Skrapan men det båtar föga. Alltid är det några pixlar som vägrar vakna till liv på Skrapan-skylten. Allvarligt talat, hur svårt kan det va att få en sketen ljusskylt att funka?

Jag tänkte nu med ojämna mellanrum följa upp hur det går för Skrapan-skylten. Förhoppningen är att de ansvariga ska skämmas så mycket att de tar sig i kragen och kopplar ihop skiten på rätt sätt. Den defekta Skrapan-skylten börjar faktiskt bli en okulär olägenhet.

30 december. Skrapan firar nyår med många svarta hål.

2008-12-20

Inte i tid - men mätt

SJ har i och för sig grava problem med att hålla tidtabellen. Men de har shapat upp sig lite när det gäller servicen ombord. På nedresan till Halmstas serverades således trerätters middag till oss i första klass.
Tåget är som flyget.

2008-12-16

Inifrån Skatteverket, del CXLVII

Att döma av rubriken på den här intranät-artikeln skulle man kunna tro att Skatteverkets jultomte förutsätter att personalen hade låga förväntningar på årets julklapp.

Nyfikna skattebetalare undrar förstås vad deras skattepengar använts till i år. Jo det ska jag berätta. I år höll Mats Sjöstrand ovanligt hårt i plånboken- julklappen till personalen bestod nämligen i fyra pocketböcker. Man fick faktiskt välja själv, i ett urval huvudsakligen bestående av lättkokta deckare, chic-lits och feelgood-böcker. (Urvalet var väl målgruppsanpassat till en arbetsplats som domineras av medelålders kvinnor.)

Fyra pocketböcker per skaft är ingen anmärkningsvärd utgift, men det känns såklart helt rimligt så här i kristider. Dessutom är det ett otroligt fiffigt sätt att hjälpa personalen att lösa sina egna julklappsbekymmer - en bok till mamma, en bok till pappa och en bok till lilla Vicke Vire. Klart!

2008-12-10

Inifrån Skatteverket, del CXLVI

Trots alla ansträngningar att få företag att skicka in sina skattedeklarationer på nätet lever Skatteverket inte som det lär (se del CXLIV). Denna pinsamhet har renderat ett par inlägg på myndighetens intranät; i ett av dessa inlägg återges synpunkter från en person som jobbar för ett brittiskt företag som sköter momsdeklarationer för en del utländska företag som är momsregistrerade i Sverige.

Eftersom det alltid är intressant att höra vad verkets "kunder" tycker så kommer här de synpunkter personen skickade in till Skatteverket (något redigerat):
Som ni vet, kan utländska företag EJ skicka in momsdeklarationerna elektroniskt, då en e-legitimation krävs för detta. Detta leder till ett stort slöseri med papper, porto och bränsle.

Skattedeklarationen, plus en helt onödig "kopia" (vilket företag stort nog att deklarera moms har inte en kopieringsmaskin?), skickas en åt gången. Om ni nu vill envisas med att vara Europas mest bakåtsträvande skattemyndighet (med ett par undantag i forna östblocket) och insisterar på pappersdeklarationer, kan ni inte då åtminstone se till att ändra ert system så att ni kan skicka hela årets deklarationsblanketter på en och samma gång?! Sparar porto och avgasutsläpp.

Danska och finska momsdeklarationer kan vi som utländskt företag skicka in elektroniskt eller via fax, utan e-legitimation. Varför inte i Sverige?

Här är ett par exempel på hur jag deklarerar moms i ett par europeiska länder:

Tyskland
Jag skickar in deklarationen (månads- eller kvartalsvis) elektroniskt.

Danmark
Jag skickar in deklarationen (månads- eller kvartalsvis) elektroniskt.

Finland
För de klienter som har ett "Tyvi"-konto deklarerar jag elektroniskt. För en klient som saknar sådant faxar jag in deklarationen på de deklarationsblanketter som Vero/Skatt skickade på en gang för alla årets 12 månader. Ingen underskrift är nödvändig.

Sverige
Jag får skattedeklarationen per post. Ibland är den försenad, ibland har den kommit bort, och i dessa fall måste jag be om en ny blanket. När jag fyllt i varje blankett måste dessa skickas via kurir för underskrift av behörig firmatecknare till våra klienter i Tyskland, Tjeckien, Frankrike o.s.v. De måste skicka tillbaks dem till oss via kurir. Vi skickar sedan deklarationerna till Skatteverket via kurir (oftast dock flera klieneters deklarationer i samma försändelse).

Min fråga är, när är det dags att tänka om? Detta osmidiga, oekonomiska och miljöovänliga system är inte bra för någon, och knappast attraktivt för utländska företag som vill göra affärer i Sverige.
En liten tröst är möjligen att Skatteverket nu deltar i en förstudie om organisationslegitimationer på Verket för förvaltningsutveckling. Med lite tur kanske en ljusning är i sikte 2010, har det meddelats.

2008-12-04

Och ränta och ja, och ränta och ja...

Med tanke på hur dyrt bolånet blivit på sistone var det trevligt att läsa att Riksbanken beslutade sig för att sänka räntan med 1,75 procent idag. Strax därefter meddelade Nordea att de också sänker räntan - med 0,15 procent!

Det är väl ungefär då man borde börja fundera på att byta bank.

2008-11-16

Inifrån Skatteverket, del CXLV

Tidningen ST-press rapporterar att Migrationsverket förlorat i en arbetstvist där man i praktiken sagt upp en chef på grund av att han i en blogg uttryckt politiska sympatier med Israel.

Ett betryggande domslut.

Det känns självklart att tingsrätten ställt sig på den uppsagdes sida. Det är möjligt att Migrationsverket tycker att deras anställda inte ska ha politiska åsikter. Men grundlagen ger dem faktiskt rätt att ha det. Och att uttrycka dem.

Självfallet så har de allra flesta som jobbar på statliga myndigheterna politiska åsikter. En del väljer, i enlighet med något slags töntig svensk tradition, att hålla inne med dem. Andra väljer att framföra dem i olika sammanhang, t.ex. genom att engagera sig i politiska partier, ringa P1 eller - som i det aktuella fallet - skriva bloggar. Är de som kniper käft mer lämpade att tjäna staten? Migrationsverket verkar tycka det.

Frågan är varför. Oavsett vad man tycker - och om man väljer att framföra det eller inte - så får det väl förutsättas att man som statstjänsteman har förmågan att skilja på sina egna politiska åsikter och sin yrkesroll. Om man inte kan det ska man givetvis inte jobba för staten. Men man ska inte få sparken för att man inte tycker samma sak som sin chef.

Inifrån Skatteverket, del CXLIV

Att Skatteverket har fokus på e-tjänster har väl inte undgått någon - verkets insatser för att få företagen att lämna sina skattedeklarationer på nätet har ju till och med uppmärksammats i media.

Är det då, undrar man, inte en gnutta pinsamt att inte ens Skatteverket självt lämnar sin skattedeklaration via nätet? Nej, tro det eller ej - Stor-Mats föredrar uppenbarligen "retrovarianten" och ser hellre att en pappersdeklaration skickas fram och tillbaka mellan ekonomiavdelningen i Gävle och huvudkontoret i Solna, där han sitter och skriver under. Det känns kanske tryggast så?

2008-11-12

Ett angeläget förslag

Dagens Nyheter rapporterar om ett nytt förslag från Centerpartiet:

Passande nog visar sig DN:s skribent utgöra ett levande exempel på hur angeläget det är med åtgärder för att förbättra kvaliteten i skolorna. Åtminstone såvitt jag kan "bedömma".

2008-11-11

Inifrån Skatteverket, del CXLIII

Idag skrev regionskattechefen Christina Gellerbrant Hagberg en liten spalt på intranätet. Spalten handlade om den process som föregått den stora omstrukturering som ska göras efter årsskiftet. Regionskattechefen tog även upp det arbete som lagts ner av de tre grupperna i Stafettpinnen-projektet:
Även det arbete som lagts ner inom Stafettpinnen har bidragit stort till helheten. För att klara den enorma kompetensväxling som nu sker behövs de förslag som tagits fram av de tre Stafettpinne-grupperna.

Inte minst kommer förslagen om handledning och nya teambaserade arbetssätt att snabbt få tillfälle att prövas när närmare hundra medarbetare ska tas emot på för dem nya sektioner vid årsskiftet.
Förslagen från Grupp Handledning och Grupp Teamarbete (se del CXLII och del CXXXVI) har tydligen väckt visst gensvar i regionledningen. Jag noterar dock att förslagen från Grupp Lön och karriär inte tycks ha gjort lika starkt intryck.

2008-11-09

Inifrån Skatteverket, del CXLII

En trist aspekt med att jobba på Skatteverket är att så mycket av arbetet sker individuellt. Man får sina ärenden, sitter och grunnar på dem, konsulterar vid behov kollegor eller specialister, men till syvende og sidst har man ändå själv ansvaret för det där ärendet.

Med detta individualiserade arbetssätt missar man tyvärr den dynamik som uppstår i en arbetsgrupp, där man på ett mer naturligt sätt kan resonera och dra nytta av varandras kunskaper. Jag tror att produktiviteten blir lidande av detta.

Därför känns det hoppfullt att en av arbetsgrupperna i Stafettpinnen-projektet (se även del CXXXVI) har fokuserat på just teamarbete. I sin rapport skriver teamarbetsgruppen:
Att arbeta i team är ett sätt att skapa effektivitet samtidigt som medarbetarnas arbetstillfredsställelse ökar. Med andra ord är avsikten att förbättra både verksamhetsresultatet och arbetsmiljön. Arbete i team skapar en lärande organisation, där olika kompetenser och erfarenheter tas till vara och överförs på ett naturligt sätt. Medarbetarna tar ett gemensamt ansvar för uppgiften och ifrågasätter löpande befintliga arbetssätt som ett led i att utveckla och förbättra verksamheten. Ett framgångsrikt team presterar bättre än enskilda individer.
Gruppen noterar också att teamarbete inte bara handlar om att dra nytta av varandras kunskaper, utan också att ta gemensamt ansvar för resultatet. Och det är väl också här riskerna finns. Vi är ju inte direkt vana att jobba på det viset. Ett teamarbete med resultatansvar förutsätter att medarbetarna är mer delaktiga i planeringsarbete och uppföljning, något jag tror kan vara ganska stimulerande men förutsätter att medarbetarna är mogna för det.

Riskerna till trots; teamarbete är en metod som jag tror har alla förutsättnignar att bli framgångsrik. Teamarbetsgruppen tar ett exempel från en kontroll där man provat arbetssättet. Tillsammans med sektionschefen bestämde teamet
hur utredningar skulle utföras och frågor formuleras. Teammedlemmarna avgjorde i stor utsträckning själva vilka typ av träffar de granskade i första hand; huvudsaken var att det totala materialet granskades enligt plan. Detta möjliggjorde att de som föredrog lättare utredningar och en snabbare produktion, i större utsträckning kunde ägna sig åt det. Andra som hade en läggning åt det materiellt komplicerade hållet, tog till sig fler utredningar av den karaktären.
Teamarbetsrapporten är konstruktiv och andas entusiasm. Nu ligger den på regionledningens bord och jag hoppas att de tagit emot den i samma anda. För det här kan bli nåt riktigt bra.

2008-11-06

Inifrån Skatteverket, del CXLI

På Skatteverket i Stockholm flyttas det för närvarande personal. Fler ska jobba på revisionsenheterna och utlandsenheten, färre ska jobba annorstädes. Av den anledningen har massiva internrekryteringar ägt rum, och ett par hundra medarbetare har sökt de utlysta tjänsterna på revision och utland.

Många äro kallade men få utvalda, skrev Matteus och det gäller även när Skatteverket internrekryterar. De som inte väljs ut får ibland en motivering. Som den här till exempel.
"Nej, vi tror inte tyvärr inte att du passar för revision. Du är för utåtriktad och serviceminded... och kommer att tröttna på det här jobbet."
Det här måste förstås vara en glädjande nyhet för alla introverta och ohjälpsamma. Ni har uppenbarligen en lysande framtid på Skatteverket.

2008-11-05

Obama o-bra?

"De kommande fyra åren kommer helt enkelt att bli fruktansvärda med en muslimsk socialist som har utställt så mycket löften som han aldrig kommer att kunna hålla"
Sean Thomas, 38, är inte lika övertygad som resten av världen om att Obama var det bästa valet. DN, 4 november

2008-11-04

Dagens "åh fan"

De svenska tidningarna rapporterar med braskande rubriker att "Obama har röstat" och "Här röstar McCain". Var är nyheten, undrar jag? Var det liksom nån som trodde att Obama och McCain inte skulle gå och rösta?

Jaså de gjorde det ändå? Åh fan.

Barndomshem till salu

Det känns såklart lite konstigt att huset man flyttade in i för 28 år sen är till salu. Men jag får glädja mig åt att jag aldrig mer kommer att behöva klippa den där jäkla gräsmattan.

Förut hade vi många fler träd. Men vi tröttnade på att räfsa löv så vi sågade ner dem.

2008-10-27

Inifrån Skatteverket, del CXL

Jag har tidigare (del CXXXVIII) skrivit om att Skatteverket planerar att rationalisera bort sina materiella stödpersoner (internt kallade rättsliga kontaktpersoner, RKP:er). Huruvida detta beslut är förnuftigt tål att diskuteras - dels för att det innebär att en (av mycket få) materiella karriärsteg bommas igen, dels för att det reser frågetecken kring framtidens rättsliga styrning.

Sen kan man ju undra vad det ska bli av de som idag är RKP:er. Det var således med stort intresse jag tog del av rättschefen Vilhelm Anderssons Målbild för det rättsliga arbetet. I dokumentet framfördes tankar kring vilken roll som de snart avpolletterade RKP:erna ska ha i Skatteverket 2012.
Tanken är att rättsliga diskussioner ska föras i närmiljön, och där har personerna som tidigare var rättsliga kontaktpersoner en viktig roll. Deras kompetens och kunskap tas tillvara i verksamheten även efter 2012, då rollen som rättslig kontaktperson inte längre finns.
Det var ju fint skrivet. Men vad innebär det egentligen? I mina ögon framstår det litegrann som att RKP:erna ska ha ungefär samma roll som de har idag, fast utan att få cred för det.

...uppenbara dem, som till rätta gå...

Ibland blir det extra tydligt hur de beslut som fattas i domstolarna får direkta konsekvenser för en människas tillvaro.

I dag skulle domstolen ta ställning i ett mål som rörde rattfylleri, narkotikabrott och stöld. Den tilltalade var en hemlös missbrukare i 40-årsåldern, med digert belastningsregister och aidsdiagnos.

Den tilltalade hade tidigare dömts till skyddstillsyn, vilket i princip innebär kriminalvård i frihet. Att få skyddstillsyn i stället för fängelse betraktas som ett förtroende från domstolen. Den tilltalade hade under skyddstillsynen begått nya brott för vilka hon lagförts, och då fått förlängd skyddstillsyn. Nu stod hon alltså åter inför skranket efter att ånyo ha brutit det förtroende som skyddstillsynen innebär.

Hennes advokat påpekade att ett nytt behandlingsprogram var inplanerat och att hon även var föremål för vissa andra insatser från frivården och socialtjänsten. Dessa instanser uttryckte gott hopp om hennes framtid. Själv betonade hon att hon, sedan bromsmedicinerna visat effekt, börjat se ljusare på livet än hon först gjorde när hiv- och aidsbeskeden kom.

Är fängelse en lämplig påföljd för en person i den här situationen? Å andra sidan, går det att motivera ett annat straff när den tilltalade återfallit i brott under skyddstillsynen, trots att förtroendet en gång förnyats?

Dom meddelas om en vecka och kommer finnas tillgänglig på tingsrättens kansli.

* * *

Har för övrigt noterat att det kan finnas ganska mycket blodtörst även i små gråspräckliga nämndemannatanter.

2008-10-21

Inifrån Skatteverket, del CXXXIX

Skatteverket i Stockholm arbetar för närvarande febrilt med en stor omorganisation. Detta kommer innebära att medarbetare skyfflas runt lite hit och dit, och att även en del chefer byts ut.

På intranätet har det fortlöpande rapporterats om det här arbetet, och i mitten av maj fick vi veta att Skatteverket gått ut med platsannonser för de nya kontorschefsjobben (tolv stycken) i hela riket. "Kontorschefer söks även utanför verket" var rubriken på artikeln.

Senare fick vi veta att 136 personer sökt jobben, varav 60 bedömts som behöriga. Av dessa var 36 interna och 24 externa. 60-40, alltså. För den som tror att Skatteverket, för övrigt i likhet med de flesta andra organisationer, skulle må bra av lite nytänk och fräscha idéer var dessa siffror hoppingivande - en 60-40-balans mellan internt och externt rekryterade chefer kändes tilltalande.

Men sen hände något. I slutet av juni tillkännagavs de nya cheferna. Av dessa var elva interna rekryteringar, en (1) hämtades "externt" (Försäkringskassan!).

Tolv fördömda män är en filmtitel, som helt saknar
relevans i detta sammanhang.


Man undrar ju vad det här beror på. Jag har ett antal teorier.

A. Externa sökande hoppar av när de får reda på villkoren.
B. Den externa rekryteringen var bara ett spel för gallerierna. I själva verket vill man inte ha in folk utifrån på grund av risken att de tillför nya perspektiv.
C. Skatteverket är angeläget om att en av de få karriärvägar som finns ska vara reserverad för "egna produkter".
D. Att vara chef inom Skatteverket fordrar en sådan exceptionell kompetens som enbart kan förvärvas efter ett halvt yrkesliv i myndigheten. De externa sökandena hade helt enkelt inte what it takes.

Kanske finns det andra skäl till varför 60-40 vändes till 11-(1). Min fantasi är emellertid slut. Kommentarsfältet är dock öppet för den som känner sig hågad.

2008-10-20

Tröst när det blåser

Over the past century and a half capitalism has proved its worth for billions of people. The parts of the world where it has flourished have prospered; the parts where it has shrivelled have suffered. Capitalism has always engendered crises, and always will. The world should use the latest one, devastating though it is, to learn how to manage it better.
The Economist, 18 oktober.

2008-10-19

Avkoppling

Jag tror att det kallas retreat på modern svenska. Jag kallar det Dalarna.

Lördag morgon.


Lördag eftermiddag.

2008-10-13

Inifrån Skatteverket, del CXXXVIII

Den som kommer i kontakt med Skatteverket - inifrån eller utifrån - kan knappast undgå att allting dessa dagar tycks handla om internet. Deklarationer ska lämnas på internet, och de som ändå lämnas på papper ska scannas in och digitaliseras, allt ska gå snabbt, datorerna ska göra grovjobbet och en decimerad personalstyrka ska ägna sig åt service och mer kompetenskrävande kontroller.

Du är väl e-deklarant, lille vän?

Detta må vara gott och väl. Datatekniken kan göra oss effektivare och billigare och det borde glädja våra kunder. Det som bekymrar mig är bara att det mest pratas om den ena sidan av myntet - effektiviseringar och e-satsningar. Det pratas inte så mycket den andra sidan, det vill säga vi som ska jobba. (Dödköttet i den genomeffektiviserade Skatteverkskroppen, kanske man kan säga.) Vi får veta att vi ska bli färre och så ska vi bli mer kompetenta. Detta ska bl.a. uppnås genom att man rationaliserar bort våra materiella stödpersoner. Och sen då?

Tråkigt nog tycks Skatteverkets ledning ha tappat bort medarbetarperspektivet i långtidsplaneringen. Eller så har man bara grava problem att kommunicera det.

Har Stor-Mats och Katrin Westling Palm några visioner, förutom att all indata ska levereras elektroniskt? Hur ska vi medarbetare motiveras, entusiasmeras, vilja bli en del av det nya skatteverk som ska sjösättas 2012? I nuläget besvaras alla sådana frågor med "budgetläget är kärvt, det finns inga pengar till nånting". Underförstått: håll tyst och jobba. Gör din plikt, kräv ingenting tillbaka. Är det så man formulerar en långsiktigt framgångsrik personalpolitik?

Inifrån Skatteverket, del CXXXVII

Häromdagen fick jag ett brev från Skatteverket. Ett tjockt brev. Givetvis blev jag alldeles kallsvettig. Brev från Skatteverket borde inte ha den effekten på mig, men så var det i alla fall.

Nu visade sig ångestattacken lyckligtvis vara obefogad. Det var bara jämkningsblanketten (vi överbelånade bostadsrättsinnehavare i Stockholm måste ju jämka ner skatten för att inte behöva flytta till nån ännu mer avlägsen förort). Jämka kan man numera göra via internet, och eftersom allt ska göras på internet nu för tiden så kände jag att det var min statstjänstemannaplikt att även jämka på internet. För detta fordras en e-legitimation. En sådan har jag haft en gång i tiden (jag lämnade ju inkomstdeklarationen via nätet, gubevars), men när jag nu skulle jämka så var den plötsligt puts väck.

Var alltså tvungen att logga in i min internetbank och skaffa en ny. Vilket skulle gå smidigt, trodde jag. Men icke sa Nicke. Det tog femton minuter och ett samtal till bankens helpdesk innan jag fick skiten att funka. Att fylla i pappersblanketten och stoppa i ett kuvert hade tagit max en minut, men vad gör man inte för att Stor-Mats ska bli nöjd? Dessutom sparade jag ju en femma i porto.

Inifrån Skatteverket, del CXXXVI

Sedan förra hösten har det på Skatteverket i Stockholm pågått ett projekt som kallas Stafettpinnen (se del LXXXIV och del CVIII). Stafettpinnen handlar om att personalen på Skatteverket ska få säga sin mening om hur vi ska klara de förestående generations- och kompetensväxlingarna.

Projektet har drivits i tre steg. På regiondagen i mitten av november förra året tussades hela personalstyrkan ihop i små grupper där varje grupp skulle ta fram tre förslag på åtgärder. Varje grupp utsåg en representant, som i steg två fick träffa andra representanter för att jämka ner antalet förslag. I steg tre har förslagen via tre arbetsgrupper trattats ner ännu en gång och det som nu återstår presenterades nyligen för regionskattechefen och på intranätet och som nu såklart förtjänar att tillkännages för den bredare allmänheten i form av denna bloggs läsare.

Det första förslaget handlade om handledning. Nuläget beskrivs i rapporten bl.a. så här:
  • Det saknas en modell för hur handledning ska genomföras.
  • Det råder brist på handledare.
  • De som utses till handledare får inte tillräckligt med tid för uppdraget.
  • Gränsdragningsproblematik mellan handledare och chefer.
Enligt gruppen så finns det i nuläget en tredagars handledarutbildning, vilket var en intressant överraskning. Jag har själv varit handledare och har inte sett röken av en sådan utbildning.

Nu föreslår gruppen att den där utbildningen effektiviseras och förbättras, och det är ju gott och väl. Gruppen föreslår vidare att en skriftlig handledningsplan ska upprättas mellan handledaren och chefen. Att planen följts ska sedan stämmas av vid givna tillfällen. Avslutningsvis konstaterar gruppen försynt att rekrytering av framtida handledare kan underlättas om handledarskapet premieras i samband med lönerevision. Här kunde man varit tydligare - premiering borde vara en självklarhet. En bra och engagerad handledare ger mycket tillbaka till verksamheten och medarbetare som tar på sig ett sådant uppdrag ska självklart ha någonting för det.

Eftersom man varken får tid eller pengar för att vara handledare är det inte konstigt att handledarskapet havererat på verket. Detta kan i förstone tyckas vara ett internt problem, men så är det förstås inte. Att sätta in handläggare med noll koll i produktionen har sitt pris i form av ineffektivitet, långa handläggningstider och, i värsta fall, dåliga beslut. De som drabbas är givetvis skattebetalarna. Men det kanske vi inte behöver bry oss så mycket om?

2008-10-07

Citatet

Marie har varit på Bonniers konsthall. En av toaletterna är utrustad med en konstinstallation i form av en kamera som filmar toalettbesöket underifrån. Marie känner sig kränkt.
- Jag är ingen sur gammal tant, men vad jag upplevde på Bonniers konsthall är över gränsen. Det är så mycket som är snett i samhället i dag. Inget är hemligt längre. Man ska öppna alla lådor och ta bort all spänning och all intimitet. Det är bara skit, helt enkelt.
Hur var det nu? Sur gammal tant - eller inte? (DN 7/10)

2008-10-06

Inifrån Skatteverket, del CXXXV

Dagens DN granskar myndigheternas internrepresentation. Etta på listan är Sida, som lägger drygt 8 000 kr per anställd på öl, vin, presenter, frukt, fikabröd och informationsmöten.

Min myndighet, Skatteverket, spenderar drygt 15 miljoner om året på intern reprentation. Det blir 1 485 kr per anställd. Pengar som vi anställda knappast får se röken av; såvitt jag vet har vi en s.k. trivselbudget på 100 kr/person varje år. Därtill kommer - enligt korridorrykten - eventuellt en jullunch. Kanske ska även den årliga julklappen (blir det någon i år?) räknas in i det här beloppet.

Tja, då återstår likväl 900 spänn per anställd, som man undrar vart de tar vägen. Nå, man ska väl inte grubbla så mycket över sådana här världsliga ting. Pengarna fördelas säkert alldeles klokt, rättvist och broderligt mellan huvudkontoret och regionledningarna. Jag får hoppas att Stor-Mats låter sig väl smaka av ölet, vinet och fikabröden.

Citatet

Sedan löntagarfondsstridens dagar har Sverige ­liberaliserats och blivit ett bättre land att leva i, men det är inte tack vare socialdemokraterna. Om socialdemokraterna ska göra något nytt och bra är det hämtat från den borgerliga godispåsen gott och blandat. Och det sker först när man har kört landet i botten eller för att hålla sig väl med väljarna.
Claes Arvidsson i SvD den 4 oktober 2008.

2008-09-30

Inifrån Skatteverket, del CXXXIV

Nu rapporteras att Skatteverkets systermyndighet, Kronofogden, befinner sig i ekonomisk kris. Vilket naturligtvis är en guldklimp för oss i den ironiska generationen.

Krisen beror av allt att döma på att Kronofogden inte kan räkna. Och det är inte direkt några avrundningsfel det rör sig om - enligt prognoserna kommer fogden att överskrida sin budget med cirka 60 miljoner kronor. Orsaken är den delning av Skatteverket och Kronofogden som genomfördes vid årsskiftet. "Vi hade inte tillräcklig förmåga att beräkna det här på ett riktigt sätt", säger rikskronofogden Eva Liedström Adler.

Nej, därom råder nog ingen tvekan. Ledningens inkompetens har lett till att man nu måste vända på varenda sten för att hitta besparingsmöjligheter. Får man ödmjukt komma med ett litet tips till Liedström Adler: Varför inte prova med ett sms-lån?

2008-09-14

Inifrån Skatteverket, del CXXXIII

Ja, nu har det där rundringandet från Expressen (se del CXXXII) gett resultat i form av en artikel om att Skatteverkets anställda nu fått i uuppgift att göra sig överflödiga. 

Arbetsuppgiften, som enligt Expressen "sprider en olustig stämning bland personalen", består i att ringa runt till företagen och försöka förmå dem att deklarera via internet i stället för på papper.

Syftet är att göra deklarationshanteringen effektivare och billigare, bl.a. genoom att färre handläggare behöver sitta och rätta oläsliga siffror eller felsummeringar.

Utvecklingen är naturligtvis självklar. Och oron för att bli av med jobbet känns obefogad med tanke på vilka enorma pensionsavgångar som Skatteverket står inför de närmaste åren. Personalnedskärningarna sköter ju så att säga sig själva och de medarbetare som känner att de sågar av den gren de sitter på oroar sig förmodligen i onödan. Eller så är de helt enkelt medvetna om att deras kompetens och ambitioner inte sträcker sig längre än till att rätta felskrivna siffor. Men då kanske man ska fundera på att göra något åt det i stället för att gå omkring och känna sig olustig över att Skatteverket gör det som varje statlig myndighet måste göra - hushålla med skattebetalarnas pengar.

2008-09-10

Inte så ny demokrati

Sverigedemokraterna i Halmstad ruttnar inifrån, rapporterar Hallandsposten. Och ingen är väl förvånad. Sd:s representanter är en osalig blandning höger- och vänstermänniskor som egentligen bara har en sak gemensamt och det är att de tycker att allt är invandrarnas fel och att lösningen på alla problem är att kasta ut dem.

Men politik är mer än så. Politik är allt från vardagsnära detaljfrågor till att enas om en budget. Och då krävs det att man kan enas om annat än att inte tycka om flyktingar. Det säger sig självt att de här gamla höger- och vänstermänniskorna inte kommer att kunna enas. Precis som ny demokrati en gång i tiden så kommer mötet med den verkliga politiken leda till att sverigedemokraterna faller samman, drabbas av falangstrider och till slut kommer bara en patetisk sörja återstå. I värsta fall på riksdagsmandat.

Inifrån Skatteverket, del CXXXII

Nånting är i görningen. Plötsligt har Expressen börjat ringa runt till en massa kollegor och ställt frågor om de är oroliga för att bli av med jobbet. Ska bli spännande att se vad det här leder till.

2008-09-07

Destruktion

I fredags påbörjades min Östermalmsexil. Men den avbröts redan på lördagmorgonen när jag var tvungen att återvända till slusksödern. Eftersom jag visste att dagen skulle ägnas åt köksrivning brydde jag mig inte om att göra mer än att borsta tänderna på morgonen. Således gick jag ut på Sturegatan på lördagsförmiddagen och mötte en massa Östermalmsbor som rastade sina löjliga små hundar. De: piffiga och välgroomade. Jag: sunkig, nattrufsig i håret och med gårdagens skrynkliga kläder på mig. Då plötsligt uppenbarades känslan av att det stod "Bortamatch" stämplat i pannan på mig.

Detta var nu ändå inte morgonens värsta upplevelse. I samband med köksrivning fordras diverse verktyg. Eftersom min befintliga utrustning i princip bestod av glatt humör och en tumstock så fordrades ett besök på Clas Ohlson. Eftersom jag var uppe så tidigt så kom jag till butiken strax innan de öppnade. Kan ni tänka er - jag hängde på låset till Clas Ohlson! Fullständigt penibelt.

Nåväl. Efter tio timmar, ett antal varierade svordomar, blodvite, sjöar av svett (men dock inga tårar) så såg mitt kök ut så här. 

Möt förresten mina två nya bästisar: Herr Slägga och Fröken Huggmejsel. Utan dem hade jag aldrig klarat det.

2008-08-31

Inifrån Skatteverket, del CXXXI

Läste härförleden en artikel om att e-posten har blivit ett stressmoment på arbetsplatserna. På Volvo PV har dom till och med skickat iväg tjänstemännen på kurs för att de ska lära sig hantera e-posten. Till en kostnad av 37 miljoner kronor. Man har till och med särskilda e-postcoacher som stöttar kollegorna i effektivare e-postanvändning.

- Förutom mängden mejl är det många som upplever problem med att mejlen kommer till fel person, för många reklammejl och interna informationsmejl som sänds till alla och inte bara de berörda, säger Helén Vedle, som jobbar med stresshantering.

Jag bestämde mig för att göra lite forskning på min egen inkorg. För att se om jag var ett potentiellt offer för e-poststressen. Jag valde fredagen den 22 augusti som försöksdag. Det kanske var ett dåligt datum eftersom verksamheten inte riktigt kommit igång efter semestern. Men det här är i alla fall resultatet.
07:14
E-post från kollega som säljer trisslotter åt sitt fotbollslag.

07:44
Tips från kompis om sajt med tusentals tidskrifter gratis i fulltext.

08:09
Massmail från kollega om schemaförändring i telefonjouren.

08:24
Mailsvar från kollega om en konstig formulering i en text om bokföring på Skatteverkets hemsida.

08:27
Tillägg till mailsvaret 08:24.

11:34
Massmail från kollega angående vad han fick i födelsedagspresent.

11:55
Massmail från kollega angående hans frus klädval.

12:07
Mail från kommunikationsdirektören angående återkoppling på en intranätartikel.

12:51
Svar på föregående massmail från kollega.

12:58
Svar på föregående massmail från kollega.

14:04
Massmail om höstens träningsschema.

14:21
Massmail om att nybliven mamma kommer på bebisbesök.

15:02
Mail från kollega som ville tacka för hjälpen.

15:18
Mail från kollega med lite frågor om ett överklagat ärende.
Av det här drar jag två slutsatser. 1. Få mail är jobbrelaterade. 2. På fredagar efter kl. 15 händer det inte mycket på verket.

Förresten, jag drar tre slutsatser: 3. Om 14 mail om dagen är representativt så tror jag inte att jag ligger i riskzonen för e-poststress. Och därmed tycker jag att man kan säga att jag hjälper Skatteverket att spara ungefär 37 miljoner.

2008-08-30

Kurage i Malmö

Malmö stad gör en kraftfull politisk markering mot kungahusen i Sverige, Danmark och Norge. Stadens politiska majoritet vägrar bjuda de tre skandinaviska statscheferna till hundraårsjubileet av trekungamötet 1914.

- Det finns ingen anledning att bjuda hit personer som inte är demokratiskt valda, säger Göran Andersson (s), ledamot av kulturnämnden.
Och det har Göran Andersson naturligtvis helt rätt i. Det finns i själva verket ingen som helst anledning att låta Sverige företrädas av någon vars tillsättande inte har det ringaste med demokrati att göra. Malmöpolitikerna verkar ha insett detta och det är glädjande att de har kurage nog att markera mot monarkin.

2008-08-28

...ej den saker göra, som saklös är...

I måndags var det dags igen för tingstjänstgöring. Hela dagen ägnades åt mål som var av så ringa betydelse att jag tycker man kan ifrågasätta det vettiga i att belasta rättsväsendets resurser med dem.
  • Tilltalad A hade snattat två mössor och en mascara. Sammanlagt värde 357 kr.
  • Tilltalad B hade snattat två chokladkakor och en tub skinkost. Värde 100 kr.
  • Tilltalad C hade snattat en burk kaffe à 59 kr.
  • Tilltalad D hade uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att göra vad som skäligen kunnat krävas av henne för att hindra att hennes fordon brukats av annan, trots att körförbud gällt för fordonet eftersom hon inte kontrollbesiktigat det.
  • Tilltalad E hade snattat för 87 kr.
  • Tilltalad F hade snattat för 432 kr. Och erkänt.
Även de enklaste rättegångar kostar en del. Man ska boka upp en domare, en förvirrad notarie och en sönderstressad åklagare. Man ska försöka få en försvarsadvokat att slita sig från whiskyflaskan och man ska skrämma liv i tre giktbrutna nämndemän.

Jag tror inte den här stora apparaten alltid är nödvändig. Rättssäkerhetsaspekterna måste naturligtvis väga tungt, men jag är övertygad om att det skulle gå att inrätta en kraftigt förenklad process för den här typen av småmål. Det känns helt enkelt inte vettigt att samhällets resurser förslösas på det här viset.

* * *

Under måndagen fick vi dock prov på att rättegångar kan vara rätt effektiva. Rekordet var nog när vi utdömde 1 500 kr i böter i den tilltalades frånvaro. Sakframställan - överläggning - domslut - pang! Allt var över på tre minuter blankt.

* * *

Rättegångarna blir allt mer internationella. (I måndags t.ex. hade vi tilltalade och vittnen från Sverige, Polen, Lettland, Bulgarien, Bosnien, Turkmenistan, Hägersten, Förenade arabemiraten och Okänt land.) Vilket förstås leder till ett ökat behov av tolkar.

Tolkning i rättegångar går till så att man ringer in en tolk som sätter sig jämte den som har tolkbehov. När någon pratar börjar tolken, ganska simultant, att översätta det som sägs. Det blir alltså lite surrigt i rättssalen - men det är inget emot vad det blir när två personer behöver tolkar. I måndags hade vi en sådan situation; den tilltalade behövde tolkning på arabiska och vittnet behövde tolkning på bosniska. Det var alltså hela tiden tre personer som pratade samtidigt och det hela var så otroligt komiskt att jag hade svårt att hålla mig för skratt. (Jag tror dock jag lyckades.)

* * *

Jag bör väl också kort beröra det som hänt i veckan, nämligen att en nämndeman i Västmanlands tingsrätt tvingats avgå efter att hon uttryckt sig på ett sätt som gör att hon framstår som jävig. Nämndemannen ska ha sagt
"Nej, inte så att jag har helt och hållet trott att [den tilltalade] är oskyldig. Jag har nog kanske mest lutat att hon har varit skyldig."
Alla ska ju ha rätt till en opartisk rättegång. Men även om nämndemannens uttalande var olämpligt så är det svårt att komma ifrån att det speglar verkligheten ganska bra. Ofta bildar man sig ganska fort en uppfattning i skuldfrågan, baserat på vilket intryck man får av de inblandade personerna. Det där är ett rätt mänskligt sätt att reagera och om man vill undvika det ska man kanske överväga att helt avskaffa nämndemannainstitutet och låta utbildade jurister sköta dömandet.

2008-08-27

Inifrån Skatteverket, del CXXX

Nu har man tydligen trampat på någons ömma tå.

Det här med att blockera tillgången till internet är uppenbarligen inte bara något man gör i Kina. Vem vet, kanske är det rentav ordförande Mao Sjöstrand som ligger bakom?

2008-08-26

Inifrån Skatteverket, del CXXIX

"Hon" räknas också, kan man tycka. Ja, faktum är att kvinnor nuförtiden räknas som ett så självklart inslag i tillvaron att de även tillåts figurera i lagtexter. Redan 1998 konstaterades detta i Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43).
Sedan gammalt används i författningar orden han (honom, hans) som ersättningsord för substantiv som betecknar både män och kvinnor. Endast om substantivet betecknar enbart kvinnor har hon (henne, hennes) använts.

På 70-talet växte kritiken mot detta bruk; man ansåg det vara oförenligt med strävandena efter jämställdhet mellan könen. Även på senare tid har det ställts krav på ett mera könsneutralt författningsspråk (se konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU5).

Det är givet att man så långt som möjligt måste gå kritiken till mötes.
Denna nya inställning har nu också börjat ge avtryck i författningstexter. Vi som har nöjet att återkommande stifta bekantskap med skattebetalningslagen kan till exempel läsa att
Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling med uppgift om vad som skall betalas. (21 kap. 4 §)
Inte tycker då jag att tillägget "eller hon" krånglade till den där paragrafen nåt nämnvärt. (Däremot kan man ha principiella invändningar mot meningar med 58 ord, men det är en annan historia.) Det verkar alltså vara tekniskt möjligt att kombinera en rimlig grad av läsvänlighet med ett icke-exkluderande av drygt halva befolkningen i lagtexter.

Detta slog mig när jag tidigare idag ögnade igenom en pinfärsk styrsignal som handlade om förmånsbeskattning av personskyddsåtgärder (dnr 131 484465-08/111, för den som till äventyrs är intresserad).

I styrsignalen har Skatteverket skrivit till exempel så här.
Åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad i arbetet, i syfte att ge honom eller hans familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas.

Om en arbetsgivare i ett individuellt fall gör bedömningen att en anställd utsatts för ett reellt och allvarligt hot, bör åtgärder som han anser är nödvändiga...

Det kan gälla hot mot person som riktats mot den anställde själv eller hans familj.

För den anställde kan det inte ses som en inbesparad levnadskostnad att skyddas vid hotfulla incidenter som han dras in i på grund av sitt arbete.
Möjligen tänker Skatteverket att kvinnliga anställda aldrig utsätts för hot, och att en arbetsgivare per definition är en man. Eller så skriver man sina styrsignaler en gnutta slentrianmässigt. (Å andra sidan har ju skall blivit ska i styrsignalen, så man kan inte ha missat det senaste decenniets språkutveckling helt och hållet.)

Nåväl. Hjälpsam som jag är (C-attityd kallas det internt på verket) så vill jag gärna ge styrsignalsförfattarna lite hjälp på traven i deras tunga värv.
Åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad i arbetet, i syfte att ge den anställde eller den anställdes familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas.

Om en arbetsgivare i ett individuellt fall gör bedömningen att en anställd utsatts för ett reellt och allvarligt hot, bör åtgärder som arbetsgivaren anser är nödvändiga...

Det kan gälla hot mot person som riktats mot den anställde själv eller den anställdes familj.

För den anställde kan det inte ses som en inbesparad levnadskostnad att skyddas vid hotfulla incidenter som han eller hon dras in i på grund av sitt arbete.
Det finns säkert ännu bättre sätt att uttrycka det. Ni kan väl ha en workshop eller nåt, ni som skriver styrsignaler. Vem vet, en vacker dag kanske även Skatteverkets språk tar klivet in i 2000-talet?

2008-08-22

Inifrån Skatteverket, del CXXVIII

På Skatteverktes intranät finns en spalt som kallas Ledarvinkeln, där olika personer av någorlunda betydelse inom Skatteverkets ledning med jämna mellanrum förväntas krysta fram några rader oförargligt snömos för att på så sätt upprätthålla illusionen av ett slags relation mellan dem där uppe och oss "på golvet".

Till min glädje var den senast framkrystade Ledarvinkeln faktiskt riktigt intressant läsning. Hade gärna publicerat den i sin helhet här, men då får jag väl Antipiratbyrån efter mig. Så det blir en snabbversion i stället.

Skatteverkets kommunikationsdirektör (alltså en person av någorlunda betydelse) Sten Eriksson har reflekterat över i vilken oerhörd utsträckning skattetrycket ligger bakom de mest förunderliga mänskliga beteenden. "De flesta av oss människor är kloka, sunda och fattar beslut som kan motiveras rationellt. Men ibland gör vi saker som vid ett närmare påseende verkar oförklarliga. I själva verket är chansen stor att det är skatter som ligger bakom", som Eriksson uttrycker saken.

Ett exempel på detta är att vi släpar litervis med sprit på flygplanen enbart för att få njuta taxfreens fröjder. Ett annat exempel är att grekiska hus aldrig tycks färdigbyggda - helt enkelt eftersom skatten blir högre för en färdigbyggd kåk. Liknande historier på närmare håll kan svenska fastighetstaxerare berätta mer om.

Fenomenet är inte nytt. På 1700-talet var det högre skatt på stora spegelglas - därför delade man speglarna i mindre rutor. Husen i Amsterdam är inte höga och smala av en slump - skatteskäl ligger bakom.

Uppfriskande nog drämmer Eriksson sedan till med en, för att komma från en direktör i Skatteverket, tämligen djärvt formulerad dräpa mot skattesystemet: "I vårt moderna samhälle växlas det skattedrivna vansinnet upp i en sällan skådad skala, och sysselsätter massor med människor som annars skulle kunna göra vettigare saker — oss själva inräknade."

Det kan tyckas som att Eriksson därmed börjat såga i den gren han själv sitter på, men man måste ändå betänka att vi i verket inte är till för vår egen skull, utan för skattebetalarnas. Och nog har Eriksson en poäng i att "helst skulle vi på Skatteverket vilja slippa utreda om verksamheten som bedrivs handlar om 'krigisk chi-gong' (sex procents idrottsmoms) eller om det rör sig om 'teraupetisk chi-gong' (full rekreationsmoms på 25 procent)." Såna där skatteregler gör ju bara att människor tappar tilltron till skattesystemet. (Ja, hrm, och så ska det väl i ärlighetens namn tilläggas att somliga av oss tycker det är ganska kul att utreda momssatsen på chi-gong.)

Men ändå. Att en av Skatteverkets apparatjiki gör ett utfall mot "det skattedrivna vansinnet" hör inte till vardagsmaten. Mycket ska man höra innan öronen ramlar av.

2008-08-19

Detta tröttsamma gnäll från vänstern...

Jag läste på DN.se en artikel där Salka Sandén, f.d. gangster i olika vänsterrörelser, intervjuas. Sandén växte upp i ett område med flerfamiljshus i Göteborg, men gick i skola tillsammans med radhusbarn och barn från den välbärgade stadsdelen Askim.

Redan i högstadiet började Salka Sandén bli hatisk mot radhusbarnen. "Jag minns att det fanns ett underliggande hat i Tynnered och många skämdes över att de var fattiga", säger Sandén till DN. "Vi som bodde i flerfamiljshusen hade ingenting att se fram emot, ingen framtid", tyckte hon, och ett par år senare hoppade hon av gymnasiet och hamnade i ett ockuperat flerfamiljshus i Malmö.

"Jag upplevde ingen gemenskap med samhället. De som bestämde betraktade sådana som mig som värdelösa - men samtidigt såg jag samhället som värdelöst. Det hade ju inget att erbjuda oss som bodde i flerfamiljshusen", berättar Salka Sandén för DN.

Det är väl ingen nyhet att jag inte har mycket till övers för maskerade gatstenskastare på vänsterkanten. Efter att ha läst vad Salka Sandén säger närmar jag mig förakt. Samhället är värdelöst. Det har inget att erbjuda, tycker vänsterglinen.

How about this: gratis skola, sjukvård, tandvård, universitetsutbildning, dessutom barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag och om allting skiter sig socialbidrag, amsutbildningar etcetera etcetera... Pengarna som betalar allt det här kommer från vanliga anständiga hårt beskattade människor som jobbar häcken av sig dag ut och dag in för att få vardagen att gå ihop. Allt medan ni sitter i era jävla ockuperade hus, gnäller över samhället och när ni tröttnar på det går ut och kastar gatsten, vandaliserar McDonalds-restauranger eller vad det nu är som misshagar er just för dagen.

Jag vet att det är en sliten klyscha, men den duger som uppmaning till "aktivisterna": Cut your hair and get a job. Ni är bara patetiska.

2008-08-16

Angeläget

Det är tydligen på SvD.se man hittar de stora nyheterna:

Jo, förresten, min sysslings svärmors hund har varit lite risig i magen på sistone. Kan det vara nåt för SvD, kanske?

Citatet

"När man får beröm av miljöpartiet finns det oftast anledning att undra om man uttryckt sig otydligt eller rentav råkat säga något ogenomtänkt."
Per Gudmundsson på SvD:s ledarsida den 16 augusti 2008.

2008-08-11

Inifrån Skatteverket, del CXXVII

Fyra veckor har man varit borta från jobbet. Det är inte länge, men under den tiden har något uppenbarligen hänt med den tidigare så anständiga myndigheten. Ty det som möter mig när jag öppnar intranätet på morgonen är inget mindre än något som i kvällstidningarna med braskande rubriker skulle benämnas som en
SEX-CHOCK.

Först en artikel om en tillverkare av gummibaserade antikonceptionsmedel. Det pratas om huruvida ett barn kan få döpas till Durex. Så långt sträcker sig tydligen inte myndighetens tillmötesgående, och det var väl en Herrans nåd. Osedligheterna tar dock inte slut där. I artikeln tar man även upp situationen bland pölseätarna.
"Annat är det i Danmark, där går det utmärkt att döpa sitt barn till minnet av en brusten kondom, får man förmoda. Undertecknad skribent bevistade nyligen en konfirmation i vårt södra grannland, där en av konfirmanderna lystrade till mellannamnet Black Jack."
Vi med viktoriansk moralsyn får ju fullständigt krupp av detta frosseri i snusk och oanständigheter. Och som om det nu inte var nog får jag, i nästa intranätartikel, veta att den myndighet jag tidigare så stolt representerade nu plötsligt börjat ränna runt på stan och dela ut - ja, ni kan ju gissa vad. Skatteverket har deltagit i Ung08-festivalen och visat sig från en otillständigt generös sida:
"Det finns också en ganska speciell så kallad give away. Det är en nyckelring med en liten plastask. I asken ryms precis en kondom. På askens lock står orden 'Rätt från början' och på baksidan finns Skatteverkets logotyp. Kondom-nyckelringen ska bara delas ut till ungdomar över 15 år.

[...]

- Budskapet 'Rätt från början' fungerar på flera olika plan. Det anknyter till temat att göra rätt från början i arbetslivet - alltid jobba vitt och vara skriven på rätt adress.

- Men att använda kondom när man debuterar sexuellt är ju också helt rätt [...] Vi har testat den på några ungdomar [...]"
Det är ju så man dånar och trillar av pinn. Varifrån kommer all denna plötsliga dekadens? Har verket helt tagits över av en massa tonåriga sommarvikarier? Eller håller något på att ske under täck... - förlåt, ytan? Järtecknen hopar sig; hösten 2008 kan bli något alldeles extraordinärt.

2008-08-02

Inifrån Skatteverket, del CXXVI

Det finns de som tror att det är enformigt och tråkigt att vara momshandläggare. Jag tycker tvärtom.

Tänk så här. Innan semestern kan man sitta och skriva ett brevsvar till ett företag som ställt en massa frågor om kulturmoms. Under semestern hamnar man plötsligt i en VIP-lounge tillsammans med tv-kändisen som driver det där företaget.

Man trycker i sig ljumna gratishamburgare med avslagen cola. Kan inte låta bli att fråga "is this the glamour of VIP lounges?". När svaret blir "I've seen worse" känns kändistillvaron plötsligt inte så spännande längre.

Sen bjuds man på en cigg ute på balkongen. Av oklar anledning tycker man att 02.35 är en bra tidpunkt att börja prata moms. Tv-kändisen är dock - förvånansvärt nog - inte oäven och förklarar att brevsvaret har "caused an outrage" i branschen. Klart man känner sig lite nöjd då.

Nåväl. Trots att moms alltid är intressant att prata om får man annat att tänka på. Tv-kändisen börjar oroa sig för sin väninna som gått in på toa för kokainpåfyllning. Själv blir man intresserad av en överbliven goodiebag. (Ja men kom igen. Kändisarna får ju goodiebags hela tiden. Hur ofta får momshandläggare goodiebags?)

Ja så kan det alltså gå till när man är momshandläggare. Det sa dom minsann inget om på anställningsintervjun.

2008-07-12

Sommartorka

Bland alla meningslösheter man kan göra på Facebook finns IQ-test. Förra gången jag gjorde ett fick jag 132, till glädje för min gode vän som fick 133. När det nu dykt upp ett nytt, "avancerat" IQ-test ville han "utmana" mig igen. Han trodde nog han skulle vinna igen men - hehe - det sket sig. För efter elva minuters mentalt väntande och vridande på kuber, figurer och sifferserier så påstod IQ-testet att jag hade 155 i IQ!

Jag har aldrig fäst något större avseende vid IQ-tester. Och när jag nu plötsligt blir placerad bara några pinnhål under Albert Einstein (IQ 160) så blir det liksom ännu svårare att ta dem på allvar. (Men det hindrar ju inte att det är lite roligt att reta den kaxige vännen som scorade 133 i båda testen.)

En uppmärksam läsare noterade nog att jag använde den svengelska termen "scorade" i föregående mening. Man kan diskutera om det det är tecken på ett torftigt ordförråd eller på språklig lekfullhet. Själv hävdar jag såklart det senare. Men det innebär inte att jag tycker att svengelska är bra i alla sammanhang.

Ovanstående är också hämtat från Facebook. Jag blev faktiskt lite nervös när jag först läste att en av mina kompisar har en krossa på mig. F'låt jag. Men sen ramlade polletten ner. Jag förstår dock fortfarande inte var de har fått "Infödd" ifrån?

Inifrån Skatteverket, del CXXVI

Perspektivet inifrån Skatteverket är oftast intressant, ibland underhållande, emellanåt frustrerande men alltid värt att reflektera över eftersom verket är en myndighet som har en väldigt viktig uppgift: att hämta in de skattepengar som ska finansiera de utgifter som riksdag och regering beslutar om - allt från försvarsbudgeten till Anders Borgs kontokortsräkning.

Trots allt tankeväckande i inifrånperspektivet så ser jag nu fram emot att få njuta av ett utifrånperspektiv i fyra veckor. Vem vet - kanske några veckors utifrånperspektiv kanske till och med kan ge lite perspektiv på inifrånperspektivet?

2008-07-08

Bussarna måste gå

Efter att ha låtit bussarna stå i garaget några dagar verkar det nu som att Kommunal återigen ska ta upp busstrejken. Nu ska tydligen även flygbussarna omfattas.

Kollektivtrafiken är varje storstads blodomlopp, en förutsättning för att staden ska leva, för att människor ska kunna ta sig till och från sina skolor, arbeten och fritidssysselsättningar. Kollektivtrafiken är särskilt viktig för de resurssvaga, som inte har råd att ha bil eller åka taxi kors och tvärs genom stan, och för gamla och unga, som inte kan eller får köra bil. Att sätta stopp för busstrafiken är att sätta stopp för att tiotusentals människor ska få livspusslet att gå ihop.

Bussförarkonflikten aktualiserar frågan om en proportionalitetsregel vid strejker. Det måste helt enkelt kunna göras en bedömning av strejkens skadeverkningar gentemot tredje man. En strejk som har alltför samhällsskadliga effekter ska kunna stoppas.

Jag själv är lyckligt lottad, jag kan promenera till jobbet. Men många är helt beroende av kollektivtrafiken. Staden är beroende av kollektivtrafiken. Därför borde det vara självklart: Bussarna måste gå.

2008-07-03

Götterdämmerung

Den spektakulära Martin Luthers kyrka i Halmstad, ritad av Bertil Engstrand och Hans Speek, invigdes 1970. Arkitekterna försåg det vidbyggda församlingshemmet med soffor från italienska Zanotta.

Provinsbladet Hallandsposten rapporterar idag att sofforna börjar sjunga på sista versen och att församlingen vill byta ut dem - mot Ikeas Klippan!

"Jag tycker det är en bra och likvärdig ersättning", säger kyrkoherde Bo Wallén.

Throw-away och Klippan. Same shit, different name?

Varför inte gå ett steg till - om nu dussinvaror från Ikea är likvärdiga italiensk kvalitetsformgivning så ser jag flera möjligheter för församligen att få loss pengar. Ikea har det mesta; kyrkans konstverk kan bytas ut mot Pjätteryd (599 kr), dopfunten mot Pomp (129 kr) och själva altaret kan väl ersättas av en rejäl Malm (945 kr).

Suck. Mot några sparade tusenlappar står sig hantverksskicklighet och genomtänkt formgivning tydligen slätt. Kulturskymningen sänker sig över Martin Luthers församling.

Uppdatering: Soffkonflikten har nu även nått riksmedia, närmare bestämt Aftonbladet. Att döma av rubriken, Soffan som är för billig, ställer sig Aftonbladet på kretinernas sida. Men det förvånar väl ingen.

2008-07-01

Inifrån Skatteverket, del CXXV

På kammarrätten i Stockholm har man tagit det här med att förenkla myndighetsspråket till en ny dimension. Frågan är om en svensk myndighet någonsin förr i historien lämnat ett så koncist svar på en fråga? Och på rim dessutom!
2008-07-01 12:37
Från:
Registrator Kammarrätten i Stockholm - KST
Till: Jesper Svensson
Ärende: SV: Överklagad KR-dom?

Hej!

Nej!

Med vänlig hälsning
H.L.
Registrator
Kammarrätten i Stockholm

-----Ursprungligt meddelande-----
Från: Jesper Svensson
Skickat: den 30 juni 2008 17:21
Till: Registrator Kammarrätten i Stockholm - KST
Ämne: Överklagad KR-dom?

Hej,
jag undrar om KR-domen 5000-03, meddelad 2007-05-21, har överklagats av Skatteverket?

Med vänlig hälsning,

Jesper Svensson

Inifrån Skatteverket, del CXXIV

Skatteverkets intranät är en formidabel guldgruva (och då tänker jag inte bara på det fina receptet på blodpalt som finns i receptbanken). Följande bitterljuva inlägg torde inte böra undanhållas allmänheten (skrivet i diskussionsgruppen för Saco).
Ett stort tack!

Jag ville bara tacka för ett fantastiskt engagemang och ett brinnande arbete med att ge varje medlem den bästa möjliga service. Eftersom trycket har varit abnormt stort med frågor efter första juni så förstr jag att man inte har haft varken tid eller resurser att besvara det inlägg som jag har gjort. På tal om resurser så ser jag fram emot att slänga mina 206 kr, som jag kommar att tjäna på min utträdelse ur facket, i någon annan sjö. Jag kanske rentav ska börja röka eller investera lite i Fermenta. Något annat blir det i alla fall då jag älskar att betala för något som jag inte har någon som helst nytta av.
Utan att dra för stora växlar på en enskild händelse så tror jag att skribenten illustrerar något som facket bör ta på allvar: tiden då folk var medlemmar i facket av ren slentrian är förbi. I dag förväntar man sig något av sitt fackmedlemskap, man ställer krav. Och det gör man förstås rätt i.

Frågan är om facket förmår anpassa sig till den nya tiden. Eller om de bara fortsätter gnälla på regeringen, EU, marknaden eller vad det nu är för några omständigheter ur verkligheten som råkar stå i vägen för deras marsch in i dimman.

Inifrån Skatteverket, del CXXIII

Det talas mycket om FRA-lagen i dessa dagar. Och om Kinas internetcensur. Men att döma av ett diskussionsinlägg på Skatteverkets intranät så tror jag att allt detta bleknar i ljuset av Skatteverkets internetpolicy à la medio 1990-talet:
Jag minns i mitten av 90-talet när Internet var nytt här på verket. Då skulle bara chefer och vissa nyckelpersoner få tillgång till nätet och då bara till vissa sajter typ riksdan, SCB och liknande - och dessutom med en dags uppdateringsfördröjning!
Undrar vilka fåniga policyer som vi kommer att skratta åt om tio år? Får återkomma i ärendet.

2008-06-28

Inifrån Skatteverket, del CXXII

Regeringen vill lätta på regelbördan för småföretagen och som ett led i det funderar man på att avskaffa revisionsplikten för mindre aktiebolag.

Förslaget är ute på remiss och Skatteverket har yttrat sig. Skatteverket - detta är kanske inte helt förvånande - avstyrker förslaget eftersom man bl.a. befarar att det kommer att bli mera fel i deklarationerna.

Hursomhelst. Ett avskaffande av revisionsplikten skulle onekligen innebära att fältet lämnades fritt för de s.k. redovisningskonsulterna. Redovisningskonsult är en till intet förpliktande yrkestitel som vem som helst kan sätta på sitt visitkort. Det är nog en fördel om man kan skriva och räkna, men alls ingen förutsättning.

En del redovisningskonsulter är säkert duktiga, men många verkar vara riktiga klåpare. Problemet är att företagen litar på de här människorna och följer deras råd. Förfrågningarna från Skatteverket kommer som ett brev på posten, och redovisningskonsulterna skyller förstås allt på oss.

Nu låter jag kanske lite bitter men det var inte syftet. Jag tycker bara det är trist att många företag drabbas av onödiga bekymmer på grund av dåliga rådgivare. Till min glädje har även min arbetsgivare uppmärksammat detta. Så här skriver Skatteverket i sitt remissvar:
För Skatteverkets kontroll- och revisionsverksamhet är det viktigt att företagens redovisningar är korrekta och håller hög kvalitet. Vid ett eventuellt borttagandet av revisionsplikten kommer därför redovisningskonsultens roll än mer att komma i förgrunden. Skatteverket skulle gärna se att regeringen engagerar sig i utvecklingen av redovisningskonsultmarkanden och tillsammans med branschen kommer fram till hur kraven och kvalifikationerna inom branschen ska utformas. Ett led i detta skulle också vara att överväga om någon särskild näringsrättslig reglering av redovisningskonsultyrket bör ske. Det är också viktigt att se till att anlitandet av kvalificerad redovisningskonsult får ett brett genomslag på marknaden.

[...]

En uppstramning och strukturering av branschen skulle i hög grad underlätta Skatteverkets ambition att underlag till inkomst- och skattedeklarationer ska vara riktiga från början. Skatteverket skulle därmed kunna inrikta sin granskning på att upptäcka mer allvarliga fall av skatteundandragande. [...]
Alltså: Lite styrsel på redovisningskonsultmarknaden och Skatteverket kan fokusera på de fula fiskarna i stället för att besvära vanliga knegare. Alla nöjda och glada?

Mer om mördaren Mugabe

Svenska Dagbladet 28 juni:
Ett foto av en gråtande zimbabwisk pojke pryder fredagens upplaga av tidningen Herald Tribune. Han är högst ett år gammal och har gipsade fötter. Båda bröts av anhängare till president Mugabe, av den enkla anledningen att pojkens pappa arbetar för oppositionen.
The Economist 28 juni:
It is hard to believe that the horrors inflicted by Zimbabwe’s ruler on his own people could get worse. But even in the past week they have. The burning to death of a six-year-old boy because his father is an opposition politician, and the butchering of the young wife of the capital’s new opposition mayor, are part of a growing wave of violence that has persuaded Morgan Tsvangirai, the opposition leader, to withdraw from the presidential [election].
Det är uppenbart att så länge Robert Mugabe kan klamra sig fast vid makten kommer våldet i Zimbabwe att eskalera, åtminstone så länge det finns människor kvar som ens vågar tänka oppositionella tankar.

Omvärlden skulle kunna förändra detta. Men omvärlden verkar förlamad, och det tycks främst bero på att Ryssland och Kina, dessa diktatoriska/semidiktatoriska stormakter, vägrar kritisera Zimbabwe. För att inte tala om Sydafrika, den regionala stormakten, vars president Thabo Mbeki visat sig förbluffande ryggradslös gentemot diktatorn i norr.

Det är förstås inte lätt att efterträda en nationell och global hjälte som Nelson Mandela. Men även bortsett från Mandelas skugga så hade Thabo Mbeki framstått som en exceptionellt patetisk representant för sitt land.

I Zimbabwe dödas och lemlästas människor - eller deras barn - för att de sympatiserar med "fel" parti. Situationen är skrämmande och frustrerande. Det är möjligt att det inte tjänar särskilt mycket till att spy galla över fega politiker. Men jag får i alla fall utlopp för frustrationerna.

Dags att fly tillbaka till Mars?

Svenska Dagbladet har nyligen kört en serie om dyskalkyli, mattesvårigheter (ungefär som dyslexi fast med siffror i stället). I ett avsnitt räknade man upp dyskalkyli-symptomen:
  • Svårt att lära sig klockan.
  • Svårt att skilja höger från vänster.
  • Dålig tidsuppfattning, kan inte beräkna tiden, kommer ofta för sent.
  • Klarar inte avståndsbedömning.
  • Dålig känsla för väderstreck.
  • Dålig orienteringsförmåga geografiskt, svårt att hitta, går lätt fel, svårt att läsa och förstå kartor. Kan ge ett förvirrat intryck.
  • Svårt att läsa, förstå och minnas tidtabeller.
  • Svårigheter att sköta ekonomin.
Jag kommer förmodligen få äta upp det här, men låter det inte som beskrivningen på en genomsnittlig kvinna?

Citatet

Watching Microsoft in the company of Google and Facebook is a bit like watching your dad trying to be cool.
Ur The Economist (som ändå tycker att Bill Gates gjort ett bra jobb; The meaning of Bill Gates, 28 juni 2008).

Påfyllning i ordförrådet, del XIII

Thure Stenström har skrivit en mycket intressant understreckare idag om situationen i Norge under andra världskriget. Och så använde han ett ord som jag inte begriper - vad i herrans namn är en hekatomb?
Nog för att det skrivits hekatomber av specialundersökningar om den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget, bokhyllorna formligen dignar av minnesskildringar och vittnesrapporter.
Ordboken ger lyckligtvis klart besked: hekatomb = stor mängd. Tack för det, ordboken.

2008-06-12

Inifrån Skatteverket, del CXXI

Det är inte varje dag man får se sig själv i en helsida i morgontidningen (likblek à la februari dessutom). Uppenbarligen var det fler än jag som satte morgonkaffet i vrångstrupen när de fick syn på den lilla (ehm) annonsen. I dag fick jag besök av enhetschefen, som hade fått ett telefonsamtal från personalchefen. Jag försökte lugna enhetschefen så gott jag kunde men eftersom sektionschefen är på chefskurs måste han ändå prata med förra enhetschefen, som hade koll på grejerna och kunde lugna honom - bisysslan är okejad. Personalchefen kunde fortsätta dricka sitt kaffe i lugn och ro och friden lägrade sig åter över vår lilla myndighet.

2008-06-06

En solglimt i skuggan av Slottet

Dagens Nyheter rapporterar från Republikanska Föreningens nationaldagsfirande på Mynttorget i Stockholm.

Republikanska föreningen håller möte i skuggan av slottet.

- Det är inget fel att fira det positiva Sverige står för, men kungafamiljen har kidnappat nationaldagen, säger ordförande Hillevi Larsson till DN innan hon äntrar talarstolen.

De drygt 100 stolarna är tomma när hon hälsar välkommen. Lite senare utses Aftonbladets krönikör Karolina Fjellborg till årets republikan.
Man kan väl tillägga att de drygt 100 stolarna inte stod tomma särskilt länge. Solen strålade även över det lilla område som utropats till republiken Sverige och de många besökarna bjöds på kaffe och bullar, kunde köpa Republikanska prylar och fick dessutom delta i ett fiktivt presidentval - allt för att känna på hur det skulle vara om Sverige var en aning mer demokratiskt. Republikanska Föreningens nationaldagsfirande var en solglimt i Slottets mörka skugga.

Friheten mot Förtrycket

Jag misstänker att alternativen i nästa val kommer att vara ganska tydliga.

På ena sidan: Anders Borg föreslår skattesänkningar.
På andra sidan: Lars Ohly föreslår skattehöjningar.

(Vad Mona Sahlin tycker står väl fortfarande skrivet i stjärnorna?)

För Halmstadborna har detta blivit obarmhärtigt tydligt redan. I kommunen styr Alliansen trots en minoritet i fullmäktige. Tungan på vågen är pensionärspartiet och sverigedemokraterna. Vilket fått oppositionen att vädra morgonluft och lansera en budget där de föreslår - ja, vad annars? - skattehöjningar. 72 öre per hundralapp är vänsterkartellens "belöning" till skattebetalarna i en av Sveriges ekonomiskt mest stabila och välskötta kommuner.
Båd' stat och lagar oss förtrycka
vi under skatter digna ner
sjöng arbetarrörelsen innan de kom på att det var de själva som stod för det dignande skattetrycket. Tack och lov finns det betydligt trevligarare sångtexter än Internationalen. Varför inte nynna lite på Evert Taubes rader...
Vårt skepp är själva Friheten,
besättningen är blå!
Sedan maktskiftet 2006 har Alliansen gett svenskarna lite mer frihet. Vi är nu bara världens näst hårdast beskattade folk. Lars Ohly tycks dock sträva efter att återta förstaplatsen. Att svenska folket ska digna under skattetrycket tycks vara en självklarhet för vänsterledaren.

2008-05-28

Inifrån Skatteverket, del CXX

Det är tydligen Skatteverkets uppgift att torgföra fackpropaganda också.

I går publicerades en artikel på intranätet där det rapporterades att fackförbundet ST synliggör sig med temat "din vän på jobbet". ST-ombud stod i entrén och delade ut godis till Skatteverkets anställda.

En sådan rapportering må väl vara okej. Men sen skriver artikelförfattaren:

"Man vänder sig bland annat till ungdomar som ofta struntar i att engagera sig fackligt och som inte känner till vilken hjälp de kan få vid förhandlingar på arbetsplatsen."
Enligt Skatteverkets intranätreporter "struntar" alltså yngre medarbetare i facket och vi "känner inte till" vilken fantastisk hjälp vi kan få av vacket. Hon har köpt fackets argument rakt av utan ett spår av reflektion och, vad värre är, någon har gett tillstånd att publicera detta på Skatteverkets intranät.

Vi är många som är inte är med i facket. Det innebär inte att vi "struntar" (ett ordval som indikerar nonchalans och okunnighet) i facket. Vi har i stället gjort aktiva val - baserade på ideologiska, ekonomiska, erfarenhetsmässiga eller andra skäl.

Vi känner visst till vilken "hjälp" vi kan få av facket - men vi har kanske bedömt att den "hjälpen" inte är värd kostnaden för fackmedlemskapet.

Min arbetsgivare nöjer sig alltså inte med att - i förklädnad av en "artikel" - låta sig utnyttjas som fackets hantlangare. Skatteverket passar dessutom på att förolämpa alla sina yngre medarbetare som gjort det kloka valet att inte vara med i facket.

2008-05-26

Bevare oss för maktskifte 2010

I DN rapporterades häromdagen om två norska bloggare som krävde statlig lön på samma villkor som vissa konstnärer får konstnärslön. DN-artikeln kan man lätt avfärda som ett kuriosum, men faktum är att det i den svenska riksdagen finns ett parti som tycker att alla svenskar ska ha ett slags statlig lön - miljöpartiets förslag på medborgarlön är ännu inte begravet. På helgens partikongress slogs de första spikarna i kistan, men mp:s hemsida trumpetar fortfarande ut att "I vår grundsyn på människan som aktiv och skapande har vi en vision om ett samhälle med medborgarlön för alla."

Karin Jansson från partistyrelsen vill dock behålla medborgarlönen. "Medborgarlön kan också ses som ett slags allemansrätt. Att alla har rätt till det som naturen ger", säger hon.

Alltid tyder på att politiken kommer att bli väsentligt mera underhållande om s+v+mp får bilda regering 2010. Underhållande är förresten inte rätt ord. Tragikomisk är bättre.

2008-05-12

...efter mitt bästa förstånd och samvete...

I dag var det fullt race i tingsrätten. På fem timmar dömde vi av sex mål och när vi efteråt skulle ha enskild överläggning var det nästan svårt att hålla reda på alla tilltalade ("vänta nu, var det han med Berettan eller cannabisen?").

Dagens mest minnesvärda mål var tvivelsutan det sexuella ofredandet. H var åtalad för att ha ofredat A sexuellt genom att ha skickat kränkande sms och e-post till henne. Eftersom processföringen är muntlig innebär det att i princip allting måste läsas upp i rättssalen. Så även H:s pilska sms. Och e-postmeddelandet. Vilket råkade vara en kort hälsning ("det här vill jag uppleva med dig...") följd av en inklippt, tre-fyra sidor lång, erotisk novell. Som domaren alltså tvingade åklagaren att läsa upp.

Således fick rätten följa med på en fantastiskt spännande resa ut till ett lantställe på Värmdö där det vimlade av damer med generösa urringningar och nytillverkade tuttar, svettiga bastuseanser och varierat umgänge mellan diverse könsorgan i erigerat eller lubricerat tillstånd. (Pulserande också, det är tydligen viktigt.)

Åklagaren läste ganska fort och inte särskilt inlevelsefullt men det var tillräckligt för att en lagom pryd nämndeman som jag skulle tycka att situationen var något obekväm. Då kunde jag i och för sig skingra tankarna genom att fundera på hur underhållande situationen varit om den där högstadieklassen som besökte förra förhandlingen hade suttit kvar. Det vore faktiskt ett sånt där ögonblick som gör livet värt att leva.

Inifrån Skatteverket, del CXIX

På Skatteverket jobbar vi rätt mycket med färdiga mallar när det gäller standardbeslut. Beslutsmotiveringen finns att hämta i programmet men ibland måste man fylla i vissa saker själv.

Och ibland har man det stressigt eller lider av hjärnsläpp. Då kan det bli så här.

2008-05-11

Inifrån Skatteverket, del CXVIII

Vi hade stormöte i torsdags och en av cheferna berättade om hur det gått med vår måluppfyllnad under 2007. Det gick sådär. Men ett av målen nådde vi - 20 procent av Stockholmsföretagen lämnar numera sina skattedeklarationer elektroniskt (och bidrar därmed till en effektivare användning av skattemedel).

Chefen som berättade det där att vi nått målet såg nästan religiös ut. Tindrande ögon och andäktig röst. Inte så konstigt kanske; hon berättade nämligen också att det var första gången hon varit med om att Skatteverket nått ett produktionsmål (såvitt jag vet har hon jobbat på Verket sen slutet av 80-talet).

I samma veva skriver Katrin Westling-Palm, överkucku, en spalt på intranätet. Rubriken är Klart vi ska vara nöjda!. Vad är det "klart vi ska vara nöjda" med då? Jo, att vi inte nått målet att 60 procent av medborgarna skulle e-deklarera i år. Utfallet blev 49 procent, så man kan inte ens säga att vi snavade på mållinjen. Frågan är om nån ens hörde startskottet.

Detta bekymrar emellertid inte Katrin Westling-Palm. Bra jobbat! utbrister hon och får mig att tänka på uttrycket "om man går fort och skrattar mycket så märks det inte att man är ful".

Men Skatteverkets måluppfyllnad är ju ful, om man så säger. Oavsett hur mycket Westling-Palm skrattar och tjoar. Dessutom: Vad är meningen med att sätta upp mål om man, när man misslyckats med att uppnå dem, bara slätar över det hela? Det leder ju bara till att medarbetarna lär sig att inte ta målen på allvar. Det faktum att en chef kan bli alldeles salig av att vi för en gångs skull nåt ett av våra mål borde vara en tankeställare för verksledningen.

En bra helg, helt enkelt

Vilken formidabel helg! Fantastiska aktiviteter och en sol som slösat med värme. Man tackar och tar emot.

I fredags var det Europadagen. Eftersom folkpartiet är Sveriges Europavänligaste parti måste det naturligtvis firas. Vi i Skarpnäck bjöd på kaffe och hade städslat skolborgarrådet Lotta Edholm för att sprida stjärnglans åt evenemanget. Själv spred jag mest småkakor till förbipasserande.

Världens finaste flagga.

Direkt efter vidtog ett annat firande av, vi kan väl säga, väsentligt mindre kafferepskaraktär. Det var den gode Fredrick Federley som firade sin 30-årsdag och det gjorde han med besked. Någon sa att han bjudit in 160 personer och det stämmer säkert; jag räknade dem inte. Dessvärre räknade jag heller inte alla drinkar jag köpte i baren. (Min konkursförvaltare gnuggar händerna.) Nåväl. Federleys kalas fortsatte på stan och slutade utanför McDonalds. Några pommes frites i soluppgången, sen var det bara att vänta på baksmällan.

Här ger jag stöd åt min inneboende. En avvikelse från normen.

Jodå, den kom. Och höll i sig rätt länge. Märks att man börjar bli gammal. Lördagkvällen bjöd lyckligtvis på en god tröst i form av anklever och Sauternes. Och jordgubbar och gräddglass. Och sen en sväng ut i Stockholmsnatten (där naturligtvis även Federley befann sig. Säga vad man vill om Federley, men svensk politik har inte varit så spritmarinerad sen Gudrun Schyman var i farten).

Frukost.

Idag har det varit så varmt att det nästan inte är klokt. Efter den obligatoriska balkongfrukosten var det läge för promenad runt Årstaviken och en påminnelse om hur förunderligt vackert Stockholm kan vara på sommaren. Lunchen åts på Medis och jag känner mig väldigt stolt som lyckades avstå från ett glas vitt till skaldjurstoasten. Men vad hade jag för det - man hinner ju knappt komma hem och installera sig på balkongen förrän ens inneboende kommer ut med en skål oliver och ett glas sval chardonnay på en bricka. Tur man ska vara nämndeman i morgon så man kan slumra lite.

Stockholm eller Skärgården?

2008-05-06

Inifrån Skatteverket, del CXVII

Idag kunde man läsa på E24 vad som är viktigast på jobbet. Det är marknadsundersökningsföretaget Silentium som gjort en marknadsundersökning och därigenom fastställt vad vi egentligen tycker. Och det var ju vänligt av dem, man är ju så förvirrad ibland att man inte riktigt vet vad man ska tro och tycka.

Sju-i-topplistan ser ut som följer:

1. Utvecklande arbetsuppgifter (36 %)
2. Trygghet (31 %)
3. Möjlighet att påverka arbetsuppgifterna (30 %)
4. Frihet i arbetsuppgifterna (27 %)
5. Tjäna mycket pengar (21 %)
6. Mycket tid för fritid och familj (19 %)
7. Flexibel arbetstid (19 %)

Då är frågan hur många spikar Skatteverket har på den här listan. Sjuan är ju glasklar. Flexibel arbetstid har de flesta av oss. Sexan - jomenvisst. Femman - lite svettig. Fyran - Svea Rikes Lag begränsar onekligen friheten i viss omfattning. Trean - rätt okej. Tvåan - här är det ju trygga räkan för hela slanten. Och så Ettan - där kan man kosta på sig ett "nja plus" i alla fall.

Som jag ser det finns förbättringsmöjligheterna framför allt i fråga om arbetsuppgifternas innehåll och, naturligtvis, storleken på lönen.

Lönediskussionen behöver inte rapas upp ånyo. Däremot vill jag gärna slå ett slag för skattehandläggarens befrielserörelse. Som handlar om att ge oss som jobbar större frihet att bestämma hur vi ska lägga upp arbetet och vad vi ska kontrollera i stället för att tvinga in oss i urvalspaket och kontrollvariabler.

Det finns säkert fördelar med att halva Skatteverket sitter och granskar taxiåkare eller lyxbåtar eller positivhalare; nackdelen är emellertid att vi då blundar för Konsumbutiker, pingstförsamlingar och Lars-Erik Petersson. Självklart kan vi aldrig granska allt och alla (lite synd är det). Men vi kan bli bättre på att ge den enskilda handläggaren ansvar för, och kontroll över, sitt arbete. Jag resonerar som så att även en byråkrat nog kan må bra av att känna att någon faktiskt litar på att han eller hon kan tänka lite själv.