2007-10-27

Inifrån Skatteverket, del LXX

Skatteverket vill att även dom som tjänar pengar på internetannonser ska betala skatt. Det är tydligen inte populärt.

Ibland tar jag själv i ända från tårna när jag tycker riktigt illa om nånting. Men även mina värsta inlägg framstår ju som en fis i rymden i jämförelse med realdotboys häpnadsväckande paralleller. Realdotboy blir kanske lite besviken nu, men jag planerar varken att säga upp mig eller hoppa framför tåget i morgon. Ska däremot försöka ta reda på lite mer om what the fuzz is all about.

2007-10-25

Lju(ng)vligt

Idag har tant Jesper varit och köpt ljung. Det blev väldigt trevligt på balkongen och jag tror faktiskt att blomlådan uppskattar att äntligen få lite uppmärksamhet efter att ha tillbringat det senaste året upp och ner på balkonggolvet.

Inifrån Skatteverket, del LXIX

Senaste numret av ST Press ska va bra, har jag hört.

Det är på Västkusten det händer

Därför är det i Hallandsposten som alla viktiga nyheter finns.

Foto: Jari VälitaloThe moose is loose.

Uppdatering: Älgen i Johansfors är numera en riksnyhet.

2007-10-24

Objection?

Jaja. Man får väl hoppas att kommunfullmäktige vet vad dom gör.

Inifrån Skatteverket, del LXVIII

Senaste numret av Skatteverkets personaltidning Protokoll renderade nog en och annan kaffeslurk i vrångstrupen. Att döma av diskussioner på vårt intranät var det inte alla som uppskattade den nakne mannen på tidningens förstasida.

Pungpinan.

Andra diskussioner handlar om vilken rubrik vår hjälte egentligen ska illustrera. Vilket fick utgivaren för Protokoll att rycka ut:
"Vi valde bilden som illustration av artikeln om Kairos Futures undersökning om 70-talisterna.

Redaktören valde bilden för att den illustrerar en 70-talist som vill få ut allt av livet, både privat och i arbetslivet. Han har till och med tagit med sig sitt arbete in i duschen. /---/

Vi förde ett resonemang om mannen på bilden kunde uppfattas som ett objekt. Vi kom ända fram till att han inte är objektifierad. Stressad och utbränd, javisst. Men ett subjekt."
Jobbigt nog så tycker jag att detta svar bara leder till fler frågor. Om bilden nu ska illustrera 70-talisternas stressade liv, varför fotograferade de inte en 70-talist då? (Ser vår grånade hjälte ut att vara född på 70-talet?) Varför står han i duschen? Han duschar ju uppenbarligen inte. Och varför kunde han inte fått en lite större dator (hoppas Pung-Pelle fick bra betalt för plåtningen)?

Men äsch, det är kanske inte värt att fördjupa sig så mycket i det där. Det är faktiskt underhållande nog att folk blir upprörda av detta harmlösa utvik.

Bakom omslagspojken väntar emellertid fler tokigheter. I artikeln om 70-talisterna står det bl.a.
"Man bör ha fria tider, hög lön och högt förtroende för chefen för att trivas och må bra på jobbet."
Skatteverkets personaldirektör Elisabeth Bjar resonerar så här:
"Vi är angelägna om att förena hög kompetens, attraktiv verksamhet, arbetssätt och organisation som är utmanande och bjuder på god utveckling, god samverkan samt allas ansvar för bra miljö och arbetsförhållanden för att uppnå en känsla av sammanhang."
Det där var ju så utbroderat och krusidulligt att man nästan missade att hon helt undvek den där "hög lön"-aspekten. Någon förvånad?

Människans bästa vän

På väg till jobbet idag fick jag syn på en man som lekte med en hund. Mannen kastade en pinne. Hunden rusade efter pinnen, plockade upp den och sprang tillbaka till mannen. Proceduren upprepades om och om igen. Hunden viftade ivrigt på svansen; den tyckte det var jättekul att springa efter en pinne. Hundar är korkade, tänkte jag.

Inifrån Skatteverket, del LXVII

Jag har fått veta att en del förfarandemänniskor läser den här bloggen. Det gör mig lite nervös.

Förfarandemänniskor är nämligen såna där människor som ser till att vi som jobbar i statsförvaltningen följer reglerna i alla de där dammiga gamla lagarna som ingen orkar läsa och som mest ställer till besvär i vår tillvaro: tryckfrihetsgrundlagen, sekretesslagen, förvaltningslagen...

Att vara förfarandemänniska måste vara en rätt otacksam uppgift, särskilt när man har att tampas med handläggare som har egna, kreativa uppfattningar om hur saker och ting borde vara, vilka papper som kan skickas hit eller dit och vilka uppgifter man får lämna ut på telefon.

Även om jag tror att Skatteverket ibland skulle må bättre av att ha ett lite mer avspänt förhållande till förvaltningslagarna så får jag motvilligt gå med på att förfarandemänniskorna fyller en viss funktion. Om inte annat för att rädda oss från att i onödan drabbas av det hemskaste hemska - JO-anmälan.

Nåväl. Som om inte detta var nog så kompliceras förfarandemänniskornas tillvaro ytterligare av att förvaltningslagarna är skrivna ungefär på Gunnar Strängs tid. Vilket innebär att de, försiktigt uttryckt, inte är helt anpassade till 2000-talets informationssamhälle (tanken på Gunnar Sträng framför ett tangentbord räcker väl som illustration?).

Ett exempel: Säg "e-post" och en förfarandemänniska börjar nervöst flacka med blicken och skruva besvärat på sig. Det beror kanske på att e-post inte fanns när de inledde sin förfarandekarriär och att de därför, liksom lagstiftaren, anammat en skepsis för "det där med data".

Sålunda fick jag, på en kurs för ett par veckor sen, veta att man inte får skicka saker med e-post. Inte ens sånt som är offentligt. För man vet ju aldrig; e-posten kan ju ta vägen via en server i Botswana och det är klart att vi vill ju inte att hottentotterna i Afrika ska kunna tjyvläsa våra omprövningsbeslut.

Snigelpost. Långsamt, dyrt, osäkert.

Men, kära förfarandemänniskor, nu ska jag berätta en sak för er. Självaste Svea hovrätt tycker att det går bra att skicka e-post. Jag testade själv härförleden; skickade ett mail till domstolen och bad att få en kopia på en dom. Döm om min förvåning när domen damp ner - i min e-postlåda! (Efter sju dagar i och för sig, vilket gjorde att jag var en centimeter ifrån att JO-anmäla den stackars arkivarien på hovrätten. Skyndsamhetskravet känner man ju till, hehe.)

Så: Om nu till och med domstolarna får skicka e-post, skulle inte vi på verket också kunna få göra det? Om svar anhålles - varför inte via e-post?

2007-10-21

Schweiziskt schweinerei

Klockan halv två på natten ringde det på personalingången till McDonald‘s i förorten Dielsdorf utanför Zürich. Antonio da Costa höll just på att avsluta kvällspasset som städare.

–Jag öppnade dörren och två maskerade killar med motorsågar trängde sig in. Den ena körde igång sin motorsåg och skrek ”vi behöver inte afrikaner i vårt land, vi ska döda dig”.
Schweizare. Man tror att dom ystar ost och skruvar ihop gökur och alldeles för dyra klockor. Men nu verkar dom ha fått en ny hobby. Att hata invandrare.

2007-10-20

Inifrån Skatteverket, del LXVI

Det var inte så länge sen jag skrev om språkförbistringar på verket. Men då gällde det framför allt gentemot de skattskyldiga (eller medborgarna, som vi egentligen ska kalla dem för att låta lite snällare). Men även inom myndigheten kan man ibland fundera på om kommunikationen alltid är mottagaranpassad. I veckan fick jag en kopia på ett mail från en it-snubbe:
Vi håller fortfarande på och felsöker.
Systemet har inte hunnit ikapp med nattens arbete ännu. (Som triggades av dir_timer som av någon anledning inte startade korrekt i förrgår)

Därför kan uppdateringar av CT och Unix dröja under dagen tills de slår igenom.

Problemet med profiler/profiltilldelningar vars systembittar inte uppdateras i UnixBKS felsöks fortfarande. Har troligtvis att göra med TR program som kördes i onsdags.
Vilket fick mig att fundera på: 1) Hur många procent av en text kan vara rappakalja-ord innan texten diskvalificeras som svenska; 2) Var it-snubbens avsikt verkligen att någon skulle förstå eller ville han bara köpa sig lite tid?

2007-10-17

Inifrån Skatteverket, del LXV

Det är precis så här Skatteverket ska jobba tycker jag. Ute bland folk där vi syns och hörs och inte gömmer oss bakom skalskydd och i besöksrum.

Han pratar med bönder på bönders vis.
Efter tio månader på myndigheten har jag ännu inte sett en enda skattskyldig. I stället sitter man där, i en av kontorscellerna i den ändlösa korridoren, skickar obegripliga brev och pratar i telefon. Det muntliga mötet är nog bra. Men det mänskliga mötet är bättre.

2007-10-16

Citatet

Sådana här ärenden måste ända upp i kammarrätten. Det är endast där man begriper sig på sånt här.
Per Gessles affärspartner Björn Nordstrand dissar länsrätten efter att han och Gessle åkt på en skattesmäll på 10 miljoner efter ett tvivelaktigt skatteupplägg. Hallandsposten, 16/10

Inifrån Skatteverket, del LXIV

Inte utan viss skadeglädje kan jag konstatera att det inte bara är vi "på golvet" som drar det kortaste strået när det gäller comp&ben. Enligt en undersökning från Ledarna uppger 48 procent av cheferna i offentlig sektor att de inte har någon förmån alls vid sidan av lönen. Motsvarande siffra för privata sektorn är 19 procent. (Se E24.)

Lönerna tycks de dock vara hyfsat nöjda med. 40 procent uppger att de är nöjda eller mycket nöjda med sin lön. Motsvarande siffra i privata sektorn är 43 procent.

Min gissning är att offentliga chefer har rätt anständiga löner. (Alternativt väldigt anspråkslösa lönekrav?) Beror det på att även offentliga sektorn insett att det är värt att betala för bra chefer? Om så: Varför kan då inte det resonemanget appliceras även på oss på golvet? Så många frågor, så få svar...

Välförpackad dynga

Fick ett mail idag från min syster. "Några du känner?" skrev hon, och skickade med en bild på de tre "Stureplansprofilerna" (varav två nu dömts för våldtäkt).

Nej, jag känner dem tack och lov inte. Men de verkar onekligen äga viss notoritet på innekrogarna i city. De smälter säkert väl in där, välförpackade som de är i salongsfähiga kotlettfrisyrer och påkostade plagg.

Likväl: Strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllene dosor. Bakom de här pojkarnas välpolerade fasader tycks dölja sig ett emotionellt ökenlandskap där ord som respekt och empati inte vinner minsta genklang. Hur skulle de annars klarat av att göra vad de gjort?

"Han har svårt att begripa att domstolen kommit fram till detta", säger 25-åringens advokat efter att våldtäktsdomen fallit. Det säger förmodligen mer om 25-åringen än om domen. Det är nånting som inte står rätt till i hans huvud. Med lätt förvåning noterar jag dock att 25-åringens kompis, 21-åringen, uppvisar vaga tecken på att ha nått åtminstone ett visst mått av sjukdomsinsikt.

Nog är han galen alltid.

2007-10-14

Inifrån Skatteverket, del LXIII

"Vi ska inte vara löneledande" säger Skatteverket. Det målet tycks ju onekligen vara uppnått.


Källa: Juseks lönestatistik för jurister, 2006

Men vi har ju friskvårdstimme. Tjoho!

2007-10-13

Vem var det som sov egentligen?

Hovrätten för nedre Norrland anser att det är bevisat att den 38-årige mannen haft analt och oralt samlag med sin åttaårige son. Ändå ogillas åtalet om grov våldtäkt mot barn, eftersom domstolen inte kan utesluta att mannen sov.
SvD den 13 oktober 2007. Skulle onekligen vara intressant att läsa domskälen...

2007-10-10

Citatet

Att Stockholm för en månad sedan utsågs till världens bästa stad att leva i var naturligtvis roligt. Den nyheten toppar också stadens webbplats för internationell marknadsföring, Stockholm Business Region. Men ska man vara krass så måste man också nämna att utmärkelsen delades ut av Reader's Digest (Det Bästa), en tidskrift som säljer sammanfattningar till människor som inte orkar läsa hela böcker.
Ledarskribenten Per Gudmundson i SvD den 10 oktober

2007-10-09

Inifrån Skatteverket, del LXII

För en del verkar det vara ungefär lika svårt att fylla i en skattedeklaration som det är för Kikki Danielsson att köra nykter. Som telefonsvarande handläggare får man uppbåda all sin pedagogiska förmåga för att förklara varför vissa siffror ska stå här och andra siffror där. Oftast verkar de skattskyldiga mindre förvirrade efter samtalet än före. Ibland är jag inte lika säker.

Härförleden pratade jag med en representant för något slags invandrarförening. Samtalet föranleddes av att föreningen glömt redovisa avdragen skatt i skattedeklarationen. Personen jag hade på tråden var... hm, hur ska jag uttrycka mig, han hade inte skrivit MVG på folkpartiets språktest om jag säger så.

Kommunikationsproblemen var uppenbara. Jag förstod inte vad han sa och han förstod förmodligen inte heller vad jag sa. Jag inbillar mig att situationen var lika frustrerande för oss båda.

När jag för sjunde gången förklarat att han skulle skriva avdragen skatt i ruta 82 (utan att egentligen vara säker på om hade klart för sig vad avdragen skatt är för nåt) och bara fått ett förtvivlat "eh?" till svar så började jag överväga mina alternativ. Den klassiska "hallå? hallå? nu hör jag dig väldigt dåligt" kändes inte så myndighetsfähig. Men kanske skulle jag kunna koppla över honom till en handläggare som pratade hans eget språk? Vilket språk det nu kunde tänkas vara...


Situationen var olidlig. Vi seglade utan vind, vi rodde utan åror. Till slut tog jag ett djupt andetag och frågade, så finkänsligt jag kunde, vilket språk han talade (förutom, eh, svenska).

Det blev alldeles tyst i luren. En stark klavertrampskänsla kom krypande längs ryggraden. Han verkade tro jag var en spion från Migrationsverket som ifrågasatte hans rätt att vistas i Sverige. Heliga guds moder, hur skulle jag nu bära mig åt?

Undvikande. Ett oöverträffat sätt att lösa konflikter. Förmågan att låtsas som att det regnar är en nådegåva. Situationen gick över, till slut lyckades jag till och med få ur honom en siffra. Ett par knapptryckningar och så var beslutet fattat.

Den här situationen fick mig att fundera vilket enormt informationsbehov det antagligen finns bland alla de nyanlända svenskar som glada i hågen startar eget, utan minsta tanke på det svenska skattemaskineriet. Det krävs inte särskilt många missförstånd för att man ska drabbas av förseningsavgifter, skönsbeskattningar, skattetillägg, hot om restföring och hela baletten.

De nya servicekontoren, som ska drivas ihop med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, kommer förhoppningsvis ha bättre möjligheter att möta folk på deras villkor - face to face, ute på fältet. Det tror jag är rätt inriktning.

Lite valfrihet i vården kanske?

Som lantis blir jag alltid lite stolt när det rapporteras om glada nyheter hemifrån provinsen (och dit räknar jag inte kobingo i Göstorp eller snusprovning på Sjönevads marknad).

Den senaste glada nyheten är att Halland är det län där invånarna får snabbast vård. 97 procent får träffa läkare inom en vecka; det är nio procentenheter bättre än rikssnittet och åtta procentenheter bättre än i Stockholm.

Varför är det så då? Tja, en delförklaring tycks vara att man infört Vårdval Halland, en modell som bygger på att patienterna själva får lista sig hos den vårdcentral de önskar - oavsett om den drivs privat eller i offentlig regi. Resurserna följer med patienterna. Socialistisk planekonomi har bytts mot liberalt marknadstänk. Och alla är glada och nöjda. Men hav förtröstan stockholmare - snart kommer lantisarnas påfund även hit till oss!

Inifrån Skatteverket, del LXI

När man jobbar på Skatteverket känner man sig ibland som åsnan mellan två hötappar (eller kanske snarare som apan mellan två bananklasar). Å ena sidan finns en massa regler om sekretess och skattehemligheter, å andra sidan finns serviceambitionen, att vi ska vara tillgängliga på telefon och så vidare.

Sekretessreglerna och serviceviljan är som två olika kontinentalplattor; när de kolliderar blir det tämligen kaotiskt. Och rätt jobbigt för oss som måste hålla reda på vad som är hemligt och vad som är offentligt. Särskilt när man har en skattskyldig i luren...

- Skatteverket, Jesper Svensson.
- Hej, jag heter Styrbjörn Lång och har börjat sköta bokföringen för Complicator AB. Jag har ett par frågor om deras skattedeklaration för juli.
- Jaha, okej... (djupt antedag)
- Jo jag undrar om du kan se hur mycket arbetsgivaravgifter de skulle betala?
- Mmm... vänta lite (knappa knappa) Jo, eh, det kan jag se. Men jag vet inte om jag får säga det till dig. Du är ju inte behörig firmatecknare och... ja, vi har ju våra sekretessregler. Men vänta lite, ska kolla i vår Sekretesslathund... (bläddra bläddra) Jo, det där fick jag visst säga. Arbetsgivaravgifter för juli var 27 345 kronor.
- Aha, bra. Kan du också tala om hur mycket lön de betalade ut?
- Eh (svettas) alltså vänta ska jag kolla (bläddra) Nej, det är sekretessbelagt.
- Suck. Jaha. Men kan du se när de blev arbetsgivarregistrerade då?
- Jo... vänta lite (knappa knappa) Jo det kan jag se det var... - eh, fast vänta (svettas) (bläddra) (bläddra satan) Nej det får jag inte säga, tyvärr.
- Suck. Nähä. Men kan du säga om de var registrerade i mars?
- Njae, alltså... (svettas) Vänta... (bläddra) Eh, kan jag ringa upp dig om en liten stund?

Ja, ni förstår. Så där kan det hålla på. Serviceminded men med tvångströja.

Skatteverket är en myndighet som är rätt bra på att använda webben. E-post, däremot, är ett kapitel för sig. I dag, på kursen Offentligt eller hemligt, fick vi veta att man inte får skicka saker med e-post. Inte ens sånt som är offentligt. Ett utdrag från skattekontot till exempel. Det får man annars lämna ut till vem som helst. Jag skulle förmodligen kunna skriva ut 50 ex och gå och dela ut på stan utan större problem. Att faxa går bra, men att maila samma papper till någon - nej se där går tydligen gränsen för Skatteverkets tillmötesgående.

2007-10-08

Inifrån Skatteverket, del LX

Idag kom den så, den efterlängtade. Inbjudningen till Skatteverkets stora baluns. En hel dag avsätts för diverse föreläsningar och arbeten om generations- och kompetensväxling. Men det viktiga är naturligtvis kvällens stora kalas.

Enligt de efterforskningar jag gjort bjuder Skatteverket upp till dans ungefär en gång vart tredje år. Det är inte jätteofta. Men nu är det alltså dags igen.

Dock: Skatteverket vore ju inte Skatteverket om det inte fanns en liten hake. Min arbetsgivare har tagit uttrycket there's no such thing as a free lunch på största allvar.

Jag blir inte arg. Jag orkar inte ens bli förolämpad. Jag bara skrattar. Att begära att personalen ska betala för att gå på personalfest är bara SÅ PINSAMT JÄVLA SNÅLT.

2007-10-07

Han dödar kvinnor


Nicaragua är det land som har världens hårdaste abortlagstiftning. Tidigare var abort visserligen förbjudet, men vissa undantag kunde göras när kvinnans liv var i fara eller om graviditeten var en följd av incest eller våldtäkt. Alla sådana undantag har nu tagits bort. Abort är totalförbjudet.

Enligt organisationen Movimiento Autónomo de Mujeres de Nicaragua har 82 kvinnor hittills dött på grund av abortförbudet, en majoritet av dem var mellan 14 och 18 år.

Påven är en ivrig påhejare av abortförbudet. Han gratulerar Nicaragua till den nya abortlagstiftningen.

Det verkar, tråkigt nog, som att en miljard katoliker leds av en man som är alldeles dum i huvudet.

2007-10-03

Inifrån Skatteverket, del LIX

För några dagar sen fick jag ett dokument i internposten. En kollega hade skickat Yrkesroller/karriärvägar och riktlinjer för lönesättning, utgivet av Skatteverket. I Växjö. 2004. Så det är varken tidsmässigt eller geografiskt riktigt applicerbart på Skatteverket i Stockholm 2007. Men det ger ändå en rätt skakande bild av hur löner sattes (sätts?) inom denna fantastiska organisation.

På sidan 16 i dokumentet finns prydliga tabeller för hur mycket olika befattningar ska ha i lön. Tabellerna är uppdelade i fyra kolumner, Nivå I, II, III och IV. De olika nivåerna indikerar hur duktiga medarbetarna är; en Nivå I-medarbetare "uppfyller yrkesrollens krav" medan en Nivå IV-medarbetare "utvecklar och är 'mentor' i yrkesrollen".

När man väl har kategoriserats in i en nivå är det bara att följa tabellen och se hur mycket man kan tjäna. Till exempel ska en Nivå I-handläggare inom grundkontrollen tjäna mellan 15 och 19 tusen. Nivå II har 17-22, Nivå III 20-25. Nivå IV finns inte inom den yrkeskategorin; yrkesrollen kanske inte behöver utveckling eller mentorskap (åtminstone inte i Växjö, 2004).

Ja, sådär kan man hålla på ända tills man blir skatteexpert eller kontorschef. Då kan man tjäna uppemot 50 000 i månaden. Sen tar det stopp.

Om ni nu tyckte att det där var stelbent så är det inget emot vad som väntar på sidan 17. Där talas det först om kollektivavtalet och individuell lönesättning. Två rader längre ner presenterar Skatteverket i Växjö sin egen tolkning av begreppet "individuell lönesättning". Eller förresten, det är ingen tolkning; det är en slakt.

Om man fick en ingångslön på mellan 17 000 och 17 500 så kan man efter ett år få upp till 1 000 kr i påslag. Efter två år kan man få upp till 1 500 kr.

Om man fick en ingångslön på 18 000-18 500 så gäller max 1 000 kr både första och andra året. Antagligen som ett slags straff för att de var duktiga löneförhandlare när de började.

Om man fick en ingångslön på 19 000 så "sker individuell prövning". (Cynikern i mig gissar att det innebär att chefen säger att "eftersom du fick så bra lön när du började så får du ingen löneökning".)

Alltså det här är ju så dumt så att klockorna stannar. Själva poängen med individuell lönesättning är väl att man ska få en lön som motsvarar det man presterar. Om man sätter ett tak på den individuella löneökningen så sätter man ju också ett tak på sina medarbetares prestationer. Det blir fullständigt meningslöst att anstränga sig lite extra, eftersom man ändå aldrig kommer att få mer än en sketen tusenlapp. Marginalnyttan blir då till och med negativ.

Jag var ju tvungen och diskutera det här med min chef och han försäkrade sig om att Växjö-modellen inte gäller, nu är det "riktig" individuell lönesättning på Skatteverket. Och det lugnade mig för ett ögonblick. Men så kom jag plötsligt att tänka på historien om sektionen där alla fick samma löneökning (utom två, som tydligen inte presterat lika bra). Antingen består den där sektionen av väldigt jämnt presterande individer (utom två). Eller så är det fagra talet om individuell lönesättning faktiskt en chimär även i Stockholm.

Inifrån Skatteverket, del LVIII

Det har varit mycket gnäll på sistone, så i dag tänkte jag skriva nåt positivt. Min sektion hade möte med Klas Nilsson i dag. Klas Nilsson är vår kontorschef (för oinsatta kan upplysas att det innebär att han är så högt upp på Skatteverkets karriärstege att han borde kunna känna lukten av Mats Sjöstrands tåbira). Klas Nilsson berättade om Vad Var (för oinsatta kan upplysas att det är Skatteverkets senaste mastodont-omorganiseringsprojekt).

Vad Var har väckt stor uppståndelse ute i landet, beroende på att antalet skattekontor ska minskas så folk måste börja pendla eller rentav byta jobb. Men för oss i Stockholm blir det nog inte mer dramatiskt än att man får ta sin häftapparat och sin hortensia och flytta till ett annat rum. Och det har vi gjort förr. (Nej, jag har såklart ingen hortensia. I mitt rum finns inget som växer, grönskar eller luktar gott.)

Det positiva med Vad Var är dels att Stockholm ska få företagsprofil (=intressantare frågor), dels att vi ska minska andelen löpande bandet-jobb och i stället jobba mer utåtriktat. (Det är möjligt att luttrade kollegor hört den här visan förut men krossa inte min illusion nu.)

Nåväl. Det som slog mig var att för en gångs skull satt vi på ett möte och pratade om framtiden - och alla verkade faktiskt se fram emot den. Det kändes liksom - ja, positivt. Ett sånt där ögonblick man kanske borde stoppa ner i en liten burk och spara.

2007-10-02

Inifrån Skatteverket, del LVII

Skatteverkets hemsida kan man läsa olika medarbetares berättelser om hur det är att jobba på Skatteverket. Stockholm representeras av Andreas Månsson, momsutredare. Så här säger han bl.a.:
"Skatteverket visade sig inte alls vara tråkigt och mossigt. Här finns massor av unga som har kul både på och vid sidan av jobbet. Jag har också stor frihet i jobbet och älskar att ta riktigt komplicerade momsärenden."
Det ligger såklart mycket i det han säger. Fast ändå undrar jag om allt verkligen var sådär rosaskimrande. Nyfiken som jag är var jag tvungen att undersöka saken lite och hoppsan, Andreas Månsson jobbar visst inte på Skatteverket längre. Han gick till näringslivet för två år sedan...

2007-10-01

Inifrån Skatteverket, del LVI


Ingen ska komma och påstå att vi på verket saknar självironi i alla fall...