2007-09-30

Citatet

"Det finns en kundgrupp som vi mister genom att bara vara kvinnor på kontoret. Här på landet finns det de som tycker att affärer, det ska man göra med en karl."
Ludvikamäklaren Margareta Olsson i SvD 30/9. Och plötsligt undrar jag om inte Anna Kinberg hade rätt.

2007-09-29

Jante i ett kör

Vad man kan lära sig genom att läsa bloggar. Till exempel fick jag via Papperspalatset svaret på varför vi svenskar är så förtjusta i att sjunga i kör. Det beror på att vi gillar att vara i en grupp och göra exakt detsamma som de andra i gruppen. (Allt enligt Tove Lifvendahl, f.d. Muf-ordförande.) Tänk, jag tror hon har rätt. Det är jantebeteendet som gör sig påmint igen! Överallt denna jante.

Inifrån Skatteverket, del LV

"Lönen är inte allt" skrev en kollega i en kommentar till del LIV. Kollegan hänvisade till alla fördelar med att jobba på Skatteverket - flexibel flextid, möjlighet till deltid, ingen övertid etc.

Nej, självklart är inte lönen allt. Men jag tror man biter sig själv i svansen om man utgår från att det bara finns två alternativ här i världen - komfortabla arbetstider eller bra lön.

Mitt förra jobb var ett exempel på motsatsen. Jag jobbade där i 27 månader, hade övertid vid tre (3) tillfällen om jag inte minns fel. Flextid - javisst. Inte riktigt lika flexibelt som på Skatteverket, men jag hörde aldrig nåt gnäll från dagisföräldrarna. Möjlighet till deltid - javisst. Jag hade kollegor som jobbade allt från 25 procent och uppåt. Inga problem. Semester - faktiskt. Jag hade 32 betalda ledighetsdagar per år - trots att jag inte fyllt 30. Bra lön - javisst. Vi tjänade inga grymma pengar men jag hade i alla fall 25 procent mer än jag har nu; en relevant lönenivå. Dessutom en del andra förmåner - friskvårdsbidrag på 2 000 kr, mobiltelefon, två personalfester (snaps och vin!) om året m.m.

Min poäng: Sluta vara så jävla tacksam. Vi som jobbar på Skatteverket behöver inte skämmas det minsta för att begära en schysst lön, trots att vi har bekväma arbetstider. Vi kan inte ha lönenivåer som på de hysteriskt karriäristiska affärsjuristbyråerna men varför ska vi acceptera att ligga så långt efter det "vanliga" näringslivet?

2007-09-28

Inifrån Skatteverket, del LIV

I början av våren var jag på en introduktionsdag för nyanställda. En av programpunkterna var ett anförande av regionskattechefen. Hon uppmanade oss att skriva ett brev till henne efter hundra dagar på Skatteverket.

Jag har passerat den gränsen med god marginal, men idag fick jag äntligen tummen ur och skickade iväg det här brevet.

2007-09-23

Försöker Tele2Comviq lura mig?

Följande telefonkonversation utspelade sig i fredags mellan mig (JS) och Tele2Comviqs kundservice (IQ)

[Bakgrundsinfo: Jag bytte till Tele2Comviq i augusti efter åtta dyra år med Europolitan/Vodafone/Telenor.]

JS: Hej, jag har fått en telefonräkning från er. På den står det att jag har ett Kompis-abonnemang. Vilket förvånar mig eftersom jag beställde ett Smart-abonnemang. Nu blev ju räkningen dyrare än vad den borde ha blivit...
IQ: Ojdå, det får vi undersöka. Då ska jag ta och lyssna på ljudbandet från när ni slöt avtalet. Jag återkommer om en stund.

[Några minuter senare]

IQ: Hej. Nu har jag lyssnat på ljudinspelningen och du sa faktiskt att du ville beställa ett Kompis-abonnemang. Så tyvärr... Men jag kan ju ändra abonnemang till Smart nu om du vill?
JS: Jo det får du väl göra i så fall. Men jag skulle gärna vilja lyssna på inspelningen först. Kan du skicka den till mig?
IQ: Eh... Jag vet inte om vi kan skicka ut de filerna. Vänta ska jag kolla upp det. Jag återkommer!
JS: Okej.

[Några minuter senare]

IQ:
Hej igen. Öh, jo nu har vi lyssnat på inspelningen igen och det verkar som att vi hörde fel första gången. Du sa ju faktiskt Smart.
JS: Ja det var väl det jag tänkte.

Så vad tror ni? Hörde de fel första gången eller försökte han bara lura mig?

2007-09-21

Inifrån Skatteverket, del LIII

"Det finns vissa anställda som anser att du skall bli av med jobbet!" skrev en bloggläsare i en kommentar. Hujedanemej. Min gissning är att "vissa anställda" blivit irriterade och förnärmade på grund av vissa saker jag skrivit i den här bloggen. Och det är ju så med åsikter. De passar inte alla.

Kanske har det med bekvämlighet att göra. Man gillar helt enkelt inte att någon ifrågasätter ens komfortabla tillvaro.

Kanske beror det på att myndighetens okränkbarhet ifrågasätts. Man är idealist, och tycker det är "fint" att jobba på Skatteverket, i medborgarnas tjänst.

Kanske beror det på någonting annat. Jag bryr mig inte om vilket. Jag har en uppfattning om hur jag tycker att Skatteverket ska vara. Den uppfattningen kommer jag att tillkännage i olika sammanhang. Och jag kommer fortsätta använda den här bloggen för att pysa ut frustrationer. Här kommer en:

På vårt senaste enhetsmöte diskuterades uppföljningen av tertial 2. Ett mål vi har är att minska andelen formella fel, dvs. förmå de skattskyldiga att fylla i sina skattedeklarationer på rätt sätt. Målet för 2007 är att max 2,5 procent av de inskickade deklarationerna ska vara behäftade med formella fel.

Vid årets början var 9 procent felaktiga, fick vi veta från ledningen. Nu, efter T2, har andelen gått ner till 8 procent. "Och det är ju positivt."

Ursäkta? Positivt? Andelen fel har minskat med en enda fucking procentenhet. Vi är så långt från målet att det inte ens är lönt att drömma om det. Vad är det som är positivt?

Skatteverket har än en gång visat sig vara myndigheten där all eventuell kritik lindas in i bomull. Flera varv. Jag undrar varför. Och så skulle det vara kul att veta hur mycket det kostar myndigheten när folk är invaggade i tron att ineffektivitet inte spelar någon roll.

2007-09-20

Inifrån Skatteverket, del LII


Oopsy daisy, här gäller det att vakta sin tunga. Bloggar man om sitt jobb kan man nämligen bli av med det, har Henrik Mellström fått erfara.

"I sin blogg skriver han om de låga lönerna, labila anställningar och underbemannade avdelningar på sjukhuset", berättar Aftonbladet. I min blogg skriver jag om de låga lönerna, labila tanter och undersysselsättning. Undrar om det räcker för att Stor-Mats ska ge mig foten?

Jag väntar med spänning. Tills vidare bloggar jag nog på som vanligt.

Skilda världar?

Eskil Erlandsson. Carl Bildt. Båda två är ministrar i Fredrik Reinfeldts regering.

Men verkar inte den enes tillvaro lite mer glamourös än den andres?

2007-09-16

Alla är inte så proffessionella som dom säjer

När någon skriver fel kan man reagera på (åtminstone) två sätt: Man kan rycka på axlarna och låta det hela bero. Eller så kan man bli störd och upprörd och känna ett obetvingligt behov att blogga om saken. Ingen är väl förvånad att jag tillhör den andra kategorin.

Särskrivningar är ju, som de flesta vet, ett skrivfel som fått närmast epidemisk utbredning bland svenska språkmissbrukare. Jag föreställer mig att det inte dröjer länge innan Språknämnden ger upp kampen och säger okej till sjuka sköterskor och frysta levande kycklingar, precis som den tidigare gett upp hoppet om att få folk att skilja mellan de och dem genom att godkänna dom eller att slappt låta säjer passera språkkontrollen.

En särskrivningskapitulation skulle förmodligen glädja Bröderna Nilssons slakteri. Tills vidare låter jag mig emellertid roas av att deras skinka inte tycks ha uppskattat att bli rökt.

Ilsken grisröv säljes.

Att engelskan under 1900-talet fick stort inflytande över vårt språk beklagar sig många över. Jag har svårt att se att problemet skulle vara större än medeltidens latinska och tyska influenser eller upplysningstidens frankofoni. Men ibland går det lite för långt. När Selma Spa bad mig utvärdera min vistelse där fick jag intrycket att de bara kört enkäten genom Babelfish, med dåligt resultat.

Hur professionellt är det på en skala?

Evaluering
? I förbindelse med aktiviteter? Kan man vara enig i ett påstående? Sedan är ju personal ett kollektivt substantiv som möjligen kan vara engagerad och professionell. Den senare egenskapen tycks dock lysa med sin frånvaro.

På tal om engelska. Hur nöjd tror ni marknadsavdelningen på Nokia var när den betalade ett antal miljoner (gissar jag) till en flashig reklambyrå för att åstadkomma en kampanj för Nokias nya mobil-dator-mp3-whatever-pryl, och det visar sig att byrån inte ens behärskar så rudimentära saker som att skilja mellan a och an?

It's a disaster.

Klippt för censuren?

Gunnel Arrbäck är något så unikt som en myndighetschef som vill avskaffa sig själv. Hon är byrådirektör på Statens biografbyrå, dvs. den skattefinansierade myndighet som ägnar sig åt att tala om vilka filmer som är farliga att se, och eventuellt censurerar dem. Förutom att Biografbyrån i det närmaste personifierar det (s)venska storebrorssamhället och är tvivelaktig ur yttrandefrihetsperspektiv, så är den också tämligen meningslös eftersom den film som byrån eventuellt skulle klippa i nuförtiden enkelt kan laddas ner i oklippt version via internet eller beställas på dvd från något mindre överbeskyddande land.

Gunnel Arrbäck har insett detta. Arrbäck, som är folkpartist, har länge kämpat för att den svenska filmcensuren ska avskaffas. När hon i slutet av augusti insåg att inte ens den borgerliga regeringen skulle avskaffa censuren (kd satte sig på tvären), sade hon upp sig i protest.

Statens biografbyrå har inte klippt i en film sedan 1996. Myndighetschefen vill lägga ner. Varför envisas då politikerna med att ha censuren kvar?

Gunnel Arrbäck säger så här:
"Oro uppstår så lätt i vissa delar av allmänheten och då kan politikerna säga 'vi har ett organ som tar hand om det här'. Att vi sedan inte tar hand om det, det är en annan sak."
Alltså: När svenska moraltanter får panik tycker politikerna att det är behändigt att kunna hänvisa till Gunnel Arrbäcks hibernerande censurbyrå.

Det säger en del om hur patetiska våra politiker kan vara. De låter hellre skattebetalarna pröjsa tio miljoner för en icke-myndighet än att ta en diskussion med upprörda moralister. Jag börjar fanimej tycka att alla partier förtjänar att förlora nästa val.

2007-09-15

Sudda, sudda, sudda, sudda bort... Belgien?

A recent glance at the Low Countries revealed that, nearly three months after its latest general election, Belgium was still without a new government. It may have acquired one by now. But, if so, will anyone notice? And, if not, will anyone mind? Even the Belgians appear indifferent. And what they think of the government they may well think of the country. If Belgium did not already exist, would anyone nowadays take the trouble to invent it?
Jo, det är faktiskt på allvar som The Economist (6 sept), under rubriken Time to call it a day, föreslår att Belgien lägger ner. Och man kan ju ibland undra vad landet har för existensberättigande, förutom att vara neutralt värdland för den europeiska unionens centrala administration. Flamländare och valloner känner tydligen inte särskilt stor gemenskap, och skulle sannolikt inte bry sig nämnvärt om landet splittrades. Faktum är, att inte ens belgarnas kung skulle behöva bry sig särskilt mycket:
Since he has never had a country—he has always just been king of the Belgians—he will not miss Belgium.

(För min del skulle jag förstås inte gråta över en monarki mindre i europa.) Hursomhelst, tanken är intressant. Om belgarna skulle vilja lägga ner sitt land - vad skulle då hända? Inkorporation i Frankrike och Nederländerna? Eller två nya pyttestater? Tanken är onekligen lite kittlande.

2007-09-14

Inifrån Skatteverket, del LI

En varning till Mats Sjöstrand: Tanterna är på krigsstigen!

I dag var du ämnet för dagen i lunchrummet. Upprördheten var stor. Du har alldeles för hög lön, tycker de. Hundratusen i månaden, så mycket är ingen värd faktiskt. Dessutom har du en förskräckligt tråkigt grå kostym. Byter du aldrig!?

Detta är sagt i all välmening. Se upp - du löper en avsevärd risk att få en karlsbaderlängd i skallen nästa gång du visar dig.

2007-09-13

Inifrån Skatteverket, del L

I våras svarade Skatteverkspersonalen i Stockholm på en s.k. klimatenkät, dvs. en medarbetarundersökning. Statistiken från den enkäten har nyligen redovisats, i dag släpptes fritextsvaren.

När man läser dem får man en rätt tydlig bild av positiva och negativa sidor med att jobba på Skatteverket.

Det som är positivt är den goda stämningen och hjälpsamheten som finns kollegor emellan samt det positiva arbetsklimatet. Väldigt många skriver också att det är högt i tak inom myndigheten och att attityden mellan chefer och medarbetare är öppen.

Några övriga kommentarer:

"Bra arbetsklimat med en av mina närmaste kollegor."
(man får va' glad för det lilla)

"Skrivarna fungerar mycket bättre nu sedan vi bytte till nya."

(helt klart en stressfaktor mindre)

"Te."
(något oklart dock om det är tillgången på te eller kvaliteten på teet som avses)

"Tillgången på datorer."
(vi har varsin, faktiskt!)

Bland förbättringsförslagen så nämner många den fysiska arbetsmiljön. Två tredjedelar av handläggarna sitter i landskap och det är inte så uppskattat tydligen. Man blir sjuk, det är bullrigt och störande och skrivborden är för små. Några andra förbättringsförslag:

"Speciellt lunchrum för de som är allergiska som ej tål blommor, parfym, dagstidningar med mera."
(kan man vara allergisk mot Dagens Nyheter?)

"Jag ser med tacksamhet fram emot att få tillbaka ledigheten under klämdagarna."
(ja, för inte ska man väl behöva ta ut semester när man vill vara ledig?)

Annars tycks den huvudsakliga förbättringspotentialen, föga förvånande, finnas i lönekuvertet. "Höjd lön", "bättre löneutveckling", "högre lön", "lön", "högre lönenivåer", "bättre lön", "högre löner", "lönenivåerna måste förbättras"... Ja, man kan uttrycka det på olika sätt men budskapet till högsta ledningen är ganska tydligt. En kollega uttryckte det så här:
"Jag har förstått sedan länge att Skatteverket inte bryr sig om att folk slutar på grund av den låga lönenivån jämfört med övriga myndigheter inom staten och det privata näringslivet. För egen del tänker jag dra nytta av det starka konjunkturläget och skulle vara mycket förvånad om jag är kvar här tolv månader till."
Några påpekar att det inte verkar rationellt att lägga en massa pengar på att utbilda nyanställd personal, när man sen genom en omotiverande lönepolitik tvingar dem bort från verksamheten efter ett-två år. Andra saknar morot. Så här skriver en kollega:
"Jag tycker att Skatteverkets vision långsiktigt och de mer kortsiktiga målen är jättebra. Jag ställer upp på allting. Dock känns det inte meningsfullt att anstränga sig om man aldrig kommer att se något resultat i plånboken."
Förutom lönen tar många upp utvecklings- och karriärmöjligheterna, som upplevs oklara och svårdefinierade. En kollega nämner att introduktionskurserna är ganska bra, men
"när kurserna börjar ta slut efter cirka 18-24 månader finns det ingen plan för att införliva [de nyanställda] i verksamheten där de känner att de fortsätter utveckla sig."
En annan säger:
"Det saknas karriärvägar för handläggare som inte vill gå vidare och bli chef eller rkp [rättslig kontaktperson], återinför dessa."
Och om denna kollega är representativ, då bör Mats Sjöstrand svettas lite:
"Lönesituationen är bedrövlig, många har givit upp hoppet om förbättring. De låga lönerna påverkar medarbetarnas ambitioner. Endast ett fåtal medarbetare jobbar 100 procent, man hör kommentarer som 'eftersom arbetsgivaren bara betalar halv lön jobbar jag bara till onsdag lunch'. Citatet stämmer också med verkligheten. Själv söker jag nytt arbete på grund av den låga lönen och att jag inte har något hopp om att lönesituationen skall förbättras."
Fram ur enkätsvaren träder alltså en bild av medarbetare som i grund och botten tycks trivas med sina arbetsuppgifter, sina kollegor och tillgången på te. Medarbetare som vill utvecklas i sitt yrke, bli kunnigare och är beredda att jobba hårt för det - om det ger någonting tillbaka.

You're in charge - do something!

Skatteverkets ledning är ansvarig för att möjligheterna att få något tillbaka är mycket begränsade. Organisationen är så söndermosad att knappt några karriärvägar återstår, bortsett från (den för den materiellt intresserade föga lockande) möjligheten att bli chef. Som lök på laxen ser en hånfull lönepolitik till att få duktigt folk att tappa lust, motivation och ambition - och söka sig till mer uppskattande arbetsgivare vid första bästa tillfälle.

Det finns förresten ytterligare några viktiga frågor för verksledningen att ta tag i:

"Varför infaller arbeta hemma-dagar oftast på en fredag för våra chefer?"
(i sanning ett stort mysterium som måste utredas)

"Införskaffa kaffeautomater värda namnet!"
"Ny kaffeleverantör behövs."
(ni märker att kaffefrågan har viss tyngd på verket)

och, viktigast av allt:

"Vi har suttit på vår nya arbetsplats i över ett år nu. Det saknas fortfarande krokar på vissa toaletter."
(vi på Skatteverket hänger inte upp oss på skitsaker)

Så, Sjöstrand, Gellerbrant Hagberg et consortes: Ni vet vad ni har att göra. Det är bara att spotta i nävarna och börja jobba.

Inifrån Skatteverket, del XLIX

Vi på skattekontor 3 här i Stockholm har kontorspub en gång i månaden. Den äger rum i Skatteverkets stora matsal. Man kan köpa öl och vin för en billig peng, ibland också pizzaslices och liknande. Ansvaret för att anordna dessa kontorspubar alternerar mellan de olika enheternas trivselgrupper. Senast var det trivselgruppen på Företagsenhet 2 som stod som arrangör.

Trivselgruppen ville göra kontorspuben lite annorlunda. Kanske köra nåt tema. Sånt livar ju upp tillvaron. Enhetsledningen tillfrågades. Men se, där tog det stopp. Motiveringen? För dyrt tänker ni kanske. Icke. Anledningen, har jag fått höra, till att de inte fick göra september månads kontorspub till nåt lite extra var att det skulle sätta press på de andra trivselgrupperna.

Minsann. Säga vad man vill om Skatteverket, men det är i alla fall en myndighet som behärskar konsten att effektivt tukta kreativa, drivna och ambitiösa medarbetare.

2007-09-10

Inifrån Skatteverket, del XLVIII


I dag nedsteg Hon från sin tron för att tala till sitt folk. Nå, så värst många steg neråt behövde Hon nu inte ta. Chefen för Skatteverket i Stockholm, Christina Gellerbrant Hagberg, lät sitt budskap spridas i ett videoklipp på intranätet.

Alltså, min första reflektion är naturligtvis helt absurd men jag kan ändå inte låta bli att fundera över vem som tyckte det var en god idé att trycka upp regionskattechefen mot en brunmurrig vägg när hon skulle filmas. Ser ju precis ut som såna där terroristvideor med dålig bildkvalitet som Usama bin Laden brukar skicka till Al Jazeera. Har Usama och Christina samma scenograf?

I anslutning till filmen (som mest handlade om att hon ville önska oss en trevlig höst) publicerade Gellerbrant Hagberg en liten krönika, föranledd av ett par personalenkäter vars resultat nyligen publicerats.

Givetvis fastnade jag för rubriken Att behålla de nya. Så här skriver regionskattechefen.
Nästan var fjärde anställd i regionen har anställts under de två senaste åren. När jag läser de öppna svaren i klimatenkäten ser jag att många är bekymrade över hur vi ska lyckas behålla de nya samtidigt som konkurrensen om välutbildad arbetskraft ökar.

Vi investerar betydande summor i varje nyanställd, i form av bland annat omfattande internutbildningar, handledning med mera. Jag håller helt med om att det ligger i allas intresse att vi får valuta för pengarna. Vi behöver de nya både för att ta över stafettpinnen från de förestående pensionsavgångarna, men också för att få in nytt blod. Det finns massor av positiva kommentarer i de öppna svaren om hur roligt man tycker det är med unga, nya kollegor.

Jag ser även på de öppna svaren att lönefrågan är viktig för många. Det finns ett missnöje, åtminstone inom vissa grupper, med att våra löner ligger för långt från det man uppfattar som marknadsmässigt.

När det gäller lönerna pågår en översyn initierad av personalstaben, men jag kan i dag inte säga mer än att vi knappast kommer att kunna vara marknadsledande på lönesidan. Vi måste arbeta på bred front med att vara en attraktiv arbetsgivare. En viktig del är att kunna erbjuda spännande och utvecklande arbetsuppgifter. Här behöver vi nog fundera över hur vi kan både utveckla och förtydliga karriärvägarna.
Regionskattechefen vill alltså gärna behålla de nyanställda. Men det får inte kosta något. När hon skriver "det man uppfattar som marknadsmässigt" är det ett tecken på att hon tycker personalens krav är obefogade.

Dessutom: cynikern i mig tolkar uttrycket "att vi knappast kommer att kunna vara marknadsledande på lönesidan" som en rätt förskönande omskrivning av att Skatteverket kommer fortsätta erbjuda skitlöner. Men jag borde kanske inte vara så negativ. Det pågår ju en "översyn" av lönerna.

Nåväl. Nog om det. Lönen är ju inte det enda som avgör om man trivs på jobbet. Stimulerande arbetsuppgifter och lockande karriärvägar är också viktiga pusselbitar. Även här finns mycket att göra. Ska fundera på vad.

2007-09-09

Citatet

It sounds awful to say that 36.5m Americans are living in poverty. But "poverty" in America, as defined by the Census Bureau, does not mean destitution. A typical poor American lives in a three-bedroom house with a car, air-conditioning and two televisions.
Världens rikaste land är inte så fattigt som man tror. The Economist, 1 september 2007

Reklamhumor när den är som bäst

2007-09-08

Björklunds linjetal

Folkpartiets nyvalde partiledare Jan Björklund har hållit sitt linjetal för deltagarna vid landsmötet i Västerås. En av de första punkter han tog upp var glädjande nog den rika världens vedervärdiga jordbrukssubventioner och tullmurar mot den fattiga världen. "U-ländernas största fiende är inte globalisering, det är protektionism och brist på frihandel", sa Björklund och det har han helt rätt i. De globaliseringsmotståndare som (i globala nätverk!) protesterar mot frihandel är ute och cyklar.

Foto: SvD

Sen talade Björklund om skatterna. Han förmedlade det glädjande budskapet att skattetrycket i Sverige nu är på väg ner mot 47 procent, det lägsta på decennier. Samtidigt konstaterade han att de höga skatterna fortfarande är ett problem, liksom attityden mot företagare; en egenföretagare har berättat att samhällets attityd tycks vara skadeglädje gentemot den som misslyckas och avundsjuka mot dem som är framgångsrika. "Att staten tillåter människor att bli rika är en förutsättning för att staten ska kunna stödja dem som blir fattiga", menade Björklund och avslutade med en välbekant catchphrase: "Det är viktigare att bekämpa fattigdom än att bekämpa rikedom."

Alliansregeringen är positiv till att människor ska kunna äga sitt eget boende. Denna möjlighet för vanliga människor att skapa en trygg tillvaro för sig själva motarbetas förstås av socialdemokratin. Jan Björklund noterade syrligt att Mona Sahlin äger sitt radhus i Nacka, Marita Ulvskog äger sin bostadsrätt och Göran Persson äger sin herrgård, något som fick folkpartiledaren att leverera ännu en one-liner, som säkert återkommer i valrörelsen: "Moral är bra men dubbel moral är inte dubbelt så bra."

Sen kom ett nyktert erkännande att folkpartiet kommit på efterkälken i miljöpolitiken. Björklund lovade bättring, men konstaterade glädjande nog att bakåtsträvande inte är modellen. I debatten under kärnkraftsomröstning skanderade motståndare "vad ska väck? - Barsebäck!; vad ska in? - sol och vind!". Resultatet, konstaterade Björklund, blev att Barsebäck är väck - men in kom i stället dansk kolkraft och rysk gas. Bättre? Knappast. En borgerlig miljöpolitik kan bara blir bättre - men det är dags att börja tala högre om det.

Ja, så pratade Björklund förstås om skolan. Men vad han sa missade jag för just då ringde min moster för ett försenat grattis på födelsedagen. Fast å andra sidan - om det är nåt man vet om Björklund så är det vad han tycker om skolan. När det gäller den högre utbildningen så lyckades jag uppfatta ett beskt konstaterande att socialdemokratin betraktat högskolan som ett mellanting mellan en regionalpolitisk åtgärd och ett besparingsoffer. Jan Björklund vill nog annorlunda, men jag missade vad.

Det var Björklund, det. Jag håller med om det mesta han säger - det är god liberal politik. Sen kan man diskutera om det var särskilt mycket nytt. Förhoppningen är nog att Björklunds person, snarare än hans politik, ska blåsa nytt liv i folkpartiet.

2007-09-06

Inifrån Skatteverket, del XLVII

Att jobba på Skatteverket är, bland mycket annat, att vara i händerna på politiker och deras nycker. Skattebeslut som är politiskt gångbara är inte alltid helt lätta att tillämpa i praktisk uppbördsverksamhet.

Den 1 juli 2006 införde den dåvarande s-regeringen, för att blidka miljöpartiet, en ny skatt på förbränning av hushållsavfall. En kollega till mig, som jobbar med punkskatter, berättade i dag följande historia.

Ett problem med dessa [punkt-]skatter är att de ofta är helt okontrollerbara och att lagarna lämnar otroligt många luckor, varför i stort sett varje beslut går till länsrätten. T.ex. fick vi en skatt förra året på förbränning av hushållsavfall. Ingen vettig människa kan avgöra vad som är hushållsavfall. Kaffemugg som du slänger hemma? Kaffemugg som du slänger i en papperskorg på trottoaren? Kaffemugg som du slänger efter fikat på jobbet? Trädgårdsavfall som du slänger hemma? Trädgårdsavfall som parkförvaltningen får över?

När soporna blandas i sopbilen så är det ju omöjligt att säga var kaffemuggarna kom ifrån och när vi revisorer kommer ut till värmeverket så vet vi ju inte ens vad de har eldat upp. Bevismaterielet finns ju inte kvar!
Haha, ja, så kan det bli när skogstomtar blandar sig i politiken.

Profeter är inte heliga

Nu samlas representanter för muslimska länder till möte med statsminister Reinfeldt. De muslimska representanterna kräver att lagen ändras.
- Vi måste söka en förändring av lagen. Muslimerna behöver lagligt skydd mot att profeten Muhammed skändas, ungefär som det judar och homosexuella har, säger Egyptens ambassadör Samah Mohamed Sotouhi.

Nej, det är inte den svenska lagen som behöver ändras. Det enda som behöver ändras är vissa muslimers inställning till yttrandefriheten.

Påfyllning i ordförrådet, del XI

Dagens understreckare i SvD var en dubbel jackpot; två obegripliga, men säkert mycket användbara, ord att fylla på ordförrådet med: usurpera och exeges. Här är sammanhanget:

Han menar att Kreml flagrant bryter mot konstitutionens 3:e artikel som uttryckligen förbjuder usurpering av makten.
(...)
Innebörden i detta högst aktuella begrepp tolkas emellertid på ett högst märkligt sätt av de styrande i Kreml och därmed också av landets lyhörda åklagarmyndigheter och domstolar. Enligt denna exeges är extremister alla sådana som opponerar sig mot den styrande regimen och uppmanar allmänheten att ersätta denna på fullt laglig väg, i fria och demokratiska val.
Att usurpera är att olovligt tillskansa sig något, har jag nu tagit reda på. Och en exeges är en uttolkning, vilket ju vid närmare eftertanke framgår av sammanhanget.

När nu dessa språkliga snubbeltrådar är avklippta så vill jag passa på att rekommendera att man klickar på den här länken. Den leder nämligen till ovan nämnda, mycket intressanta, artikel som bär titeln "Det ryska politiska spelet en parodi".

2007-09-04

Inifrån Skatteverket, del XLVI

"Sitter du ofta och slösurfar för att få tiden att gå på jobbet? Tittar du om och om igen på klockan? Tycker att dina arbetsuppgifter är omotiverande?"
Så inleds en artikel i Expressen om fenomenet boreout, det vill säga något slags omvänd utbrändhet. När jag läste artikeln var det som att några pusselbitar föll på plats. För just sådär kan tillvaron på Skatteverket vara ibland. Det finns dagar då jag läst DN.se från pärm till pärm (om man nu kan säga så om en nättidning?) flera gånger om bara för att få tiden att gå för att 1. det finns inget att göra eller 2. de arbetsuppgifter som finns är så mördande ostimulerande att blotta tanken på att ta tag i dem är fullständigt förlamande.

Jag har viss anledning att misstänka att jag inte är den enda på myndigheten som känner så. Man kan reagera på olika sätt på detta. En reaktion är förstås att det är omoraliskt och oansvarigt att inte ta tag i vissa arbetsuppgifter bara för att dom är tråkiga. Den reaktionen är högst motiverad och jag har inget att anföra till mitt försvar i det avseendet.

En annan motiverad reaktion är att boreout är ett symptom på att något i organisationen är fel. Frågan är vad. Jag har tidigare antytt att det penibla löneläget på Skatteverket är en anledning till att många ambitiösa akademiker byter jobb. Den uppfattningen vidhåller jag; det snällaste man kan säga om Skatteverkets lönepolitik är att den har ett visst underhållningsvärde.

Men bilden måste nyanseras något. Det är här boreout passar in. För som nyanställd medarbetare på Skatteverket leds man ofrånkomligen in i kravlöshetens paralyserande dimma. Man får snart veta att det man inte hinner göra i dag, det kan man göra i morgon. Och hinner man inte göra det i morgon så kan man göra det på fredag. Det spelar ingen roll. Vi är duktiga ändå och får klapp på axeln.

Det jag saknar från den tid jag jobbade i näringslivet är naturligtvis en anständig lön - men jag saknar också deadlines. Jag saknar de tillfällen när adrenalinet pumpade i kroppen för att nånting måste vara klart till i morgon eller för att det var så mycket att göra att man måste tänja på sin förmåga för att leverera det som förväntades.

Faktum är att första gången på verket som jag kände pulsen slå var i förra veckan. Då var det rätt hektiskt. Tiden gick fort, jobbet var kul. Varför? Vi var iväg på spa i två dagar och jobbade alltså bara 60 procent. Det var en tankeväckande insikt.

Sorry, du får ingen morot.

Min preliminära slutsats är således att arbetet på Skatteverket saknar både piska och morot. Det finns inga, eller åtminstone väldigt vaga, prestationskrav. Och även om du faktiskt presterar så får du förmodligen ingenting för det när det är dags för löneförhandling.

Ingen piska, ingen morot. Hur fan ska man då få åsnan att gå framåt?

Mor är rar

Lycka kan vara så många olika saker. Idag var lycka en hembakad kanelbulle till kvällskaffet. Tack mamma!

2007-09-03

Inifrån Skatteverket, del XLV

Försäkringskassan har räknat ut att mellan en och 3,5 miljarder försvinner varje år på grund av felaktiga utbetalningar.

Skulle vara intressant att veta hur mycket momspengar som rinner mellan Skatteverkets fingrar på grund av att vi ägnar oss åt att rätta räknefel i stället för att granska moms.

Inifrån Skatteverket, del XLIV

Även på Skatteverket ägnar vi oss åt att skicka irrelevanta mail till varandra på arbetstid. Det här damp ner i min inkorg idag - ett underbart exempel på den förtjusande brittiska torra humorn. Enjoy!

This letter from the Inland Revenue Department was reprinted in The Guardian

27/9/03

Dear Mr Addison,

I am writing to you to express our thanks for your more than prompt reply to our latest communication, and also to answer some of the points you raise. I will address them, as ever, in order. Firstly, I must take issue with your description of our last communication as a "begging letter". It might perhaps more properly be referred to as a "tax demand". This is how we, at the Inland Revenue have always, for reasons of accuracy, traditionally referred to such documents.

Secondly, your frustration at our adding to the "endless stream of crapulent whining and panhandling vomited daily through the letterbox on to the doormat" has been noted. However, whilst I have naturally not seen the other letters to which you refer I would cautiously suggest that their being from "pauper councils, Lombardy pirate banking houses and puissant gas-mongerers" might indicate that your decision to "file them next to the toilet in case of emergencies" is at best a little ill-advised.

In common with my own organisation, it is unlikely that the senders of these letters do see you as a "lackwit bumpkin" or, come to that, a "sodding charity". More likely they see you as a citizen of Great Britain, with a responsibility to contribute to the upkeep of the nation as a whole.

Which, brings me to my next point. Whilst there may be some spirit of truth in your assertion that the taxes you pay "go to shore up the canker-blighted, toppling folly that is the Public Services", a moment's rudimentary calculation ought to disabuse you of the notion that the government in any way expects you to "stump up for the whole damned party" yourself. The estimates you provide for the Chancellor's disbursement of the funds levied by taxation, whilst colourful, are, in fairness, a little off the mark. Less than you seem to imagine is spent on "junkets for bunterish lickspittles" and "dancing whores" whilst far more than you have accounted for is allocated to, for example, "that box-ticking façade of a university system."

A couple of technical points arising from direct queries:

1. The reason we don't simply write "Muggins" on the envelope has to do with the vagaries of the postal system;

2. You can rest assured that "sucking the very marrows of those with nothing else to give" has never been considered as a practice because even if the Personal Allowance didn't render it irrelevant, the sheer medical logistics involved would make it financially unviable.

I trust this has helped. In the meantime, whilst I would not in any way wish to influence your decision one way or the other, I ought to point out that even if you did choose to "give the whole foul jamboree up and go and live in India," you would still owe us the money.

Please forward it by Friday.

Yours Sincerely,

H J Lee

Customer Relations