2007-05-30

När Sverige leker krig

En pansarvagn löper amok, en lastbil kör i diket och en annan kör rätt in i en lada. Fullt normala händelser när den svenska krigsmakten leker krig.

Pansarvagnar är hårda, bilar är mjuka. Foto DN.

2007-05-28

Citatet

Kommissionens beräkningar visar att inre marknaden sedan 1992 har skapat 2,6 miljoner nya jobb och ökat välståndet med drygt 200 miljarder euro per år. Det innebär drygt 400 euro per invånare varje år sedan 1992.
Jörgen Holmquist, generaldirektör i EU:s direktorat för den inre marknaden. SvD den 28 maj 2007. (Men somliga tycker att vi kan klara oss utan jobben och välståndet.)

2007-05-27

Inifrån Skatteverket, del XXI

Jusektidningen rapporterar att det jäser av missnöje bland handläggare på Skatteverket. Lönerna är för låga, menar man, jämfört med motsvarande statliga verksamheter.

Enligt Jeanette Fored, fackbas för Jusek på Skatteverket, är Skatteverkets löner dock något högre (0,68 procent) än i andra statliga verksamheter med många Jusekmedlemmar.

Det må vara hur det vill med den saken. Själv undrar jag stilla över det förnuftiga i att Skatteverket nödvändigtvis ska jämföra sig med andra statliga verksamheter. Varför ska en döv låta sig ledas av en blind?

Utgå från verkligheten i stället, föreslår jag. För det är väl knappast till Försäkringskassan som ambitiösa, kompetenta och drivna akademiker hoppar strömhopp - utan till näringslivet.

2007-05-26

Inifrån Skatteverket, del XX

I torsdags hade det blivit dags för Skatteverkets medarbetare att kollektivt utsöndra svett och få sittfläsket i gungning. Evenemanget kallas för Skattjakten (oerhört fyndigt) och är en årligt återkommande stafettävling där man springer/lunkar/flanerar 4 x 2,3 km.

Mitt lag, Fantastiska 4:an (oerhört fyndigt), var naturligtvis grymt taggat och segervisst. Inte underligt, med en sån laguppställning: på förstasträckan Johan, lätt förkyld och konvalescent från en knäskada; på andrasträckan Jenny, som deltog under vilda protester och senast på förmiddagen hotade att hoppa av; på tredjesträckan Nico, som faktiskt älgar på rätt bra och på sistasträckan jag, som i hemlighet hade som mål att ta mig runt utan att behöva bli hämtad av ambulans.
En klippa på sistastäckan.

Först var det uppvärmning à la Friskis & Svettis (vilken jag höll mig borta från för koordinationsrörelser är inte min grej). Sen plockade regionskattechefen Christina Gellerbrant Hagberg fram startpickadollen och brände av en startsalva som nog fick en och annan att sätta kaksmulorna i halsen. Och så bar det iväg i hejdundrande galopp.

I en stafettävling har man två saker att tänka på. 1. Ta emot pinnen. 2. Spring utav bara helvete. Redan på punkt 1. gick det åt skogen. Jag hade helt missat att Nico bytt tröja och stod således och spanade förgäves efter en snubbe i grönt. Tills jag hörde ett förtvivlat "Jesper!" mellan flämtningarna. Där stod Nico vid växlingslinjen och såg uppgiven ut.

Där missade vi några sekunder. Men sen satte jag fart efter bästa förmåga. När jag väl kom i mål var jag, enligt egen bedömning, 22 sekunder från hjärtsnörp (vilket nog syns på bilderna nedan).

Emellertid (och inte utan viss förvåning) visade det sig när resultattavlorna kom på plats att Fantastiska 4:an var precis så fantastiska som vi inte trodde att vi var - vi kom fanimej åtta, av 66 lag! Segerrusiga beslutade vi oss på stående fot (i mitt fall på sittande arsle för jag kunde fortfarande knappt andas) för att satsa på att inte nöja oss med mindre än en sjundeplats nästa år. Så beware, revisorer och utlandssnubbar. 2008 kommer vi flåsa er i nacken.

Tre fjärdedelar av Fantastiska 4:an är villrådiga;
nån som har en defibrillator?

Puh. Med lite vatten gick det
att skrämma liv i liket.

Sommarböcker på väg

Idag beställde jag två böcker på Bokus: Åsa Linderborgs Mig äger ingen och Per Odenstens Horntrollet. I och för sig har jag olästa böcker i bokhyllan så det räcker för en halv livstid, men ett par till får alltid plats. Å vad jag längtar efter varma sommarkvällar på balkongen!

2007-05-22

Inifrån Skatteverket, del XIX

Idag har jag haft en helt underbar dag på Skatteverket. Jag har nämligen ägnat tio timmar åt en mycket intressant momsfråga. (Om du redan nu tycker att jag kvalificerat mig som tönt så kan du lika gärna sluta läsa, för det blir bara värre.) Jag har läst rättsfall så ögonen blöder, jag har snokat i varenda databas jag kunnat hitta, jag har läst skivelser och styrsignaler och jag har Googlat hejvilt. Om jag blivit så mycket klokare vet jag inte, det lär väl visa sig när mitt beslutsförslag ska underkasta sig granskning.

Faktum är att jag sitter och filar på beslutet just nu, när klockan närmar sig halv elva. (Det händer inte ofta att jag tar med mig jobbet hem, det ska jag säga.) Försöker få lite stringens i resonemanget, men än så länge långtifrån nöjd (om jag blir det lovar jag att lägga upp beslutet här på bloggen :-).

Vad är det då för frågeställning som får mig att sitta uppe och läsa Skatteverkets handledning i stället för att sova? Jo, så här är det. Ett bolag bedriver verksamhet som går ut på att genomföra vissa (gratis-)aktiviteter med gymnasieungdomar samt att bedriva information gentemot skolungdomar. För detta får bolaget ett bidrag från sina huvudmän. Bidraget täcker ungefär 80 procent av bolagets kostnader. Resterande intäkter hänför sig till försäljning av annonser m.m. på bolagets hemsida samt i ett informationsblad som man ger ut.

Har bolaget, och i så fall i vilken utsträckning, avdragsrätt för ingående moms för förvärv som görs i verksamheten?

Såsom jag uppfattat saken är kärnfrågan huruvida (förresten, är det nån som fortfarande är vaken?) bolagets verksamhet ska ses som en eller om den ska delas upp i en skattepliktig och en icke skattepliktig del och där avdragsrätten i så fall får proportioneras utifrån hur stor del av den ingående momsen som hänför sig till den skattepliktiga respektive den icke skattepliktiga delen.

Vad bolaget självt tycker torde vara uppenbart. Vad Skatteverket tycker... ja, det är liksom det jag ska komma fram till. Har ni några tips så använd gärna kommentarsfunktionen :-)

För att återgå till där jag började: Det är precis såna här dagar som gör att jag är så lycklig över att jag började på Skatteverket. Dagar man kan ägna åt att luta sig tillbaka i kontorsstolen och fundera, läsa, läsa lite till, diskutera med en kollega, läsa lite, diskutera med en annan kollega, gå till biblioteket och kopiera en artikel, läsa lite... ja, ni fattar. Sen kan nån annan få avgöra huruvida min tillvaro är optimalt utnyttjande av skattemedel.

2007-05-17

Rottweiler vs. Vaniljpuck 1-0

Maria är fortfarande hundvakt och i dag passade vi på att gå ut en liten runda med Shiva. Efter en stund blev vi sugna på glass. Eftersom jag har så svårt att motstå hundens vädjande ögon tänkte jag att det var lika bra att köpa en glass till den också. Det blev en varsin Magnum till Maria och mig och en Vaniljpuck till hunden.

Jag ljuger inte när jag säger att det tog exakt tre sekunder för hunden att sluka glassen - med pinne! Det placerar henne i samma klass som pappa. Imponerande. (Pappa brukar dock lämna pinnen.)

Shiva

Sjungom studentens lyckliga dag...

"Nä, jag jobbade ett tag efter gymnasiet men blev trött på det. Det är softare att plugga och bara ta det lugnt".
Markus Näslund, "studerande", svarar på frågan "Är det svårt för unga att få ett arbete?" (SvD, 20 april).

Ja men det är ju skönt att veta att det svenska högskolesystemet numera är ett slags dagis för vuxna som vill softa och ta det lugnt.

Inte så konstigt kanske, om högskolan befolkas av "studenter" som tagit sig helskinnade igenom gymnasiet genom att låta nån annan göra jobbet. (Jag vet att den länkade artikeln handlar om att man ska bli upprörd över att samma uppsats får två olika betyg. Men jag blir mest upprörd över att snubben var så jävla lat att han lämnade in syrrans uppsats i stället för att skriva en egen.)

2007-05-16

Inifrån Skatteverket, del XVIII

Vi hade personalutveckling häromdan. Kursledaren frågade vilka obehagligheter som kan drabba Skatteverkets handläggare i tjänsteutövningen.
"Att bli JO-anmäld", svarade någon.
Ja, det låter ju otrevligt. "Vad händer om man blivit JO-anmäld?", undrade kursledaren.
"Ingenting."

Obehagligt, eller hur? Det är hårda bud att va statsanställd ibland.

2007-05-15

Nu vet jag varför jag är fattig

Läste på dn.se idag att svenska män i genomsnitt shoppar kläder för 8.000 kr per år. Och blev då plötsligt nyfiken på hur mycket jag själv satte sprätt på.

Sagt och gjort, jag började gå igenom mina kontoutdrag från 2006. Första inköpet gjordes 28 januari och sen rullade det på. Den 29 april hade jag kommit upp i drygt 8.000 och då slutade jag räkna för jag kände ångesten komma krypande... Den positiva nyheten är dock att jag inte behöver fundera så mycket på varför jag alltid är pank. Svaret finns i garderoben.

EU är bra, trallala

Svenskarna börjar sakta men säkert bli mer positiva till EU. Och nyheter som den här, att det ska bli billigare att ringa med mobilen utomlands, bidrar förhoppningsvis till att ge opinionen en knuff i rätt riktning.

För fortfarande är siffrorna inte imponerande - 43 procent är EU-positiva och 31 procent EU-negativa. (Bland partierna bildar miljöpartiet, kommunisterna och sverigedemokraterna en skön neggoallians.) Själv hör jag till de 43 positiva procenten. Jag gillar tanken på att vi samarbetar och skapar en inre marknad utan gränser, att vi samarbetar polisiärt, fiskalt, monetärt och militärt.

Samtidigt ogillar jag EU:s jordbrukssubventioner och yttre murar. Och det är den här typen av "rikemansklubbsbeteende" som jag tror många stärker EU-kritikerna i sin uppfattning. (Samt tramsigheter som parlamentets flängande mellan Bryssel och Strasbourg.)

Att komma till rätta med den här typen av konstigheter är nog nödvändigt om EU ska kunna bibehålla och stärka sitt folkliga stöd på sikt. Samt, givetvis, att man fortsätter att ägna sig åt sånt som gör livet lite lättare - och billigare - för den enskilde EU-medborgaren.

2007-05-13

Dambesök och hockeyignorans

Fick oväntat dambesök i min säng idag... Det var en elvaårig rottweilerhona som heter Shiva som passade på att lägga sig tillrätta i min som vanligt obäddade säng när Maria och jag satt och kollade på film (Mot södern).

Shiva har ett par såna där oemotståndligt bedjande hundögon som gör att man liksom inte kan låta bli att göra precs som hon vill. Således fick hon både smaka på kalkon, salami, ost och vindruvor... Allt glufsade hon i sig med god aptit.

På tal om nåt helt annat: Läste i tidningen att Kanada vunnit hockey-VM. Jaha, tänkte jag, har det varit hockey-VM? (Jo, jag kan helt ärligt säga att jag inte hade en susning om detta, haha.)

2007-05-12

Killen har humor

Kaliforniens guvernör och f.d. skådespelaren Arnold Schwarzenegger tycks ha lite självironi i alla fall. När han ville markera avstånd från partikamraten och presidenten George W. Bushs Irakpolitik sa han i höstas:
"To link me to George Bush is like linking me to an Oscar."
Nu ska Fredrik Reinfeldt åka över till the sunny state och lära sig miljöpolitik av terminatorn. Eller vill han bara ha en autograf?

Ett litet steg mot mindre politikerförakt

Tre nya ambassadörer - alla kvinnor, löd DN:s rubrik. Trevligt, tänkte jag, men blev också nyfiken på fortsättningen: är dessa tre kvinnor avdankade politiker à la sossarnas utnämningspolitik (tänk Margareta Winberg, Maj-Inger Klingwall, Helena Nilsson)?

Svaret blev glädjande nog nej. Alla tre tycks ha blivit tillsatta på grund av kompetens och meriter. Alliansen tycks alltså ta reformeringen av utnämningspolitiken på allvar (trots vissa snedsteg, som t.ex. Joel Malmqvist uppmärksammat). Det är bra för demokratin, och kan förhoppningsvis vara ett litet steg mot mindre politikerförakt.

2007-05-09

En norgehistoria...

Vi tar en liten humorpaus. När jag ser den här filmen tänker jag att en av gubbarna är jag och den andre är min far. Sen kan ni ju själva fundera på vem som är vem...

(Tack Petter för tipset :-)

2007-05-08

Inifrån Skatteverket, del XVII

Tänkte bjussa på ett litet tips till alla er företagare som fyller i skattedeklarationer (vilket ni lär göra ungefär en gång i månaden annars jävlar kommer vi och biter er i näsan).

Okej... jag ska försöka va pedagogisk nu:
På deklarationen finns en ruta som heter "Upplysningar" och en som heter "Underskrift". I rutan "Upplysningar" kan man meddela Skatteverket saker som är av betydelse för beskattningen. I rutan "Underskrift" skriver man under.
Capice?

Man kan tycka att det där inte var så satans svårt att begripa. Men ändå envisas en och annan med att skriva sin namnteckning så yvigt och spretigt att den liksom kluddar ner i "Upplysningar" också. Som karlsloken här nedan till exempel.
Vad blir då resultatet av detta? Jo, när skattedeklarationen scannas in så tror scannern att
deklaranten vill meddela oss något. Och så hamnar den i en inbox hos en handläggare som måste tala om för datorn att nähä, det här var inget meddelande, bara en deklarant med lite spasmer. Följaktligen tvingas verket lägga en massa resurser på onödig administration i stället för att ge service åt medborgarna. Sensmoralen är alltså: för alla helvetes jävlar, skriv i rutan!

Sarkozys Frankrike?

I söndags valde fransmännen Nicolas Sarkozy till sin nye president. Det hade de säkert många goda skäl till.

Dock måste jag erkänna att jag smyghoppades lite att Ségolène Royal skulle vinna. Jo, jag vet att hon är en vänsterkandidat och att jag nog skulle sova lite oroligt om natten om hon vann. Men det skulle kännas så befriande med ännu en knäck mot slipsmaffian (skulle till exempel vara spännande att se vad presidenttrion Merkel-Royal-Clinton skulle kunna åstadkomma tillsammans).

Samtidigt har monsieur Sarkozy en hel del lik i garderoben. Han vill till exempel att EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska syfta till europeisk självförsörjning av livsmedelsprodukter, en uppfattning som känns mer än lovligt protektionistisk och förmodligen mest är en ursäkt för att inte avskaffa EU:s perversa jordbrukssubventioner.

Han vill också förstärka de politiska ledarnas inflytande i EU, på bekostnad av ECB:s och kommissionens självständighet. Det tror jag inte vore bra för EU:s fortsatta utveckling - i praktiken är det ju till stor del institutionerna, inte minst kommissionen och EGD, som driver på
i arbetet för harmonisering och integration i EU.

Slutligen tycks Sarkozy drömma om ett slags "Fästning Europa" (där Turkiet hålls utanför). Jag ser inte poängen med detta. Förmodligen måste EU:s yttre gräns dras nånstans, annars riskerar unionen att kollapsa på grund av alltför stora inre skillnader. (På vilken sida om Turkiet den sidan ska dras beror mycket på Turkiet självt; för min del ser jag i dagsläget alltför många tecken på att de demokratiska reflexerna i Turkiet inte är tillräckligt väl utvecklade.) Men oaktat detta så ska EU naturligtvis ha goda handelsförbindelser (och noll tullmurar) mot andra länder (i synnerhet de fattiga). Sarkozys "Fästning Europa" är en dystopi som måste motarbetas.

Påfyllning i ordförrådet, del VIII

Udda adjektiv är ju alltid kul att krydda språket med, något som SvD:s kulturknutte Clemens Poellinger tagit fasta på i en (för övrigt väldigt underhållande) kolumn i dagens tidning. Så här skriver han:
Särskilt nu när den emliga hagtornen slår ut och rhododendronbuskarna mot förmodan knoppas där nere i skuggan intill soptunnorna.
"Emlig"? Nog för att jag sett 'Allå 'allå, 'emliga armén, men nånting sa mig att det inte var det Clemens menade. Det här ordet visade sig lite knepigt. Det fanns varken i Nationalencyklopedins ordbok eller i Horace Engdahls lilla lista. Google löste dock knuten (som vanligt, hehe). Emlig (kan även stavas ämlig eller ömlig, beroende på dialekt) är bildat från "öm" och betyder ungefär "ömklig". (Den som är intresserad av en längre förklaring finner den på www.spraknamnden.se.)

För egen del inser jag att emlig är ett ord som kan komma väl till pass varje gång jag ska beskriva mina egna krukväxter.

2007-05-05

Inifrån Skatteverket, del XVI

I torsdags hade vi en s.k. introduktionsdag för nyanställda, där diverse olika enheter på verket presenterade sig. Sist på dan var det dags för arbetstagarorganisationerna att på betald arbetstid få leverera lite fackpropaganda.

Naturligtvis gick tugget ut på att man ska bli medlem i facket för det har så många fördelar bla bla... Facket delade ut en broschyr som jag skummade igenom. Fastnade för följande formulering:
De centrala kollektivavtalen innehåller också oftast en garanti att alla som omfattas av avtalet ska ha en viss minsta löneökning under avtalsperioden.
Läs det där en gång till. "Alla ... ska ha en viss minsta löneökning under avtalsperioden."

Och så tar vi ett djupt andetag och funderar lite på vad det här innebär. Enligt det avtal som facket förhandlar fram åt sina medlemmar ska alltså alla få löneökningar. Ursäkta mig, men varför? En löneökning ska man väl ha om man gjort sig förtjänt av det? Om man bara sitter och gör precis samma saker som förra året, i precis samma takt osv - har man då gjort sig förtjänt av en löneökning?

Ja tydligen, enligt facket. I helvete heller, enligt mig. Löneökning ska man ha om man jobbat bättre, tagit på sig mer ansvar, fått mer kvalificerade arbetsuppgifter eller på annat sätt i ökad utsträckning bidrar till att verksamheten når sina mål. Om man liknöjt sitter och gör samma sak som förra året har man ingen självklar rätt till lönepåslag. (Nu snackar vi reallöneökningar; löneökningar i form av inflationsskydd är förstås högst rimligt.)

Vad ett sånt här kollektivavtal i praktiken leder till är ju att utrymmet för relevanta löneökningar åt duktiga medarbetare krymper till förmån för "löneökningar för alla". Ambitiös och ansvarstagande personal får stå tillbaka för de som är likgiltiga. Är det fackets definition av rättvisa är jag ytterst glad att jag inte är med i facket.

Ännu en fackligt relaterad anekdot kan jag bjuda på. Fick ett mail från min chef i veckan. Där stod det så här:
[Semesterplaneringen] är som jag sade inte förhandlad med de fackliga organisationerna ännu. Detta kommer att ske så snart som möjligt, och då kan definitivt besked lämnas.
Och där satte jag kaffet i vrångstrupen igen. Jag lever alltså i ett land där arbetsgivarna inte ens har rätt att förlägga semestrarna utan att förhandla med facket. Vad fan har de med min semester att göra? Vad kommer härnäst? Ska facket ha synpunkter på vilket skithuspapper som Skatteverket köper in? Storleken på kaffemuggarna? Birkenstock eller Scholl på fötterna?

Inte paradiset, men nästan (?)

Kuba är idag ett land där människans värdighet sätts i främsta rummet. Kanske inte ett paradis på jorden, men en plats där det bor många lyckliga och harmoniska människor och där barn och ungdom växer upp med en stark tro på framtiden.
Ja, allt enligt Svensk-kubanska föreningen (boken Kuba - en annan värld är möjlig).

De två kubanska soldater som nyligen försökte kapa ett plan i Havanna för att fly till USA tyckter uppenbarligen annorlunda...

2007-05-03

Inifrån Skatteverket, del XV

Citat från bloggen Kanalisera:
Om jag någon gång får en fiende ska jag se till att han/hon begåvas med ett arv bestående av ett antal gamla medicin-aktier inköpta nån gång under mellankrigstiden som sedan tvångssäljs och tvångsinköps igen vid ett namnbyte då en vinst även görs (på pappret i alla fall), som uppskovsberättigas tills man löser in en del av dem vid till exempel ett bostadrättsköp och som dessutom knoppar av ett annat slags aktier till 1% av värdet och som inte förtrycks i deklarationen eftersom Carnegie hade bättre för sig och som det fortfarande med alla papper i hand inte är självklart om de sålts under året eller inte. Moahahahahaa!
Alltså, jag har ju inget som helst med deklarationsblanketterna att göra, allra minst K4. Men jag känner mig ändå lite skyldig på nåt vis...

Idag fick vi förresten veta av regionskattechefen att det är "fint" att vara statstjänsteman. (Jo, hon sa faktiskt så!) Min teori är att det är en avledningsmanöver för att vi ska känna oss tacksamma och sluta gnälla på lönen.

2007-05-01

Mitt första maj-firande

Efter frukost intog jag soffan. En kopp kaffe och en oläst tidning. Hittade en artikel om stormakternas kapplöpning på Afrikas horn, om USA:s och Sovjets inblandning i Etiopien-Somalia-konflikten på 70-talet, som kulminerade i Sovjets triumf i Ogaden-kriget.

Sovjet skickade vid ett tillfälle Fidel Castro som medlare. Medlingen misslyckades, men Castro var - vilket framgått när DDR:s arkiv öppnats - omåttligt imponerad av Mengistu, Etiopiens diktator (2006 dömd för folkmord). Att Mengistu hade tagit makten inom militärjuntan i Addis Abeba genom att brutalt skjuta ned sina medtävlare inför ett sammanträde, var i Castros ögon endast ett tecken på radikalism och handlingskraft. "En allvarlig och ärlig ledare, som är medveten om massornas makt", tyckte Fidel.

I Sverige finns det en sammanslutning som kallas Svensk-kubanska föreningen. De diggar Kuba, och Castros diktatur.
Fidel Castro har fyllt 80 år. Miljoner människor på Kuba och i övriga världen gratulerar en av det senaste århundradets största statsmän.
Så skrev Svensk-kubanska föreningen på sin hemsida när diktatorn fyllde år.

For the past 40 years, Amnesty International has campaigned against human rights violations committed by the Cuban government, in particular, the imprisonment of political dissidents and journalists as a result of severe restrictions on the freedom of expression, freedom of association and assembly.
Så skriver Amnesty International i ett pressmeddelande den 29 januari 2007. 40 år... Det är ungefär lika lång tid som "en av det senaste århundradets största statsmän" suttit vid makten.

Kuba är socialistiskt. Första maj är en socialistisk helgdag. Den firar jag genom att ta en klunk kaffe och dra en lättnadens suck över att leva i en del av världen där socialismens blodiga klor sakta men säkert håller på att tappa greppet.

Göran och katolikerna

Det finns ett nätverk för kvinnor i näringslivet som heter Göran. Anledningen till att det heter så är att det 1999, då nätverket bildades, fanns fler vd:ar i Sverige som hette Göran än vad det fanns kvinnliga vd:ar totalt. Och då är Sverige ändå (2007) näst bäst i Europa när det gäller kvinnorepresentation i bolagsstyrelser; knappt 25 procent av svenska styrelseledamöter är kvinnor (jumboplatsen intas av Luxemburg med 1 procent kvinnor i styrelserna!).

Tyskland, vårt grannland i söder, ligger på drygt 10 procent. Det är kanske inte så konstigt - i Tyskland förvärvsarbetar ju kvinnor inte i lika stor utsträckning. Det försöker nu familjeminister Ursula von der Leyen råda bot på genom en storskalig satsning på dagisverksamhet. 3 miljarder euro ska satsas för att vart tredje barn år 2013 ska få en dagisplats.

Bra idé? Nja, inte enligt katolska kyrkan (åh vad vi älskar dem!). Biskopen i Augsburg, Walter Mixa, påstår att von der Leyens förslag bara är ideologiskt betingat och i första hand bara underlättar för industrin att rekrytera unga mödrar som arbetskraft:
"Frau von der Leyen hat die Berufstätigkeit von Müttern zu einem ideologischen Programm erhoben und dient mit diesem Weg vor allem der Rekrutierung junger Mütter als Fachkräfte für die Industrie"
Hans kollega, Benediktinordens abbot Notker Wolf, är på samma linje:
"Offenbar zählt eine Frau nur etwas, wenn sie wie ein Mann arbeitet und nicht wie eine Mutter für ihr Kind sorgt"
("uppenbarligen räknas bara en kvinna som något, om hon arbetar som en man och inte tar hand om sitt barn som en mor")
Bra tänkt, Notker. Kan inte du och Walter åka ut och missionera lite i Europa, så vi slipper den här jobbiga sekulariseringen? Det finns så många korkade européer som tycker det känns helt okej att kvinnor förvärvsarbetar. Här skulle katolska kyrkan kunna göra en insats, faktiskt. Hyr en turnébuss, fyll den med reaktionärt damm och kör sen runt och sprid det över alla oss som ännu andas tjugohundratalets friska luft.