2007-03-31

Vårkänslor

Idag kunde jag dricka mitt frukostkaffe på balkongen för första gången. Vågar man hoppas på våren?

Påfyllning i ordförrådet, del VI

Det var ett tag sen ordförrådet fylldes på, nu är det dags igen; denna gång med ett ord som jag i och för sig med lite fantasi borde kunnat lista ut innebörden av. I en artikel om engelsmännens germanofobi (SvD, 31 mars) skriver Martin Lagerholm:
Ja, i vad bottnar egentligen engelsmännens fortstatt emfatiska behov av att spela på krigssträngarna så fort minsta lilla tyskankutna tillfälle ges?
Den enkla sanningnen är att emfatisk helt enkelt är en adjektivisering av emfas; något som är emfatiskt präglas således av eftertryck eller stark betoning.

2007-03-27

Jag - en mutkolv

Den som läser denna blogg regelbundet noterade kanske att jag för en tid sen gjorde reklam för ett underklädesföretag. Anledningen till detta var att de lovade mig en trisslott som tack för besväret.

Detta fenomen har uppmärksammats i bloggen Media Culpa - The Swedish eyes on media and public relations. Under titeln Swedish bloggers can be bought for a lottery ticket kritiserar han hur lättköpta svenska bloggare är. Jag klarar mig lyckligtvis relativt lindrigt undan eftersom jag var öppen med varför jag länkade. Intressant kartläggning över olika bloggbeteenden.

För övrigt vann jag 50 spänn på den där trisslotten :-)

Inifrån Skatteverket, del XII

I dag hade vi BAS-teammöte på Skatteverket. BAS-teammöte har vi en gång i månaden, och då samlas alla handläggare som jobbar med BAS (databas med grunduppgifter om skattskyldiga) och diskuterar allmänna spörsmål, problem som dykt upp, GAS (gemensamt arbetssätt) m.m.

Men innan mötet kan börja på allvar måste man alltid ägna minst fem minuter åt att gaffla om vem som ska skriva protokoll. Först frågar chefen om någon frivilligt anmäler sig. Varpå tjugo vuxna människor idkar kompakt tystnad, skruvar besvärat på sig, tittar ner i bordet och gör sitt bästa för att helt försvinna ur sinnevärlden.

Sen väljer chefen, som är timid och inte vill tvinga någon, ut en försöksperson: "Men Greta-Stina, kan inte du skriva?" Vilda protester från Greta-Stina. "Men Britta-Lena då?" Britta-Lena suckar; hur tror du att jag ska hinna med en timmes kafferast varje dag om jag måste skriva protokoll också?

Eftersom den situation som nu uppstått gör mig så frustrerad att jag är farligt nära att slå någonting i spillror (jag är ingen våldsam person but this is more than I can take, liksom) så föreslog jag en gång för min chef att vi skulle upprätta en turordningslista där protokollföringsuppgiften fördelas rättvist.

Min chef nämnde detta förslag på dagens möte. Anna-Greta-Maja gnydde. "Kan inte du skriva protokollet varje gång?" föreslog hon i stället min chef. (Härligt med ambitiösa medarbetare.)

Då var jag tvungen att bryta in. "Vi är tjugo personer i den här gruppen", sa jag. "Vi har möte en gång i månaden. Det innebär att var och en får skriva protokoll ungefär en gång vartannat år. Vad är problemet?"

"Fast ibland är ju nån sjuk", invände Eva-Stina-Rosa-Britta.

Jag kände ridån gå ner framför mina ögon och en evig skymning sänka sig över Skatteverket. Inte undra på att man ibland längtar efter att bli ordentligt berusad.

Dom jävlarna är ute efter mig...

Man hinner ju knappt knysta om pensionshelvetet innan dom jävlarna är efter en som en hoper blodtörstiga hyenor. Igår damp det ner ett illrött kuvert från Collectum (hata, hata) med ett brev där jag uppmanades välja hur jag vill placera mina ITP-pensionspengar.

Jag vill inte välja! Jag vill att det ska finnas nån default-inställning som automatiskt placerar mina pengar i en exceptionellt framgångsrik fond, utan att jag behöver tänka, bry mig eller engagera mig.

Ja, vid närmare eftertanke ska jag nog bli kommunist. Verkar så skönt med ett sånt där jämngrått samhälle där man aldrig behöver välja. För det finns inga alternativ. Det finns bara ett tv-bolag, en teleoperatör och en statsminister som ägnar dagarna åt att spy galla över USA alternativt funderar ut nya sätt att skatta medborgarna till döds. (Hm, det där är ju Sverige för 20 år sen vid närmare eftertanke.)

Kamrat Ohly, rädda mig från pensionshelvetet! Hur blir jag medlem i ditt parti?

142 cm lång men ändå nådde hon stjärnorna

Förra söndagen skrev jag att jag skulle gå på fredagens premiär av La Môme, filmen om Edith Piaf. Nu blev det inte så. I stället var jag på en förhandsvisning igår :-)

Och ja, filmen var underbar. Men samtidigt oerhört plågsam, precis som Piafs liv måste ha varit. En scen visar en boxningsmatch där Piafs älskade Marcel efter många hårda smällar erövrade en mästerskapstitel. Jag kan inte låta bli att se den matchen som något annat än en metafor över Edith Piafs eget liv, som utsatte henne för den ena smällen efter den andra men där hon ändå, på något vis, alltid lyckades triumfera över lidandet, resa sig upp mot slutet, kliva upp på scenen och ge publiken vad den ville ha - La vie en rose, Mon Dieux, Milord, L'hymne à l'amour, Comme moi och förstås Non, je ne regrette rien, paradnumret som också fick avsluta filmen.

Nu ska det sägas att Piaf fick hjälp upp på scenen av försvarliga mängder narkotika. Men ändå; hon gav allt för publiken och fick plikta med sitt liv. Den 11 oktober 1963 dog den lilla sparven, 47 år gammal.

Jag antar att det framgått att jag tycker att man ska gå och se filmen?

2007-03-24

Citatet

Jävla u-land det här.
Förre statsministern Göran Persson, på bilresa någonstans i Sverige (!), när han inte får täckning på sin mobiltelefon. (Från SVT:s Persson-dokumentär, del 3.)

2007-03-22

Inifrån Skatteverket, del XI

För en som ägnar en icke oväsentlig del av sin arbetstid åt att dra in F-skattsedeln för slarviga företagare så ger debattören Hans Iwan Bratt onekligen nya perspektiv på tillvaron; "F-skattsedeln ger dig mänskliga rättigheter", påstår han.

Nu får man väl Amnesty efter sig också.

2007-03-21

Inifrån Skatteverket, del X

Expressen rapporterar att titelsjukan tydligen drabbat Sverige. Det är mycket manager, officer och executive på visitkorten nuförtiden.

Inget av detta har drabbat Skatteverket. Medan till exempel domstolsväsendet excellerar i fiskaler och assessorer går titulaturen på Verket i motsatt riktning. Vi har förvisso kvar den tjusiga titeln taxeringsintendent, men annars är det handläggare som gäller; en titel så tråkig att klockorna stannar.

Förr i världen fick dom i alla fall kalla sig byråsekreterare och det låter ju onekligen snäppet förnämare. Dessutom kunde man efter ett antal tjänstgöringsår bli förste byråsekreterare och kanske även byrådirektör eller häradsskrivare. Sånt kan man glömma nu - du kan jobba tjugo år på Verket och fortfarande vara handläggare.

Jag ska fråga min chef i morgon om jag inte kan få bli executive handläggare i alla fall.

2007-03-19

Pensionshelvetet

Jag går i pension 2044. Det är ett tag till dess. Men redan nu envisas pensionsbolagen med att fylla min postlåda med en herrans massa papper. Vilka jag, ordningsmänniska som jag är, noggrant sätter in i min "viktiga papper"-pärm under fliken P. Där finns nu en avsevärd mängd papper. Och ärligt talat undrar jag om jag nånsin kommer att få tid, ork och lust att sätta mig in i vad alla de där papperen innebär.

Det svenska pensionssystemet är ju ett sammelsurium av statliga pensioner, premiepensioner och avtalspensioner. Så här är läget för mig (tror jag). Jag är ju numera statligt anställd, och får därmed pension genom nåt som kallas SPV. Tidigare var jag privatanställd tjänsteman och fick då pension genom Alecta. Innan dess var jag privatanställd inom LO-kollektivet (på den tid jag körde taxi) och får därför papper från Fora varje år (i nuläget uppgår mina pensionstillgångar där till 12 084 kr, hurra!). Som lök på laxen kommer nåt slags meddelanden från Collectum (vad det nu är) samt de sedvanliga orangea kuverten från PPM och så från nåt fanstyg som heter minpension.se.

Summa summarum har jag alltså pensionsbesked m.m. av olika slag från sex olika ställen att hålla reda på. Som att mitt liv inte var roligare än så...

Allvarligt talat: det här är ju sjukt. Och sjukast av allt är att det inte går att flytta pengarna mellan de olika förvaltarna. Jag skulle t.ex. gärna flytta den lilla skvätten jag har hos Fora till Alecta men se nähä, det går ju inte det minsta bra att göra på det viset. Har varit i kontakt med både Fora och Alecta men båda protesterar vilt. I stället ska jag tvingas fortsätta sätta in alla dessa pensionsbesked från helvetet i min pärm. Varje år, hela livet.

Näfyfan. Ge mig gift att dö eller drömmar att leva.

Kärlek!

Kan man annat än att älska internet!? Var annars kan man hitta introt till Fragglarna (på tyska!), alla Linus på linjen-avsnitt samt en film om två dinosaurier och en gris som sitter och fiser?

2007-03-18

Lördagskväll med två gamla tanter

Lördagkvällen tillbringades i biomörkret i sällskap med Helen Mirrens gestaltning av Storbritanniens drottning Elizabeth. Filmen The Queen skildrar hovets reaktioner på prinsessan Dianas död. Drottningen, som levt och verkat i enlighet med strikta hovprotokoll, betraktade det hela som en strikt privat angelägenhet (eftersom Diana efter skilsmässan med prins Charles inte längre var en "HRH") och förstod uppenbarligen inte hur kallhamrad hon verkade i det brittiska folkets ögon. Tidningarna löpte amok, med rubriker som "Show us there is a heart in the House of Windsor" och medan drottningen och hennes familj - inklusive Charles och Dianas söner - idkade sommarvistelse i Skottland genomgick den brittiska monarkin en av sina värsta kriser. Drottningens okänslighet för vad "hennes" folk krävde - hon lät inte ens flaggan på Buckingham Palace vaja på halv stång - fick folket att vända sig mot henne. Jag antar att man kan säga att Tony Blair, med sin mediala fingertoppskänsla, blev hennes räddning.

The Queen är nog inte tänkt som ett inlägg i den politiska debatten, men för mig illustrerar den hur fel det är när man håller individer fängslade på livstid innanför de kungliga palatsens väggar. Det är skadligt för individerna, som får en fullständigt absurd bild av vilka de själva är, och det är skadligt för deras undersåtar, som genom det kungliga spektaklet inbillas att vissa människor faktiskt är mer värda än andra. Filmen stärkte definitivt min övertygelse att monarki är fel och att republik är bättre.

Som ett litet PS kan jag också nämna att innan The Queen så visades en trailer för den nya filmen om Edith Piaf, la Môme (som på "svenska" fått namnet La vie en rose). När trailern spelade sista versen av Non, je ne regrette rien tystnade sorlet i biosalongen och huden knottrade sig på mina armar. Piafs magiska 60-talshit är (tillsammans med, ehm, Dover Calais) en av de få låtar jag minns att jag gillade när jag var liten. (Jag var nog ett konstigt barn. Hursomhelst; La vie en rose har premiär den 30 mars. Jag kommer vara där.)

2007-03-14

Sökes: Toppchef

Nu börjar det: Alliansregeringens uppgörelse med sossarnas korrumperade styre. Inte en dag för tidigt.

Inifrån Skatteverket, del IX

2007 är Hälsans år på Skatteverket. Det innebär att medarbetarna uppmanas att göra diverse hälsosamma saker: ta trapporna i stället för hissen, till exempel. Plus att Verket anordnar en massa föreläsningar för 50-plus-tanterna, "Hälsa mitt i livet", "Tro på dig själv" och allt vad de heter. Min chef har dessutom fått för sig att våra utvecklingssamtal ska göras på gående fot. Så jag har en uppfriskande tvåtimmarspromenad att se fram emot den 3 april.

Ett annat inslag i Hälsans år är "Friskprofilen", som innebär att man får åka till Företagshälsan och bli undersökt av farbror doktorn. Allt för att utröna eventuella skavanker. Själv fick jag min dom i går och, tänka sig, min kropp är tydligen i förträffligt skick. BMI:t är 23,5, blodtrycket 120/80, kolesterolet <3,88, blodsockret 6,4 och på konditionstestet fick jag 4 av 6. (Nej, jag vet inte heller riktigt vad alla de där siffrorna betyder, men sköterskan log blitt och ut att va stolt över mig så jag tolkar det som att allt är bra.)

Enda smolket i bägaren var att jag krympt! Ja, tro det eller ej men jämfört när jag mätte mig för mitt pass 2001 så är jag nu 1,5 cm kortare! Om denna trend håller i sig kommer jag att ha den pygméartade längden av 178,25 cm den dag jag fyller 65. Hujedanemej.

Nu återstår ett år till uppföljningen av Friskprofilen. Blir spännande att se hur mycket man förfallit till dess (och om min krympningsprocess håller i sig!).

Do-it-yourself: Modellkarriär

Hittade en rätt kul artikel på Manolo.se: en kille som gjort sig själv till Gucci-modell genom att ringa upp en tidning, påstå sig representera Gucci och beställa en annons - som han sedan själv skickade in till tidningen. Räkningen? Den gick förstås till Gucci.

2007-03-11

Schlagerbetraktelser

Ja, igår var det ju final på schlagerspektaklet. Några reflektioner:
The Arks låt var bäst och vann välförtjänt. Kanske på grund av att Ola Salo ser ut precis som Carola?
Sebastian (nr 8) hade klokt nog tagit på sig något annat än den där köksgardinen han hade i kvalet. Så nog borde han placerat sig lite bättre. Tycker han skulle bytt plats med Måns Zelmerlöw (nr 3) på listan.
Juryn var snål mot Marie Lindberg (nr 5), bara 4 poäng. Så bra då att folkets röst lyfte hennes låt till där den hörde hemma, mellanskiktet.
Anna Books (nr 9) och Tommy Nilssons (nr 10) placeringar var välförtjänta.

Übrigens: i dag har jag promenerat i soliga Vinterviken och fikat med Maria. Sen åkte vi in till stan en sväng och jag tröstshoppade (på H&M tack och lov, så jag undvek personlig konkurs). Det blev ett par chinos, en luvtröja, en stickad tröja, en liten halsduk och två par strumpor.

2007-03-10

Solen - naturens Cipramil

Tänk vad lite sol kan göra. Tanken slog mig i dag när jag promenerade in till stan för att handla (ska bjuda Erika på lammfärsbullar i tomatsås i kväll). Jag mötte ett lämmeltåg av promenerande stockholmare som väckts ur sina vinteriden, gråbleka i ansiktet men med lyster i blicken. Den första vårsolen är ljuset i tunneln, en hoppets stjärna för alla som längtar bort från den långa, mulna vintern.

För egen del var solen precis vad som behövdes för att lyfta de mörka slöjor som skymt mitt goda humör. Solen, och några bra låtar i iPoden. Gladast i dag blir jag av Moneybrother, They're building walls around us. Så jävla bra.

Inifrån Skatteverket, del VIII

I torsdags var det "kontorspub", dvs. ett slags personalfest. Vårt kontor består av ett antal hundra personer, så där var rätt gott om folk -fast ålderssammansättningen avspeglade inte direkt ålderssammansättningen på Skatteverkets personal; de flesta 50-plussarna hade åkt hem till radhuset. Således var det Skatteverkets framtid som denna torsdagkväll marinerade alla sina kunskaper i billigt öl och boxvin, gjorde tappra försök att dansa till en obskyr schlager-cd samt, när vi blev utslängda vid halv tio ("larmet går vid 22, vi måste hinna städa!") vinglade vidare till Olssons video för att där fyllna till ytterligare innan det var dags att ramla ner i tunnelbanan och åka hem. Behöver jag tillägga att dagen efter inte var min mest produktiva dag hittills?

2007-03-05

Inifrån Skatteverket, del VII

Som handläggare på företagsenheten så får man ta hand om en otrolig mängd ändringsärenden - adressändringar, till exempel. De allra flesta fyller i en blankett, skriver under och skickar in. En del skriver brev med varierande ambitionsnivå. Och så finns det Ambassaden.

Ambassaden (av sekretesskäl avslöjar jag förstås inte vilken ambassad det är) skickar brev på linnepressat brevpapper med tjusigt brevhuvud och - naturligtvis - en ordentlig stämpel längst ner.

Den fysiska formen är dock inte det mest fascinerande med Ambassadens brev. Det roliga är hur den formulerar sig. Man kan väl säga så här: Om du tycker "med vänlig hälsning" känns som en stel och formell fras, så prepare for a ride.

Så här inleder Ambassaden sitt brev:

The Embassy presents its compliments to Skatteverket and has the honor to inform that the current address of the Embassy is as follows ...
Avslutningen går inte av för hackor den heller:

The Embassy avails itself of this opportunity to renew to Skatteverket the assurances of its highest consideration.
Det är nästan så man rodnar lite. Här sitter jag, en liten obetydlig kontorsråtta i en skrivbordsholk på Västgötagatan, och så fläskar Ambassaden på med diplomatiska artighetsfraser i sådan omfattning att man nästan börjar fundera på om de skulle knäfalla om de kom på visit. (Det skulle de antagligen inte.)

Oh well. Det är såna där småsaker som gör livet lite roligare. Själv tar jag tillfället i akt att till läsarna av denna blogg framföra försäkran om min utmärkta högaktning.

2007-03-04

Bildt och hans blogg

Min uppfattning i diskussionen om Carl Bildt och hans blogg torde vara klargjord. Min uppfattning om politikern Bildt är jag dock ärligt talat ännu inte riktigt klar över. När det gäller personligheten Bildt kan jag, efter att ha läst hans superironiska blogginlägg i dag, inte säga så mycket annat än att han verkar störtskön.

2007-03-03

Dionne och jag en dålig dag

Why do you have to be a heartbreaker ?
Is it a lesson that I never knew ?
Gotta get out of the spell that I'm under,
My love for you.

2007-03-01

Påfyllning i ordförrådet, del V

Först lite intressant sidoinformation: Uttrycket "tredje världen" grundar sig på en felöversättning! I boken Jordens fördömda skrev författaren Frantz Fanon egentligen tiers monde, vilket betyder "en tredjedel av världen". Dock tycks det inte ha funnits någon smidig översättning på detta till engelska och tyska, varför man helt enkelt låtsades att Fanon skrivit troisième i stället.

Nu till ordförrådet: Frantz Fanons bok har, enligt SvD:s recensent,
apostroferats som en manual för den socialistiska revolutionen i den så kallade tredje världen, och den har uppfattats som en plaidoyer för revolutionär terror.
Plaidoyer? Playboy var den närmaste matchningen i mitt ordförråd, men det är förstås fel. Nej, det fick bli att konsultera ordboken där upplysningen fanns: en plaidoyer är helt enkelt en försvarsskrift eller ett försvarstal.