2007-03-31

Vårkänslor

Idag kunde jag dricka mitt frukostkaffe på balkongen för första gången. Vågar man hoppas på våren?

Påfyllning i ordförrådet, del VI

Det var ett tag sen ordförrådet fylldes på, nu är det dags igen; denna gång med ett ord som jag i och för sig med lite fantasi borde kunnat lista ut innebörden av. I en artikel om engelsmännens germanofobi (SvD, 31 mars) skriver Martin Lagerholm:
Ja, i vad bottnar egentligen engelsmännens fortstatt emfatiska behov av att spela på krigssträngarna så fort minsta lilla tyskankutna tillfälle ges?
Den enkla sanningnen är att emfatisk helt enkelt är en adjektivisering av emfas; något som är emfatiskt präglas således av eftertryck eller stark betoning.

2007-03-27

Jag - en mutkolv

Den som läser denna blogg regelbundet noterade kanske att jag för en tid sen gjorde reklam för ett underklädesföretag. Anledningen till detta var att de lovade mig en trisslott som tack för besväret.

Detta fenomen har uppmärksammats i bloggen Media Culpa - The Swedish eyes on media and public relations. Under titeln Swedish bloggers can be bought for a lottery ticket kritiserar han hur lättköpta svenska bloggare är. Jag klarar mig lyckligtvis relativt lindrigt undan eftersom jag var öppen med varför jag länkade. Intressant kartläggning över olika bloggbeteenden.

För övrigt vann jag 50 spänn på den där trisslotten :-)

Dom jävlarna är ute efter mig...

Man hinner ju knappt knysta om pensionshelvetet innan dom jävlarna är efter en som en hoper blodtörstiga hyenor. Igår damp det ner ett illrött kuvert från Collectum (hata, hata) med ett brev där jag uppmanades välja hur jag vill placera mina ITP-pensionspengar.

Jag vill inte välja! Jag vill att det ska finnas nån default-inställning som automatiskt placerar mina pengar i en exceptionellt framgångsrik fond, utan att jag behöver tänka, bry mig eller engagera mig.

Ja, vid närmare eftertanke ska jag nog bli kommunist. Verkar så skönt med ett sånt där jämngrått samhälle där man aldrig behöver välja. För det finns inga alternativ. Det finns bara ett tv-bolag, en teleoperatör och en statsminister som ägnar dagarna åt att spy galla över USA alternativt funderar ut nya sätt att skatta medborgarna till döds. (Hm, det där är ju Sverige för 20 år sen vid närmare eftertanke.)

Kamrat Ohly, rädda mig från pensionshelvetet! Hur blir jag medlem i ditt parti?

142 cm lång men ändå nådde hon stjärnorna

Förra söndagen skrev jag att jag skulle gå på fredagens premiär av La Môme, filmen om Edith Piaf. Nu blev det inte så. I stället var jag på en förhandsvisning igår :-)

Och ja, filmen var underbar. Men samtidigt oerhört plågsam, precis som Piafs liv måste ha varit. En scen visar en boxningsmatch där Piafs älskade Marcel efter många hårda smällar erövrade en mästerskapstitel. Jag kan inte låta bli att se den matchen som något annat än en metafor över Edith Piafs eget liv, som utsatte henne för den ena smällen efter den andra men där hon ändå, på något vis, alltid lyckades triumfera över lidandet, resa sig upp mot slutet, kliva upp på scenen och ge publiken vad den ville ha - La vie en rose, Mon Dieux, Milord, L'hymne à l'amour, Comme moi och förstås Non, je ne regrette rien, paradnumret som också fick avsluta filmen.

Nu ska det sägas att Piaf fick hjälp upp på scenen av försvarliga mängder narkotika. Men ändå; hon gav allt för publiken och fick plikta med sitt liv. Den 11 oktober 1963 dog den lilla sparven, 47 år gammal.

Jag antar att det framgått att jag tycker att man ska gå och se filmen?

2007-03-24

Citatet

Jävla u-land det här.
Förre statsministern Göran Persson, på bilresa någonstans i Sverige (!), när han inte får täckning på sin mobiltelefon. (Från SVT:s Persson-dokumentär, del 3.)

2007-03-19

Pensionshelvetet

Jag går i pension 2044. Det är ett tag till dess. Men redan nu envisas pensionsbolagen med att fylla min postlåda med en herrans massa papper. Vilka jag, ordningsmänniska som jag är, noggrant sätter in i min "viktiga papper"-pärm under fliken P. Där finns nu en avsevärd mängd papper. Och ärligt talat undrar jag om jag nånsin kommer att få tid, ork och lust att sätta mig in i vad alla de där papperen innebär.

Det svenska pensionssystemet är ju ett sammelsurium av statliga pensioner, premiepensioner och avtalspensioner. Så här är läget för mig (tror jag). Jag är ju numera statligt anställd, och får därmed pension genom nåt som kallas SPV. Tidigare var jag privatanställd tjänsteman och fick då pension genom Alecta. Innan dess var jag privatanställd inom LO-kollektivet (på den tid jag körde taxi) och får därför papper från Fora varje år (i nuläget uppgår mina pensionstillgångar där till 12 084 kr, hurra!). Som lök på laxen kommer nåt slags meddelanden från Collectum (vad det nu är) samt de sedvanliga orangea kuverten från PPM och så från nåt fanstyg som heter minpension.se.

Summa summarum har jag alltså pensionsbesked m.m. av olika slag från sex olika ställen att hålla reda på. Som att mitt liv inte var roligare än så...

Allvarligt talat: det här är ju sjukt. Och sjukast av allt är att det inte går att flytta pengarna mellan de olika förvaltarna. Jag skulle t.ex. gärna flytta den lilla skvätten jag har hos Fora till Alecta men se nähä, det går ju inte det minsta bra att göra på det viset. Har varit i kontakt med både Fora och Alecta men båda protesterar vilt. I stället ska jag tvingas fortsätta sätta in alla dessa pensionsbesked från helvetet i min pärm. Varje år, hela livet.

Näfyfan. Ge mig gift att dö eller drömmar att leva.

Kärlek!

Kan man annat än att älska internet!? Var annars kan man hitta introt till Fragglarna (på tyska!), alla Linus på linjen-avsnitt samt en film om två dinosaurier och en gris som sitter och fiser?

2007-03-18

Lördagskväll med två gamla tanter

Lördagkvällen tillbringades i biomörkret i sällskap med Helen Mirrens gestaltning av Storbritanniens drottning Elizabeth. Filmen The Queen skildrar hovets reaktioner på prinsessan Dianas död. Drottningen, som levt och verkat i enlighet med strikta hovprotokoll, betraktade det hela som en strikt privat angelägenhet (eftersom Diana efter skilsmässan med prins Charles inte längre var en "HRH") och förstod uppenbarligen inte hur kallhamrad hon verkade i det brittiska folkets ögon. Tidningarna löpte amok, med rubriker som "Show us there is a heart in the House of Windsor" och medan drottningen och hennes familj - inklusive Charles och Dianas söner - idkade sommarvistelse i Skottland genomgick den brittiska monarkin en av sina värsta kriser. Drottningens okänslighet för vad "hennes" folk krävde - hon lät inte ens flaggan på Buckingham Palace vaja på halv stång - fick folket att vända sig mot henne. Jag antar att man kan säga att Tony Blair, med sin mediala fingertoppskänsla, blev hennes räddning.

The Queen är nog inte tänkt som ett inlägg i den politiska debatten, men för mig illustrerar den hur fel det är när man håller individer fängslade på livstid innanför de kungliga palatsens väggar. Det är skadligt för individerna, som får en fullständigt absurd bild av vilka de själva är, och det är skadligt för deras undersåtar, som genom det kungliga spektaklet inbillas att vissa människor faktiskt är mer värda än andra. Filmen stärkte definitivt min övertygelse att monarki är fel och att republik är bättre.

Som ett litet PS kan jag också nämna att innan The Queen så visades en trailer för den nya filmen om Edith Piaf, la Môme (som på "svenska" fått namnet La vie en rose). När trailern spelade sista versen av Non, je ne regrette rien tystnade sorlet i biosalongen och huden knottrade sig på mina armar. Piafs magiska 60-talshit är (tillsammans med, ehm, Dover Calais) en av de få låtar jag minns att jag gillade när jag var liten. (Jag var nog ett konstigt barn. Hursomhelst; La vie en rose har premiär den 30 mars. Jag kommer vara där.)

2007-03-14

Sökes: Toppchef

Nu börjar det: Alliansregeringens uppgörelse med sossarnas korrumperade styre. Inte en dag för tidigt.

Do-it-yourself: Modellkarriär

Hittade en rätt kul artikel på Manolo.se: en kille som gjort sig själv till Gucci-modell genom att ringa upp en tidning, påstå sig representera Gucci och beställa en annons - som han sedan själv skickade in till tidningen. Räkningen? Den gick förstås till Gucci.

2007-03-11

Schlagerbetraktelser

Ja, igår var det ju final på schlagerspektaklet. Några reflektioner:
The Arks låt var bäst och vann välförtjänt. Kanske på grund av att Ola Salo ser ut precis som Carola?
Sebastian (nr 8) hade klokt nog tagit på sig något annat än den där köksgardinen han hade i kvalet. Så nog borde han placerat sig lite bättre. Tycker han skulle bytt plats med Måns Zelmerlöw (nr 3) på listan.
Juryn var snål mot Marie Lindberg (nr 5), bara 4 poäng. Så bra då att folkets röst lyfte hennes låt till där den hörde hemma, mellanskiktet.
Anna Books (nr 9) och Tommy Nilssons (nr 10) placeringar var välförtjänta.

Übrigens: i dag har jag promenerat i soliga Vinterviken och fikat med Maria. Sen åkte vi in till stan en sväng och jag tröstshoppade (på H&M tack och lov, så jag undvek personlig konkurs). Det blev ett par chinos, en luvtröja, en stickad tröja, en liten halsduk och två par strumpor.

2007-03-10

Solen - naturens Cipramil

Tänk vad lite sol kan göra. Tanken slog mig i dag när jag promenerade in till stan för att handla (ska bjuda Erika på lammfärsbullar i tomatsås i kväll). Jag mötte ett lämmeltåg av promenerande stockholmare som väckts ur sina vinteriden, gråbleka i ansiktet men med lyster i blicken. Den första vårsolen är ljuset i tunneln, en hoppets stjärna för alla som längtar bort från den långa, mulna vintern.

För egen del var solen precis vad som behövdes för att lyfta de mörka slöjor som skymt mitt goda humör. Solen, och några bra låtar i iPoden. Gladast i dag blir jag av Moneybrother, They're building walls around us. Så jävla bra.

2007-03-04

Bildt och hans blogg

Min uppfattning i diskussionen om Carl Bildt och hans blogg torde vara klargjord. Min uppfattning om politikern Bildt är jag dock ärligt talat ännu inte riktigt klar över. När det gäller personligheten Bildt kan jag, efter att ha läst hans superironiska blogginlägg i dag, inte säga så mycket annat än att han verkar störtskön.

2007-03-03

Dionne och jag en dålig dag

Why do you have to be a heartbreaker ?
Is it a lesson that I never knew ?
Gotta get out of the spell that I'm under,
My love for you.

2007-03-01

Påfyllning i ordförrådet, del V

Först lite intressant sidoinformation: Uttrycket "tredje världen" grundar sig på en felöversättning! I boken Jordens fördömda skrev författaren Frantz Fanon egentligen tiers monde, vilket betyder "en tredjedel av världen". Dock tycks det inte ha funnits någon smidig översättning på detta till engelska och tyska, varför man helt enkelt låtsades att Fanon skrivit troisième i stället.

Nu till ordförrådet: Frantz Fanons bok har, enligt SvD:s recensent,
apostroferats som en manual för den socialistiska revolutionen i den så kallade tredje världen, och den har uppfattats som en plaidoyer för revolutionär terror.
Plaidoyer? Playboy var den närmaste matchningen i mitt ordförråd, men det är förstås fel. Nej, det fick bli att konsultera ordboken där upplysningen fanns: en plaidoyer är helt enkelt en försvarsskrift eller ett försvarstal.