Därför är det befriande att läsa Annika Billströms debattinlägg i dagens SvD. Inlägget handlar om Alliansens omsvängning i trängselskattefrågan, och Billströms approach är påfallande ödmjuk. Hon skriver bl.a.
"Om en ny regering är beredd att ta initiativ som löser upp politiska blockeringar och lägger grunden för en långsiktig uppgörelse som löser regionens problem är det allas vår skyldighet att förhålla oss konstruktiva."
Hon konstaterar också att
"Det finns således all anledning för företrädare från olika partier att se positivt på partiledarutspelet och hålla fokus på sakfrågorna."
Givetvis kan detta ses som en omvändelse under galgen. Billström leder inte Stockholm längre, hon har förlorat såväl riksdag som landsting och kommunfullmäktige, och hon torde ha allt att vinna på en charmoffensiv. Ur ett valstrategiskt perspektiv tror jag det är bra. Catfighten mellan Axén Olin och Billström har varit tröttsam för väljarna och många skulle nog uppskatta ett normaliserat samtalsklimat i stockholmspolitiken. Om Billström tar initiativet till detta stärker det hennes aktier - framför allt i de egna leden, men även bland motståndarna.
Jag tror dock även att utspelet är bra ur ett demokratiskt perspektiv. Alla åtgärder som minskar politikerföraktet är välkomna.
Förhoppningsvis sväljer Kristina Axén Olin sin stolthet och talar i ett mjukare tonläge mot Billström framöver. Stockholms stad är inte betjänt av ett politiskt ställningskrig; för att effektivt kunna lobba mot regeringen (vare sig den är röd eller blå) borde våra lokalpolitiker försöka hitta gemensamma ståndpunkter åtminstone i de frågor som är avgörande för att Stockholmsregionen ska vara långsiktigt framgångsrik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar