2006-12-25

Några värmande ord i juletid

"Det kommer ta många år att sanera ekonomin. Men nu avslutar vi det här märkliga experimentet med extremt hög beskattning på människor med låga inkomster, väldigt generösa ersättningsnivåer och tunga marginaleffekter för låginkomsttagare."

Finansminister Anders Borg i Jusektidningen nr 10 2006. Visst känns det skönt att Sverige för första gången på många år är på väg åt rätt håll?

2006-12-23

Reklam på mjölkpaketen - vad är nytt?

I går såg jag ett inslag på TV4:s Nyheterna om att Coop ska inleda ett "test" med reklam på mjölkpaketen. En indignerad kooperationsromantiker intervjuades; han tyckte att Coop borde hålla sig borta från "kapitalet". Fniss.

Själv undrar jag mest vad som är nyheten. Reklam på mjölkpaketen har det funnits så länge jag kan minnas - en snabb koll i kylen avslöjar att mina frukostar och mellanmål för närvarande ackompanjeras av kampanjer för Kvibille Ädel och Arla Köket Panna.

Men kooperationsromantiken kanske har rätt. Kapitalet borde kanske hållas borta från frukostbordet. Jag tror mina barn ska få Coca-Cola i stället. De gör i alla fall ingen reklam på sina paket.

2006-12-15

En traditionell jul...

Jag antar att ni sett MQ:s julreklam med Andreas Wilson och Marie Serneholt; två vackra, unga och framgångsrika människor. På alla bilder ser de likadana ut. HON: glad, söt och snäll. Brett leende. HAN: bister, tuff, cool. Sammanbiten.

Hon.

Han.

Tillsammans med MQ firar vi alltså en traditionell, stereotyp jul.

Namn och nytt

Fp:s trafiklandstingsråd Maria Wallhager går hårt åt SL:s vd Lennart Jangälv. Sthlm City är inte sen att hänga på. Osynliggörande är ju en av de klassiska härskarteknikerna. Eller hur, Lars? Lennart? Eller vad du nu heter. Whatever.

2006-12-12

Granen står så grön och grann i stugan

Efter en lunchdiskussion i fredags om julgranens vara eller icke vara när man bor trångt så blev jag till slut lite inspirerad. När det sen visade sig att de stod och sålde barrträd tvåhundra meter från mitt hus så föll jag pladask för frestelsen. Således införskaffades i lördags ett styck julgran, ett styck julgransfot, ett styck ljusslinga och en hoper röda kulor. Så nu står granen så grön och grann och tindrar och skapar julefrid i min lya.

2006-12-11

Slutsprutat

Fy fan vad trött jag blir på myndigheterna i det här landet ibland.

Följande omständigheter föreligger: Båstad, en liten men charmig håla på nordöstra Bjärehalvön, befolkas under sommarmånaderna av tusentals turister och festprissar. En hel del av dessa (eller kanske snarare deras föräldrar) har hysteriskt mycket pengar, som de gärna sätter sprätt på i Båstads nattliv. Ett utav bratsens nöjen är att köpa in champagneflaskor och spruta den dyra drycken på varandra.

Champagnesprutandet - ett fenomen som numera har ett eget epitet ("stekning") - är naturligtvis ett utomordentligt fånigt och pubertalt nöje. Men om de så gärna vill så får de väl roa sig med det. Vem bryr sig?

Jo, Folkhälsoinstitutet, förstås. Enligt denna myndighet, som har till uppdrat att tala om för oss svenskar vad vi bör och inte bör göra för att hålla oss friska och sunda, ska bratsen omedelbart upphöra med champagnesprutandet. Det strider mot alkohollagen, har man kommit på. Båstad kommuns alkoholhandläggare Per Martin Boklund hakar på. Det strider mot ordningsreglerna, tycker han.

Det är fortfarande gott gry i förmyndarsamhället.

Dagens citat

"Jag är inte intresserad av den typen av okvalificierad intimitet."
Horace Engdahl om sin relation till bloggar. SvD den 10 december 2006.

Dagens hjälte

Siv Strömquist är till vardags universitetslektor vid Uppsala universitet. På söndagarna skriver hon språkspalter i Svenska Dagbladet. Hennes senaste alster fick mig att le med hela ansiktet och brista ut i ett fylkingskt "äntligen!" där jag satt i soffan med min kaffekopp i söndags morse.

Siv Strömquist ger nämligen en ordentlig näsknäpp åt de horder av språkbesserwissrar som länge förfäktat åsikten att man minsann inte får inleda en mening med och eller men. Glöm den där fåniga gamla regeln, skriver Strömquist. Ett meningsinledande och eller men leder ofta till bättre flyt i texten - dessutom förstärks och:ets eller men:ets funktion som tilläggsmarkör eller motsatsangivare.

Denna uppfattning har jag haft länge, men som vanlig språkklåpare är det ibland svårt att hävda den. Nu kan jag dänga Siv Strömquists språkspalt i skallen på eventuella gnällspikar. Siv Strömquist - du är min hjälte.

2006-12-07

Det här med stav-ning är inte lätt

Alla som känner mig vet att jag har svårt för att se ett språkfel (särskrivningar, stavfel) utan att drabbas av våldsamma obehagskänslor. För att bli uthärdlig i sociala sammanhang försöker jag dock lägga band på mig och låta bli att påtala varje fel jag ser. (Detta är inte så lätt som det kan verka för folk i allmänhet, och journalister och reklamare i synnerhet, skriver som krattor.)

Fast ibland går det inte att låta bli. Jag fick ett mail (nej, jag har inte lärt mig skriva "mejl" ännu) från en person med Yahoo-konto. Priset man får betala för 1 gig gratis lagringsutrymme är att de förser varje mail med en reklamtext längst ner. Med hjälp av följande text vill de marknadsföra sin nya stavningsfunktion:

Stava rätt! Stava lätt! Yahoo! Mails stavkontroll tar hand om tryckfelen och mycket mer! Få den på http://se.mail.yahoo.com
Stavkontroll? Låter som nåt slags bilbesiktning à la Sälenfjällen. Gissningsvis klarar jag mig rätt bra utan den tjänsten även i framtiden.

Vet facket vad negativ föreningsfrihet är?

Sofia Appelgren driver en restaurang i Göteborg. Personalen tjänar bättre än den lön som stipuleras i kollektivavtalet, och verkar inte särskilt intresserad av att gå med i facket.

Ändå ställer sig en brigad från Hotell- och Restaurangfacket utanför restaurangen och blockerar entrén för att tvinga Sofia Appelgren att skriva på ett kollektivavtal.

Facket missbrukar, i vanlig ordning, sin makt till att tvinga fram kollektivavtal (och, därmed, ännu mer makt åt sig självt). Tack och lov finns det människor som reagerar på detta.

Fredrick Federley, riksdagsman (c), kallar fackets agerande för "maffiametoder". Han, Sofia Appelgren och hennes personal har fått starkt stöd. Följ händelseutvecklingen på Fredrick Federleys blogg.

Senaste nytt är att facket nu kräver regeringen om ursäkt. Det enda rätta är ett skarpt ställningstagande för den negativa föreningsfriheten (dvs. rätten att stå utanför om man så önskar). Jag avvaktar Maud Olofssons reaktion med spänning.

Far och flyg Fuglesang

Gud vad jag längtar till den dag Christer Fuglesang äntligen kommer upp i rymden. För går det att föreställa sig något mer ointressant och överdimensionerat än mediehysterin kring uppskjutningen i natt?

2006-12-05

Unik bloggpost

Det här är förmodligen första och enda gången som jag kommer att blogga om något fotbollsrelaterat, så läs noga.

Nyheten att SVT blivit blåst på fotbolls-EM 2008 har orsakat krigsrubriker i kvällspressen. Ursäkta, men hur kan någon orka bry sig? Spektaklet visas ju i TV4 och vem fan har inte TV4 nuförtiden?

Det är inte det att jag har något emot att SVT visar EM-fotbollen. Men nånstans måste man ju ändå ställa frågan om det verkligen är värt att bränna iväg så mycket licenspengar på ett par veckors bollattjande. Ge TV4 fotbollen och kör i stället ett tvåveckors maraton med tysk 70-talsfilm. Det vore public service ;-)

Små och stora tidningar

Toppnyheten i Hallandspostens internetutgåva i dag: Runemyrs julehus lyser igen. Jajamänsan, även i år har Kjell Runemyr i Nyarp klätt in kåken i ljusslingor, allom till beskådan och lystnad. Stor nyhet i Halmstad, givetvis. Visst är dom charmiga, lokaltidningarna.

Även på DN tar journalistiken sats mot nya höjder i dag. Den fina morgontidningen tipsar beredvilligt sina läsare om hur man hittar dyrgriparna på julbordet. Det gäller att välja rätt vid julbordet för att få full valuta för sina pengar, rapporterar DN, och tipsar om att löjrom, ål, kallskuret vilt, skaldjursrätter och fina ostar är sådant som den snikne bör proppa i sig.

Emedan frosseri som bekant är en dödssynd lägger tidningen vänligt nog in en liten brasklapp: "Huvudregeln [att äta dyra delikatesser] ska givetvis vägas mot vad man tycker är gott och balans mellan smakerna. Ett halvt kilo löjrom kan bli för mycket."

Allvarligt talat. Det här var jättekul i Sunes julkalender (ni vet, när Sunes pappa (inkarnerad av Peter Haber) vid julbordet sa till lillebror Håkan: "Ta inte potatis, ta lax, det är... det är dyrt"). Men det är fan inte värdigt en seriös tidning. Synd att man inte är prenumerant, då hade man åtminstone kunnat säga upp prenumerationen. Nu får jag nöja mig med att fnysa här på bloggen.

2006-12-04

Det blev en slant över - vad är problemet?

I dagens DN upplyses allmänheten om att en del privatdrivna vårdcentraler går med vinst och därmed berikas deras ägare med skattemedel. Att döma av rubriken - "Skattemiljoner hamnar i läkarfickor" - är detta något uppseendeväckande.

Om man läser artikeln framgår det hur dessa vinster uppstått: Genom kostnadsmedvetenhet. Man har dragit in på dyra hyrläkare, man upplyser personalen om vad olika saker kostar (allt från prover till papper). Detta har lett till ökat investeringsutrymme (mer medicinsk apparatur har kunnat köpas in, patienterna till gagn) och det har även blivit en slant över till den läkare som driver vårdcentralen.

Är detta då något att förfasas över? Alls icke. För egen del ser jag hellre att eventuellt överblivna skattekronor i patientvänligt, rationellt och ekonomiskt medvetet bedrivna verksamheter hamnar hos skickliga entreprenörer än att de försvinner i ett svart hål i en ineffektiv, byråkratisk offentligdriven verksamhet.

Katastrof!

I går kväll hände det. Min dator fick en duktig härdsmälta och vips slungades jag tillbaka till stenåldern. Allehanda beteckningar för horn- och klövförsedda sagoväsen for ur min mun och jag bad en stilla bön att den som konstruerat ett så instabilt operativsystem måtte för evigt brinna i helvetes eldar.

Om det händelsevis är nån som känner en duktig datorläkare med måttliga ersättningsanspråk så hälsa honom att han kan höra av sig till mig...

2006-12-02

Julfest och en ny lampa

I går var det julfest med jobbet. Ett kul kalas med glögg, pepparkakor, slaktad gris, illaluktande fisk, köttbullar, snaps och Arne Weise. Precis som sig bör på en julfest alltså. Mitt track record när det gäller julfester är inte särdeles smickrande (första julfesten slutade inne på toaletten på en skärgårdsbåt) men i går klarade jag mig bättre (tror jag). Lyckades i och för sig förolämpa chefen inför hela företaget, men hon hämnades å andra sidan genom att stoppa en isbit innanför skjortan på mig så jag tror vi är kvitt. I vilket fall så dansade vi till inpå småtimmarna och det känns som en bra avslutning på mina två år på Thomson Fakta.

I dag har jag tagit första steget i min bostadsaffär. Drack ett par koppar te med tanten som äger lägenheten; hon bor vanligtvis i USA under vinterhalvåret och hade mycket intressant att berätta. Jag lyssnade naturligtvis intresserat, knaprade i mig en lussekatt och en kanelbulle och gick sedan därifrån glad och nöjd med påskrivet kontrakt.

Resten av dagen har tillbringats på Ikea och Mio i Kungens kurva. Har bl.a. köpt en ny taklampa, som kommer att trivas bra ihop med min nya soffa och den väldigt bekväma fåtölj som jag tänkt investera i så snart ekonomin tillåter.

Lampa.

Fåtölj.

2006-11-29

Online igen

Tjoho! Jag är online igen. Får lov att berömma Telia, det var inte många dagar sen jag ringde och beställde flytt av mitt telefonabonnemang. Telefonen började funka igår och nu funkar bredbandet också. Härligt att få lite kontakt med omvärlden igen.

Jag har noterat att mina senaste bloggposter inte varit särskilt substantiella. Får skylla på tidsbrist. Jag har en massa idéer på saker som jag skulle vilja blogga om men jag varken hinner eller orkar. Flytten och politiken tar all kraft just nu. I morgon ska jag gå på Älvsjö stadsdelsnämnds möte. Kanske kan det ge upphov till en liten bloggfundering.

2006-11-27

Stenåldern

Jag befinner mig just nu i stenåldern på hemmaplan. Mitt bredband har nämligen inte blivit inkopplat ännu. Vilket torde märkas i bloggningsfrekvensen.

Besk medicin...

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen måste säga upp ett 40-tal personer. Trots detta har ett antal nyckelpersoner från departementen anställts. Därför måste sossarna nu förhandla med facket för att komma runt LAS-reglerna om sist in - först ut.

- År ut och år in har företag och offentliga arbetsgivare — i alla fall utanför arbetarrörelsen — tvingats avskeda nyckelpersoner på grund av LAS, säger Carl B Hamilton (fp). Inte mer än rätt att sossarna nu får smaka på sin egen beska medicin. Förhoppningsvis leder det till att även de inser att LAS måste reformeras.

2006-11-23

Flyttbestyr II

Statusrapport kl. 23:09: Förvånansvärt mycket av mina jordiska tillgångar ligger nu snyggt förpackade i kartonger. En försvarlig mängd, främst kläder, återstår dock att packa. Men det får bli morgondagens bekymmer, nu tänker jag sova hårt och länge.

Flyttbestyr

I morgon ska jag flytta till min nya lägenhet. Statusrapport i dag: en kartong packad (mina glas).

En hel del återstår alltså att göra. Flitens lampa kommer att brinna länge på Gimmerstavägen i kväll.

2006-11-19

På väg hem från Halmstad

"Jag blir nervös när vägen svänger så där
och du inte verkar svänga lika mycket."
Maria Norrman

Hrmpf. Motvilligt får jag väl medge ett par förekomster av bristande följsamhet i kurvtagningen, men annars tycker jag att jag körde hem mig och Maria tryggt och säkert ikväll.

2006-11-18

Han har inte varit skicklig

Utrikesminister Bildt tvekar om att ge Lars Danielsson någon utav de prestigefyllda ambassadörstjänster som han sökt. Statsminister Reinfeldt tycker inte att det finns någon anledning att ifrågasätta om Danielsson kan behålla sitt nuvarande jobb (en tjänst i UD).

Jag tycker det finns all anledning för Alliansregeringen att ta till sig Carl Bildts kritiska förhållningssätt. Lars Danielssons agerande i efterdyningarna av tsunamikatastrofen lämnar en hel del i övrigt att önska. Han har uppenbarligen ljugit om sina förehavanden på annandagen för Hirschfelts flodvågskommission. Oavsett om anledningen för detta varit att rädda sitt eget skinn eller att skydda sina överordnade (dåvarande statsministern Persson et consortes) så är det uppenbart att Danielsson i vart fall inte sätter sina uppdragsgivares - medborgarnas - intressen i främsta rummet.

Vid tillsättande av statliga tjänster ska avseende endast fästas vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Detta uttrycks tydligt i regeringsformen (11 kap. 9 §). Socialdemokratin har under Göran Perssons egid gjort grovt våld på vår konstitution, när man låtit partibok gå före grundlagen. Alliansen gick till val bl.a. på att reformera utnämningsförfarandet. Ett sätt att visa att man menar allvar med detta vore att inte gå Lars Danielssons önskemål till mötes - med hänvisning till att han inte i sitt tidigare värv agerat förtjänstfullt och skickligt.

2006-11-14

TV 4 borde skämmas

Antagligen var det fler än jag som suckade uppgivet när vi fick höra nyheten att moderatpolitikern i Sundbyberg, Erica Lejonroos, beviljat sig själv tandvårdspengar från en stiftelse; pengar avsedda för utsatta kvinnors tandvård.

Skandalen var ett faktum och Erica Lejonroos karriär som nytillträtt kommunalråd fick ett abrupt slut.

Problemet är bara att den "skandal" som TV 4 vaskat fram inte var sann, vilket framgår av Kristian Karlssons inlägg på SvD:s ledarsida idag. Erica Lejonroos hade inte beviljat sig själv pengar. Hon hade sökt - och fått - pengar. När det visade sig att hon inte var berättigad till pengarna (p.g.a. att hon inte var folkbokförd i Stockholm) betalade hon tillbaka dem.

Erica Lejonroos, som för femton år sedan var kriminell och drogmissbrukare, har drabbats hårt av oseriös och smutsig journalistik. Hon väntar fortfarande på en ursäkt från TV 4.

Det som hänt Erica Lejonroos är en bister påminnelse om tredje statsmaktens fallibilitet. Medierna ska vara sanningens väktare. I det här fallet har TV 4 skapat - och vidareförmedlat - en lögn. Denna skandal borde leda till räfst och rannsakan inom journalistskrået. Och TV 4 borde skämmas.

2006-11-12

Åh va roligt

YouTube ger: Kikki Danielsson och Dr Alban i Papaya coconut. Det är ju faktiskt jävligt komiskt. Yea man. Come-along come-along.

Nyvald styrelseledamot i RepF

I dag blev jag vald till styrelseledamot i Republikanska Föreningen. Vid det efter kongressen följande konstituerande styrelsemötet valdes jag till föreningens kassör. Jag tackar RepF:s medlemmar för förtroendet och ser med tillförsikt fram emot ett spännande republikanskt år!

Övriga nyvalda medlemmar av RepF:s styrelse är Peter Althin, Alexander Chamberland, Gudrun Schyman och Tommy Wiking. Hela RepF:s styrelse presenteras här.

2006-11-11

Släpp helgdagarna fria!

Huddinge kommun har tidigare infört en lovdag i samband med den muslimska högtiden eid, som firas i slutet av ramadan. Syftet ska ha varit att "synliggöra" alla barn.

Nu har Huddinge kommun fått ny politisk majoritet och lovdagen har avskaffats. Enligt uppgift blev skolförvaltningen nerringd av föräldrar som undrat varför alla barn skulle vara lediga även om de inte firade högtiden.

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Varför ska något barn - eller någon vuxen - behöva vara ledig under en religiös högtid som man inte firar? Svenska små lintottar ska inte behöva vara lediga på eid eller på den kurdiska newroz eller nån annan märklig helgdag. Perspektivet måste dock vändas: Muslimer, judar, buddhister och ateister ska heller inte behöva vara lediga på jul, påsk, trettondagen och första maj.

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: Släpp helgdagarna fria! Låt barn och föräldrar vara lediga när de vill. Ingen ska tvingas att passivt delta i något högtidsfirande genom att nationell helgdag är påbjuden.

2006-11-10

Veckans filmer

Den senaste veckan har varit en rätt intensiv biovecka. Vilket passar mig bra för jag gillar att gå på bio.

I söndags såg jag När mörkret faller (som jag skrivit om tidigare), en stark och angelägen film om våld; våld mot kvinnor och organiserad brottslighet.

I tisdags var det Borat, Sasha Baron Cohens (a.k.a. Ali G) senaste. Karaktären Borat är kazakisk reporter utsänd på regeringens uppdrag för att göra en film om "US and A". Eftersom Kazakstan är så vansinnigt efterblivet råkar Borat ut för de mest dråpliga kulturkrockar i sin odyssé genom Amerika. Många av skämten är rätt banala (eller kanske snarare anala) och mer pinsamma än roliga, men ibland lyckas Baron Cohen med sitt syfte, att blottlägga mänskliga avarter i det amerikanska samhället. Således möter vi den åldrade cowboyen som vill låsa in bögar, vapenhandlaren som gärna säljer vapen för att skjuta judar, bilhandlaren som säljer bilen som är babe magnet och zigenardödare i ett, collegepojkarna som dricker för mycket öl och tycker tjejer ska hållas på mattan samt (ingen USA-skildring vore väl komplett dem förutan) en hoper tungomålstalande wackos som firar gudstjänst à la Ulf Ekman.

Det är skruvat, det är galet, det är kul ibland. Men en del är ganska förutsägbart. Borat fick full pott i SvD:s recension. Det är den inte värd. Vänta till dvd:n, det räcker gott.

Torsdagens film var Djävulen bär Prada, baserat på en bok som handlar om hur det är att jobba som assistent för tidskriften Vogues chefredaktör Anna Wintour (i filmen översatt till Miranda Priestly, som görs av en magnifik Meryl Streep). Assistentjobbet åtrås av hundratals modeintresserade tjejer - och in på scen träder förstås Andy, välutbildad, idealistisk, med noll koll på mode. Ja, hon får jobbet. Och sen kan ni räkna ut ungefär vad som händer - efter en trevande inledning blir hon en strålande assistent och blir Miranda Priestlys favorit.

Eftersom assistenttjänsten är lika med dygnet runt-jour blir privatlivet lidande. Till slut låter sig dock även Andy tjusas av elegansen och lyxen, och accepterar tillvaron som Miranda Priestlys slav. Den stora frågan på slutet blir alltså om hon ska fortsätta leva i den ytliga modevärlden, eller om hon ska kasta bojorna och återvända till pojkvännen och verkligheten...

Djävulen bär Prada hade kunnat bli en bra film. Om den inte envisats med att stapla klyschor och moralkakor på varandra. Om den inte hade sockrats så förbannat mycket. Om den hade haft ett intressant slut. Nu blev den största behållningen Meryl Streeps skådespelarprestation. Hon gör rollen så kusligt bra att filmen är sevärd bara för hennes skull.

2006-11-09

De borde få utreda statsskicket också

I dag kom beskedet att regeringen kickar sossen Lars Engqvist från uppdraget som ordförande i grundlagsutredningen, den utredning som bl.a. ska se över reglerna för tillsättningar av statliga tjänster.

Det är välkommet; det är svårt att inte ha invändningar mot att en sådan utredning leds av en person som representerar det parti som gjort politiseringen av statliga tillsättningar till sitt adelsmärke.

Vad som vore ännu mer välkommet är dock om grundlagsutredningen genom tilläggsdirektiv fick tillåtelse att även utreda Sveriges framtida statsskick. Det är inte värdigt ett i övrigt modernt land att ha en statschef som tillsätts genom arv och inte i en demokratisk process. Grundlagsutredningen borde få fundera på hur ett mer demokratiskt - republikanskt - statsskick skulle kunna se ut.

Glädjande nog finns det riksdagsledamöter som driver denna fråga, vilket framgår av ett pressmeddelande från Republikanska Föreningen. Till höstriksdagen har Veronica Palm, Hillevi Larsson och Magdalena Streijffert (s) och Marianne Berg m.fl. (v) lagt motioner som yrkar på tilläggsdirektiv till grundlagsutredningen. Motionärernas önskemål är rimliga. Grundlagsutredningen borde ha ett brett utredningsmandat och därför hoppas jag att riksdagen bifaller motionerna.

2006-11-08

Säljstöd

Min gode vän Petter har blivit landsförvisad och behöver därför sälja sina tillhörigheter, däribland en matgrupp och nåt slags moppe. Om det blir affär så tycker jag du ska hälsa att du fick tipset härifrån, så ska jag kräva honom på provision sen.

I didn't do it!

Någon från Riksåklagarmyndigheten har varit inne och läst på min blogg. Bör jag bli nervös nu?

2006-11-06

En katastrof var nära

En diskret placerad (betydligt intressantare var tydligen nyheten att George W. Bush varit och hälsat på en kongressledamot som varit otrogen) TT-notis i dagens SvD fick mig att haja till; "Europa nära mörkläggas" var rubriken. Orsaken till elhaveriet tycks ha varit att en högspänningsledning avsiktligt kopplats ifrån, och nätet därmed blivit överbelastat med förödande dominoeffekt som följd.

Strömavbrottet visar på det moderna samhällets sårbarhet. I Süddeutsche Zeitung (tyska mediers rapportering är mer i paritet med incidentens allvar) konstaterar Wolfram Geier, infrastrukturexpert, att om man vill släcka ljuset i Europa räcker det att man slår ut två, tre "nervknutar" i elnätet för att åstadkomma nationalekonomiska skador av gigantiska mått.

Vår smala lycka är möjligen att även terrorister är beroende av energiförsörjningen. Hur ska annars deras självförhärligande bilder och filmer kunna spridas över nätet?

Men ändå: En säker energiförsörjning måste vara en högt prioriterad fråga i det europeiska samarbetet. I och med strömavbrottet i Tyskland är frågan brännande aktuell. Utom, alltså, i svenska medier.

2006-11-05

Filmtips

I kväll såg jag en fantastiskt bra film: När mörkret faller. Den skildrar tre livsöden i dagens Sverige - flickan som utsätts för hedersrelaterat våld, kvinnan som misshandlas av sin man och krögaren som drabbas av den organiserade brottsligheten.

Filmen är väldigt stark och känslorna den förmedlar är tunga att bära. Jag rekommenderar den verkligen!

Ett ljus i mörkret

En positiv sak med gårdagens alkoholmissbruk är i alla fall att förkylningen är borta.

En trevlig kväll tills lampan slocknade

Gårdagkvällens surprise party var synnerligen lyckat. Festföremålet anade inga ugglor i mossen och såg väldigt förvånad ut när ögonbindeln lyftes av. (Han har beskrivit det själv på sin blogg.)

Eftersom Petter ska flytta till Hong Kong så hade festen Kinatema. Vi drack kinesiskt öl, åt kinakrubb och flickorna hade rispinnar i håret.

Alla hade trevligt och humöret var på topp. För min del fick dock det roliga ett abrupt slut efter tre raka sambuccashots (jag är så dum, så dum) och Jessicas köksgolv fick bli min vilostad (tack Emma, Maria, Julia och Jessica för god och kärleksfull omvårdnad) och sedan även mitt natthärbärge. Sömnen var efter omständigheterna förvånansvärt god, och Jessicas frukost fick mig på fötter.

Resten av denna blytunga söndag har tillbringats i vänners sällskap på en brunchrestaurang i Hammarby sjöstad, mycket trevligt. Snart ska jag iväg på bio.

Hjälte.

Firad. - Fyllo.

Glassbomb.

Omtänksamt

När man nu ska gå över i ett lite mer öststatsmässigt löneläge är det skönt att veta att man i alla fall har vänner som tänker på en...

2006-11-03

En ny sorts depression?

Höstdepressioner har man ju hört talas om. Vädret blir grått och folk blir gråa i sinnet. Själv brukar jag dock inte drabbas - jag gillar hösten; först ett par veckor med oemotståndlig färgprakt, sedan regniga gråa dagar, som gjorda för soffa, filt och bokläsning.

Däremot kände jag ett sting av ångest igår när jag satt på bussen på väg hem. Tittade ut över den nyfallna snön och minusgraderna. Fy fan. Nu ska vi ha det så här i fem månader. Kallt, halt, slaskigt, svårforcerat. Halsduk och mössa. Isande vindar som känns ända in i märgen. Insikten var nästintill outhärdlig.

För att i någon mån klimatkompensera så shoppade jag igår ett par rejäla vinterkängor. Ska inte frysa om fötterna i år i alla fall. Å andra sidan: hur deprimerande är det inte att behöva bränna tolvhundra spänn på ett par fula, präktiga vinterdojor? Bara för att vi bor så ohyggligt nära polcirkeln... Suck. Suck. Suck.

2006-11-01

Väderlekskris

Jag har nyss kommit hem efter en dryg halvtimmes promenad i snön. All busstrafik från Gullmarsplan var inställd - "p.g.a. väderlek". Bortsett från att "väderlek" är ett uppenbart orimligt skäl för att ställa in busstrafiken (nåt slags väderlek är det ju alltid) så har jag en stilla undran: Hur kan huvudstaden i ett land som är snötäckt typ sex månader om året bli så fullständigt lamslagen så fort det faller några snöflingor (eller höstlöv för den delen)?

Dessutom: Om beredskapen för något så högst ordinärt som ett litet snöfall är så fullkomligt undermålig - ja, då undrar man ju vad som skulle hända med oss stockholmare om något extraordinärt faktiskt skulle inträffa - en naturkatastrof, en stor olycka i tunnelbanan, ett terrorattentat... Ska man döma av dagens kaos så är det svårt att inte dra slutsatsen att vi alla skulle bli helt utlämnade till oss själva. I landet med världens högsta skattetryck spenderas pengarna uppenbarligen på något annat än krisberedskap.

Det var bara 12 år sedan

En ondskans galjonsfigur är borta. Sydafrikas förre president P.W. Botha är död. Han var premiärminister och president under de år då de rasrelaterade motsättningarna var som häftigast, men vägrade att tumma på den vidriga apartheiddoktrinen.

Botha har bl.a. sagt att "God separated the races" och under hans regeringar dödade de sydafrikanska säkerhetsstyrkorna över 2 000 människor och fängslade och torterade uppemot 25 000. Efter apartheid vägrade han dessutom att samarbeta med Sannings- och försoningskommissionen, vars uppgift var att söka sanningen och läka såren efter apartheid.

Apartheidsystemet avskaffades 1994. Det är en av de värsta plumparna i mänsklighetens protokoll, och P.W. Botha var i högsta grad ansvarig för det.

Lite lästips:
Country of my skull av Antjie Krog (filmatiserad med titeln In my country)
Mitt förrädiska hjärta av Rian Malan
Den långa vägen till frihet av Nelson Mandela
A dry white season (En torr vit årstid) av André Brink (filmatiserad med samma titel)
P.W. Botha på Wikipedia
Mail & Guardian om P.W. Botha
Apartheid på Wikipedia

2006-10-31

Ett jobb är ett jobb

Regeringen vill ta bort arbetslöshetsförsäkringens studerandevillkor (som ger vissa studenter möjlighet att få ersättning från a-kassan om de inte får jobb efter avslutade studier). I ett inlägg på SvD:s debattsida idag attackerar TCO-basen Sture Nordh och SFS-ordföranden Elin Rosenberg regeringens förslag.

Nordh och Rosenberg menar att regeringens förslag gör en högskoleutbildning mer riskfylld och - hör och häpna:
Det innebär i realiteten att nyutexaminerade studenter kan tvingas ta ett annat jobb än det de utbildat sig för.
Nu måste vi tänka efter lite. Finns det någon, någonstans, någonsin, som trott att en högskoleutbildning automatiskt och i alla lägen leder till ett relevant jobb direkt efter examen? Jag hoppas inte det, för då har man hamnat snett här i världen.

Ska du ha ett jobb som motsvarar din utbildning så får du se till att skaffa dig ett sådant. Och ja, om du inte lyckas så får du vara så god att ägna dig åt något annat ett tag. (Ska jag vara ärlig så tror jag att de flesta inser att världen funkar på det här viset. Utom möjligen Sture Nordh och Elin Rosenberg.)

2006-10-30

Politiker - c'est moi!

Under kvällens nomineringsmöte med folkpartiets Brännkyrkaförening nominerades jag till ersättare i Älvsjö stadsdelsnämnd. Jag är glad och hedrad över förtroendet och ser fram emot fyra intressanta år. Nu kan jag väl dessutom med viss adekvans kalla mig politiker :-)

2006-10-29

Ett besök i ett annat land

Jag har tillbringat helgen på landet. I Dalarna. I en liten by som heter Vibberbo. Min moster och hennes man bor där. Under hela min uppväxttid åkte min familj till Dalarna en gång varje sommar och hälsade på. Men det var först nu i helgen som jag insåg att Vibberbo ligger i ett annat land. Landet Landsbygden.

I Landsbygden tappar man inför varje höststorm upp reservvatten i badkar och spannar. Strömmen kan ju gå.

I Landsbygden får morgonduschen anstå tills någon satt fyr i pannan.

I Landsbygden besvaras frågan om byns invånarantal med att någon börjar räkna på fingrarna.

Landsbygdens befolkning har helt andra vanor, rutiner, besvär och bekymmer än vi andra. Här talar man om rotnetto, gallring och EU-bidrag. Här kroppsarbetar man. Här pratar man med grannen. Man bryr sig och man är nyfiken.

Kalla mig aningslös. Men det var faktiskt först under denna helg - denna härliga hösthelg fylld med skogspromenader, svampplockning, sol och frisk, hög luft - som jag insåg att Landsbygden lever sitt alldeles egna liv. Det är hårt och slitsamt. Och det styrs från Stockholm.

Modellkarriär på G?

Äntligen har dom fått lite ordning på reklambroschyrerna på jobbet. Håret är lite längre nu, men annars är den manlige modellen sig rätt lik :-)

2006-10-27

Längtan till landet...

Denna helgen ska jag tillbringa ute på landet (och då snackar vi hardcore glesbygd). Mina släktingar bor i Vibberbo, och där finns inte mycket mer än skog och tystnad. Precis vad jag behöver just nu.

2006-10-25

Dom vill bara förstöra

Nu vet vi varför det luktar skit mellan Slussen och Medborgarplatsen. Ett gäng glin som inte gillar att behöva pröjsa för SL-kortet har tagit sig ner i tunnelsystemet och öppnat luckorna till kloakerna.

Detta nya fenomen kallar dom "Urban exploration". Precis som när det gäller "Reclaim the streets" så handlar det förmodligen om några understimulerade skitungar på vänsterkanten som försöker försvara sitt destruktiva och meningslösa beteende genom att sätta en häftig etikett på vad som i sjävla verker är ren vandalism.

Ska vi gissa att det inte dröjer länge innan Lars Ohly går ut och säger att han "förstår" de här ungdomarnas "frustration"?

2006-10-23

Ut med det gamla...

Kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell (kd) vill avskaffa alla statliga bidrag (räntebidrag och investeringsbidrag) till byggandet av bostäder.

Enligt Mats Odell kommer detta att resultera i att det byggs mer. Oavsett vilket är initiativet en sund utveckling i riktning mot mer marknadsekonomi och mindre statlig subventionering.

Hyresgästföreningen går förstås i taket. Den s-märkta lobbyorganisationen varnar (förstås) för att detta kommer att leda till högre hyror. Mats Odells svar är underbart: "Jag tror inte man kan utgå från att Hyresgästföreningen har gjort en helt objektiv analys av detta."
Ett syrligt understatement som visar att nya vindar nu blåser i regeringskansliet. Friska vindar.

Mot nya äventyr!

Det ångestladdade beslutet är nu fattat. Från och med den 8 januari är jag tjänsteman i staten. Om du vill hitta mig då, leta på Skatteverket i Stockholm, Företagsenhet 4, Skattekontor 3.

2006-10-22

Utflykt till landet

Idag var jag på utflykt till landet tillsammans med några vänner. Bilutflykter är inte så frekventa nuförtiden, så det var riktigt trevligt att komma bort från stora staden och njuta av det vackra rödgula sörmländska höstlandskapet.

Första anhalten var en factory outlet, där jag inte köpte någonting eftersom jag är luspank för tillfället. Outlet-besöket följdes av hamburgerfrossa på Dallasgrillen i Vingåker. Därefter for vi norrut. Tog en kaffepaus i en fantastiskt mysig kaffestuga nånstans in the middle of nowhere. Kvällen avslutades med att vi avnjöt förtrollande vacker körsång från Simon Phipps Vokalensemble i Västerås konserthus. En härlig söndag, således.

2006-10-21

Lurad av Alliansen

I Alliansens budget föreslås sänkta skatter för vanliga löntagare. Det är bra. Sänkningarna är i och för sig inte så stora som utlovats (i mitt fall 410 kr), men riktiningen är utstakad och ambitionen finns där, glädjande nog.

I nyhetsrapporteringen har det mesta fokus hamnat på höjningen av a-kasseavgifterna. Inkomstskattesänkningarna, som leder till att de flesta ändå hamnar på plus, tycks ha glömts bort. Kanske är blotta tanken på att en skatt faktiskt kan sänkas främmande för många svenskar - man vill liksom inte tro att det är sant.

För egen del blir a-kassan 222 kr dyrare, enligt DN:s beräkningar. Det är det inte värt. Jag tänkte därför gå ur a-kassan.

Men icke. Till min stora besvikelse föreslår nu regeringen att medlemskap i a-kassan ska bli obligatoriskt. Ursäkta? Det innebär ju i praktiken att a-kasseavgiften blir en ny skatt. Från skattesänkningen på 410 kronor måste jag då dra a-kasseavgiften (312 kr) och vips återstår bara 98 kr. Den "skattesänkningen" kan jag både ha och mista.

Slutsatsen kan bara bli en: Alliansens skattereform har fallit platt. För normalinkomsttagare blir resultatet ungefär plus/minus noll. Väljarna har rätt att känna sig lurade.

2006-10-19

Det finns dasslock och så finns det guldsitsar...

Som devot lokalpatriot gläder jag mig naturligtvis åt att min gamla hemstad Halmstad fått inte mindre än fyra nomineringar i den oerhört angelägna tävlingen Guldsitsen. Själv har jag bara haft nöjet att besöka Lilla Helfwetets bekvämlighetsinrättning; jag måste dock ärligt erkänna att jag inte minns särskilt mycket av det besöket. Nåja. Skit samma.

En viktig förening

Den 12 november har Republikanska Föreningen kongress. Alla medlemmar är välkomna. Om du ännu inte är medlem tycker jag att du ska bli det. Föreningens arbete för ett mer demokratiskt statsskick är mycket viktigt. För mig som liberal är det outhärdligt att vårt lands främsta ämbete ärvs inom samma familj i stället för att tillsättas i demokratisk ordning.

Besök gärna Republikanska Föreningens hemsida: www.repf.se.
Vill du bli medlem? Anmäl dig här! Det kostar bara 10 kr i månaden.

2006-10-18

Kvinnor och män

Maria Borelius betalar svart barnvakt och skippar tv-licensen. Resultat: Mediedrev och schavottering.
Cecilia Stegö Chilò skippar tv-licensen. Resultat: Mediedrev och schavottering.
Tobias Billström skippar tv-licensen. Resultat: Gny i medierna, men Billström sitterkvar.
Anders Borg betalar svart barnvakt. Resultat: Finansministern får stöd av Expressens läsare. Och sitter kvar.
Pär Nuder kör en bil med körförbud. Skyller på frugan. Sitter kvar.

Handlar detta bara om att Borelius och Stegö Chilò varit dåliga på mediehantering? Eller har deras kön spelat in för behandlingen i pressen?

Avskaffa tv-licensen

Nu går Sveriges Televisions nya vd Eva Hamilton ut i en debattartikel och försvarar tv-licensen: "Skulle vi [...] finansieras via skattsedeln och vara föremål för årliga budgetberedningar med dess skiftande politiska prioriteringar, riskerar man – i värsta fall – att få ett SR och ett SVT som räds för att stöta sig med makten", skriver hon.

Det är välkänt att motivet för en tv-licens är att "garantera" en fri och oberoende public service-tv. Att televisionen verkligen är fri och oberoende kände sig SVT tvunget att påtala i en reklamkampanj. Möjligen var syftet med kampanjen att söka stilla oron från dem som ifrågasätter oberoendet i en organisation vars styrelse och ägarstiftelse kryllar av politiker.

Jag tror inte att en avgift på innehav av tv-apparater är nödvändig för att skapa en oberoende public service. Det är väl ingen som på fullt allvar skulle hävda att Högsta domstolen är mindre oberoende eftersom den är skattefinansierad? Eller att Riksrevisionen sviker sitt granskningsuppdrag av rädsla för att bli straffad i nästa budgetomgång?

Tv-licensen är ett felaktigt sätt att finansiera public service. SVT och SR bör finansieras genom skattsedeln precis som övrig statlig verksamhet. Som en bonus kan Radiotjänst AB läggas ner och ytterligare några skattekronor sparas in.

Ångest

Stanna kvar på gamla jobbet eller byta till ett nytt, spännande - med 5.000 lägre lön? I dag måste beslutet fattas...

2006-10-16

Skiner sola?

En jurist som har varit hos oss i sex månader är en erfaren räv, så
illa är det.
Konsumentverkets administrationschef Lars Ola Hansson kommenterar den brain drain som verket drabbats av inför flytten till Karlstad. (SvD, 16/10)

2006-10-14

Lördagshumor

Jaja, jag vet att det är lite old news. Men ändå, galet roligt. Crazy, liksom.

Hur smutsig är politiken?

Jag har inte varit partipolitiskt aktiv särskilt länge. Har förvisso varit passiv medlem i Luf ett tag men blev inte politiskt aktiv förrän jag gick med i folkpartiet för ett drygt år sedan.

Jag vill att mitt parti ska borde vara en organisation där hårt arbete, goda idéer och god förmånga att framföra dem leder till medlemmarnas förtroende och därmed också chans till förtroendeuppdrag. Denna idealbild tycks nu inte stämma särskilt väl överens med verkligheten; i stället tycks folkpartiet vara en häxkittel av intriger, backstabbing och falskhet.

Intrigmakeriet tycks grundläggas redan i Luf. Så här skrev Ola Mårtensson, tidigare ledamot av Lufs förbundsstyrelse, i samband med att han avgick:
Den smutsiga kandidatkampanjen som förs på möten, mellan möten och i det dolda når ständigt nya höjder. Tricken i denna [förbundsordförande]-strid är [...] värre än någonsin. Ett köpslående med distriktens röster mot poster i administrationen, smutskastning [...] och byte av åsikter för att passa mallen bättre.
Mårtenssons utfall bekräftas av Sakine Madon och Fredrik R Krohnman, som i en debattartikel i Expressen skriver
Det har länge talats om vikten av att unga engagerar sig och står för sina åsikter. Vår erfarenhet är dessvärre att livet i ungdomsförbundet mestadels präglas av en osund kultur där de unga lär sig odemokratiska metoder för att få makt, snarare än självständigt tänkande.
och vidare
Idédebatt och politik försvinner snabbt i dimman av skvaller och maktspel.
I senaste numret av tidningen Nu går Ana Maria Narti till angrepp mot partiet på liknande grunder. Narti pratar om "partiintern kannibalism" där kandidater längre ner på listorna osynliggörs till förmån för toppkandidaterna. Det kan naturligtvis finnas skäl för partierna att hårdlansera sina toppkandidater, men väljarna måste ju också få en rimlig chans att även bekanta sig med dem som står lite längre ner på listorna. Narti betraktar inte valberedningens förslag som resultatet av en objektiv analys av kandidaternas kvaliteter utan som
en subjektiv uppskattning ganska nära besläktad med vänskapskorruption. Jag vet att denna sorts subjektivitet återfinns i de flesta partierna, att vänskap sedan ungdomsförbundens tid väger mer än erfarenhet, kompetens och nätverk.
Jag tror nu inte att den här sortens ränksmideri är begränsad till folkpartiet. Det råkar dock vara det parti jag har åtminstone en gnutta insikt i. Måste politik vara så här? Handlar allting om att bereda vägen för sin egen karriär, om man så måste kliva över lik på vägen? Att klia rätt person på ryggen vid rätt tillfälle. Att överge gamla vänner om det börjar blåsa snålt.

Ni som vet: Förklara gärna.

Från teologins dynghög

Dagens galenskaper från Westboro Baptist Church: "God Loves Everyone - the Greatest Lie Ever Told" (för dig som vill fördjupa dig i 94 sidor förakt och intolerans).

En seger för Jante?

Så var sagan slut. Maria Borelius tillträdde som statsråd i utrikesdepartementet vid skifteskonseljen den 6 oktober. Idag, åtta dagar senare, avgår hon. Antagligen svenskt rekord i kort ministertid.

All negativ publicitet kring Borelius blev till slut för mycket. Själv hade jag gärna avvaktat Johan Gernandts undersökning av hennes skatteupplägg, men mediedrevet ville uppenbarligen annorlunda.

Ett par reflektioner kring detta:

Det anas en unken doft av Jante bakom rapporteringen kring Borelius. Det är inte så att jag försvarar allt hon gjort, men när spaltmeter ägnas åt att beskriva familjen Borelius förmögenhetsförhållanden och "lyxliv", då får jag känslan av att journalister och andra mest njuter av att tvåla till någon ur överklassen. Du ska inte tro att du är något.

Precis som jag skrivit tidigare tycker jag det är bra att det finns personer i regeringen som inte vuxit upp i och med politiken. Det tillför nya perspektiv och ny kompetens. Boreliusaffären riskerar att avskräcka människor från att ge sig in i politiken. De enda som blir kvar är politikerbroilrarna, som vuxit upp i ungdomsförbundens hägn och i partiets skyddade verkstad. Om detta är bra eller dåligt för demokratin kan ju var och en få bedöma själv. Min uppfattning torde framgå.

En värdig fredspristagare

Den norska nobelkommitténs val av Muhammad Yunus och Grameen Bank till årets fredspristagare är glädjande. Affärsidén bakom Grameen Bank är att ge s.k. mikrokrediter till fattiga. På Grameen Banks hemsida skriver Muhammad Yunus om mikrokrediter bl.a.:
Its mission is to help the poor families to help themselves to overcome poverty. It is targeted to the poor, particularly poor women.
I dagens SvD ges ett lysande exempel på vilken nytta mikrolånen gör: En kvinna i Bangladesh fick låna pengar till en mobiltelefon. Hon kunde därmed starta upp en "telefonkiosk" i byn och gör goda affärer.

Det fascinerande är att Grameen Bank inte är någon välgörenhetsorganisation. Låntagarna betalar någorlunda marknadsmässig ränta, och lånen ska betalas tillbaka. Eftersom låntagarna ofta har begränsade, om ens några, möjligheter att ställa säkerhet för lånen så bygger systemet i stället på att låntagarna får organisera sig i grupper, där man förväntas stödja varandra. Och affärsidén är bärkraftig - nästan 99 procent av alla lån återbetalas.

Enligt Alfred Nobels testamente ska fredspriset tilldelas den
som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser
Jag har läst kommentatorer som menar att Nobelkommittén fjärmat sig väl långt från Nobels vilja. Det är förstås en tolkningsfråga men för min del begriper jag inte kritiken. Det finns väl ingen företeelse i världshistorien som främjat förbrödring och sämja så som fungerande marknadsekonomier, där människors äganderätt erkänns och där människor handlar med varandra av fri vilja. Det är ju precis i den riktningen som Grameen Banks mikrolån strävar - årets fredspristagare är i högsta grad värdig.

Anna Sjödin och skulden

Tingsrättens dom har fallit hård över SSU:s ordförande Anna Sjödin. Hon fälldes på samtliga åtalspunkter: förolämpning, egenmäktigt förfarande, våld mot tjänsteman samt våldsamt motstånd. Bland annat ska hon ha använt rasistiska tillmälen mot en ordningsvakt.

I ett öppet brev på SSU:s hemsida försöker Anna Sjödin övertyga sina medlemmar om att hon är oskyldig. "Jag förstår nu att rätten inte är blind och rättvis", skriver hon, och beklagar att "mitt ord uppenbarligen inte är värt någonting".

Kanske är Anna Sjödins bitterhet befogad. Jag vet inte; jag var inte på Crazy Horse den där kvällen. Klart är dock att domen ska överklagas. Eventuella teorier om att Anna Sjödins angrepp på rättsstaten i grund och botten beror på att tingsrättsdomen krossade hennes uppfattning om sig själv såsom oberörbar i egenskap av medlem i Rörelsen får därför anstå intill dess en eventuell dom fallit i hovrätten.

2006-10-12

Mina lik

Nuförtiden är det tydligen poppis att plocka fram sina lik ur garderoben. Här är mina:
  • Jag har kört för fort (har hänt mer än en gång).
  • Jag har kört mot rött.
  • Jag har snattat en nyckelring (på konfaresa!).
  • Jag har rökt vattenpipa.
  • Jag har arbetat svart.
  • Jag äter inte alltid 6-8 skivor bröd om dagen.
  • Det har hänt att jag inte betalat tv-avgift (c'mon, Radiotjänst, sue me!).
Denna lista kommer att uppdateras allteftersom nya lik dyker upp.

2006-10-11

Häxjakten

Regeringen Reinfeldt har hamnat i blåsväder sedan det visat sig att handelsminister Maria Borelius vid något tillfälle under 1990-talet betalat en barnflicka svart och kulturminister Cecilia Stegö Chilò inte betalat tv-licens.

Det går naturligtvis inte att försvara ministrarnas dåliga respekt för svenska lagar. Anställer man någon ska man betala arbetsgivaravgifter, har man tv ska man betala tv-avgift, oavsett vad man tycker om saken. Så enkelt är det.

Att däremot blåsa upp detta till en fråga om huruvida ministrarna kan sitta kvar eller inte, tycker jag är att gå till överdrift. Varken Borelius eller Stegö Chilò är några yrkespolitiker. De har under huvuddelen av sina yrkesverksamma haft någorlunda "vanliga" jobb i näringslivet. De har därmed inte levt under den filt av politisk korrekthet som präglar många av dem som varit partipolitiskt aktiva sen tonåren.

Jag tycker det är bra att Fredrik Reinfeldt velat ha in ministrar med erfarenheter från andra områden än politiken. Man får dock räkna med att dessa människor har levt som vi svenskar gjort mest - de har kört för fort nån gång, gått mot röd gubbe och handlat eller jobbat svart. (Enligt Skatteverkets rapport om svartarbete har 800 000 svenskar nån gång jobbat svart och vart femte hushåll köpt svarta tjänster det senaste året. Det är ingen ursäkt men bra att ha i åtanke innan man gastar alltför högt om avgångskrav.)

Självklart ska vi ställa höga krav på våra statsråd. Men om kraven ställs så höga att bara den som i hela sitt liv levt fullständigt fläckfritt, då kommer vi att utestänga mycket kompetens från taburetterna.

2006-10-10

Skillnad på folk och folk?

Från statstelevisionen meddelas nu att journalisten Anna Unsgaard försatts i karantän. Hon får inte fortsätta att arbeta som reporter eftersom hennes man, Edvard Unsgaard, blivit pressekreterare hos Fredrik Reinfeldt. "Det handlar om tittarnas förtroende för programmen", säger SVT.

Jag ifrågasätter inte SVT:s beslut. Det är möjligt att de har rätt. Men är det ändå inte märkligt att Anna Unsgaard får gå i princip dan efter hennes man tagit jobb hos (den borgerliga) regeringen, medan Erik Fichtelius kunde hänga efter en (socialdemokratisk) statsminister innan han fick sluta kommentera inrikesnyheter i Aktuellt?

Kan det möjligen vara så att misstänkta högersympatier liksom är värre än misstänkta vänstersympatier i vår fria television?

Vad är fel med Ryssland?

Anna Politkovskaja mördades mitt på dagen i hissen i det hus där hon bodde. Hon dog av tre skott i magen och ett i huvudet, och på hissgolvet lämnades mordvapnet kvar tillsammans med patronerna, ungefär som när en rökare lämnar utstampade, släckta fimpar efter sig. Ingenting hade stulits från henne. Avrättningen av Anna Politkovskaja utfördes så kallblodigt att alla ska förstå vilket pris man kan få betala om man lägger näsan i blöt. (SvD, 10/10)
Den ryska journalisten Anna Politkovskaja fick för sin regimkritik plikta med döden. Dådet väcker naturligtvis många frågor. Ingen tycks dock tvivla på att det skedde åtminstone med Kremls goda minne.

Men vart är Ryssland på väg? Varför har jättelandet i öster så kopiöst svårt att resa sig ur diktatur, förtryck och ofrihet? Varför kan Putin inte respektera de mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna? Varför mördas journalister?

Och, framför allt: Kommer Ryssland någonsin att kunna bli ett demokratiskt och civiliserat samhälle?

2006-10-09

Försök till omvärldsanalys

Nu tänkte jag alltså leka lite omvärldsanalytiker. I går annonserade hem-pc-företagen i tidningen. Rubriken var ungefär "tusentals jobb hotas om regeringen slopar hem-pc-avdragen" (Alliansen har ju aviserat att datoravdragen kan komma att slopas för att finansiera subventionen av hushållsnära tjänster.) En politisk annons, således.

Tidigare har spelbolag annonserat mot spelmonopolet. Och, om jag inte minns fel, Systembolaget annonserat för alkoholmonopolet. (Skatteverkets skattepropagandakampanj bortser jag från här; Skatteverket är ju inget företag.)

Är det möjligen en trend att företag i större utsträckning använder betald annonsplats för att torgföra sina politiska åsikter? Och är det i så fall bra eller dåligt?

Personligen tycker jag det är bra. Jag uppskattar att företagen på olika sätt tar del i samhällsdebatten (jag vet att jag på denna punkt skiljer mig från bl.a. Marita Ulvskog och Göran Persson) - för företagen är faktiskt en del av samhället. Ingen reagerar när LO sprider sossepropaganda och förtalar Alliansens politik. Samma sak borde gälla när företag och företagare uttalar sina åsikter. De borde inte behöva vara rädda för repressalier.

Återstår bara att se om min lilla omvärldsanalys håller. Blir det fler politiska uttalanden och annonser från företagen framöver? Framtiden får utvisa.

50-talet, here we go!

Det företag jag jobbar på annonserade nyligen i en advokat-tidskrift. Annonsen handlade om vår nya (förträffliga) juridiska internettjänst, som "ger dig samma sköna känsla som en skräddarsydd kostym". Den "sköna känslan" illustrerades av en slips- och kostymprydd man, avslappnat liggande på nåt slags loungemöbel.

Invändningen är självklar: De som inte använder skräddarsydda kostymer då (typ: kvinnor) - bryr vi oss inte om dem? Det gör vi förstås. Men det framgår ju knappast av annonsen, där en advokat är en man, punkt slut.

Det sättet att tänka är förstås föråldrat. Och dessutom kommersiellt vansinnigt - några sidor längre fram i advokat-tidskriften kan man läsa följande:
Den allt större andelen kvinnor i juristkåren börjar lämna spår på advokatbyråerna. Kvinnorna är nu i majoritet bland biträdande jurister.
På firman har det naturligtvis blivit en intern debatt om det här klavertrampet. Reklambyrån, som nog fastnat i 1950-talet, borde enligt min mening få en uppsträckning. Eller åtminstone en läsrekommendation - varför inte den intressanta artikeln i samma advokat-tidskrift om Mathilda Staël von Holstein, den andra kvinna som antogs i Sveriges advokatsamfund (1921).

I artikeln återges följande uttalande av häradshövdingen och ledamoten av riksdagens första kammare Axel Ölander:
...att även åt kvinnorna inrymma befogenhet att utöva advokatverksamhet är onödigt, onyttigt och till och med skadligt. Nog torde vi ha tillräckligt med män som äro lämpliga att föra talan inför rätta utan att behöva vända oss till kvinnorna!
Jadu, häradshövding Ölander. Vår reklambyrå håller med.

(Och givetvis ska jag i rättvisans namn inte skylla allt på reklambyrån. Vi som beställare har ju också ett ansvar. Men jag vill inte bita alltför hårt i den hand som föder mig :-)

Nyamko Sabuni - redan slagpåse

Självklart ska medierna granska våra statsråd. Men man kan ju undra varför det är just Nyamko Sabuni som blir extra hårt ansatt? Näringslivets Medieinstitut har belyst detta i en intressant notis.

Landstormen och FN-trupperna

Bitterhet kommer från vänster, torde vara en rättvisande beskrivning av läget på landets röda ledarsidor. Till en del är det förstås det röda lagets uppgift. Men för deras egen skull kanske de åtminstone borde försöka undvika att skjuta sig själva i foten? Så här skriver Peter SwedenmarkNorrländska Socialdemokratens ledarsida:
Att Bildt tar plats i en regering som leds av hans gamla antagonist är förvånande. Men förmodligen hade högeralliansen svårt att hitta kvalificerade kandidater bland de nu aktiva borgerliga politikerna. När de reguljära inte håller måttet får man kalla in landstormen.
Swedenmarks teori är alltså att Carl Bildt fick bli utrikesminister eftersom det inte fanns några andra kompetenta borgerliga politiker. Det skulle alltså vara samma lösning som när Göran Persson kallade in FN-trupperna i form av Jan Eliasson i våras? Var det så du tänkte, Swedenmark?

2006-10-07

Regeringspusslet är lagt

I slutet av regeringsförklaringen kom så det vi alla spänt väntat på - statsrådslistan. När Fredrik Reinfeldt sa "statsråd och chef för utrikesdepartementet - Carl Bildt" var det nog fler än jag som fick nypa sig i armen. Trots alla förhandsspekulationer hade jag aldrig trott att Bildt skulle göra come-back. Men så blev det, och därmed kommer Sveriges utrikespolitik att få en rivstart.

För folkpartiets del blev utdelningen god. Vi lade beslag på våra hjärtefrågor; Lars Leijonborg och Jan Björklund tar kommandot över utbildningsdepartementet, Nyamko Sabuni tar plats på justitie och ansvarar för integration och jämställdhet. Och Cecilia Malmström (folkpartiets nästa partiledare) blir kollega med Reinfeldt på statsrådsberedningen med de viktiga EU-frågorna i sin portfölj.

Även i övrigt tycker jag att regeringen är väl sammansatt. Statsrådet är välutbildat, jämställt och har näringslivserfarenhet. Minoritetsgrupper såsom invandrare (Sabuni) och HBT-personer (Carlgren, Billström) är representerade. Regeringsrutinen garanteras av Ask, Odell och Bildt.

Några missar? Ja, jag hade ju gärna sett Birgitta Ohlsson som jämställdhets- och/eller biståndsminister. Och nog vore det lite häftigt att åter få höra Gun Hellsviks raspiga röst på justitiedepartementet ;-) Men på det hela taget tycker jag att Alliansen fick ihop regeringspusslet på ett fantastiskt bra sätt. Det här kommer att bli bra.

En politisk godispåse

I går presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt (visst känns det underbart att få skriva det!) sin regeringsförklaring. Ett femton sidor långt dokument, en politisk godispåse för alla som vill förändra Sverige till det bättre. Själv satt jag förstås klistrad vid radion och sög i mig alla goda nyheter. Några noteringar:

Alliansen vill tillsätta ett globaliseringsråd för att belysa de utmaningar Sverige står inför. Ett sunt initiativ, som självklart leds av Lars Leijonborg.

Det blir en inkomstskattereform för att göra det mer lönsamt att arbeta. Ingen nyhet, det stod i Alliansmanifestet. Men bra att få skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare bekräftade. Även 3:12-reglerna och förmögenhetsbeskattningen reformeras. En vettig prioritering för att göra det mer lockande att driva företag i Sverige. Skulle också vara trevligt om regeringen kunde genomföra slopandet på den mest störande beskattningen på förkovran och hårt arbete, nämligen den statliga inkomstskatten.

Ams ska reformeras. Hooray! (Tyvärr, Bo Bylund, det blir nog inget plusjobb för dig.)

Utrikespolitiken. Det är klart att utrikespolitiken får ett uppsving med Carl Bildt som departementschef på UD och med Cecilia Malmström som EU-minister. Jag är glad åt att en stor del av regeringsförklaringen ägnades åt utrikespolitiken, att statsministern tog upp krisen i Darfur, våldet mot HBT-personer, fattigdomsbekämpningen i Afrika, främjandet av demokrati på Kuba och i Vitryssland samt EU:s vitala roll i allt detta och Sveriges uppslutning bakom EU (bl.a. genom att vi ska ha ökade möjligheter att delta i internationella fredsinsatser). Tråkigt nog konstaterade Reinfeldt att biståndet "ligger kvar på en hög nivå", vilket jag inte tolkar på annat vis än att han öppnar för att enprocentsmålet kan överges.

När det gäller jämställdheten tror jag ett av de viktigaste stegen är att öppna för en mångfald av arbetsgivare i den offentliga sektorn. Det är också glädjande att man vill prioritera våldet mot kvinnor och det hedersrelaterade våldet.

När det gäller skolpolitiken märks det verkligen att folkpartiets idéer fått genomslag. Kunskapssatsning, kvalitetsutvärdering av skolor (kommunala och friskolor), betyg från sexan, satsning på matte och NO, läsa-skriva-räkna-garanti, satsning på yrkesutbildningar, lärarauktorisation samt ökade befogenheter för lärare att skapa ordning och arbetsro i skolan. Dessutom ska eleverna äntligen få ordentlig information om kommunismens brott mot mänskligheten.

Alliansen har fått kritik för sin miljöpolitik. I regeringsförklaringen slog statsministern fast att miljö- och energibeskattningen ska utformas så att det lönar sig att ta miljöansvar. Alliansen vill också att Sverige ska vara pådrivande för att åstadkomma ett strategiskt energisamarbete mellan EU, Kina och Indien. Det är bra att man insett att miljöfrågorna inte kan lösas i Sverige - de måste lösas internationellt. EU är här en viktig aktör.

Ungefär så ser den alltså ut, den politik som kommer att prägla Sverige under de kommande åren (även efter valet 2010, givetvis!). Jag tycker det var befriande med en regeringsförklaring som innehöll annat än plus-jobb och Amssatsningar, som inte nöjde sig med att konstatera att allt är bra utan som faktiskt presenterade spännande förslag på hur det som inte är så bra kan göras bättre. Skillnaden mot Göran Perssons initiativlösa socialdemokrati kunde inte göras tydligare.

Tack vare Alliansens politiska karameller ser Sveriges framtid lite rikare och lite ljusare ut.

Minister med erfarenhet

Första kommentaren när jag sökte ett jobb var: "Oj, är du svart?" Sen fick jag aldrig jobbet.
Integrationsminister Nyamko Sabuni svarar på frågan om hon själv utsatts för diskriminering. SvD, 7 oktober 2006.

2006-10-06

Ååh Persson...

...sluta vara bitter. Alliansen vann valet, det är inte svårare än så.
Åk nu hem till herrgården och skriv dina memoarer.

Sveriges nya regering

Här är den. Lika bra att vänja sig :-)

Statsminister
Fredrik Reinfeldt

EU-minister
Cecilia Malmström

Finansminister
Anders Borg

Kommun- och finansmarknadsminister
Mats Odell

Utrikesminister
Carl Bildt

Handelsminister
Maria Borelius

Biståndsminister
Gunilla Carlsson

Utbildningsminister
Lars Leijonborg

Skolminister
Jan Björklund

Socialminister
Göran Hägglund

Folkhälso- och socialtjänstminister
Maria Larsson

Socialförsäkringsminister
Cristina Husmark Pehrsson

Miljöminister
Andreas Carlgren

Näringsminister
Maud Olofsson

Infrastrukturminister
Åsa Torstensson

Jordbruksminister
Eskil Erlandsson

Kulturminister
Cecilia Stegö Chilò

Försvarsminister
Mikael Odenberg

Justitieminister
Beatrice Ask

Migrationsminister
Tobias Billström

Integrations- och jämställdhetsminister
Nyamko Sabuni

Arbetsmarknadsminister
Sven Otto Littorin

2006-10-03

Läsvärt

Läste två intressanta artiklar i dagens SvD, som jag gärna rekommenderar.

Den första är en kommentar från Per Bauhn, filosofiprofesor i Kalmar. Han angriper vänstern för att dess frenetiska USA-motstånd i stor utsträckning bygger på den bisarra "min fiendes fiende är min vän"-doktrinen. För vänstern är det viktigare att visa "radikal korrekthet" än att göra logiskt genomtänkta analyser, menar Bauhn. Hans artikel, med titeln Vänstern har gått vilse i en svartvit världsbild, finns här.

Den andra artikeln är Bo Franzéns understreckare Kungamaktens kriser födde första riksdagen, som utgår från Herman Schücks bok Rikets råd och män. Franzén berättar dels om hur Sveriges riksdag växt fram genom århundradena, dels slår han hål på myten om att Sverige aldrig var feodalt. "Det medeltida Sverige framstår ... som ett ganska typiskt feodalt land", skriver Franzén. Understreckaren finns här.

Morfar in memoriam

I morgon är det ett år sedan morfar begravdes. Han var den av mina mor- och farföräldrar som levde längst; 91 år blev han.

Jag har tagit ett bra foto av morfar. Det är från våren 2003, vi har tagit med honom till Enslövs kyrkogård. På bilden sitter han på sin rollator och betraktar sina föräldrars grav. Jag vet inte hur jag ska tolka morfars ansiktsuttryck, men jag tror att han är djupt försjunken i tankar. Om man levt så länge, och är sist kvar i en sexhövdad syskonskara, antar jag att det finns en del att grubbla över när man sitter vid sina föräldrars gravsten.

Morfar levde nästan två och ett halvt år efter att bilden togs. Den 18 september 2005 somnade han stilla in på ålderdomshemmet. En värdig död för någon som levt ett långt och arbetsamt liv.

Morfar tyckte om att läsa, gärna poesi. Mormor brukade berätta att han kunde ligga vaken halva nätterna och plöja igenom bok efter bok. Hon blev antagligen lite irriterad på honom; tyckte väl han i stället borde se till att vara utvilad inför morgondagens hårda arbete. Men morfar läste. Själv har jag också alltid tyckt om att läsa, men aldrig fastnat för poesi. Morfar kunde recitera sina favoritpoeter - Dan Andersson, Nils Ferlin, Gunnar Ekelöf, Gustaf Fröding - helt utantill. Frödings Elin i hagen rörde honom alltid till tårar.

När det var dags att skriva dödsannons Googlade jag lite efter dikter som kunde passa. Jag hittade denna av Dan Andersson, ur Kolvaktarens visor.

Den gamle
Ur de djupaste djupen jag kämpat mig hit,
se, jag kom från de eländas ort,
och vad undrar du då att min hjässa är vit
när en sådan vandring jag gjort?

Och vad undrar du väl att den skälver min röst?
Det var annat i visornas år.
Jag har levat ändå, vare detta min tröst
när att glömma jag äntligen går.

Den skall sluta att stappla, min styvnade fot,
och mitt hjärta ska sluta att slå.
På min grav skola vildmarkens blommor slå rot
medan dagarna komma och gå.
Sov gott, morfar. Det har du gjort dig förtjänt av.

Klackarna i taket?

Dagens citat:
"Vi vill att spriten ska flöda på länssjukhuset."
Hygiensjuksköterskan Gunnel Andersson på Halmstads lasarett.
(Fast det är förstås inte så roligt som det låter...)

Vilket århundrade lever vi i?

Ibland läser man saker som nästan får en att sätta i halsen. Som detta till exempel, i dagens DN (om riksmötets öppnande):
"De nyvalda riksdagsledamöterna och en mängd andra gäster börjar redan kvart över tolv i Storkyrkan med att lyssna till gudstjänst av domprosten Åke Bonnier och predikan av ärkebiskopen Anders Wejryd."
Ursäkta!? Varför ska riksdagsledamöterna gå i kyrkan? Staten och kyrkan gick ju skilda vägar för flera år sedan; till yttermera visso är det ju förnedrande att tvingas sitta där och lyssna på företrädare för en organisation som under århundraden levt gott på vidskepelse, skrämselpropaganda, bakåtsträvan och intolerans. Någon måste ju se till att den här traditionen stoppas och det kvickt!

Enprocentsmålet är inte allt

Hjälporganisationen Care International UK hävdar att en stor del av det internationella biståndet till Afrika förslösas. "International aid arrives too late, is targeted at the wrong things and is usually only a short term measure that doesn't tackle the root cause of hunger", säger Care International och menar att hungerkrisen skulle kunna lösas om biståndspengarna användes mer intelligent.

Denna utsaga är viktig för Alliansens biståndsminister (Birgitta Ohlsson?) att ta till sig. Det enprocentsmål för biståndet som de flesta partier är ense om är bra. Men det är inte allt.

Enprocentsmålet är kanske i första hand ett moraliskt ställningstagande, en signal att vi bryr oss. Men det som betyder allra mest för människor i nöd är förstås att biståndspengarna används effektivt och på rätt sätt. Att så inte alltid är fallet illustreras av Care Internationals uttalanden. (Läsvärd är också en artikel i tidskriften Fokus, v. 50 2005.)

Jag hoppas på en Alliansregering som är aktiv och engagerad i de här frågorna.


Samma gamla Billström?

Det kan ju förstås vara så att Annika Billströms nya, ödmjuka attityd mest var ett spel för gallerierna. Hon verkar fortfarande rätt pigg på att ge en känga till Kristina Axén Olin så fort tillfälle ges. Suck.

En ödmjuk Billström - bättre för Stockholm

Stockholms detroniserade finansborgarråd Annika Billström och tronpretendenten Kristina Axén Olin förefaller ha varit som hund och katt under den gångna mandatperioden, vilket antagligen lett till onödiga låsningar i frågor som borde kunna lösts i samförstånd - till exempel utformningen av texten på valsedlarna i trängselskatteomröstningen.

Därför är det befriande att läsa Annika Billströms debattinlägg i dagens SvD. Inlägget handlar om Alliansens omsvängning i trängselskattefrågan, och Billströms approach är påfallande ödmjuk. Hon skriver bl.a.
"Om en ny regering är beredd att ta initiativ som löser upp politiska blockeringar och lägger grunden för en långsiktig uppgörelse som löser regionens problem är det allas vår skyldighet att förhålla oss konstruktiva."

Hon konstaterar också att
"Det finns således all anledning för företrädare från olika partier att se positivt på partiledarutspelet och hålla fokus på sakfrågorna."

Givetvis kan detta ses som en omvändelse under galgen. Billström leder inte Stockholm längre, hon har förlorat såväl riksdag som landsting och kommunfullmäktige, och hon torde ha allt att vinna på en charmoffensiv. Ur ett valstrategiskt perspektiv tror jag det är bra. Catfighten mellan Axén Olin och Billström har varit tröttsam för väljarna och många skulle nog uppskatta ett normaliserat samtalsklimat i stockholmspolitiken. Om Billström tar initiativet till detta stärker det hennes aktier - framför allt i de egna leden, men även bland motståndarna.

Jag tror dock även att utspelet är bra ur ett demokratiskt perspektiv. Alla åtgärder som minskar politikerföraktet är välkomna.

Förhoppningsvis sväljer Kristina Axén Olin sin stolthet och talar i ett mjukare tonläge mot Billström framöver. Stockholms stad är inte betjänt av ett politiskt ställningskrig; för att effektivt kunna lobba mot regeringen (vare sig den är röd eller blå) borde våra lokalpolitiker försöka hitta gemensamma ståndpunkter åtminstone i de frågor som är avgörande för att Stockholmsregionen ska vara långsiktigt framgångsrik.

2006-10-02

Kära dagbok...

Linda åkte hem i eftermiddags, så nu är jag utan inneboende. Måste säga att det var rätt trevligt med lite sällskap en vecka. I går hade vi en riktigt mysig bakisdag med sofftillvaro, budpizza, glassfrossa och lättsmält hyr-dvd.

Men som sagt, nu är det bara jag igen. Ägnade kvällen åt att försöka catcha up i min dagbok. Den släpar efter nåt oerhört sen valrörelsen, när jag varken hann eller orkade skriva. Straffet kommer nu, när jag måste pränta ner viktiga och oviktiga detaljer i mitt liv från 25 augusti och framåt... Suck. Jag borde kanske ge upp, men med tanke på att jag skrivit dagbok i 17 år så vill jag gärna hålla traditionen vid liv.

Jag har nog lite dokumentationsmani. Kalendrar, hemsida, blogg - och så dagboken då. Det är nog egentligen inga spännande dagböcker (jupp, det har blivit en rejäl trave genom åren) för de handlar mest om vad jag gjort, var och med vem. Inga djupa filosofiska utvikningarar eller dissektioner av mitt känsloliv. Fast på senare år har jag börjat tvinga mig själv att (åtminstone emellanåt) vända ut och in på mitt inre och skriva ner vad jag finner. Det har en viss terapeutisk funktion, har jag märkt, som ett sätt att sätta punkt och gå vidare.

På tal om att sätta punkt: Det är dags för det nu.

2006-10-01

Vad är poängen med personval?

Jag vill inleda med att tacka elva väljare i femte kretsen för personvalskryssen, det var långt över förväntan och väldigt roligt.

Samtidigt, en stilla undran: Hur meningsfullt är det att ha ett system med personval när det ändå är så konstruerat att personkryssen i regel är fullständigt meningslösa (annat än som egotrippar för kandidaterna, möjligen). Jag läste precis i folkpartiets tidning Nu att endast en folkpartist - Cecilia "litteraturkanon" Wikström - tog sig in i riksdagen med hjälp av personkryssen. De övriga som fick många kryss skulle tagit sig in i alla fall tack vare sina placeringar på listorna.

Som gräsrotskandidat bland landstingslistans bottenslam undrar man också: Varför ska jag engagera mig för att bedriva en personvalskampanj när inte ens en toppkandidat som Jan Björklund når upp till de åtråvärda fem procenten? Relativt välkända namn som Fredrik Malm och Gulan Avci, som dessutom legat i som remmar i sina personvalskampanjer, fick bara 714 respektive 497 kryss (dvs. ynkliga 1,47 respektive 1,03 procent)!

Det finns förstås både för- och nackdelar med personvalssystemet. Det ger mer makt åt väljarna men det ökar risken för populism och utspelspolitik. Jag tycker att om vi ska ha personval så bör trösklarna för väljarnas makt vara lägre.

På safari i storstadsdjungeln

I går var jag bjuden på safarimiddag. När jag fick inbjudan trodde jag först det handlade om en middag med djungeltema, men så var det ju inte. Safarimiddag går ut på att man äter de olika rätterna hos olika personer. På min lott föll att, tillsammans med och hemma hos Petter, laga förrätt till sex personer (vilka gästerna var fick vi inte veta förrän de kom). Därefter skulle vi ta oss till Surbrunnsgatan och käka huvudrätt för att sedan avsluta kvällen på Gärdet med efterrätt och fest - ett litet socialt äventyr i storstaden, alltså.

Kvällen var mycket lyckad. Det var kul att inte veta vilka som kom på besök och vilka man skulle äta huvudrätt tillsammans med. Och sen återförenades alla efter desserten för ett stort party-larty. Som resulterade i att jag inte var hemma förrän... ja, 04:11 står det på taxikvittot så jag får väl lita på det.

2006-09-30

Sökes: Generaldirektör

I början av året skrev Seko-basen Janne Rudén en debattartikel i DN där han gick lös på en del generaldirektörer eftersom han tycker att de uttalat sig i alltför Alliansvänliga ordalag. Rudén skriver:
Självklart har dessa statliga generaldirektörer och andra chefer eller högre tjänstemän rätt att delta i den offentliga debatten, men det legitima i att ta ställning för en klart uttalad privatiseringsideologi måste ifrågasättas.
Med andra ord: Generaldirektörerna får gärna ha åsikter. Så länge åsikterna faller sossarna och facket i smaken. Rudén låter till och med påskina att det är illegitimt att förespråka privatiseringar.

Självklart är det legitimt, även för en generaldirektör, att ha åsikter. Fackbasens frustration kan möjligen förstås. Men den illustrerar också hur viktigt det är för trovärdigheten gentemot medborgarna att generaldirektörer faktiskt tillsätts efter förtjänst och skicklighet (som det står i lagen, alltså) och inte efter partibok (som varit praxis under s-epoken). Själv kommer jag dra en suck av lättnad när Alliansen reformerat utnämningsförfarandet och jag ser den första annonsen i tidningen med titeln "Sökes: Generaldirektör".

Välkommen!

Här kommer jag från och med nu att blogga om allt som faller mig in. Mycket politik, förstås.

Tidigare bloggposter (fram till september 2006) hittar du på www.jespersvensson.se.