2014-07-30

Har Pridefestivalen blivit ett jippo?

Idag skriver jag ett inlägg på Stockholmsbloggen på temat "har Pridefestivalen blivit ett jippo?". Bakgrunden är att en person påstod detta, efter att jag berättat om Folkpartiets initiativ att hissa regnbågsflaggan vid landstingshuset under den pågående Prideveckan.


Min slutsats är att den som avfärdar Pride som ett jippo nog inte riktigt har förstått vad det handlar om. Att Prideflaggan hissas utanför såväl landstingshuset som stadshuset i Stockholm är inte en tom symbolhandling. Det är ett ställningstagande. För att även hbt-personer ska få ta del av de rättigheter som under alltför lång tid förvägrats dem. För att var och en ska få vara den man är, utan risk att drabbas av hat eller hot.

Läs gärna hela texten på Stockholmsbloggen.se.

2014-07-29

Välkommen till eurofamiljen, Litauen!

I förra veckan kom den glädjande nyheten att Litauen godkänts för att införa euron som valuta.

På nyårsdagen, den 1 januari 2015, blir Litauen därmed det tredje baltiska landet att övergå till euron; Estland införde euron redan 2011 och Lettland kom med 2014. Trots all kritik som euron fått utstå under de senaste årens finanskris, så lockar den alltså fortfarande nya medlemsländer.


Den gemensamma valutan förenklar och förenar. Företagare, turister och näthandlare behöver inte längre ha bryderier kring växelkurser och valutarisker. Att EU-länder har samma valuta är ett uttryck för den gemenskap och det samarbetsklimat som präglar dagens Europa, i skarp kontrast till vår kontinents blodiga historia.

Så nog är det inte så konstigt att euron fortsätter vara attraktiv, och att de 18 euroländerna snart blir 19. Välkommen, Litauen!

2014-07-05

Björklund utlovar fler liberala jämställdhetsreformer

Jag är mycket nöjd med Jan Björklunds Almedalstal. Han ägnade större delen av talet åt en av Folkpartiets viktigaste frågor: jämställdhet mellan kvinnor och män.

Han berättade om de många jämställdhetsreformer som liberaler genomdrivit – från kvinnlig rösträtt till den första pappamånaden. 


Han var tydlig med att Folkpartiet kommer fortsätta ta feministiska initiativ och han hade konkreta förslag: En jämställdhetsmiljard för höjda löner i kvinnodominerade yrken. 5.000 kronor mer i månaden till förstelärare i skola och förskola samt till skickliga specialistsjuksköterskor och barnmorskor (se Jämställdhetsmiljard för höjda kvinnolöner).

Och han pekade ut feminismens fiende: Vänsterpolitiker utan ansvar för ekonomin, som lovar allt åt alla och har en schymansk inställning till pengar – "de går att bränna". Som vill stoppa företagande i kvinnodominerande branscher – vård, omsorg och hushållsnära tjänster – och som är skeptiska till tillväxt, trots att det är tack vare vår goda tillväxt som vi har resurser att satsa på välfärden och höja lönerna för dem som arbetar med vård, skola och omsorg (varav majoriteten är kvinnor). 

Vänstern är duktiga på att prata om jämställdhet och feminism. Men om man är intresserad av riktiga jämställdhetsreformer och en växande och utvecklad välfärd, då är det Folkpartiet som gäller. Feminism utan socialism, var det tydliga budskapet från Jan Björklund idag.

Jämställdhetsmiljard för höjda kvinnolöner

Folkpartiet vill satsa en jämställdhetsmiljard för höjda löner inom skolan och sjukvården.

Vid Folkpartiets landsmöte i november bestämdes vilka frågor som är partiets viktigaste i höstens val. Skola och utbildning är förstås en av dessa frågor, men även jämställdheten utsågs till prioriterad valfråga för Folkpartiet.

Redo att satsa på jämställdheten!
Idag presenterade Jan Björklund och Maria Arnholm konkreta förslag för att komma till rätta med en viktig jämställdhetsfråga, nämligen de stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Beräkningar visar att en kvinna under en livstid tjänar i genomsnitt 3,6 miljoner kronor mindre än en man. Löneläget i offentlig sektor, där många kvinnor jobbar, är en delförklaring till detta.
 
Folkpartiet vill därför genomföra en karriärreform för kvinnodominerade akademikeryrken i offentlig sektor. Vi vill satsa en jämställdhetsmiljard på att införa
  • fler förstelärare i skolan
  • en ny karriärtjänst i förskolan
  • en ny karriärtjänst i vården för barnmorskor och specialistsjuksköterskor.
Såväl inom skolan som inom sjukvården innebär karriärtjänsterna ett lönelyft på 5.000 kronor i månaden för dem som berörs. Sedan tidigare har det funnits statsbidrag för 4.000 förstelärare, nu utökas satsningen så att totalt 25.000 förstelärartjänster kan inrättas. Inom förskollan är målet att 2.000 förste förskollärare ska utses och även inom sjukvården är 2.000 karriärtjänster ett första steg, med målet att var fjärde specialistsjuksköterska och barnmorska ska omfattas av karriärsatsningen och få rejäla lönelyft.

Folkpartiet har visat att vi vill gå från ord till handling när det gäller att minska löneklyftorna mellan kvinnor och män. I Alliansregeringen har vi förhandlat fram en lönesatsning på lärarna (som alltså nu ska utökas). I Stockholms läns landsting har vi drivit igenom en tvåårig lönesatsning på specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Dagens besked om en jämställdhetsmiljard visar att Folkpartiet vill gå längre. Vi ger oss inte förrän vi kommit till rätta med löneorättvisorna.

Om lönegapet ska minska krävs politiker som inser att det är orimligt att det skiljer 3,6 miljoner kronor i livsinkomst mellan en kvinna och en man. Det krävs också politiker som vill och vågar prioritera viktiga lönesatsningar. Det krävs helt enkelt en liberal jämställdhetspolitik.

Läs mer om jämställdhetsmiljarden på folkpartiet.se. Även Anna Starbrink (FP) bloggar om detta. Rasmus Jonlund (FP) bloggar om ett annat liberalt förslag för jämställdheten: Avskaffa vårdnadsbidraget. Media: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, SR

2014-07-04

Satsningar på framtidens forskning – och vänstersvingar mot välfärden

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) kunde idag berätta att finansieringen för forskningsanläggningen ESS är i hamn. Samtidigt kom Vänsterpartiet med ett förslag som skulle innebära ett dråpslag för välfärden.

Almedalsveckan är kontrastrik. Politiska förslag av de mest skilda slag läggs fram och skillnaderna mellan partiernas olika ambitioner blir ibland väldigt skarp, vilket visade sig tydligt idag.
På förmiddagen presenterade utbildningsminister Jan Björklund (FP) en glädjande nyhet för svensk forskning. Förhandlingarna avseende finansiering av den stora forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS) är klara. Det är 16 länder som investerar totalt 16,6 miljarder kronor i denna gigantiska forskningssatsning, och för Folkpartiet är det en stor seger.

Viktig forskningsanläggning blir verklighet.
Första steget mot en etablering av ESS i Sverige togs redan 2009. Då Sverige vann kampen om var ESS-anläggningen skulle ligga. Sedan dess har diskussioner pågått om finansieringen, och det är denna förhandling som nu är i hamn. ESS kommer bli ett världsledande centrum för naturvetenskap och teknik. Anläggningen blir världens kraftfullaste neutronkälla, och tusentals forskare väntas komma till Sverige varje år för att använda ESS.

Den här typen av satsningar kräver en regering som förstår vad forskning i internationell toppklass betyder för vårt land, och som är beredda att satsa. Förutom de direkta miljardinvesteringar som ESS medför så kommer anläggningen skapa nya förutsätningar för innovationer och klusterbildning, och därmed gynna de viktiga forskningsföretagen.

Samtidigt som Folkpartiet presenterar en storsatsning på forskning, tillväxt och välfärd, har Vänsterpartiet kommit med ett förslag som går i helt motsatt riktning. Vänsterpartiet vill avsätta en miljard av statliga pengar för att låna ut till personal som vill ta över skolor, vårdcentraler och äldreboenden i form av personalkooperativ.

I teorin kan det låta som en sympatisk tanke, men samtidigt vill Vänsterpartiet stoppa alla andra välfärdsföretag. Dessa företag investerar ofta stora pengar i välfärden – till exempel är bara de tre största vårdföretagen beredda att bygga 1.200 äldrebostäder till 2016. Sådana investeringar får vi dock säga tack och adjö till med Vänsterpartiets politik. Partiet vill ju förbjuda företag att göra vinster, och därmed också förbjuda dem att frigöra resurser för nya investeringar.

De politiska kontrasterna är skarpa. På ena sidan står den bakåtblickande vänsterpolitiken, där statliga pengar ska användas för att tvinga fram personalkooperativ, samtidigt som man slår undan benen för majoriteten av de företag som driver uppskattade vårdcentraler, äldreboenden, mödravårdsmottagningar, förskolor och skolor.

På andra sidan står en liberal politik, där vi gör framtidsinvesteringar i forskning, innovationer och förutsättningar för nya jobb. Det är sådana satsningar som bygger Sverige starkt för framtiden, och skapar resurser att fortsätta satsa på välfärden!

2014-07-03

S-märkt ekonom stöder FP-krav om höjda lärarlöner

Lärarlönerna måste höjas, konstaterar Klas Eklund i en krönika i tidningen Fokus (Sluta snacka snömos, 19/6).

Den välkända nationalekonomen menar att för att skolan ska bli bättre måste det bli mer attraktivt för duktiga personer att söka sig till läraryrket. "En viktig reform för bättre kvalitet i skolan vore att höja lärarlönerna – kraftigt!", skriver Klas Eklund.

För Folkpartiet är satsningar på lärarna en central del i skolpolitiken. Sedan vi fick ansvaret för utbildningsfrågorna i regeringen har det införts karriärtjänster för lärare, förstelärare och lektorer, som får statligt finansierade lönelyft med 5.000 respektive 10.000 kronor i månaden.

Låt skolan styras av någon som bryr sig.
Eftersom Klas Eklund har en bakgrund som tjänsteman åt flera socialdemokratiska regeringar borde hans tidningskrönika vara särskilt besvärande för Socialdemokraterna. När partiledaren Stefan Löfven tidigare i våras presenterade deras skolpolitik var han tydlig med att man accepterar Folkpartiets lönesatsning, men några ytterligare pengar till höjda lärarlöner, det kommer det inte att bli. Stefan Löfven tycks därmed följa Socialdemokraternas mindre smickrande tradition att först motsätta sig Alliansens reformer, sedan acceptera dem men inte vilja utveckla dem.

Socialdemokraterna bär ett tungt ansvar för de senaste decenniernas bristande fokus på skolan. När de nu söker väljarnas förtroende att få styra Sverige igen, så väljer de att strunta i en av de åtgärder som långsiktigt skulle betyda mycket för att återupprätta kunskapsskolan.

Jag tror inte problemet är att Stefan Löfven och Socialdemokraterna inte förstår. Jag tror problemet är att de inte bryr sig. Ett sådant parti kan inte få ansvar för den svenska skolan.

Klicka på länken för att läsa mer om Folkpartiets utbildningspolitik.

2014-07-02

Alliansens Sverigebygge – full fart mot framtiden!

En ny tunnelbanelinje i Stockholm. Höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Och en ny fast förbindelse till Danmark. Det är några av förslagen i Alliansens stora infrastruktursatsning, som presenterades idag.

I höstas prestenterade Alliansen 2013 års Stockholmsförhandling, där staten, landstinget och kommuner i Stockholms län gemensamt satsar på en historisk utbyggnad av tunnelbanan till Nacka, Barkarby och Arenastaden. Idag presenteras nästa steg i Alliansens tunnelbanesatsning: En ny västlig linje som ska länka ihop Liljeholmen med Odenplan.

Den nya linjen kommer bli ett välbehövligt komplement för resenärer i mellan norra och södra delarna av stan. Alliansens satsning visar att Sverige har en regering som på allvar insett hur viktig Stockholmsregionen är för hela landets tillväxt och utveckling. Med en utbyggd infrastruktur i Stockholm snurrar hjulen bättre i övriga delar av landet.

Alliansen utlovar höghastighetståg.
Alliansens infrastruktursatsning stannar dock inte där. Nya stambanor för höghastighetståg ska byggas mellan Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö. Det kommer innebära den största samlade investeringen i järnväg sedan de första stambanorna började byggas på 1800-talet (för övrigt även då med en framsynt liberal politiker, J.A. Gripenstedt, som tillskyndare). De nya stambanorna beräknas klara hastigheter på uppemot 320 kilometer i timmen, vilket medför minskade restider mellan städerna på 2–2,5 timmar.

Det nya stambanenätet kompletterar de satsningar som redan finns i de nationella planerna, där bl.a. Ostkustbanan ingår. Den knyter ihop Botniabanan och Ådalsbanan. I Göteborg vill Alliansen investera i Hamnbanans sista etapp, för att stärka hamnens konkurrenskraft och frigöra mark för bostäder.

En annan glad nyhet i Sverigebygget är att man vill bygga ännu en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark. Det som ligger närmast till hands är en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Här krävs förstås att danskarna så att säga är med på tåget, men om tunneln blir verklighet skulle Öresundsbron avlastas och norra Öresundsregionen integreras ytterligare.

Utöver dessa viktiga infrastruktursatsningar innehåller Alliansens Sverigebygge åtgärder för fler bostäder och insatser för att fler ska få arbete. Målet är att fem miljoner svenskar ska jobba år 2020.

Alliansregeringen anklagas ibland för att vara trött. Dagens överenskommelse visar på raka motsatsen. Alliansen är taggad att fortsätta ta ansvar för Sverige. Vi har idéerna och ambitionerna, vi är samspelta och vi är redo att lägga in en högre växel för att rusta Sverige för framtiden!

Läs hela överenskommelsen Sverigebygget på Alliansen.se. Media: SVT, DN, SvD, SR, Aftonbladet, Expressen
Läs även Stockholmsbloggen: Sverigebygget: Satsningar i Stockholm, Lotta Edholm (FP): Så ska Stockholm och Sverige byggas vidare och Rasmus Jonlund (FP):
Alliansen höjer hastigheten – för tåg och bostäder

2014-06-28

Europa har lärt sig samarbeta i stället för att skjuta

För en vecka sedan reste jag västerut, över Atlanten. En av de böcker jag tog med som reselektyr var Stanley Weintraubs Stilla natt. När vapnen tystnade på västfronten julen 1914, om de spontana vapenstillestånd som uppstod längs västfronten julen 1914.

Det fanns en viss tanke bakom valet av bok. Dels att det i år är hundra år sedan första världskriget bröt ut – faktum är att det var just i dag, den 28 juni 1914, som skotten i Sarajevo föll. Dels att målet för min resa var USA, som i slutet av kriget sände två miljoner soldater till Europa för att bidra till att få slut på striderna (en insats som USA för övrigt upprepade i slutet av det andra världskriget).

Det som beskrivs i Stilla natt är den skarpa kontrasten mellan folkets förnuft och de styrandes vanvett. I krigets inledningsskede må stridsmoralen ha varit förhållandevis hög. Bland i vart fall de tyska soldaterna tycks det ha funnits en nära nog romantiserande inställning till kriget – inte så konstigt, kanske; de föregående decennierna hade Europa varit skonat från krig och därmed hade väl de kollektiva minnena av krigets fasor bleknat.

Aldrig mer.
Emellertid skulle dessa fasor snart göra sig påminda igen, och de som låg nedgrävda i kalla, gyttjiga skyttegravar skulle få anledning att fundera över meningen med den hejdlösa människoslakten och den konstruerade konflikten med sina europeiska bröder. Weintraub skriver: "Trots propagandamaskinernas insatser visade de tyska reservisterna föga hat. Britterna uppmanades att avsky tyskarna och såg inget tvingande nationellt intresse i att återerövra franska och belgiska vägkorsningar och kålåkrar."

Mitt i allt detta kom så julen, en högtid som i synnerhet tyskarna hängivet firade. Mellan skyttegravarna började små trevare sändas: Skulle vi inte kunna upphöra med skjutandet under julen? Så kom det sig, att i stället för skott började ord och varor växlas mellan skyttegravarna. Historier berättades, tobak och godsaker bytte ägare och fotbollsmatcher spelades. Tyskarna satte upp julgranar och tände ljus. Julfriden lägrade sig över västfronten.

Dessa spontana vapenstillestånd kunde förstås inte accepteras av generalerna. När de fick kännedom om dem vidtog de åtgärder för att allt fraterniserande soldaterna emellan skulle upphöra. Weintraub berättar att i ett sachsiskt regemente blev det nästan myteri när det kom order att återuppta eldgivningen. "Vi kan inte, de är bra karlar och vi kan inte", vädjade soldaterna, som till slut fick beskedet att skjuta, "annars gör vi det, och inte på fienden!". Soldaterna följde motvilligt ordern. De sköt, men inte för att döda: "Vi tillbringade den dagen och nästa med att ödsla ammunition på att försöka skjuta ner stjärnorna från himlavalvet", berättar en soldat.

Trots enskilda soldaters motvilja mot dödandet vet vi hur det slutade. Det lilla frö till fred som såddes under julen 1914 fick aldrig en chans att gro. Drygt nio miljoner soldatliv spilldes under kriget och häromdagen samlades EU:s ledare i staden Ypern för att hedra minnet av dem som miste livet just där, på de flamländska fält där västfrontens strider var som intensivast och där skyttegravarna var som lerigast.

"En fiende får aldrig komma till liv" menade Graham Greene, citerad i Stilla natt. Där har han nog ringat in förklaringen till varför soldaterna i skyttegravarna hade så svårt att uppbåda hat mot varandra. Redan för hundra år sedan hade många tyskar varit i England och jobbat. De gillade engelsmän, engelsmännen gillade dem. Fienden hade kommit till liv, och därmed hade fiendskapen dött.

EU-ledarnas ceremoni är en påminnelse om vilken resa Europa har gjort under det gångna seklet. Med två förödande världskrig i bagaget har vi nu lärt oss läxan. Auktoritära monarkier och diktaturer har ersatts av konstitutionella demokratier. Folkets förnuft har fått genomslag i politiken. Starkare band har knutits mellan Europas länder.

Dagens Europasamarbete har byggts upp för att undvika fiendskap och främja vänskap. EU är ett värn mot framtida krigsvansinne och fler onödiga dödsoffer. Till skillnad från första världskrigets soldater är det för de flesta av oss en självklarhet att få fira våra högtider i fred och trygghet. Något att tänka på, och vara tacksam för, hundra år efter att de olycksaliga skotten föll i Sarajevo.

Media:
DN, SR, SvD, SVT